Tag Archives: val

Informationsflödets överflöd (eller: jag kandiderar till PPs riksdagslista)

Det är mitt fel att jag ser ut så, inte fotografens. Foto: Carl Johan Rehbinder (2009)

Carl Johan Rehbinder, som tagit pressbilden jag fick användning av i Ipred-debatten, ställer upp i Piratpartiets val till riksdagslistan. Det gör jag också. Det gäller alltså valet av vilka som ska kandidera till riksdagen 2010 för Piratpartiet.

Som vanligt när det gäller information så blir det i slutänden en närmast oöversiktlig ström av data man handskas med. Processen har inneburit att alla medlemmar fick anmäla sig och att det från detta sållas ut kandidater genom medlemsomröstning. Sista tjing vill jag minnas att partistyrelsen har på att stryka eventuella “dåliga” kandidater – typ om uppenbara foliehattar eller jobbiga rättshaverister tagit sig in i listan. Vissa är mer jämlika än andra, så att säga.

Men ja. Carl Johan Rehbinder har påbörjat det suveräna arbetet att försöka sålla fram bra kandidater som man kan rösta på med gott samvete. Metodiken tycker jag låter slående och kommer definitivt att använda mig av hans råd när jag själv väljer kandidater. För det är fler än bara ett personkryss man gör nu när det väljs internt i Piratpartiet till riksdagslistan.

Jag tänkte mest bara upplysa er om att det börjar närma sig ett internval och att det kan vara vettigt att börja hitta kärnkandidater. Vill man på sin personliga lista ha kända namn, ihärdiga aktivister eller snarare en geografisk representation? Oavsett vad så är det 250 namn som ska bli upp mot 20-22 eller vad det var, vilket jag tycker låter jobbigt nog i sig.

Att jag sedan känner till många fler än 20 av dessa kandidater som närmast förtjänar en riksdagsplats genom sin aktivism gör det inte lättare, när man väl fått bort det övriga packet. Fast jag är övertygad om att Rehbinder (som har sin plats på min mentala lista redan) kan komma att hjälpa mycket på traven:

Så. Efter en första grovrensning är jag nu nere på 168 kandidater, från 250, och det känns bra. I nästa blogginlägg om kandidatvalen ska jag redovisa hur jag med hjälp av Piratpartiets webforum rensar bort dem jag bedömer som stolpskott, oengagerade och allmänt inkapabla, och hur jag sen hittar guldkornen bland dessa 168 personer…

följ hans inläggserie i sökandet efter en bra PP-lista. Demokrati är kul!

Politiken idag suger (eller: jag kandiderar till PPs riksdagslista)

Jag har märkt av ett ökat antal diskussioner och tankar kring vänster- och högerskalans vara och icke vara på sistone. Närmare bestämt sedan Folkpartiet och Miljöpartiet sagt sig vara okej med att regera tillsammans.

Mest intressant tror jag har varit Ola Nordebo, politisk ledarskribentmojs på Västerbottens Kuriren, som deklarerar att vänster-högerskalan är en floskel:

Vänster-höger-skalan äger inget förklaringsvärde i praktisk politik bortom banala floskler, den existerar inte

Ett annat välformulerat inlägg är från den musikaliska duon Kreti och Pleti som diskuterar svensk politiks retoriska kris.

Så vad är då felet i dagens politik? Egentligen brister det redan på första steget. Dagens politiker har inga visioner, inga drömmar, inga långsiktiga mål eller knappt ens några reformförslag att argumentera för.

Det är skönt att se att flera spektran av politiken märker att det mesta som talas idag är goja. Jag menar, jag är ung och har tyckt så mest hela tiden under min uppväxt. Det är något jag tänkt varit gemensamt för alla generationers yngre år – otåligheten och “men det är ju bara att”-tänket. Fast växande antal (procentuellt) verkar tycka att politiken går åt fanders.

Alla närmar sig varandra och debatterna blir totalt jävla lame. Varför bry sig om politik när alla ändå tycker likadant? Jag kör vidare på Nordebo-länkandet och ser över påståendet att blockpolitiken inte ger svar i alla lägen.

Går det att få ihop ett fungerande regeringsalternativ med fyra partier med så skilda idétraditioner som M, Kd, Fp och C skulle det givetvis i ett kritiskt läge vara möjligt att kompromissa fram ett alternativ även med Mp och S. Blockpolitiken förvrider synen på många.

För frågan är vad nyttan egentligen är i att fördela politiken i block. Vänster/höger betyder, enligt floskeltankarna ovan, ingenting. Eller snarare för mycket samtidigt. Det kan finnas större meningskiljaktigheter högerfolk emellan än det finns vänsterfolk emellan. Inte ens med 2-dimensionell politik blir det acceptabelt tycker jag personligen. Det handlar nog endast om att göra saker enkelt för den stora, grå massan.

Så vad gör man för att lösa suckassigheten? För att undvika t.ex. komplexiteten i ett parti som måste stödja dödstraff OCH förkasta aborträtten. Jo, för politikens framtid ligger i sakfrågorna. 2006 års riksdagsval “handlade om jobben” – 2010 års val vet vi inte riktigt än. Fast vad händer med alla andra delfrågor som man bufflas om fokus ligger på t.ex. jobbpolitik? De glöms bort, that’s what.

Min förhoppning är att svensk politik lär sig av Unix-filosofin “låt varje enskilt program göra en sak väldigt bra”. Varför prata gott om en sak men samtidigt smyga in grisen i säcken genom ett partiprogram som ingen vanlig dödlig läst? Lär av Piratpartiet – där grundläggande principer diskuteras genom rationalitet utan att låsa fast sig i en ideologi. Tänk att få diskutera politik rationellt – istället för att tänka “så tycker inte jag, för jag är höger/vänster”. Ideologi kan vara skadligt.

Med dessa ord har jag tänkt annonsera ut att jag kandiderar till Piratpartiets val av riksdagslista. Jag är piratpartist av följande anledningar – vilka tillsammans även hjälpt Piratpartiet att tycka Rätt(tm):

  1. Piratpartiet försöker inte lösa alla problem i hela världen. Politiken löser specifka problem med samhället och krockar inte med någon demokratisk ideologi.
  2. Piratpartiet arbetar öppet. Vem som helst kan granska verksamheten och delta i utvecklingen. Begränsad politik begränsar makt/inflytande – vilket leder till begränsad korruption.
  3. Piratpartiet är starka förespråkare av subsidiaritetsprincipen. Vilket överensstämmer med Unix-filosofin om ett välskrivet program per uppgift.

Jag är en stark förespråkare av fri mjukvara och kultur. Att kunna ta del av, modifiera och sprida vidare verk är en naturlig del av informationssamhället.

En öppnare demokrati är även nödvändigt för att stå emot den utveckling mot ett storebrorsamhälle som märkts av tydligt på senare tid.

Min kandidering till Piratpartiets riksdagslista är att betrakta som ett rent och skärt stöd för att bena ut sakfrågorna från de politiska blocken. Många är överens om mycket – prioritera detta på dagordningen. Låt inte ideologi hålla tillbaka beslut bara för att “andra sidan lade förslaget” t.ex.

Datalagringsdirektivet på gång i Sverige nu

Efter regn kommer åska, efter åska kommer lång (1 år) lagring av känslig data i syfte att koppla samman individer, övervaka personers relationer till varandra och jagvetintevad-men-allt-är-möjligt. Visst, samtlig data ska inte lagras, men privata organisationer ska tvingas spara “fotspåren“. Ni kommer ihåg att man inte kan veta vem som är bakom ett skyddat IP-nummer? Nu kan man.

Det känns så overkligt. Varför händer detta i Sverige?

Det är egentligen gamla nyheter. Datalagringsdirektivet (eller “fotspårslagen”?) är ju klubbat i EU sedan många år sedan och pushades för av Thomas Bodström, Socialdemokraternas justitieminister. Nu tar Moderaterna/Alliansen över sina bröders arbete och avslutar det. Är ni förvånade? Nu har ju Bodström till och med lyckats framstå som värsta rättsäkerhetshjälten.

Enligt Thomas Bodström skulle en lagringstid på endast ett halvår göra det svårare att bekämpa grov organiserad brottslighet.

–Det blir lite bättre för Hells Angels, lite sämre för polis och åklagare och det har ingen som helst betydelse för den personliga integriteten.

Det är däremot skönt att åtminstone Johan Linander är öppen om att det betyder att pissa på svenskars privatliv.

“Det är en liten ytterligare integritetskränkning, men väldigt viktigt för polisen.”

Johan Linander

Advokatsamfundet är dock på de sundas sida och frågar sig om det inte är brott mot svensk grundlag.

– Det här är ett oerhört stort ingrepp i den personliga integriteten. Det är ett paradigmskifte att börja övervaka och registrera människor som inte är misstänkta för brott

Anne Ramberg

I 2010 års tvåpartisystem är inget alternativ acceptabelt ur integritetssynpunkt. Båda regeringsalternativen vill veta vad du gör och när. Vad är nästa steg? Jag tror att samma strategi som Piratpartiet har inför EU kan tänkas vara lämpligt för oss i riksdagsrundan nästa år. Samt att satsa på kommunvalen.

Ett kvart sekel har gått och idag efterlyser jag, med samma vurm som Per Gahrton hade, just ett sådant parti: ett parti fritt från blocklojalitet, som öppet och offensivt vågar ifrågasätta det allt mer vulgära konsumtions- och tillväxtsamhälle som socialistiska och borgerliga partier gemensamt skapat.

Birger Schlaug

Birger, det finns redan ett nytt parti. Piratpartiet. Det ifrågasätter inte “konsumtionssamhället”, men om en piratideologi etablerades skulle konsumtion inte vara så problematiskt. Ett samhälle med färre lastbilar som fraktar kompakta plastskivor, kilometerlånga filmrullar etc. hade gett uppskov till stora lättnader för tillväxtens konsekvenser.

Elektricitet (dvs data; information, kultur, nöje) är både förnybar och (snart) praktiskt taget oändlig. Att använda sig av modern teknologi är det första steget mot en bättre värld – även för Birger Schlaug.