Tag Archives: upphovsrätt

Programmerare ansvariga för vad deras kod gör?

En diskussion som är väldigt intressant kring självkörande bilar etc. är vem som bär straffansvaret vid olyckor m.m. Är det programmerarna (vars buggar kan orsaka olyckor), föraren (som inte kör), systemvetaren (som inte förutsåg alla situationer) eller företag (ledningen, som bär ansvar för produkterna i allmänhet)?

Vidare kan man fundera kring om programmerare verkligen bör kunna dömas för något man inte har rättigheter till, som en ingenjör (“hjälpt till att utveckla mjukvara”) nu råkar ut för: http://www.svt.se/nyheter/ekonomi/vw-ingenjor-erkanner-skuld

Nu vet jag inte hur harmoniserat det där är i EU/Tyskland/etc., men lek med tanken att man gör detta i Sverige: Mjukvaruutvecklare i Sverige har inga rättigheter till kod de utvecklar till sina arbetsgivare. De får inte välja varken licens eller ex. frigöra koden efter att anställningen upphör (och om det inte är fritt licensierat får de inte återanvända koden på andra företag!).

Ifall man inte kan påverka sin kreation pga den ägs till fullo av någon annan bör man väl inte behöva ta personligt ansvar? Volkswagen’s företagsledning är de som ska ta skiten (oavsett hur koden behandlas, förvisso). Precis som att om man utvecklar mjukvara för missiler så (förutom att man bör se över sin etik/moral) är man inte ansvarig för de som dödas av den.

Offentlig konst ej tillåtet att sammanställa fotografiskt

För ~9 månader sedan var jag supertaggad och sugen på att bidra till http://offentligkonst.se/ – idag läste jag om hur deras arbete motarbetas. Jag visste inte att det pågått en rättsprocess ända sedan sommaren 2014 mot Wikimedia Sverige, i syfte att förbjuda fotografering i det offentliga rummet, av kulpriterna “BUS” (Bildupphovsrätt i Sverige).

Grejen är alltså att Högsta Domstolen tycker att när människor samarbetar i ideellt syfte för att sammanställa och lyfta fram – alltså synliggöra och uppmärksamma – konst i det offentliga rummet så blir man skyldig skulptörerna och bildkonstnärerna m.fl. pengar (trots att dessa redan fått skäligt betalt för sina konstverk dessutom).

Länkar från Bybrunnen på Wikipedia:

Diverse media om beslutet:

Detta gör mig så upprörd att jag inte kan komma mig för att skriva något sansat. Det offentliga rummet måste givetvis kunna dokumenteras och kategoriseras av ideella krafter. Jävla upphovsrättsfanatiker. Som tur är hade tydligen PO Ågren skrivit en krönika för ett halvår sedan.

Inte undra på att man tappar suget att göra något bra för samhället när man ser vilka som vinner i sådana här rättsfall. Känns som att allt meningsfullt man vill göra för bevarandet av vårt kulturarv i slutänden kommer att stampas på av några giriga skitstövlar.

Administrativa Stim-kostnader

Jag är medarrangör till Osjälvständighetsfestivalen som sker på midsommarafton i Umeå varje år (sedan 2010). Osjälvständighetsfestivalen arrangeras av Common Culture of Umeå, som förespråkar fri musik och övrig kultur, t.ex. sådant som är fritt licensierat under någon lämplig Creative Commons-licens (precis som ex. Wikipedia är).

Fritt licensierad musik innebär oftast rent konkret att upphovsrätten inte kan missbrukas som den tidigare gjort, med monopol-inlåsning och utpressning av ungdomar som fildelar. Istället vänder sig fria kreatörer mot finansiering som passar bättre i ett demokratiskt samhälle än att kontrollera distributionen av information. Dessa metoder kan vara, vilket kan kännas igen från kulturhistorien, att faktiskt producera och framföra sina verk, bidra med sin kunskap och expertis till andra människor och eventuellt rentav få personer att bidra till ens framtida kreationer för att de tycker om vad man gör.

Så den kultur som presenteras på Osjälvständighetsfestivalens står alltså utanför den diktatoriska struktur Stim har byggt upp, där de hävdar sig rätten att – även om en kreatör inte är medlem i den ekonomiska föreningen – utöva inkassoverksamhet å alla upphovsrättsinnehavares vägnar (inom tonsättar- och låtskrivarvärlden). De menar att man som kreatör då kan bli medlem och retroaktivt få ut pengar från upp till 3 år av deras inkassoverksamhet i ens namn.

Osjälvständighetsfestivalen får dock, år efter år, kravbrev från Stim som hävdar att vi måste – utan att ange varför man behöver deras “musiklicens” – skicka in musikrapporter. Detta är sjukt drygt. Tydligen – om man inte skickar repertoarlistor för utländska artister(?!) – kan de komma att fakturera en extra hanteringskostnad à 500kr per utebliven lista.

Jag blev i år less och kontrade med en “Administrativ avgift” för “Stim-kuverthantering”:

Fakturaspecifikation
Produkt/tjänst Antal À-pris Totalt Lev.datum
Administrativ avgift, Stim-kuverthantering (2010-2013) 4 500 2000 2013-07-02
Summa 2000
Plus moms (25%) 500
Summa inkl. moms 2 500,00

Ah yes. Fuck you, Stim. Sluta sabba kulturlivet i Sverige. Låt oss ideella arrangörer arbeta med bra artister utan att behöva punga ut med pengar som ändå kommer att fördelas till Per Gessle & Co. i slutänden. Vi vill finansiera de som faktiskt behöver det för att arbeta vidare med sin kulturella utveckling. Inte några jäkla gamar som häckar på föråldrad lagstiftning.

Vi får se om de ens öppnar kuvertet…

Yttrandefriheten i skottgluggen

Följande var meningen att vara debattartikel i Västerbottens Kuriren. Då jag skickade in den lite sent (igår) var förhoppningarna låga om att den skulle publiceras idag, 18 januari, men jag får väl skylla mig själv. Läs f.ö. gärna Lennart Guldbrandssons inlägg på Newsmill. Här är min text i alla fall:

Även efter digitaliseringen har industrierna som arbetar med immaterialrätt stadigt gjort allt högre vinster. Fildelning har hjälpt till att skapa nya marknader och effektiviserad distribution. Upphovsmän har som grupp gynnats av att masskopieringen blev vardag. Precis som när biblioteken gav gåvan av litteratur för alla, något vi i Piratpartiet anser oerhört värdefullt.

Med bakgrunden ovan, som forskats fram på Harvard, KTH, SOM-institutet m.fl, är det konstigt att Sveriges riksdag lagstiftar för att stoppa utvecklingen. Varje år hotas internet av nya, allt desperatare, lagförslag trots att de tidigare godkänts. På sistone har man rentav gett sig på fundamenten i Sverige: yttrande- och tryckfrihet.

Internet har angripits hårt sedan 90-talet. Det är världens bästa infrastruktur för demokrati men ändå är Sverige, Kina, USA m.fl. ute efter att begränsa det med censur och övervakning. I Kina för att man ogillar åsiktsfrihet medan Sverige faller platt för upphovsrättsindustrin. Dock är tekniken identisk och konsekvensen lika drastisk.

Senast på tavlan är “Stop Online Piracy Act” (SOPA) som USAs senat riskerar att införa i lagstiftningen till veckan. SOPA är ett förslag som “skjuter brevbäraren” bildligt talat. Lagen ger upphovsrättsindustrin rätt att blockera hemsidor utan rättegång för “länkar till upphovsrättsskyddat material”! I Sverige har vi försökt stänga av The Pirate Bay, ett levande bevis på tandlösheten i lagstiftningen. Men vad händer med kraftigare lagar och mer drastiska metoder? Behöver man stänga ner Postens leverans till Norrland bara för att någon skickat DVD-filmer från Skåne?

Även om SOPA inte blir en svensk lag kommer Sverige att drabbas. Svenska medborgare och företag använder dagligen amerikanskt internet (Google, asociala media etc.) samt att många domännamn kontrolleras innanför USA (.com, .org, .net). På ett globalt internet behöver vi värna om alla nationers demokrati – om vi vill bevara vår egen yttrandefrihet.

Och tror du detta inte angår dig än så märker du det nog idag. Bland annat Wikipedia ger en försmak av censuren genom att under ett dygn släcka ner sidan. Varför? De tillåter användare att bidra med material, vilket vore riskabelt om SOPA blev lag. Vilka andra sidor kan du komma på?

Hanna Fridén avråder illustratörer från att använda CC BY

Jag valde att publicera en kommentar till Hanna Fridéns inlägg som avråder illustratörer att använda Creative Commons-licenser såsom “Attribution” (“ange upphovsman”), som innebär att den enda skyldigheten man har gentemot verket är att följa den ideella upphovsrätten.

Uppdaterande stycken: Efter att ha konverserat ett tag med Hanna Fridén så tycker jag vi har rett ut en massa grejer. Hon menade att jag ljuger som påstår att hon till och från gör upphovsrättsintrång i bloggen, vilket jag aldrig skulle göra medvetet. Påståendet grundar sig i att jag nedan påstår att hon “själv utför upphovsrättsintrång till och från”. Belägget för detta redogörs i länken ovan och fokuserar på axolotl-bilderna.

Hanna menar att mitt påstående om hennes historik av intrång i upphovsrätter “helt enkelt inte är sant” (med undantag för slarvfel som hon rättar till). Därefter bekräftas att hon ej fått tillstånd för publicering av diverse föräldralösa verk. Jag menar dock att svensk lag idag förbjuder kopiering utan tillåtelse av föräldralösa verk lika mycket som alla andra. Hon instämmer paradoxalt nog med om det, om jag nu inte misstolkar det direkta svaret.

Här nedan fortsätter blogginlägget som det var innan ovanstående förtydligande:

Från Don Hertzfeldts kortfilm "Rejected".

Tilläggas bör att Hanna själv utför upphovsrättsintrång till och från på sin blogg [uppdatering: alltså bara harmlösa bilduppladdningar, vilket hon menar sig ha rättigheterna till], även gentemot illustratörer som hon själv. Detta får mig förstås att betvivla hennes gedigna stöd för strikt upphovsrättskydd för hennes yrkesgrupp. Exempelvis är molnet/popcornet/whatever med det blödande anuset från Don Hertzfeldts film som illustrerar ett av hennes inlägg är sannolikt kopierat utan tillåtelse. Även om hans policy numera är ganska vänlig mot fildelare [faq #3].

En variant av den licens hon nämner – dvs den med “share-alike”-tillägget, som försäkrar att även derivat/bearbetningar faller under samma licens – är vad jag personligen rekommenderar samtliga kreatörer att använda. Det är min konkreta uppfattning att CC:by-sa har – i det långa loppet – endast fördelar.

Exakt hur hon lyckades få in “hur ska man få betalt?” i den där diskussionen förstår jag inte riktigt. Man publicerar och ritar väl inte bilder på beställning utan att ha säkerställt en betalning? Att sedan bilden kan återanvändas och kopieras är ju ett säljargument! Det var en sak jag glömde/inte ides ta upp i kommentaren som jag även publicerar här nedan:

Den första frågan jag tycker man borde ställa sig själv som kreatör när man funderar på licenser är: Kommer man att beivra upphovsrättsintrång?

Du nämner att man kanske inte vill ha sina kreationer i vapenporrdrogbantningspillerreklam – men CC BY skyddar dig och ditt rykte genom att man har ideell upphovsrätt. Ingen får hävda att verkets kreatör stöder användningen – om denne inte gör det. Samtidigt är man fortfarande skyldig att ange vilken kreatör som medverkat – vilket gör att ditt namn/varumärke sprids.

Och att låsa in kultur är omöjligt, om man någonsin publicerat det, det håller nog alla med om idag. Endast juristerna tjänar på att man försöker. Så använd istället marknadsföringen till att sprida ditt namn/varumärke och använd publiciteten till att t.ex. bemöta vapendrogbarnmisshandlarna på din egen domän!

Gör det tydligt att du inte står för vad de pysslar med. Ungefär som att man inte tycker att en del människor har rätt, men de borde fortfarande få rösta. Yttrandefrihet, du vet.

Ovannämnda fördelar kan utnyttjas som bäst med CC:BY eller CC:BY-SA-licens. Använder man den senare – share-alike – måste ju även detta företags material vara CC:BY-SA. Och tänk dig vad skönt att de ger över rättigheterna till eventuella aktivister som bara väntar på att få remixa allt från McDonald’s till Lundin Oil-immaterialrättsliga pryttlar. .)

Personligen blir jag oerhört illa till mods om en kreatör vill censurera mitt skapande genom att förbjuda publikationer och menar att denne “har rätt till det”.

För att i ljud och bild beskriva vad som skulle kunna hända oftare om upphovsrätten inte vore så monopolistisk som den är idag, ber jag er kika på denna musikvideo:

Uppdatering 2011-12-29: Uppenbarligen är Hanna Fridén mycket arg på mig och jag har svårt att ta till mig kritiken i de enorma textmassorna som jag knappt identifierar min egen person i, mer än till namnet dvs.

Är det ens verkshöjd inom #svenssonjakten?

Jag har kort och koncis fundering som jag hade förutsatt att försvarare inom den ohederliga jakten på fildelare etc. etc. hade tänkt på tills alldeles nyligen. Under tiden jag tänkte hann ännu en rättegång ske. Tydligen ska man inte förutsätta något. Vänligen läs följande beskrivning kring hur processen går till och vad jag tycker den försvarande sidan bör trycka på:

  • Svensson fildelar genom att gå in på t.ex. The Pirate Bay, hittar en länk till en fil som innehåller metadata om filer man kan ladda ner och öppnar detta med ett helt separat program etc. etc. Ja ni vet hur det går till.
  • Antipiratbyrån sitter då och spanar och spejar och leker polis och fångar in en massa IP-nummer på användare, kollar vad de delar, samkör säkert några av sina register med laglig rätt genom undantaget från personuppgiftslagen, PUL-sabbande tillägg i Ipred etc. etc. Det där har ni läsare också koll på.
  • Då blir det rättegång. Åklagaren visar på en massa papper om att de denne företräder har inspelningsrättigheter och kanske rentav anges som skapare av de (ibland tusentals) verk som rättegången behandlar.
  • Den åtalade erkänner ofta, ibland inte. Ibland var det egentligen en granne som satt på dennes wlan, ibland inte. Ibland har polisen brutit sig in i den åklagades hem, beslagtagit godtycklig egendom och behållit detta under hela rättsprocessen.
  • Åtalad döms eftersom typ alla med en dator fildelar vad man hävdar är illegalt dessa dagar. Inga konstigheter. Nästa fall!

Men var det verkligen intrång i någons upphovsrätt? Alla som har läst om upphovsrätten/immaterialrätt känner till begreppet “verkshöjd”. Det är den subjektiva nivån ett kreativt verk behöver uppnå i form av originalitet för att faktiskt ha en upphovsman. Alltså bör det egentligen ligga på åklagarens bord att inte bara visa att man representerar verkens angivna skapare – utan även att verken faktiskt är skyddade.

Alltså: Har verkligen låtskrivaren till “Fyrtaktarna – Ännu en poplåt” skapat något som är originellt nog för verkshöjd? Se följande roliga video för ett idéfrö till mitt resonemang:

Så varför ifrågasätter inte den åtalades advokat verken i sig? Det vanligaste klagomålet jag hört från konsumenter de senaste 10-15 åren är i alla fall att “all musik på radio låter likadant” – och nog fan är väl det sant (förutom för remixer, ironiskt nog)? Lägg därtill att samtliga “kreativa verk” som använts i Svenssonjakten är standardbolagens radiovrål och tvskval. How about that for a subjektiv bedömning?

SVTGet nu ännu mer awesome!

Kommer ni ihåg scriptet som publicerades som plockade ut rtmp-strömmen och passade det vidare till rtmpdump som slet hem valfri kvalitet? Nu är det ännu lättare – inte ens några Linuxskills krävs! Men fri mjukvara rekommenderas.

Ladda ner med din webbläsare

Det enklaste sättet att använda SVTGet är med din webläsare.

  1. Hitta vad du vill se och kika i adressfältet där det står t.ex:
    http://svtplay.se/t/103535/uppdrag_granskning
  2. Redigera adressfältet och byt ut ordet “play” mot “get“.
  3. Tryck Enter. Du hamnar i detta fall på http://svtget.se/t/103535/uppdrag_granskning
  4. Klicka på länken högst upp: “Get uppdrag_granskning.mp4“. Spara var du vill.
  5. Säkerhetskopiera klippet om det önskas, eller skicka till dina vänner.

titta direkt med en fri mediaspelare

  1. Ladda hem en bra mediaspelare, typ VLC.
  2. Gå in på svtplay.se eller urplay.se och hitta till vad du vill ha
  3. Öppna VLC och “Öppna nätverksström” där du anger enligt detta mönster:
    • URL:en till SVTPlay-sidan är:
      http://svtplay.se/t/103478/informationsoverflodet
    • Du byter ut ordet play mot get:
      http://svtget.se/t/103478/informationsoverflodet
  4. Titta på programmet! (vill du spela in det kan VLC “strömma till fil”)

Ett par buggar/ofärdiga funktioner finns idag. T.ex. att man inte kan spola, då mjukvaran som gör huvuddelen av jobbet – rtmpgw – inte verkar stödja HTTP-offset för närvarande.

Dessutom har jag inte implementerat något för att välja vilken bildkvalitet, så det (tror jag) blir alltid den högsta kvaliteten tillgänglig. Men sådant kommer framöver att kunna anges genom t.ex. en URL som slutar på ?q=high eller något.

Det är inte obegränsat med bandbredd tillgängligt – givetvis – och därför vore det bäst om detta inte överanvänds. Förhoppningen är dock att i framtiden erbjuda publik möjlighet att köra HTML5-videoelement istället för Flash-crap, vilket tyvärr SVT själva verkar bundna till pga upphovsrätt och licensavtal.

SVT gör ett jättebra jobb som tillhandahåller den tjänst de gör. Tyvärr är de som sagt låsta till upphovsrättsindustrins krav. Vad SVTGet gör är rent konkret att hacka sig lös ur denna inlåsning och utnyttja den lagstadgade rätten till privatkopiering och cache-undantaget i upphovsrättslagen. En annan tjänst som gör det förstnämnda är swedeCopy – där du kan dela musik med dina nära vänner och familj.

I sista stunden

För er som missat detta i andra kanaler – Nina Paley håller i workshop på Humlab samt föreläsning på Move om fri kultur kultur utan upphovsrättsliga restriktioner (“fri kultur” låter ju som att det är speciellt, typ som “icke dödlig mat”). Mer info om hennes besök på CCOUs hemsida.

Nina har bl.a. producerat den animerade långfilmen Sita Sings the Blues som – trots upphovsrättstjabbel – är släppt under en Creative Commons-licens i formen “share-alike”. Det innebär att vem som helst får modifiera och distribuera filmen som man önskar – så länge upphovsmannens namn följer med och den nya versionen är lika fri.

Föreläsningen på lördag kostar 50kr enligt MOVEs bokningsschema genom Biljettcentrum, men det är gratis för medlemmar i den arrangerande föreningen Common Culture of Umeå. För att föranmäla sig som besökande medlem, maila mig på mmn@ccou.se eller bli medlem i föreningen.

Strömmande media är förlorad media

Spotify har på sistone skrivits om i media eftersom de handikappar användarnas gratiskonton (mer än reklamtvånget alltså). Sannolikt på grund av skivindustrin, vem som nu blir förvånad. Spotify har ju aldrig varit en hedersvärd eller särskilt revolutionerande tjänst. Spotifiering är väl snarare ett skällsord?

IDGs webbundersökning anno 2011-04-25

 

Många frågar sig vad man ska göra nu. Flertalet alternativ kommer på tal, särskilt Grooveshark är populärt. Själv identifierar jag mig inte ett dugg. Spotify har erbjudit strömmande musik, utan nedladdningsmöjlighet, med oerhört begränsat utbud av artister såväl som versioner av låtar. Grooveshark är väl det man använt när man inte hittat en torrent omedelbart, eller verkligen inte ids ladda hem permanent just för stunden.

Google, eller andra sökmotorer som The Pirate Bay har alltid varit stället där man hittat permanent nedladdningsbar musik. Som dessutom inte försvinner på grund av företagsekonomi.

Inte för att strömmande musik skulle vara mindre nedladdning för det, allt lagras ju ändå på din dator. Det handlar bara om ifall det tas bort eller inte – och på vems villkor. Även om det aktivt bränns pengar på att göra detta jobbigare, t.ex. med SVT Play som verkar ha försvårat att kopiera från lokal cache på sistone. [Uppdatering: spara från SVTPlay med SVTGet!]

Med tanke på hur enorma lokala musikarkiv vi kan ha på våra datorer idag, eller handhållna enheter för den delen, så är frågan varför man insisterar att använda strömmande musiktjänster. Utan permanent cache dessutom. Självklart är det en licensfråga, men det ämnas ju råda bot på när skivindustrin dör och Creative Commons-licensierat eller motsvarande får en rejäl uppsving i mediavärlden. På ungefär samma sätt som Vimeo idag, där man stärker platsen för fria licensieringsalternativ och erbjuder nedladdning av de klipp man tittar på. (Vilket i sig är ett starkt argument mot YouTube.)

Rubriken säger att strömmande media är förlorad media – vilket är en framtidsvision snarare än konstaterat faktum. För det är i framtiden som all musik, all kultur och all kunskap antingen kontrolleras av ett fåtal maktinstitutioner eller tillgängliggörs för allmänt bruk. Den strömmande musiken (och filmen etc.) av idag kommer nämligen att försvinna om den inte tillåts arkiveras av allmänheten (“the commons”). Denna slutsats drar jag av att vi, särskilt sedan 2000-talet, bör vara medvetna om att IT-bolag, data och annat därtill är förgängligt. Vad som dock består är de kollektivt framförda idéerna, gemensamt utvecklad infrastruktur och verktyg – samt de därav komna kunskaperna. Allt annat glöms.

Det säger ju sig självt. Om ingen har tillgång finns det ingen som kan bevara.

Kontenta av detta inlägg är nog att om du, säg, uppskattar en konstnär, musiker, filmskapare eller crewet till respektive verk – se till att bevara deras kreationer för framtiden. När du är äldre och ska presentera för kommande generationer hur världen var tidigare så kommer urvalet att vara mycket livfullare och förklarande ifall du har tillgång till vad du själv kopierat.

Jag vill inte behöva föreställa mig den dystopi där jag måste förlita mig på Spotify, Twitter, Facebook och andra upphovsrättsligt låsta, asociala medier för att visa vad som hände 2011 – på grund av upphovsrätt – istället för vår gemensamma historia, skapad med kopimi som värdegrund. Jag bekänner härmed min tro för Det Missionerande Kopimistsamfundet. Kopiera mig.

Norran, CC och Norrlandsparleyt

Skellefteåpiraterna har varit handlingskraftiga och styrt upp ett Norrlandsparley dit såväl piratpartister som allmänheten från hela landet är inbjudna. Intressantast av föredragen tror jag blir Anette Novak, chefredaktör på tidningen Norran.

Jag sitter på bussen dit just nu eftersom jag fick klart förra veckan att mitt schema tillät mig åka dit. Något som passade sig extra väl eftersom jag blivit inbjuden som talare.

Mikael Nordfeldth från Umeå som kommer att prata om den väldigt aktiva rörelsen kring fri kultur som finns i Umeå. Han har även lovat att pusha lite för att lokala medier ska använda mer CC-licensierat material.

Inriktningen jag kommer ha är upphovsrätten inom amatörkulturvärlden. Detta följt av hur media bör nyttja den – särskilt om alltmer kultur blir fritt licensierad.

Föredraget har sin utgångspunkt i Creative Commons, dagens syn på upphovsrätt och givetvis varför man behöver bry sig även som amatör. Jag kommer att avsluta med tips till pirater och sympatisörer hur man bäst odlar opinionen.