Tag Archives: Västerbottens Folkblad

Folkbladet publicerar goja om trådlösa nätverk

Västerbottens Folkblad publicerade en fruktansvärt vinklad artikel som avstod från att ta till sig av dagens kunskaper om fysik. Jag skickade in följande insändare, för att kommentera i tidningen, som jag ej vet ännu om och när den kan komma att publiceras (med ett eller annat skönhetsfel som jag korrigerat nedan):

"Fler säger nej till trådlöst"
“Fler säger nej till trådlöst”

Uppslaget med elektrofobisk vinkling i Folkbladet lördag 8 februari gör mig oerhört orolig. Artikeln framförde utan vidare analys människors subjektiva rädslor för påstådda hälsoeffekter av trådlösa nätverk.

Löper man hela linan ut hittas så gott som samma frekvensspektrum även i GSM- och 3G-kommunikation. Mobilmaster som måste fungera för att vi ska kunna ringa 112 så snabbt som möjligt vid fara. Är denna infrastruktur också något föräldrarna och rektorer i artikeln önskar avveckla genom att ta bort databärande trådlösa nät?

Bekymrande var att det enda påstående på uppslaget som grundade sig på dagens faktiska kunskap var en notis om att det saknas belägg för denna oro. Tyvärr följdes den notisen direkt upp av flera vilseledande, dåligt grundade påståenden, istället för att exempelvis klargöra skillnaden mellan mikrovågor och joniserande strålning – något många läsare kanske missade på fysiken i högstadiet.

Vetenskap är inte politik. Precis som att USA inte kan avfärda global uppvärmning, även om de vill, så kan varken rektorer på skolor eller franska politiker bestämma att mikrovågor är cancerframkallande.

Dock medger jag att trådlösa nätverk absolut ska undvikas ibland, men då för att de i teknisk mening är osäkra. Kommunikation som sänds i etern avlyssnas och kapas enkelt av såväl privatpersoner som FRA och andra terroristorganisationer. Det om något är vad våra förskolors barn bör bli uppmärksammade om med den snabba teknikanpassning som sker.

Slutledes vill vi i Piratpartiet gärna se utökad tillgång för tredjepart att bygga egen infrastruktur i mobilnätens frekvensspektrum. På så vis kan man bäst motverka operatörernas fientliga inställning till nätneutralitet och skapa ett öppnare, bättre informationssamhälle för framtidens vuxna.

VF förlorar presstödet! Vem rapporterar?

Jag är förvånad över hur Västerbottens Kuriren och Västerbottens Folkblad inte kan ha som toppnyhet på webben att den sistnämnde tappar pressstöd som följd av att VK köpte VF.

Förvisso är beslutet helt förståeligt, att presstödsnämnden inte godkänner detta nära samarbete, men man måste väl informera sina (nät)läsare om vilka klavertramp man själv tar? Västerbottens Kuriren, vars huvudbolag alltså äger VF och således är orsaken till det förlorade stödet, verkar inte ha skrivit en enda rad i dagens tidning har en liten artikel undantryckt någonstans i mitten av tidningen.

De enda som rapporterat om det faktiska beslutet just nu är SR P4 Västerbotten (t.e.x Norran har bara skrivit om förvarningen). Tydligen är det bara en förvarning(?) än så länge. Dvs, Presstödsnämnden ska ha ytterligare ett möte i februari med detta på dagordningen. Jag uppfattade det först som att man beslutat – men det verkar endast vara preliminärt.

I vart fall är lösningen på dilemmat enligt Daniel Nordström, superseriös chefredaktör på VF, att de ska “avgränsa tydligare”. Det innebär bland annat att “flytta i lokalen så vi hamnar i en egen del”, säger Daniel Nordström till Norran. Jo. För det löser ju problemet. Att VF-redaktionen inhyses i regionens största tidning VKs lokaler, ägs av densamma och dessutom delar en massa material sinsemellan är väl orsaken till tveksamheterna ö.h.t?

Daniel Nordström, som jag i övrigt respekterar, har skrivit ett inlägg om det på sin redaktörsblogg. Där fanns även de länkar som jag haft svårt att hitta via webbesöken. Det kan kortfattat sägas att bekymren inte kommer från VF-redaktionen i sig utan snarare samarbetet – oavsett vilken anledning man haft till att inleda detta.

Syftet med presstödet är att främja mångfald och konkurrens inom dagspressen. Sedan de köptes upp finns inga skäl att ge stöd till Västerbottens Folkblad längre, då deras organisatoriska bihangmodell inte bidrar till en mångfald. Det låter jag vara min slutkläm.

Ledarskribenter om “sociala media”

Jag börjar bli less på snacket om “sociala media”, när man gång på gång på gång på gång refererar till instängda, inlåsta och exkluderande media.

Extra viktig kommer denna distinktion att bli i och med bl.a. biståndsminister Gunilla Carlssons nyligen påtalade svenska bistånd till nätaktivister. Jag är rädd att förståelsen för vad som är öppet, fritt och demokratiskt går förlorad till det som snarare är slutet, inlåst och opålitligt. Än mindre tror jag ministern kommer att belysa vilka nätaktivister som faktiskt kan göra en skillnad.

Så jag reagerade på Daniel Nordström, chefredaktör på Västerbottens Folkblad, när han i ett blogginlägg betecknade Twitter som social media. Förvisso “gör ju alla det”, så det är mest en slump att det var han som fick följande kommentar ikväll, men likväl anser jag det viktigt att upplysa om det kontroversiella i hans ordval:

Min direkta fundering är hur någon kan hävda att Twitter skulle vara ett “socialt media”. Om något låser det in användarna till att vara ohyggligt asociala.

Att använda Twitter är typ som att ha Telia, men inte kunna ringa Comviq. Att använda Gmail men inte kunna skicka något till Hotmail, eller någon företagsmail för den delen.

Tänk om daniel.nordstrom@folkbladet.se endast kunde nås från andra människor med adressen @folkbladet.se

Nä, sociala media fungerar över olika domäner och med öppna standarder. Kika gärna på http://identi.ca/ t.ex. där vem som helst kan starta en egen – interkommunicerbar – mikrobloggingtjänst. (och prata med folk på t.ex. http://quitter.se/ )

Jag förstår verkligen inte hur något som låser in människor kan betraktas som socialt.

Förhoppningsvis reagerar fler folk snart på problematiken med asociala system som orsakar att användare inte ges valmöjligheter. I kommentaren nämner jag det som att identi.ca är var man kan starta en egen tjänst, men jag menar egentligen att man kan ladda hem den mjukvara som sidan kör – nämligen StatusNet. Eller som sagt använda en annan, kompatibel sida utifall man inte själv är systemadministratör.

Quitter är ett exempel på några som startat en egen instans av mjukvaran där allmänheten inte kan registrera sig pga spam-skäl – men man kan kommunicera med inbjudna användare över t.ex. Identi.ca eller en egen instans av OStatus-kompatibel mjukvara.

Tidigare har jag även påpekat denna kritik om Twitter genom mitt konto på identi.ca över den länkning som erbjuds därifrån till Twitter – och på så vis förhoppningsvis envägs-nått webutvecklaren Christoffer Larsson hos Västerbottens [Kuriren|Folkblad].

Fri mjukvara hade löst busskortproblemen

Följande har även skrivits om och skickats som insändare till Västerbottens Folkblad.

Onsdag 16 mars publicerade Västerbottens Folkblad en artikel som, om än inte uttryckligen, sätter pricken över i:et på problemen i många av dagens “köpta” system. Problemet är just att man oftast upphandlar slutna system, där man inte alls äger själva produkten, vilket effektivt omöjliggör för rätten att modifiera systemets mjuk- och hårdvara.

Lösningen är givetvis inte, även om idén faktiskt är lockande, s.k. “in house”-utveckling. Kommuner, företag som Länstrafiken i Västerbotten och dylikt är inte IT-företag och har således inget syfte att besitta den specialkunskapen. Istället köps de tjänsterna rätteligen in vid behov, såsom utveckling av busskortsystemet. Vid dessa upphandlingar görs dock det fatala misstaget att inte kräva rätten att själva vidareutveckla produkten – åtminstone internt.

Det är idag väl känt att fri mjukvara sparar pengar, såsom vid licenskostnader. Ett exempel som Umeå kommun själva räknat fram är att man skulle spara 600,000kr om året i licenskostnader vid övergång från Microsoft Office till Open/Libre Officebara på gymnasieskolan. Resonemanget fungerar mycket väl vid allt från kontorsmjukvara till operativsystem, vilket dessutom inte påverkar någon funktionalitet negativt om övergången planeras någorlunda väl.

Sämre fungerar resonemanget vid specialskrivna eller annars skräddarsydda system som t.ex. busskortläsarna. Där är beställningen ofta bunden till specifik hårdvara och det saknas fri mjukvara på marknaden som kan implementeras utan vidare. För att fri mjukvara skulle fungera som investeringsargument här skulle nog större delen av Sveriges kollektivtrafik behöva komma överens om att beställa en standardiserad, öppen specifikation för att användas i resesystemen. RKF-specifikationen t.ex. är ej särskilt öppen, vilket jag inte hävdar att den är förrän specifikationerna är släppta fritt och det inte finns licenskostnader på implementering (vilket känns rimligt för ett samhällsnyttigt bolags syften).

– Även om vi velat släppa in honom kan vi inte. Systemleverantören tillåter det inte, säger Tom Westerberg, ekonomichef på Länstrafiken i Västerbotten.

Västerbottens Folkblad 2011-03-16

Det här lamslår min tankeverksamhet temporärt. Vadå att systemleverantören inte tillåter det? Bör inte den som använder och äger utrustningen ha all rätt i världen att själva gå in och förändra detaljer i systemet? Tyvärr är dock verkligheten så att deras inköp inte verkar ha förutsatt att något ska vara fel eller problematiskt med det man betalar för. I mina ögon kan det tyckas självklart att ifall t.ex. företaget går i konkurs måste man själv kunna uppdatera. Tydligen inte i Länstrafikens dock – och noteras bör här att Tom Westerberg inte verkar vara den ansvariga för inköpet (artikeln nämner “många personalbyten”).

Så hur ska man undvika denna slags inlåsning där man behöver köpa ett helt nytt system för att laga problemen, eller för den delen behöva vänta på leverantören? En fullgod lösning föreslogs av det största IT-förespråkande partiet i Sverige förra valrörelsen – nämligen att ifall ett system tas i bruk inom en organisation bör denna organisation även se till att ha rätt att:

  • Granska källkoden – för att undvika säkerhetshål såväl som kunna verifiera att program och hårdvara utför rätt uppgifter (se/hitta buggar).
  • Modifiera källkoden – rätten att själv anställa konsulter att laga ett system måste finnas. Att lita på leverantören har visat sig problematiskt många gånger.
  • Distribuera ändringar – varför uppfinna hjulet flera gånger? Om ett system är i bruk i Västerbotten, och samma är det i t.ex. Göteborg, varför utföra dubbla jobbet?

Absolut bäst lösning vore om Sveriges skattefinansierade organisationer hade som standard och princip att endast upphandla öppna – gärna helt fritt licensierade – datorsystem och dylikt. Transparens är oerhört viktigt i den digitala världen. Att när det gäller offentliga medel i första hand välja fri mjukvara – open source – förespråkade Piratpartiet i såväl riksdags- som landstings- och kommunval 2010.

Förhoppningsvis kopierar andra partier våra idéer och anpassar offentlig sektors upphandlingar.

Syftet med busskort-fipplet

Huvudsyftet med min rapportering kring busskorten, vilket framgår i mailkommunikationen samt en VF-artikel, är sårbarheten i systemet och faktumet att vem som helst kan välja att förstöra för bolaget samt alla resenärer:

Han konstaterade att genom att bära magnetavläsaren i sin ficka kan han läsa av och radera information från en medresenärs busskort, bara de befann sig inom fem centimeters avstånd. Så om personen på sätet bredvid har sitt kort i fickan är det lätt att förstöra.
– Det är en stor grej. Folk kan sabotera ovetande människors kort, och det vill vi inte.

Det här är av samtliga resenärers intresse. Busskort kan nollställas, modifieras och dylikt utan fysisk kontakt. Kräv ansvar från de som implementerat systemet och uppmuntra dem att ta kontakt med oberoende tredjepart/experter innan en eventuell ny upphandling av biljettsystem (säljare är inte experter). Erbjud även er egen hjälp om ni råkar ha kunskap på området och ett intresse i att laga problem!

Att det sedan går att resa gratis är bara en konsekvens av sårbarheten i systemet och ett sätt att i praktiken missbruka systemet. Ett symptom på sjukdomen så att säga, vilket i sig inte går att eliminera med fler kontrollanter och hårdare tag vilket brukar vara den första lösning man greppar i panik.

Kommunikation och diskussion, vilket ger utveckling, är vägen till en hållbar och attraktiv lösning där kollektivtrafiken är en integrerad och uppskattad del av samhället. Övervakning och (godtycklig) kontroll uppskattas inte.

Umeå Hackerspace har (fortfarande) intresset att hjälpa Länstrafiken i Västerbotten med att upphandla och implementera en lösning som inte är lika sårbar.

Politisk debatt för ungdomar, med musik

Följande mailade jag till Västerbottens Folkblad respektive Västerbottens-Kuriren alldeles nyss. Bor du i Umeå eller har vägarna förbi får du gärna titta in mellan 16-22:00 på onsdag 1/9 @ Hamnmagasinet:

Hojhoj halloj,
på onsdag 1/9 september på Hamnmagasinet kommer det att hållas en politisk debatt mellan ungdomsförbunden i Umeå kommun.
Närvarande väntas vara samtliga riksdagspartier samt Ung Pirat. SDU bjöds in, men har ej besvarat inbjudan och förväntas därmed ej närvara.

Musik presenteras av Fritz & Tätt, som bl.a. spelar med Tove Östman-Styrke, före och mellan debatterna (debatterna är 18-19, 20-21).

Dörrarna är öppna 16-22 och debatten har ett ungdomsperspektiv – med ungdomsförbundens representanter i lokala respektive riksdagsvalen.

Mikael Nordfeldth är i huvudsak kontaktperson för arrangemanget men är befläckad med politisk tillhörighet (Ung Pirat).
Johan Miranda-Holmgren är moderator och kan svara för politiskt obundna uttalanden.

Johan Miranda-Holmgren: 070-3070745
Mikael Nordfeldth: 070-5657637


Mikael Nordfeldth
http://blog.mmn-o.se/
mmn@hethane.se
070-5657637

Graffiti art expanding in Umeå?

Viljo Thornberg at Västerbottens Folkblad (Umeå, Sweden) is a pretty cool dude. Just after an article reminding us of litter at our legal, public graffiti wall, he posts a short entry labeled The graffiti art expands at Ersboda. Ersboda is a neighbourhood in Umeå. The entry featured this photography:

Foto: Viljo Thornberg

Though I personally wouldn’t call it graffiti, it’s definitely a charming piece of art. As Viljo writes in the post:

Ersboda’s graffiti artists have under decades adorned everything from viaducts to building walls with their art. Now the turn seems to have arrived at Cyberphoto whose cream yellow and to the eyes dandruff yellow facade has gotten its first piece of art, or scrawling (vandalism) as the justice system entitles it.

What I’d call graffiti myself has been posted on this blog previously. It’s from the everchanging legal graffiti wall just a couple of hundred meters from our newly built railway:

Graffiti art in Umeå
Harpan på vägg, uppladdad av LenaGerner @ bilddagboken.se

Or this carrot, which sprouted all around town earlier this year. It even resprouted on the same place several times – though by different artists I assume (look at the foliage). However none are to be found out in the wild anymore.

The first version I saw, from March 2010
Here it is again, resprouted in the same place. One month later.

Here it is with a message even, wihoo! Pardon my hasty photography where I didn’t notice the varying lighting. I hate automatic settings. Nevertheless, the carrot is telling us that “the society is sick”:

Carrot graffiti telling us that "the society is sick"

Twilight-besökare fick inte se film

Jag tycker egentligen att mailet jag skickade till skribenterna för nöjesredaktionen på Västerbottens Kuriren respektive Västerbottens Folkblad talar för sig självt. Fast ni får ändå en liten utveckling av tankegången nedanför. Det handlar om respektive tidnings artikel (VK [bild] och VF [bild]) om filmvisningar dagen innan Umeå-premiären för Twilight-seriens tredje film, Eclipse.

Vad jag visst hade missuppfattat var att Eclipse hade en åldersgräns från 11 år och att artiklarnas skriverier om 15 år endast handlade om den första filmen. Fast som det var nu på en “Twilight night” – där seriens hittills tre filmer visades – drabbas ju även efterföljande filmer indirekt av 15-årsgränsen då minderåriga besökare behöver vara utan film i väntsalen under den åldersbegränsade visningen.

Skickar detta till båda journalister som täckte Eclipse-premiären i VK och VF .)

Tänka sig så kul det vore om, t.ex. i dagens artiklar om Eclipse, man frågade tittarna hur de ska göra för att se filmen. Vad svarar de då? Tar de med sina föräldrar eller kanske rentav laddar de hem filmen “illegalt” (de har ju betalat!)?

Samt skrev ingen om man får tillbaka pengarna om man är för ung men ändå köpt biljett? Det är väl den minsta kompensation man kan tänka sig, t.ex. för de som är 15 men inte betalat för ett ID-kort…

Om ni råkar ha koll på läget i dessa funderingar får ni gärna svara, annars lämnar jag det bara som önskade frågeställningar framöver .)

Min kritik grundar sig alltså i åldersgränsen (på de tidigare filmerna). För det första är det konstigt att en film vars förmodade största besökarskara består av folk under 15 år har en åldersgräns på 15 år. Handlar det om naivt kontrollbeteende (censur etc.) eller en önskan att locka dubbla antalet besökare då ungdomarna måste ta med sina föräldrar också om de vill se den? Man kan tycka att t.ex. (2*14=) 28 sammanlagda år borde vara tillräckligt för att man ska kunna hålla varandra i handen när det blir skräck, sex och/eller blod. Så går man på bio med en vän bör man väl åtminstone få komma in?

Kritiken vandrar därefter vidare till det faktum att man förmodligen hellre laddar hem en åldersbegränsad film om man inte får se den (utan föräldrar) på biografen. Hejdå, biografintäkter. För det är ju symtomet piratkopiering man vill laga istället för att bota sjukdomen censur/kontrollbehov. Fast det har man ju då alltså löst för Eclipse (och New Moon), även om första filmens åldersgräns består.

Men en av kvällens tiotalet besökare som inte var lika glad var Frida Lundberg. Hon passerade inte den noggranna 15-årskontrollen, där legitimation var ett krav.- Jag är 15 år, men har inget leg… sa Frida sorgset.
Henrik Norman, vid insläppet, beklagar det hela. Men reglerna är hårda och inget som personalen i Umeå kan göra något åt.
– Det känns såklart tråkigt, särskilt när folk åkt långt för den här kvällen, säger Henrik.

Noteras bör även det faktum att jag nämner “betalat för ett ID-kort”. Min övertygelse är att man inte ska behöva betala något för att få vara en själv. Skatter och andra samhällsnyttiga utgifter stöder jag, men specifika avgifter – där banker åtminstone är en del av processen – tar jag starkt avstånd från. Precis som med kontanter hellre än betalkort (där man bl.a. måste betala för att betala) anser jag att ID-handlingar endast bör användas i undantag och nödfall.

Det finns nämligen saker som kallas förtroende och tillit – och utan det kommer samhället att braka ihop uppifrån. Ifrågasätter och misstänker man samtliga människor – dvs. kräver identifikation, övervakning och blind lojalitet – bygger man snabbt grunden till ett otrevligt samhällsklimat.

…och anledningen till att jag mailade journalisterna var för att jag tycker man bör belysa dessa problemställningar när personer bevisligen direkt drabbas av det. Det var lite av uppdraget som journalist trodde jag. Att det är en nöjessida betyder inte att man ska undvika konsekvensanalyser och ställa kritiska frågor.

Med anledning av “sociala medier”

Hej VF, jag piratkopierar en bild från er hemsida för att bevisa en poäng om "riktigt social media". Upphovsrättsintrång är sååå 00-talet, jag vill se Creative Commons-licens hos prasselmedia!
Anders Ågren (m) är en flitig användare av social media för lokalpolitik i Umeå. Foto: Per A Adsten

Dagarna efter jag publicerat mitt konstaterande att “Social media does not mean Facebook and Twitter” så publicerar Västerbottens Folkblad en artikel om politik och sociala medier där man fokuserar på Facebook och Twitter. Trots att amerikaniserade censurtjänster är sååå 00-talet.

Förvisso nämner de bloggande också. Så gör jag ett upphovsrättsintrång med deras bild av Anders Ågren för att visa dem hur man bloggar som bäst. Så jag får min poäng om “riktigt sociala medier” bevisad. Där man faktiskt får dela med sig – vilket typ är definitionen av “social afk”.

Jag vill med detta konstatera att jag vill se Creative Commons-licensiering hos – som språklig konsekvens – asociala media, såsom Västerbottens Folkblad! Eller prasselmedia eller man nu kallar tidningar idag.

Update några minuter senare: Givetvis kan jag inte publicera detta utan att hyckla genom att distribuera länken till mitt inlägg över just Facebook.

Intervju i VF, om lokalval i Umeå

20090815 - Västerbottens Folkblad: Piraterna i Umeå satsar på lokalval (Rolf Jakobsson)

Rolf Jakobsson på Västerbottens Folkblad ringde och väckte mig (vilket förvisso var bra…) “imorse” och frågade mig ifall Piratpartiet Umeå ställer upp i lokala val. Artikelns tolkning är mer definitiv än vad jag tillkännagav må jag säga. Men det är kanske bra, så vi sätter sprutt på de etablerade partierna.

Jag har ett par småkommentarer, men är egentligen ganska nöjd i det hela. Först och främst vill jag betona följande:

Avgörande för om partiet ställer upp i kommunalvalet 2010 – och eventuellt även i landstingsvalet – är om det finns ett behov av ett Piratparti i politiken i Umeå.

Vi har ett möte nu på onsdag dit alla lokala pirater har bjudits in. Förhoppningsvis kommer vi fram till något förnuftigt där. Inget definitivt finns alltså för Umeås status än.

Vidare var artikeln en intervju mest med mig, så den blev väldigt färgad av mina egna intressen:

– Jag brinner själv för frågan om öppen källkod och fri mjukvara inom kommunens IT-sektor. I dag låser kommunen in sig i Microsofts monopol genom att använda format som inte alla kan läsa.

Det är inte bara Microsofts monopol det gäller. De är ett exempel av flera. Jämför t.ex. med utredningsunderlaget jag länkade tidigare som bl.a. tar upp Umeå stadsbibliotek. De har idag stora behov av att modifiera det aktuella, proprietära systemet. Man saknar laglig såväl som teknisk möjlighet att göra det. Företaget som äger den proprietära mjukvaran bryr sig inte ett piss om att implementera nya, nödvändiga funktioner – och källkoden kan man ju inte ens skymta…

– Det innebär att människor stängs ute från den offentliga förvaltningen.

Som tur är så fungerar ju t.ex. .doc och .xls i Open Office… så helt körd är man inte. Men poängen är ju att man bör köra öppna, patentohotade format. Vad skulle t.ex. hända om EU driver igenom mjukvarupatent – och man plötsligt tappar Open Office som lagligt alternativ pga grova stämningshot?

Falkvinge hävdar att Piratpartiet också behövs på lokal nivå för att värna den personliga integriteten och skyddet för privatlivet.
Mikael Nordfeldth anser dock inte att Piratpartiet är ett enfrågeparti.
– Nej, det finns alla möjligheter att applicera Piratpartiets principer på andra områden.

Falkvinge anser ju förstås inte heller att Piratpartiet är ett enfrågeparti. Och jag personligen vill påpeka att Piratpartiets principer omfattar andra områden än skyddet för privatlivet. T.ex. är skola/undervisning ett hett område för Piratpartiets informationspolitik.

Så. What’s up?

Frågan vi behöver ställa oss är om Piratpartiet behövs i Umeå kommunfullmäktige. Jag vill mena att det kanske vi inte gör. Det vore en logisk slutsats av just anledningen att vi är näst pirattätast i Sverige. Så invånarna här i Umeå sympatiserar redan till stor del med Piratpartiet – och förhoppningsvis politikerna också. Kanske vore vi även effektiva genom t.ex. medborgarförslag? Kanske vi bara behöver presentera våra idéer till fullmäktigarna? Det vore ju förstås drömmen…

…men politikerföraktet ligger och gnager i bakhuvudet. Kan man lita på att en välsutten politiker faktiskt bryr sig om annat än sin stolklädsel? Så av denna anledning tror jag fortfarande att vi kan göra nytta i kommunpolitiken som parti i kommunfullmäktige. Vi kan bidra med fokus och kompetens, skynda på utvecklingen och bidra med färska idéer osv.