Tag Archives: umetv

Mikrovågsugnande gone goodbad

Ibland kan det gå lite snett. Fast ändå helt jävla rätt. Ibland mer abstrakt, ibland mer konkret. Idag gick det helt rätt snett och väldigt, väldigt konkret. Mikrovågsugnkonkret.

wadis har byggt knäck!

Det var en vanlig söndag med Kunskapsafton på UmeTV. Frink och soso inledde med lite knäckprovning med donerad knäck från wadis. Själv hade jag tjuvsmakat några dagar innan och kan avslöja att det var supergott. Särskilt konsistensen var överlägsen vad man är van med knäck, som vanligtvis antingen är kletig eller stenhård.

Sedan så kom frågan vad som borde göras. Givetvis hade Grill-Britt inhämtats sedan sina senaste äventyr, så att stoppa in något våldsamt farligt i en mikrovågsugn var givet. Glödlampor och crap har det körts tidigare, samt elektrolytkondensatorer och stuff. Det har skapats plasma av tändstickor och glas har deformerats. Fast nu fanns det tillgängligt ett par lågenergilampor som då alltså innehåller det sött doftande, dödligt farliga, ämnet kvicksilver. Råkar man paja sådana lampor bör man egentligen öppna alla fönster och lämna rummet i typ en halvtimme.

Det behövdes (eller ja, det var bekvämare så) gasmask för att vara inne i vardagsrummet.

Det här gäller förstås inte om man istället är dum i huvudet och stoppar in den i en mikrovågsugn. För då går ju inte glasbehållaren sönder… (Det är här man säger “don’t try this at home”). Sedan är det allmänt värt att använda sig av en tidigare misshandlad apparatur som bara råkar ha rester från elektrolytkondensatorer och annan allmän skit. Kondingarna är vad vi misstänker att den enorma rökutvecklingen kom från.

I övrigt körde vi lysdioder som blinkade (julpynt!) och till viss del började brinna samt ett batteri som det inte hände något med. Det var under batteriets 2,3 minutes of fame som den absolut mesta röken kom, trots att det var oskatt. Därav misstankarna kring de gamla kondensatorerna. Särskilt med tanke på att det var en så ljus rök som utvecklades.

Allt sändes givetvis liveUmeTV. Våra tittare behövde således inte oroa sig över vår (akuta) hälsa och vad det verkar så ringde heller ingen brandkåren trots att det vällde ut rök från vår franska balkong ett tag. Det var ju förvisso som bra och så. Inget brann ju – och de enda resterna är en svag doft av bränd elektronik och mikrad kåda från att en träklump användes som ställ för lysdioderna. Helt okej, liksom, för det nöjet vi fick ut. Samt eventuella långvariga kvicksilverdepositioner i kroppen.

"Det är slut"-skylten är en återkommande gäst i våra program. Annars är det svårt att urskilja eftersnacket.

För att bli av med skiten så tog vi på oss gasmask och gick in med dammsugaren i vardagsrummet för att rikta utblåset mot den franska balkongen så det vädrades. Jag passade även på att dammsuga vardagsrumscenen lite, som hade ansamlat lite väl mycket grus och metallsplitter från uteskor och vinkelslip sedan tidigare.

Sedan återgick ordningen till eftersnack, mat, Tyskland och diskussioner kring ett hackerspace i Umeå. Vi får se när programmet dyker upp på internetsen. God natt.

CCOU: Malin Frimodig och Miranda Lundin

Bara en vecka eller så innan CCOU hade Malin Frimodig skrivit ihop låten Brighten the Dark. Om det blev premiärspelningen vet jag inte, då hon spelade i Skellefteå veckan innan, men färskare kultur än såhär får man inte varje dag!

[youtube 0doO7B9q7EY]

…även om Miranda Lundin faktiskt knäckte detta genom att skriva färdigt en av låtarna tidigare samma dag innan hon uppträdde på vardagsrumscenen för UmeTV. Nu senast på Common Culture of Umeå fick vi höra en en lite annan, kanske mer mognad, tappning av den låten – Too Many Shorelines and Too Few Cruel Towns:

[youtube Z0Bb7Htol-Q]

Musiken, i motsvarande crap-kvalitet som YouTube förvisso, kommer jag att publicera i framtiden så ni kan slänga in det på era mediaspelare och whatnot. Håll utkik!

CCOU: isak falk-eliasson – saker och ting

Jag ville kalla låten “studera himlen”, men isak falk-eliasson sade att den hette “hinna med”. Fast sedan hette den enligt ett sms istället “saker och ting”. Sedan konverterade jag och laddade upp till YouTube, så nu blev det som det blev.

[youtube rhts6svY4nk]

Uppträdandet i sig var på Common Culture of Umeå, vilket var alldeles nyss i helgen som jag skrivit om en del.

Notera sceninredningen förövrigt. Jag hoppas folk fattar referensen till vardagsrum.

Första kvällen på CCOU

Erik Josefsson med en liten del av publiken
Erik Josefsson snackar om sitt arbete nere i EU. Foto: Zash

Common Culture of Umeå har avslutat sin första kväll och jag tycker det blev suveränt. Okej att inte alla småaktiviteter vid sidan av skedde, men folk verkade definitivt tycka att det var kul och värt i slutänden!

Erik Josefsson stod för ett intressant och förklarande föredrag – eller snarare frågestund – om sitt arbete nere i EU. Efteråt så snackade vi lite om bl.a. hur människor automagiskt applicerar sociabilitet även i såväl döda som immateriella ting. Jag försöker fortfarande greppa resonemangets helhet och vad jag egentligen tänker själv i ämnet. En spröttanke därifrån var – till skillnad från “vad är information” – “vad kan information vara?”

Fredrik Jonsson i Kreti och Pleti sjunger starkt på Common Culture of Umeå
Fredrik Jonsson (Kreti och Pleti) sjunger för fullt! Foto: Frank Drotz

I övrigt gav isak falk-eliasson och Kreti och Pleti härliga shower som kommer att YouTubas och UmeTVas senare! Missa dessutom inte imorgon (ikväll, lördag) då det är en ny laddning föredrag och musik!

Det blev förövrigt lite kruppkrux med UmeTV-livesändningen mitt i Kreti och Pleti märkte jag. Helt buggat,men min MPEG2-hårdvaruencoder identifierade sig inte under mystiskt  lång tid. Jag tror den kraschade eller något, det är svårt att veta med proprietära hårdvarulösningar. Sedan borde man inte sända en 8 Mb/s-ström över wlan i en smutsig wifi-miljö. Att jag aldrig lär mig… Men det som sändes blev bra i alla fall!

Jag och David Sundqvist, vi som dragit i flest trådar för arrangemanget, har i alla fall nu konstaterat att vi (Common Culture of Umeå-folket) erbjuder vad som rätt och slätt bör börja kallas: “Umeås finaste fulkultur”. Vi snackade hastigt om det var “fin fulkultur” eller “fulaste kulturen” eller hur det nu kan definieras. Men vi fastnade för det enda rätta.

Smaka på den du.
Umeås finaste fulkultur.

Om petitesser och att se förbi regelverk

Jag blev nöjd med gårdagens sändning på UmeTV. I allmänhet rullade saker på bra och vi fick till stånd lite intressant snack om såväl Common Culture of Umeå, graffitiväggar och spontanarrangemang.

Mitt personliga förslag till hur man ska främja amatörkulturlivet i Umeå är egentligen ganska simpelt. Sådana där små petitesser och bråkiga paragrafer brukar kunna fälla en hel idé. Typ närvarhur man får göra saker, göra oväsen eller för den delen att elen är avstängd i elskåp.


Hela programmet. Intressantast mot slutet.

Smygöppna elskåp, lättsam inställning till obokade nyttjanden av scenutrymmen (Rådhusparkens scen t.ex. som Habib nämnde) och liknande vore coolt att utnyttja mer. Bara att sätta upp ett par högtalare i centrala stan och köra ut musik istället för att behöva lyssna på skrålande fulla människor är ju endast fördelaktigt.

Förvisso tyckte förstås tjänstemännen i soffan att vad man skulle ta med sig var “hur man letar sig rätt i djungeln” gällande byråkrati. Mitt råd kvarstår ju dock som att faktiskt rent ut sagt strunta i en del av de löjliga regelverk vi har. Typ byggnadslov som Marie nämnde. Det är ju inte förrän något faktiskt är ett problem som det behöver åtgärdas vill jag hävda.

Midgårdsskolans “I Have a Confession”-rippar

Följande är lågkvalitetsrippar från vad som sändes på UmeTV förra onsdagen. Midgårdsskolan höll i sin show “I Have a Confession” och jag var på plats för att livesända till lokal-tv. Bakom ratten på videomixer och kameror satt Midgårdsskolans egna elever, så för en gångs skull behövde jag bara koncentrera mig på själva sändningen (…och peakande utljud…).

[youtubeplaylist B0C0840688CF0F8F]
Playlisten har endast ett par låtar från akt 2. So sue me.

Den som klagar på kvaliteten får med glädje donera vettig hårdvara så det faktiskt finns maskiner för att köra högre kvalitet med… För just nu körs det på mina personliga skräpburkar som införskaffats med nollbudget.

Klart häftigast blev det i Whitesnake’s Here I Go Again-cover. Kolla in med start 2min 50s. Där har vi framtida professionell poser. Och i allmänhet i övrigt, tack till Anna-Maria Gröhn som ö.h.t. (utan att veta om det) upplyste mig om att denna föreställning inträffade! Henne hör och ser ni spela oboe i början av Come Talk to Me.

Presskonferens men inget ungdomsmöte än

På måndag hålls en presskonferens efter gårdagens extra möte med “de inblandade” (beslutsfattarna?). Så uppfattar jag VKs senaste artikel om replokalerna på Hamnmagasinet.

– Vi kommer att hålla en presskonferens på måndag och då berättar vi mer. Vi vill få alla bitar på plats och presentera en helhetslösning så på måndag kommer jag att ge ett samlat besked, säger Lena Sandlin.

Intressant. Så fort jag får veta närvarhur den presskonferensen är så hade jag tänkt planera till 100% att dyka upp. Förvänta er rapportering från detta under tisdagkvällen på Awesome @ UmeTV, där vi även har gästen Kjell Thelberg för kvällen. :)

Dock är jag högst konfunderad kring varför ungdomsmötet inte skett ännu. Nämnden och de kritiserade beslutsfattarna i replokaldebatten gör på exakt det sätt jag hade gjort ifall jag hade försökt manipulera utkomsten av en debatt.

  1. Var öppen för tanken att bjuda in de som drabbas (ungdomarna).
  2. Köp lite tid genom att “samla alla fakta”. Det här är bra (och legitimt), för då visar man intresse.
  3. Se till att mötas internt och diskutera fram ett förslag.
  4. Presentera detta förslag som en lösning, utan att ha rådfrågat de drabbade.
  5. Bjud in de drabbade till möte med premissen att man redan har en lösning.

Punkt 5 har inte skett än. På måndag sker punkt 4.

För de som gått kursen “att ta över en organisation genom dagordning” är det här ett enkelt recept må jag säga. Hur självgod jag än låter. Det går dessutom mycket lättare när man kan luta sig tillbaka på att “det går inte att ångra” i några kärnpunkter – t.ex. flytten av Kulturcentrum för Barn och Unga. Det betyder att även om t.ex. Lena Sandlin verkligen vill allas bästa så har hon väldigt höga hinder att överstiga.

Så: När kommer de utövande musikerna som blir utkörda att få träffa de som är ansvariga för besluten? Kommer det ö.h.t. att ha effekt på utgången?

Update 2009-11-21 20.36: Presskonferensen sker 11.00 på Umeå stadshus, lokal ännu okänd.

Update 2009-11-23 09.56:

Fritidsnämnden kallar till presskonferens idag ang. musikverksamheten på Hamnmagasinet.

Plats; Ryttargången, Stadshuset, vån 1 (ingång bredvid Informationen)
Tid: Måndag 23 november 11.00

Aha, mhm, kompetenta producenter

Jag är en sådan där hobbystalker som läser folks publika konversationer. Här följer en dialog som uppstod när Isak Falk-Eliasson angav att han skulle spela på UmeTVs vardagsrumscen.

facebook-stalkingMiranda Lundin är en av de suveräna artister som hjälpt till att bygga upp den prestige det innebär att spela i kollektivets vardagsrum. Så hon har sin etos redo för batalj om någon ifrågasätter hennes trovärdighet när hon hävdar att vi är “kvalificerade och proffsiga”. För visst är vi det, jag och Habib. Såklart.

Se nu till att inte missa Isak Falk-Eliasson och de professionella tv-operatörerna på UmeTV (även via webben) på tisdag 19:00!

Klockren jämförelse av analoga och digitala replokaler

Jag tycker det är helt galet hur kortsinta människor i beslutssitsar kan vara ibland. Särskilt när de försvarar sina dåliga beslut med riktigt usla argument. Jag tänker givetvis på replokalerna i Hamnmagasinet och kommentaren av Hans-Erik Bergström: “Det här handlar bara om att vi byter teknik i replokalerna”.

Som frink säger i videon nedan bör man – ifall man bibehåller sin totala missuppfattning av ett område – vara konsekvent i sina förfaranden.

[youtube NXRXvLg_UVg]

Själva programmet avslutades med följande snack, vilket jag tycker representerar diskussionen i stort:

– Jag bara tycker att det är så roligt att ända sedan vi blev 2014 kulturhuvudstad så har velat ta bort graffitiväggarna och nu replokalerna.
– De avvecklar kulturen. Man kunde tycka åtminstone att de kunde vänta till 2015 med att avveckla kulturen.
– Det här är ett exempel på hur det blir när ungdomens grejer sätts i händerna på politiker som har egna intressen.

Kreativiteten som verktyg och plåster

I onsdags natt började jag fila på det här inlägget, efter ännu en kväll med livemusik i vardagsrummet. Tankarna vandrade kring drivkraften bakom ideellt engagemang. Det som får oss att göra saker för andra. Hur vi använder verktyg i vardagen för att gå vidare och utvecklas. Do-It-Yourself, verktyg för terapi, deltagarkultur, idealism, egoism – call it what you will.

Låt mig inte bli rant-filosofisk. Det gör mest bara onytta. Dock vill jag framföra de konkreta funderingar jag har i sammanhanget.

  1. Viljan att efterlikna och härma
    Det mest grundläggande i mänskligt beteende. Att göra som andra. Informationsutbyte i kombination med flockbeteende. Man tar influenser från tredje part – kalla det kopiering, influenser eller inspiration. Det grundar sig i att sikta mot något man vill uppnå.
  2. Motivation/engagemang
    Det behöver sås ett frö för att något ska gro. Att få en idé baseras på erfarenheter eller att kombinera upplevelser. För att finna engagemanget behövs känslan att göra något nytt/spännande.
  3. Uppmuntran och möjlighet
    Även om det går att göra saker själv är det sällan man orkar lika långt. Att dra oket är jobbigt och uppmuntran eller konkret hjälp brukar vara nödvändigt för att slutföra sina uppgifter. Här behöver alla en slags morot – och inte minst verktyg för att få tummen ur.

Kreativiteten i sin tur används ofta för att dela med sig av upplevelser, tankar och känslor. Det man skapar eller tänker ut vill man sprida vidare.

Det finns många som använder kreativitet och t.ex. musicerande för att växa som person. Det finns ännu fler (dels genom överlappning mellan grupperna) som tar till sig av andras verk för att växa som person. Av naturliga skäl är detta mestadels ungdomar. De som experimenterar och ser till att skapa brukar göra det i samband av formandet av sin identitet – något som sedan även ofta hänger kvar senare i livet.

Och nu när jag låtit detta inlägg ligga ett par dagar har det hänt en jättemassa på fronten för amatörkultur i Umeå. Bevarandet av replokaler i Ungdomens Hus, Umeå, ligger på tapeten. Att skyffla över ansvaret för den verksamheten på studiecirklar t.ex. är bara dumdristigt. Så det här blir inte det sista man hör i striden, så att säga.

…och vi kallar oss “Umeå Ungdomskommun”.
Bah! Humbug.