Tag Archives: Ung Pirat

Rymdforskning är bra för jordbruk och miljö

Rymdpromenader i all ära, men de mättar trots allt dåligt skriver Kristina Yngwe från “LRF Ungdomen”, dvs Lantbrukarnas Riksförbund.

Denna reaktion kommer utifrån ett replikskifte som Gustav Nipe, förbundsordförande i Ung Pirat, hade med Björn Lindgren, språkrör i Grön Ungdom. Snacka om att både LRF Ungdom och Grön Ungdom har svårt att drömma och föreställa sig de enorma framsteg vi kan göra med ytterligare forskning om, kring och i rymden!

Jag kommenterade på ämnet hos Kristina Yngwe, som hade avslutat sitt inlägg med att en satsning på rymden inte skulle mätta några magar. Med antydandet att vi på denna jord skulle ha någon slags problem med mängden mat, vilket absolut inte är sant, eller för den delen att rymdforskning inte skulle ha något med jordbruket att göra!

Jag medger förvisso att termen “jordbruk” kanske kommer att försvinna som resultat av rymdforskningen, för att istället ersättas med något annat begrepp för matframställning, men det är absolut inte en negativ utveckling för möjligheten att mätta alla magar bland jordens befolkning. Förhoppningsvis var jag tydlig nog:

…men det är ju inte direkt så att vi har för lite mat på jorden och särskilt Europa idag. Så mättnadsreferensen känns mycket tafatt.

Rymdforskning skulle i slutänden kunna ge oss en _mycket_ större förståelse för hur växter kan odlas på bästa sätt i en framtida värld där utrymmet för animalisk föda med sin inneboende energi-ineffektivitet är uteslutet.

Eller för den delen, om forskningen visar att det inte är tillräckligt, så kan satsningar på rymdforskning skynda på resultat i framställning av animaliskt liknande, men konstgjorda, aminosyror då det sannolikt är en bra och kompakt metod för näringsintag på långa rymdresor.

Jag hade inte varit förvånad om det visar sig om ett par decennier att den forskning som kommer från utomjordisk omloppsbana kommer att innebära större revolution för mänsklighetens möjligheter att framställa mat än uppgraderingen från häst till traktor.

Att leta buggar och grejer

Jag försöker som bekant utveckla och förbättra mjukvaran StatusNet i syfte att göra den mer lättanvänd, bättre integrerad med slutna tjänster (för att hjälpa migrering till öppna nätverk) och inte minst förbättra och förnya funktionalitet. Min slafsiga test-utveckling av Free & Social-instansen kan man följa på Gitorious för närvarande, i framtiden kommer jag även att publicera kod och projekt på GitHub.

Ett par utmaningar för min del är bl.a. att detta är den största mjukvaran jag arbetat med hittills, dvs flest rader av kod i projektet. Således tar det ett tag att sätta sig in allt. Dock känns det som att de senaste månaderna har inneburit stora steg för att förstå strukturen tillräckligt för att kunna modifiera kärnfunktionalitet i StatusNet.

Den största delen av min utveckling hittills, sedan jag sökte stöd för projektet i februari, har varit för pluginet “FacebookBridge” där min version för närvarande slurpar i sig det mest relevanta från anslutna användares “home timelines”. Inlägg, användarprofiler och bildbilagor importeras till större delen, men eftersom Facebook verkar ha sjuttielva olika TYPER av bilagor och liknande kommer det behövas mer arbete på den fronten.

Twitter finns det redan ett närmast komplett stöd, där har jag mest skrivit buggfixar så att användarupplevelsen är mer konsekvent samt att StatusNet 1.1.0 fortfarande har ett par buggar. Inte minst har jag snyggat till kod, men sådana patchar är svåra att få med i originalmjukvaran, varför jag egentligen borde fokusera mest på småfixar snarare än större omskrivningar.

Men så kommer man förstås till den stora problematiken med detta projekt, att dessa slutna användarsidor verkligen försöker stänga ute sådana projekt som StatusNet från att nyttja informationen. Jag tror det endast är en tidsfråga innan t.ex. Twitter stänger av sitt API för 3:e-partsklienter (om de inte betalar för sig) och dylikt.

Jag välkomnar varmt fler att testa StatusNet och försöka locka över användare till ett öppet och decentraliserat socialt nätverk. Dock kommer det framöver att behövas ett bättre lockningsrop, som även ickeprogrammerare kan uppskatta. Hur förklarar man bäst varför det är bra att kontrollera sin egen information och decentralisera infrastruktur? Inte ens majoriteten inom Piratpartiet och Ung Pirat förstår ju poängen och fortsätter gladeligen att bruka de enorma, slutna nätverken i direkt motsats till den politiska ideologin.

Förläggareföreningen vill urholka biblioteken

Ända sedan de forna sumerna för flera tusen år sedan har biblioteken använts för att lagra, indexera och inte minst tillgängliggöra information. Viktiga texter, lagar, religiösa skrifter, filosofi, vetenskap och skönlitteratur har med tiden fått sin plats i dessa litterära huvudstäder. På senare tid kan vem som helst även låna film och musik med en marginell samhällelig kostnad. Därför vill Piratpartiet utveckla och förbättra biblioteken även när Förläggareföreningen hotar att låsa in sina medlemmars verk.

Problem har uppstått mellan Förläggareföreningen och Biblioteksföreningen i förhandlingarna om e-böcker och dess relaterade kostnader. En e-bok är en digital kopia av en bok och går att för inte mer än bråkdelen av ett öre göra till närmast oändliga antal nya, perfekta kopior. Därför saknas det rimlighet att betala dagens kostnad av 20kr per utlåning – särskilt om det begränsas till endast en utlåning per “bok”. För endast en sådan avgift hade istället hela världens uppkopplade befolkning kunnat få tillgång till varsin personliga kopia.

Konsekvensen av att Förläggareföreningen vägrar böja sig för ovannämnda restriktioner är inte bara att bibliotekens ekonomi faller platt för dessa hutlösa priser. Den största faran är att stora kulturarv riskerar försvinna. Inte längre skulle böckerna (m.m.) kunna tillgås för alla utan endast genom biblioteken med fysiska kopior, något som blir ohanterligt med den mängd ny kultur som produceras dessa dagar! Ska biblioteken fylla sina syften framöver behöver de tillåtas bli moderna!

En lösning som lämpar sig perfekt i en uppkopplad värld är fräschare lagar och regler som ger undantag i upphovsrätten för bibliotek att bevara och tillgängliggöra kultur. Biblioteken ska tillåtas kopiera och sprida digitala verk åtminstone till de med bibliotekskort, exempelvis genom en slags “The Library Bay”. Biblioteksersättningen kan tillsvidare utgå som vanligt genom detta system. Det är en mycket lägre kostnad än dagens system och en maximal vinning för såväl kulturskapare som konsumenter och samhället.

Det är tydligt för mig att det är en sådan lösning Niclas Lindberg, generalsekreterare på Biblioteksföreningen, önskar från Sveriges politiker. Det är en sådan samhällsutveckling Piratpartiet vill bidra till att förverkliga.

Låt oss bygga färdigt häftet om säker kommunikation

Ung Pirat har tidigare sammanställt en guide till säker kommunikation för journalister. Detta är en jättebra idé och guiden bör definitivt spridas vitt och brett. Särskilt efter att jag hörde Bo Göran Bodin beskriva arbetet kring #saudivapen, hur man vidtog säkerhetsåtgärder för att inte avlyssnas när de diskuterade materialet som JK-anmälts som eventuell fara för rikets säkerhet. Vilket i själva verket var avslöjandet av omoraliska och närmast korrupta förhållanden inom FOI och mellan statshuvuden. Alltså exakt sådant som journalister ska arbeta med att avslöja.

Nu råkar det dock vara så att guiden Ung Pirat sammanställde mest är en ordbok snarare än instruktionsbok (en del info finns länkat på kampanjsidan). Jag upplever därmed att det finns en skyldighet för journalister och hackare att komplettera publikationen. Det är ett viktigt slag för bevarandet av trygg kommunikation – särskilt om lagboken sakta men säkert avvecklar den starka tryck- och yttrandefrihet samt meddelarfrihet som länge varit tradition i exempelvis Sverige.

Jag undrar dock vad man främst bör prioritera. Det är för svårt och krångligt att lära (och lyckas) få journalister och redaktioner att köra sina egna tjänster på nätet – och än mindre att ge dem erfarenheten att göra allt sådant utan nybörjarsäkerhetshål. De flesta journalister har inte datavetenskaplig bakgrund – och det finns många med sådan bakgrund som gör nybörjarfel de med.

GPG och säkra IM-tjänster och dylikt är ofta onödigt krångligt men närapå en given förutsättning för att slippa oroa sig kring överförandet och mer på vem man pratar med. Motsatsen till det – Tor och andra anonymiserade nätverk där överförandet kan vara avlyssnat – är ett viktigt komplement för att undvika spårning ifall man pratar med källor som inte får avslöjas i efterhand. Särskilt viktigt är det när datalagringsdirektivet är aktivt i Sverige också.

Två huvudpunkter – och generella förklaringar till varför – är alltså viktigt att få med. Hur man vet att kommunikationen inte kan spåras – och hur man vet att den ändå når fram till rätt person, utan att kunna läsas och inte har modifierats. Det ska det väl inte vara några problem att sammanställa i en kort, utdelningsbar skrift?

Vilka politiska ungdomsförbund leds av ungdomar?

Jag tänkte på det här under förra valrörelsen och reagerade nu igen när Aron Modig fick fortsatt förtroende som KDUs ordförande. När jag förra gången tänkte på detta var det i samband med att Jytte Guteland – född 1979 – var SSUs ordförande. Hon överlämnade posten 2011, vilket innebar att hon var över 30 år när detta gjordes.

Så frågan är: vilka ungdomsförbund har faktiska ungdomar som företrädare?

Definitionen av en ungdom enligt Ungdomsstyrelsen är en person 6-25 år. Dessa är i sin tur bidragsberättigade och således den huvudsakliga målgruppen för svensk ungdomsverksamhet, däribland den politiska.

Riksdagens partier har ungdomsförbund som hälften leds av icke-ungdomar, dvs personer över 25 år. Detta är en tradition som sträcker sig till åtminstone föregående generation ordföranden – mycket längre än så ids jag ej kolla. Här är en kortfattad lista, där jag även lagt in Ung Pirats förbundsordförande:

Den yngsta posten innehålls alltså av ett av Grön Ungdoms språkrör, Björn Lindgren. Därefter – utanför riksdagen – Gustav Nipe i Ung Pirat. Av riksdagens 8 partier är det endast hälften som har ungdomar till ordförande i sina respektive ungdomsförbund. Intressant!

Intressant är även att de föråldrade ordföranden dessutom samtliga är födda under 1985.

Noteras bör dessutom att många av dessa har nyligen tillsats, vilket jag tycker gör det hela ännu lite konstigare. Att som SSU växla ner Jytte Guteland som under året (2011) fyllde 32 till en 6 år yngre Gabriel Wikström – under året fyllandes 26 – är väl inget annat än ett hån mot definitionen ungdomsförbund? Fast det är förstås bättre än när Anna Sjödin (’76) byttes ut 2006 mot 27-åriga Guteland.

Ett exempel på förbund som dock förbättrat sig ur åldersaspekt är MUF där Niklas Wykman (som jag tyvärr behövt debattera mot) 2010, då han fyllde 29, byttes mot Erik Bengtzboe vars bäst före-datum som ungdom inte inträffar förrän detta årsskifte – två år senare.

Ovanstående spekulationer är relaterade till mitt uttalande under UPK12 – Ung Pirats förbundskongress – där jag nämnde att jag räknar med att inte komma som ombud nästa år på grund av ålder (född 1987) – och ställde därför upp som valberedning inför 2013 då jag nästa år inte kommer att räknas som ungdom. Det ger mig en chans att lämna över till pålitligt, nytt och friskt blod – som dessutom alla förstås ska tillhöra målgruppen hos ett legitimt ungdomsförbund.

Lördag 4feb 12.00 – Rådhustorget i Umeå.

Skickade nyss följande till UP Umeå-medlemmar:

Det här är ett mail som uppmanar till handling – kom på en demonstrativ samling i centrala Umeå 12:00 på lördag. Stå emot lagförslagen som begränsar våra rättigheter!

För de som inte är uppdaterade handlar ACTA om att tvinga på alla världens länder lika strikta upphovsrättslagar som vi känner effekterna av i västvärlden. ACTA handlar i grund och botten om att nationer ska lura sina medborgare att fildelning är farligt, skadligt och inte minst att mer och hårdare resurser behövs för att stoppa det. Om denna globala svångrem dras åt kommer vår generations kulturarv att gå förlorad i upphovsrättens namn.

På Internet har det bildats en samling folk som ska protestera mot ACTA runtom i hela Sverige. Detta sker den 4:e februari – alltså nu på lördag. Klockan 12:00.

Här i Umeå finns inget demonstrationstillstånd ansökt, men det bör ej hindra vår frihet att alla samlas på Rådhustorget i Umeå, vid Apberget, som det planerats.

Ung Pirat Umeå ska fixa kaffe som vi bjuder på. Vill ni vara med och brygga, planera eller bära? Maila mig ett svar eller meddela på 070-5657637 så samlas vi i föreningskansliet [Fabriksgatan 8b kv.] på lördag förmiddag!

Skickade följande pressmeddelande till redaktion@vk.se och redaktionen@folkbladet.nu

Privatpersoner samlas vid Apberget i Umeå på lördag kl. 12.00. Det saknas mig veterligen f.n. demonstrationstillstånd, så det kan säkert krocka med något annat på torget om det är bokat. Då skjuts det väl snarare upp till efter 12.00… 12:00 är dock koordinerat över hela Sverige.

Det handlar om ett motstånd gentemot ACTA – anti counterfeiting trade agreement – som Sverige stöder och som får en global påverkan på upphovsrättslagar och annan immaterialrätt. En fruktansvärd lagstiftning som försöker harmonisera strikta lagar i samtliga länder – trots att upphovsrättsintrång är en för media-/upphovsrättsindustrin gynnande verksamhet.

Ung Pirat Umeå, lokalavdelningen till Piratpartiets ungdomsförbund, kommer att närvara och svara på frågor om vad ACTA innebär, vad man kan göra åt det och även påtala övriga nyheter som sker enligt upphovsrättsindustrins fingervisningar. (TPB-domen som ej tas upp i HD etc. är ju t.ex. en enorm nyhet med global inverkan)

Det är inte UP som arrangerar, utan privatpersoner som på internet engagerat sig. UP stöder dock denna fredliga folksamling fullt ut och närvarar eftersom man sympatiserar. Vi är trots allt det enda politiska parti som vänt sig mot ACTA officiellt (förutom V som gjorde det _efter_ att Sverige intygat sitt stöd för detta)

Är det ens verkshöjd inom #svenssonjakten?

Jag har kort och koncis fundering som jag hade förutsatt att försvarare inom den ohederliga jakten på fildelare etc. etc. hade tänkt på tills alldeles nyligen. Under tiden jag tänkte hann ännu en rättegång ske. Tydligen ska man inte förutsätta något. Vänligen läs följande beskrivning kring hur processen går till och vad jag tycker den försvarande sidan bör trycka på:

  • Svensson fildelar genom att gå in på t.ex. The Pirate Bay, hittar en länk till en fil som innehåller metadata om filer man kan ladda ner och öppnar detta med ett helt separat program etc. etc. Ja ni vet hur det går till.
  • Antipiratbyrån sitter då och spanar och spejar och leker polis och fångar in en massa IP-nummer på användare, kollar vad de delar, samkör säkert några av sina register med laglig rätt genom undantaget från personuppgiftslagen, PUL-sabbande tillägg i Ipred etc. etc. Det där har ni läsare också koll på.
  • Då blir det rättegång. Åklagaren visar på en massa papper om att de denne företräder har inspelningsrättigheter och kanske rentav anges som skapare av de (ibland tusentals) verk som rättegången behandlar.
  • Den åtalade erkänner ofta, ibland inte. Ibland var det egentligen en granne som satt på dennes wlan, ibland inte. Ibland har polisen brutit sig in i den åklagades hem, beslagtagit godtycklig egendom och behållit detta under hela rättsprocessen.
  • Åtalad döms eftersom typ alla med en dator fildelar vad man hävdar är illegalt dessa dagar. Inga konstigheter. Nästa fall!

Men var det verkligen intrång i någons upphovsrätt? Alla som har läst om upphovsrätten/immaterialrätt känner till begreppet “verkshöjd”. Det är den subjektiva nivån ett kreativt verk behöver uppnå i form av originalitet för att faktiskt ha en upphovsman. Alltså bör det egentligen ligga på åklagarens bord att inte bara visa att man representerar verkens angivna skapare – utan även att verken faktiskt är skyddade.

Alltså: Har verkligen låtskrivaren till “Fyrtaktarna – Ännu en poplåt” skapat något som är originellt nog för verkshöjd? Se följande roliga video för ett idéfrö till mitt resonemang:

Så varför ifrågasätter inte den åtalades advokat verken i sig? Det vanligaste klagomålet jag hört från konsumenter de senaste 10-15 åren är i alla fall att “all musik på radio låter likadant” – och nog fan är väl det sant (förutom för remixer, ironiskt nog)? Lägg därtill att samtliga “kreativa verk” som använts i Svenssonjakten är standardbolagens radiovrål och tvskval. How about that for a subjektiv bedömning?

VK skriver om bedrägeri-utredningen

Nu har Sven Björkland skrivit en artikel i Västerbottens Kuriren om de rättsliga turerna kring Mifare-korten som SMS-biljetterna till bussarna i Umeå/Västerbotten/Norrland. SVT rapporterade också [01:55] om detta på morgonen. “Otack är världens lön” tror jag stämmer rätt ofta, à la SR P4 Västerbotten.

Det bästa jag kan göra i detta tillfälle är att länka min debattartikel som jag inte tror publicerades när jag skrev den i våras: Fri mjukvara hade löst busskortproblemen.

Vad jag lärt mig sedan dess är att Sverige numera har ett ramavtal för öppna programvaror som åtminstone samtliga landsting och Umeå kommun kan nyttja. Eftersom de som äger Länstrafiken i Västerbotten är Västerbottens landsting samt kommunerna i länet kan detta lämpa sig ganska väl.

Sedan är frågan hur mycket de lagt ut för själva utrustningen – själv har jag hört groteska summor. Jag kan dock personligen konstatera att c:a 1000kr/buss är det absolut maximala jag hade lagt ut för hårdvaran. Om det på något udda vänster kostat mer än så per buss är det inget mer än att kasta skattemedel i sjön.

Den bästa lösningen för kommun och landsting är den utan dyra konsulter, extrem administration, sjukliga kontrollbehov etc. etc. Ung Pirat kommer sannolikt att föreslå nolltaxa i kollektivtrafiken och väva in detta i sitt politiska arbete efter den politiska kongressen i Norrköping 3-4 december.

Att angöra en internetbrygga

Jag, Gustav Nipe och två andra pirater – Nathalie Ylitalo och Fredrik Holmbom – besökte nyss Haparanda för att reka inför operation Ost-Net, ett projekt initierat av Ung Pirat. För min del representerade jag lokalavdelningen UP Umeå. Resultatet har åtminstone publicerats på Haparandabladets webbtidning av en jättetrevlig reporter där. NSD har också publicerat en nyhet.

Haparanda - Torneå, att anlägga en internetbrygga. Foto: Fredrik Holmbom

Idén ifråga har funnits ett år eller så inom förbundet. När Gustav tidigare i år var förbi i Umeå, strax efter att ha blivit nyvald förbundsordförande i Ung Pirat, diskuterade vi möjligheterna till just en oavlyssnad, internationell anslutning. Slutsatsen som dragits av alla inblandade har varit att Haparanda i norr – med finska Torneå direkt angränsande (c:a 25m nätverkskabel bort) – är det givna valet för denna avlyssningsfria internetanslutning.

I huvudsak vill jag passa på att publicera det utkast till inlägg jag skrev när jag introducerades till idén först. Jag hann aldrig komma till slutsatsen att anslutningen bör kunna vara klar inom ett år. Men nåväl – här är grunden till vad jag hade tänkt publicera tidigare men aldrig kom mig för:

Att bygga egen transnationell infrastruktur

Visst kommer du ihåg att varenda meddelande du skickar som passerar Sveriges fysiska gräns – t.ex. allt du gör på centraliserade, privatägda tjänster som lyder under amerikansk lagstiftning såsom Facebook, Twitter, Skype och YouTube plus utöver det majoriteten av Sveriges bloggande, fildelning och annat – snappas upp av, analyseras och kortfattat avlyssnas av Försvarets Radioanstalt?

  • Ja, det är fortfarande lika allvarligt för ditt privatliv, även om du inte direkt märker det i din vardag.
  • Ja, det var på grund av demokratiskt förfall och ignorerande av väljarnas krav som regeringen – med stort stöd av oppositionen – lyckades genomföra beslutet.
  • Ja, de har potential att veta dina exakta vanor ner till vad du äter till frukost, vem du umgås med på dagen och vilka dåliga, förmodligen inkriminerande, skämt du drar med dina närmaste vänner samt förstås dina politiska åsikter, eventuella religiösa världsbild, sexualitet och favoritfärg.
  • Ja, Piratpartiet är fortfarande aktivt och ämnar hacka bort FRA-lagändringen paragraf för paragraf. Även om vi är det enda partiet som värnar om Sveriges medborgares mest grundläggande rättigheter i en alltmer uppkopplad värld.

Ovannämnda problematik löses rent konkret bäst genom att man kopplar förbi FRAs utrustning när man passerar landsgränsen. Detta går förstås att göra på flertalet sätt – via kabel, trådlöst nät, bongotrummor eller brevduvor (RFC1149). Vanliga gympadojor är hur man gjorde det förr i tiden – så inte på något sätt är planen jag skall beskriva särdeles originell. Men den kommer att fungera.

Det juridiska bekymret

Det ursprungliga dilemmat för hela Sveriges, och kringliggande nationers, demokrati var ju lagändringen den 18 juni 2008 som gav uttrycklig tillåtelse till Försvarets Radioanstalt att snoka i samtliga svenskars privata kommunikation, med det enda kravet att de “förstör information” som inte är kopplad till vad sittande regering tycker är farligt. För att bekämpa juridiken behöver man först adlas till paragrafryttare och därefter sätta sig ner med lagboken och diverse propositioner.

För att göra en lång historia kort verkar de enda som är skyldiga att koppla in FRA vara de operatörer som driftar “allmänna kommunikationsnät”, vilket definieras i lag om elektronisk kommunikation, med orden (även enligt Post- och Telestyrelsen):

  • allmänt kommunikationsnät: elektroniskt kommunikationsnät som helt eller huvudsakligen används för att tillhandahålla allmänt tillgängliga elektroniska kommunikationstjänster,
  • Ett sådant nät är allmänt tillgängligt om det står öppet för en vid krets av användare att ansluta sig till nätet.

Alltså behöver man inte rapportera sig till varken PTS eller Försvarets Radioanstalt, förutsatt att nätet inte är “öppet för en vid krets av användare”. Bortsett från den oerhört vaga definitionen av “vid krets”, vilket jag misstänker ej har testats i lag, så skulle jag kunna hävda att en mindre grupp människor inte är en särskilt “vid krets”.

#UPK2011 – årets förbundskongress för Ung Pirat

Fulare snö i söder.

Sitter just nu på bussen ner mot Uppsala där Ung Pirat, Piratpartiet ungdomsförbund, ska ha årsmöte i helgen. Mötet sker med pirater från hela Sverige och vi har tre representanter från Ung Pirat Umeå (och åtminstone en reserv från regionen i övrigt). Totalt är det 50 röstberättigade ombud.

En av de tydligaste frågorna på agendan är vem som blir ny förbundsordförande. Stefan Flod har suttit sedan Ung Pirat startade för 5 år sedan, eller när det nu var. Min enda uppfattning om någon som en klar kandidat är Gustav Nipe, som jag kommer att vurma för som bara den. Ingen annan kandidat känns så driven och duktig som han i dagsläget, förutsatt att vi inte får oss en egen Mario-kandidat förstås.

Ett av Nipes stora engagemang verkar vara just det jag tycker hittills rådande styrelser (i både UP och PP) hycklat med utan dess like – fri mjukvara. Därför ser jag det som extra betryggande att Nipe har signerat motionen om etisk mjukvara som jag verkligen hoppas klubbas i helgen. Då kan vi skippa de där jävla Apple-burkarna (Macbooks och trådlösa routrar t.o.m.) som köpts in för föreningens pengar.

Till sist en uppmaning: Ung Piratare, eller andra som förlitar sig på oss ombud, tipsa gärna om andra, bra och hedersvärda motioner.