Tag Archives: Umeå

Lördag 4feb 12.00 – Rådhustorget i Umeå.

Skickade nyss följande till UP Umeå-medlemmar:

Det här är ett mail som uppmanar till handling – kom på en demonstrativ samling i centrala Umeå 12:00 på lördag. Stå emot lagförslagen som begränsar våra rättigheter!

För de som inte är uppdaterade handlar ACTA om att tvinga på alla världens länder lika strikta upphovsrättslagar som vi känner effekterna av i västvärlden. ACTA handlar i grund och botten om att nationer ska lura sina medborgare att fildelning är farligt, skadligt och inte minst att mer och hårdare resurser behövs för att stoppa det. Om denna globala svångrem dras åt kommer vår generations kulturarv att gå förlorad i upphovsrättens namn.

På Internet har det bildats en samling folk som ska protestera mot ACTA runtom i hela Sverige. Detta sker den 4:e februari – alltså nu på lördag. Klockan 12:00.

Här i Umeå finns inget demonstrationstillstånd ansökt, men det bör ej hindra vår frihet att alla samlas på Rådhustorget i Umeå, vid Apberget, som det planerats.

Ung Pirat Umeå ska fixa kaffe som vi bjuder på. Vill ni vara med och brygga, planera eller bära? Maila mig ett svar eller meddela på 070-5657637 så samlas vi i föreningskansliet [Fabriksgatan 8b kv.] på lördag förmiddag!

Skickade följande pressmeddelande till redaktion@vk.se och redaktionen@folkbladet.nu

Privatpersoner samlas vid Apberget i Umeå på lördag kl. 12.00. Det saknas mig veterligen f.n. demonstrationstillstånd, så det kan säkert krocka med något annat på torget om det är bokat. Då skjuts det väl snarare upp till efter 12.00… 12:00 är dock koordinerat över hela Sverige.

Det handlar om ett motstånd gentemot ACTA – anti counterfeiting trade agreement – som Sverige stöder och som får en global påverkan på upphovsrättslagar och annan immaterialrätt. En fruktansvärd lagstiftning som försöker harmonisera strikta lagar i samtliga länder – trots att upphovsrättsintrång är en för media-/upphovsrättsindustrin gynnande verksamhet.

Ung Pirat Umeå, lokalavdelningen till Piratpartiets ungdomsförbund, kommer att närvara och svara på frågor om vad ACTA innebär, vad man kan göra åt det och även påtala övriga nyheter som sker enligt upphovsrättsindustrins fingervisningar. (TPB-domen som ej tas upp i HD etc. är ju t.ex. en enorm nyhet med global inverkan)

Det är inte UP som arrangerar, utan privatpersoner som på internet engagerat sig. UP stöder dock denna fredliga folksamling fullt ut och närvarar eftersom man sympatiserar. Vi är trots allt det enda politiska parti som vänt sig mot ACTA officiellt (förutom V som gjorde det _efter_ att Sverige intygat sitt stöd för detta)

Bibliotekens implementation av RFID

Anders Wynne i Västerbottens Kuriren 4 januari 2012

Ny godtycklig kalenderårsuppräkning, nya äventyr. Läste alldeles nyss i Västerbottens Kuriren om Holmsunds bibliotek som implementerat RFID i sitt boklånesystem. I början av året ska tydligen Umeå också införa detta på sina böcker.

Varje bok har fått en egen sändare

Tydligen är streckkoder för jobbiga och tar tid att registrera, så istället bygger man in trådlösa sändare i samtliga böcker som skriker vilt omkring sig till den som lyssnar vilken bok en besökare har lånat. Om någon bara frågar efter det med rätt – enkelt tillgänglig och relativt billig – teknik.

Jag har inte grävt särskilt mycket än, men sannolikt baseras implementationen på motsvarande det kunskapsunderlag som Uppsala län beställde [PDF]. Kom dock ihåg att jag ej ännu kontaktat någon ansvarig för implementationen i någon stad ännu. Det kommer i framtida inlägg när jag fått läsa på lite mer.

Vilka uppgifter kommer att ingå i den biblioteksspecifika standarden? På RFID-taggen läggs uppgifter in om versionsnummer av datamodell, uppgifter om ett unikt ID-nummer*, landskod, kod för det ägande biblioteket, kod för typ av användning (bok, lånekort), uppgift om antal delar i en förpackning samt larm. Det finns flera uppgifter som kan läggas in vid behov, men ovannämnda är de viktigaste och ingår som obligatorisk del i den danska datamodellen.

…vilket låter mycket riskabelt. Inte bara att man kan identifiera den lånade boken utan man kan t.o.m. se vilket bibliotek den tillhör (läs: vilken kommun och stadsdel personen bor i). Som att de inte kunde nyttja unika, ickeavslöjande, ID-nummer i bibliotekets databas till det senare…

Det värsta är som sagt risken för avslöjande av personers läsvanor. Vi har sekretessbelagd lånehistorik av en mycket god anledning. Svenska medborgare utlovas åsiktsfrihet – under vilket man har rätt att inhämta uppgifter om vad man vill utan att myndigheter ska blanda sig in. Det kan kännas självklart att Sveriges myndigheter inte blandar sig i – men är detta verkligen en lucka vi vill öppna? Och inte minst betatesta tekniken så att andra, mindre demokratiska nationer, kan köpa den billigare?

En fråga till läsarna: Hade ett system för utlåning av böcker, som är lätt att spåra utan den utsattes kännedom, varit okej i Kina? Syrien? Vitryssland? Egypten? Italien? Frankrike? Danmark? Sverige?

Kommersiell reklam på Umeå kommuns hemsida

Mailat till Umeås stadsdirektör Mikael Öhlund, efter inspiration (och initial brevmall) från Free Software Foundation Europe och deras projekt för att upplysa om fria PDF-läsare.

Hej Mikael!

Jag noterade noterat att Umeå kommun gör kommersiell reklam för en programvara på er webbplats. Just nu rekommenderar ni besökare på umea.se att ladda ner den kommersiella programvaran “Adobe Acrobat Reader” på t.ex. sidan “Om webbplatsen”:

 

Även om denna programvara är gratis för användaren så görs det samtidigt gratis reklam för ett specifikt företag. Att göra reklam för ett företags programvara och inte deras konkurrenter är inte förenligt med en kommuns uppdrag och konkurrensrätten.

Ett sätt att åtgärda detta är att ni helt tar bort denna reklam. På http://fsfe.org/campaigns/pdfreaders/petition.sv.html kan ni hitta en lista över organisationer, företag och privatpersoner som stöder denna begäran genom att de undertecknat “Namninsamling angående reklam för properitära programvaror på myndigheters webbplatser”.

PDF är en öppen standard och det finns en stor mängd PDF-läsare, det finns inte något rimligt skäl att vare sig tvinga eller rådge användare att använda en specifik PDF-läsare.

Om ni vill hänvisa besökarna till hur de får tag på en PDF-läsare rekommenderar vi att ni erbjuder länkar till flera olika PDF-läsare och en text som säger “För att öppna den fil behöver du en PDF-läsare, här är en lista på några alternativ”.

http://www.pdfreaders.org finns det flera exempel på PDF-läsare som ni istället kan länka till. De PDF-läsare som listas där är alla fri programvara, vilket betyder att alla kan använda dem i valfritt syfte, studera hur de fungerar, dela dem med andra och förbättra dem. De är också leverantörsneutrala vilket innebär att olika företag kan sälja, förändra eller göra programvaran till en del av de tjänster företaget erbjuder.

Om du har frågor, eller skulle vilja veta mer om fri programvara och öppna standarder generellt så erbjuder såväl jag som http://fsfe.org/ er gärna stöd.

Det vore även intressant att diskutera Umeå kommuns samarbete med Facebook samt Twitter. Vilken typ av utbyte sker sinsemellan och vad får Umeå kommun ut av att göra gratis reklam för dessa privatägda, amerikanska företag?
Enligt: http://www.umea.se/umeakommun/omwebbplatsen/socialamedier.4.21763a1712dee63cddc80006053.html

Update 2011-11-18: Fick positivt svar om uppdatering från Jan Bergman, kommunikationsdirektör vid stadsledningskontoret/Umeå kommun! Läs nedan:

Hej!

Jag är kommunikationsdirektör vid Umeå kommun och har fått stadsdirektörens uppdrag att svara på dina frågor då detta rör mitt ansvarsområde.

Man kan konstatera att Adobe Reader hos de flesta företag och myndigheter sedan många år har utvecklats till att bli en ”inofficiell” standard”, men det är korrekt som du skriver att det finns fler pdf-läsare än Adobe Reader. Vi har därför lagt in en länk till pdfreaders.org. Tack för tipset!

När det gäller Facebook och Twitter så gör vi inte direktreklam för dem, utan för våra sidor där. Vi har närvaro på de stora plattformarna eftersom en stor del av våra målgrupper finns där. Skulle vi se att stora delar av våra målgrupper befinner sig på andra arenor så skulle vi befinna oss även där. Som myndighet har vi inget annat utbyte med dessa företag.

Med vänlig hälsning
Jan Bergman

Ny sms-kod för bussresor i Umeå?

Jag har själv knappt åkt buss sedan i våras någon gång, när mitt experimenterande med att kopiera busskort var över dvs. Så jag har inte hållit mig uppdaterad personligen. Däremot fick jag nyss veta över irc att de tidigare knäckta “koderna” i sms-biljetterna har bytt skepnad.

Tidigare var systemet alltså dödsenkelt att imitera – algoritmen är vida publicerad. Nu märkte någon dock att en beställd biljett differentierade från systemet och kikade närmare på det. Ändringarna verkar vara minimala…

Så länge varade den systemskillnaden… Även om jag själv som sagt inte inspekterat detta noggrannare då jag inte tänkt finansiera ett bolag som polisanmäler mig för att hjälpa till mer än nödvändigt.

Uppdatering 2011-11-16: Jag kände ändå för att åka buss igår, ironiskt nog för att hämta ett brev om kallelse till förhör gällande polisanmälan, och fick då denna biljett. Jag ser ingen skillnad:

723 22
Enkelbiljett
Umeå tätort
Tid 2011-11-15 12:06
Giltig till 2011-11-15 13:36
19,00 sek
Ungdom
Till tel 46704618744
Kod 444215632

Stora, pompösa saker utom räckhåll

Standing Man. Foto: Lennart Holmlund(?)

Lennart Holmlund, kommunalråd i Umeå, kan nog inte riktigt det där med vanligt folks tycken och önskningar. Även om “folk vill samma sak” som han förstås. Säkert även gällande enorma mumiestatyer mitt i Umeåälven.

Standing man på torget, ett omtyckt objekt. Den staty som står på torget var ett lyckat projekt och kanske ett av de mest fotograferade. Tänk vad liten den statyn är om man jämför med det staty som jag la ut på bloggen i lördags och var 51 meter hög och skulle bli en riktig attraktion . Hoppas att vi kan samla oss i kommunen med närigslivet och få tillstånd denna staty mitt i älven.

Lennart Holmlund, 2011-09-26

Skiss enligt Antony Gormleys idé på en mumie i Umeå älv.

Min kommentar om skillnaden mellan Standing Man och en mumie i älven löd som följer (då Lennart Holmlund tenderar att avsky kommentarer på bloggen):

Jag tror du har missat att poängen varför folk gillar Standing Man – sina 800 000kr + renoveringskostnader till trots – är för att den befinner sig mitt ibland folk.

Den är tillgänglig, lätt att påverka och på samma nivå som vanligt folk på gatan.

En 50+ meter staty i älven kan man inte trä en mössa på eller sätta en tidning i handen eller vira en halsduk kring.

Stora, pompösa saker utom räckhåll tenderar att vara vad folk _inte_ vill att man lägger skattemedel på.

Personligen har jag inget till övers för “större är bättre”-ivern som råder bland stadens ledande politiker.

Kulturlivet fick sen inbjudan till Staden mellan broarna

Något ovanligt har skett när det gäller Umeå kommuns projekt “Staden mellan broarna”. För första gången i projektets >20-åriga historia har kulturföreningar blivit inbjudna till en diskussion på kulturens villkor. Det var igår mötet ägde rum – och redan idag kommer ett uppföljande designgruppsmöte att äga rum, där tyvärr kulturen blivit minst förbereredd. Att det ska vara en scen av något slag i parken är bestämt sedan länge från tjänstemannahåll – dock utan eftertanken att något måste kunna göras med den i praktiken.

Samtliga tidigare möten om Staden mellan broarna och “Ung & Aktiv” har varit generella, “för alla” eller för andra specifika grupper än kultursektorn – t.ex. snowboard- och skateutövare, “ungdomar” eller direktinbjudna från övriga relativt snäva områden. Grunden för detta lades när “Ung & Aktiv”-delen inom begreppet av Staden mellan broarna började diskuteras. Ida Östensson blev anställd som projektledare för “Ung & Aktiv” och hade – om än inget ont om det – som ungdom förmodligen en begränsad erfarenhet att bjuda in Umeås arrangörs- och kulturliv… Samt ganska mycket av en egen agenda/drivkraft med projektet.

Som resultat av detta är det enda som konkretiserats ö.h.t. av den 20 år gamla idén hittills en skatepark. Noteras bör även att skateparken – och Broparken som detta ämne berör – egentligen ligger utanför det ursprungliga “Staden mellan broarna”-konceptet och området. Det kan vi dock skylla på tjänstemän och politiker som inte brukar handskas med ungdomsfrågor förrän de läser igenom sina styrdokument och märker att de glömt.

I vart fall drog denna projektledare rätt snabbt i ett par trådar, klappade ihop ett färdigt paket och fick som hon ville – skateparken. I efterhand märks det av att denna park är starkt knutet till ett särskilt studieförbund, Studieförbundet Vuxenskolan, samt dess ungdomsfalang Vi Unga, där nämnde projektledare är mycket aktiv. Kaching! Bra jobbat (faktiskt, det är mycket väl genomfört).

Men problemet hittills med diskussionerna – kring Staden mellan broarna i helhet såväl som Ung & Aktiv – upplever jag dock personligen som att för få har blivit inbjudna. Projektledarens närmast sörjande och t.ex. de kommunala skolornas ungdomsråd – som resultat av att projektledaren var ungdomsombud tidigare? – har fått yttra sig oproportionellt mycket med visioner och planering. Allt som yttrats och sagts har ju dock givetvis dokumenterats – och visionen som nu börjar bli verklighet i Broparken presenterades 2009 som “ungdomarnas vision”:

[youtube MRkKMTCZCzQ]

Som syns i videon finns – förutom skatefolket vars park redan höll på att byggas – fritidsutövningarna snowboard, basket, parkour och motorsport. Endast en representant från kulturlivet – och mig veterligen har ingen annan informerats förrän förra veckan. Onsdag 6 april 2011 hade Hanna Nyberg – tidigare ungdomsrådsmedlem och idag jobbandes med Ung & Aktiv – gjort det mycket bra jobbet att gräva fram ett flertal kontaktuppgifter till kulturföreningar och bjudit in dem för att diskutera Broparken. Som sagt är detta för första gången någonsin – medan tidigare nämnda typer av aktivitetsorganisationer blivit återkommande välkomnade.

Fast vi kanske är en bortglömd, möjligen obetydlig, del av kulturhuvudstadsåret och Umeå 2014, vi kulturföreningar. Så vi får nog vara nöjda med att bli kallade överhuvud taget, även om det är i absolut sista skedet av en mycket stor process.

…till mötet kom föreningarna/organisationerna Common Culture of Umeå, KF Kretsen, Verket, Ume-Metal, Kulturcentrum för Barn och Unga, Dansens Hus, Umeå C/Kulturnatta och Umeå Teknikresurs. Tillsammans representerar vi ungefär lika olika typer och krav på förutsättningar som om man försöker överblicka snowboard, fotboll och parkour. Ändå tycker jag att vi lyckades komma fram till en oerhört bra, överensstämmande vision.

Det eventuella problemet med att vi blivit inbjudna såhär sent i processen är att designgruppsmötet idag 18:00 kanske blir överrumplat nu när folk som vet vad en scen faktiskt kräver uttalat sig. Med detta vill jag mena att tidigare möten har skett utan input från just de som kan sceners möjligheter och behov.

Noteras att mötet med arkitekten – som designgruppsmötet är – önskar en representant från “musik” – medan t.ex. skate, parkour, snowboard, basket etc. delas upp på egna krav. Att klumpa ihop “musik” är ungefär som att hävda att en gynekolog borde utföra hjärnkirurgi, eller att en punkspelning har samma förutsättningar och krav som melodisk heavy metal. Detta krävde vi givetvis vår rätt i – och därför hoppas jag personligen att jag personligen kan dyka upp som “teknik”-råd på mötet. Så det blir åtminstone lite mindre snedrepresentering av Ung & Aktivs möjliga nyttjares åsikter.

[Uppdatering 2011-04-13 17.05: Intressegrupperna enligt Broparkens projektinfo får inte en representant var, utan antalet grupper har halverats och t.ex. scen får tre stycken – från musik, dans respektive teatersfären. Därmed tycker jag att indelningen åtminstone är rättvis inför designmötet.]

Utöver musik – och som sagt förhoppningsvis teknik – kommer även dans och teater att representeras på mötet. Inom respektive del av dessa finns det skillnader jämförbara med skillnaderna inom begreppet “idrott” eller “rörelse”. Ett inlägg om vad som faktiskt krävts i scenväg etc. kommer förhoppningsvis upp efter designgruppsmötet. Annars kan du nog kontakta respektive ovannämnd organisation för mer information.

Så. Jag är int’ bitter. Nu är man ju med i gamet och kulturutövare såväl som arrangörer har en mycket bättre möjlighet att yttra sig i projektfrågan om Staden mellan broarna. Att detta nu endast rör ungdomsdelen, där motsvarande satsningar tenderar att nedprioriteras, är inget man ska klaga över.  Det är mer än vad som erbjudits de senaste 20 åren. Tacka och ta emot, var det väl?

http://www.vk.se/Article.jsp?article=329579

Bostaden inför lättloggat passersystem

Bostaden, det kommunala bostadsbolaget i Umeå, håller på att gå över till RFID-passersystem på en massa håll verkar det som. Ursprungligen hörde jag endast talas om detta för studentkorridorer (Bostadens tidning september 2008 sida 18) pga nyckelkostnader etc, men tydligen gäller det även övriga typer av hyresrätter och byggnader.

En bekant till mig har fått information att deras nycklar blir oanvändbara för att ta sig in i hyreshuset. Inom loppet av 10 dagar måste man ha hämtat ut RFID-taggar (utan pin-kod), annars är man utelåst från sitt bostadshus. Dygnet runt. Följande “information” får man om systemet ifråga – utan att Bostaden påpekar varken att det är trådlös, enkelt avlyssningsbar teknik, kontaktlösa och osäkra kort, förmodligen loggat och absolut inte lika säkert som fysiska nycklar:

Vad innebär det nya systemet för mig?

Du måste hämta ut taggar som hör till din lägenhet och som du alltid måste ha med dig för att komma in i entrédörrarna. Dessa kommer att vara låsta dygnet runt. Till varje lägenhet ingår tre taggar. Behöver du fler taggar kan köpa för 150kr styck.

Informationsbladet är alltså mycket fattigt på fakta och jag själv har ett par extra funderingar – med egenförfattade svar. Citerat delvis från IRC:

> Kan ni se när jag går in och ut ur mitt hem?
– Nej, vi ser endast när du kommer in i huset. Inte när du lämnar det.

> Ifall jag vill ha fler taggar men inte betala 150kr/st, går det att lösa?
– Ja, systemet är så osäkert att du kan kopiera dina egna taggar med väldigt billig utrustning.

> Ifall jag stannar hemma sjuk, men går på promenad till butiken för att kylskåpet är tomt, loggas min passering och eventuellt finns tillgänglig för arbetsgivaren att kolla upp detta för att därefter göra en felaktig slutsats om falsk sjukanmälan och således avskeda mig?
– Haha, nä det skulle ju aldrig ske. Men det är klart att polis och myndigheter får titta på loggarna om de hittar på en lösryckt anledning att göra det.

Även ifall systemet ej loggas så är det ett relevant argument mot. för hur ska du veta att det inte bokförs? Systemet som Bostaden köpt in är förmodligen lika slutet och otransparent som t.ex. busskorten. Alla typer av säkerhetssystem skulle må bra av öppen granskning av källkod. implementering och dylikt, förutsatt att leverantör och köpare har intentionen att använda den bästa och i slutänden billigaste lösningen. Eller för den delen vill förmedla trygghet till sina användare.

Notera även att detta är samma typ av passersystem som implementerats på många andra ställen i Umeå kommun. Inom kommunal verksamhet. Ett av dessa ställen är Hamnmagasinet, dit jag personligen har RFID-tagg (+kod) istället för tidigare då det bara gällde PIN-kod. Det är inte bara en gång som systemet på Hamnmagasinet trilskats på diverse sätt, vilket förvisso säkert bara går att vifta bort som barnsjukdomar.

Notera särskilt att detta system (antar jag) använder sig av lättknäckt och enkelt kopierbar teknologi. Ungefär som busskorten. Så ifall dörrloggarna säger att du kommit in genom dörren strax innan ett lägenhetsinbrott – ja då kan du och din egen tagg lika gärna ha varit i Thailand och semestrat med ladyboys.

Så what the shit? Läser man informationsbladet ser man även att det handlar om att “öka tryggheten”. Frågan är vems trygghet som ökar när man riskerar grov övervakning och digital förföljelse. Vilken politiker eller tjänsteman är det som behöver få ett mail och/eller telefonsamtal? Följande mail skickade jag i alla fall till de som informationsbladet ansåg att man bör ställa sina frågor till, projektansvarige Kurth Edman och kvartersvärden Lars Lind vid Bostaden:

Halloj.

Jag har sett info-lappen om bytet av låssystem i entrédörrarna där ni effektivt tar bort möjligheten att använda sin lägenhetsnyckel för att ta sig in i trapphuset. Istället används ett digitalt system med RFID-taggar som måste användas dygnet runt för att ta sig in.

En omedelbar fråga som dyker upp när nu entrén direktkopplas mot en centralt styrd databas är huruvida detta loggas. Kommer entréer gjorda med dessa RFID-kort att sparas någonstans – i så fall hur länge, av vilken orsak och åtkomligt för vem?

Sedan undrar jag ifall detta är “dumma” RFID-taggar, de på 125kHz, eller “smarta” s.k. Mifare Classic-kort på 13.56MHz. Eller används någon annan slags kontaktlös lösning?

Till syverne och sist undrar jag vems “trygghet som ökar”, vilket informationsbladet inleds med. Vad menar Bostaden ens med trygghet i det här fallet? Riskerna med ett kontaktlöst system där ens tagg-identitet mycket enkelt kan kopieras gör inget annat än gör mig personligen otrygg och osäker.

Svaret dyker nog upp i veckan som kommer… Då uppdaterar jag inlägget. Eller skriver ett nytt ifall svaret faktiskt är intressant nog.

—-

Update 2011-04-11 14.37: Ett svar kom från kvartersvärden Lars Lind om att Kurth Edman inte vill svara förrän han vet var jag bor. Följande svarade jag – och jag misstänker att framtida respons förtjänar nya inlägg på bloggen:

På vilken adress bor du, det finns ingen Mikael Nordfeldth vårat
kontraktsystem.

Hej, jag bor inte på Löftets Gränd, men är kund hos Bostaden på annan
adress i Umeå. Min oro ligger i att detta system kan riskera att sprida
sig till andra Bostaden-hus, vilket vore mycket olyckligt och besvärande
för mig som hyresgäst.

Eftersom jag tidigare har gjort undersökningar kring kontaktlösa och
trådlösa systems säkerhet är jag högst orolig för dess säkerhet.
Särskilt ifall det är någon av de tekniker jag nämnde i mitt tidigare
mail till er båda (dvs RFID/Mifare classic). Det är därför jag är
intresserad av att veta vad som eventuellt komma skall till min bostad.

Projekt ansvarige Kurth Edman önskar svar på detta innan han uttalar sig.

Det här är enligt mig en konstig inställning. Bostaden är ett kommunalt
bolag och åtminstone min åsikt är att man då som tjänsteman bör jobba
med största möjliga öppenhet, transparens och insyn. Särskilt när det
gäller säkerhetsrelaterade system som påverkar människors vardag och
trygghet. Ännu mer särskilt ifall projektet ifråga hävdar sig “öka
tryggheten” men snarare implementerar teknik med erkända
säkerhetsbrister.

Jag svarar med CC till Kurth så får även han läsa min syn på insyn i
denna typen av projekt.

Av vilken anledning är den projektansvariga Kurth Edman intresserad av att veta var jag bor? Att jag inte är residensförd på Löftets Gränd gör väl inte mig mer eller mindre berättigad att veta vad som försiggår där? Särskilt när det är ett kommunalt bolag – där jag rentav är kund – det handlar om.

Nytt försök på fri mjukvara till Umeås skolor?

Från mig till Johan Wahlström, med referenser till Umebuntu-projektet för att använda fri mjukvara i Umeås skolor.

Halloj!

Jag läste på Infotech Umeå i en artikel från februari att Umeå är någon slags föredöme för andra städer när det gäller öppna/olåsta datorer.

Betyder detta att dagens skolelever får t.ex. installera Linux på sina datorer? Eller är det fortfarande förbjudet att installera eget operativsystem [vid sidan om existerande]? I så fall är det ju en sanning med totalhavererad struktur att hävda att datorerna inte låser in/fast användaren.

Ifall det nu gäller att elever får installera egna operativsystem tycker jag att man kan göra en informationskampanj för detta. Detta hade jag absolut gärna brunnit för att speca upp och utföra. Kanske att man inför nästa år skulle kunna skeppa datorerna med dual-bootande miljö, som Forslunda gör eller åtminstone har gjort? Även om samtlig önskad integration inte är möjlig på grund av IT-avdelningens Microsoftälskande.

När jag för drygt ett år sedan hade kontakt med elever som skulle testa Ubuntu så blev ju tacken från IT-avdelningen snarare att allt mitt ideella arbete beslagtogs av polis och hölls kvar i 11 månader. Förutsatt att detta inte sker igen hjälper jag gärna till.


Mikael Nordfeldth
http://blog.mmn-o.se/
mmn@hethane.se
070-5657637

Min stora förhoppning är just det gällande dual-bootande datorer. Det i kombination med en informationskampanj kan absolut öka kunskapen och användandet för fri mjukvara.

Umeå, badhuvudstaden som vill bli stor

Jag tror vi håller på att satsa på att bli badhuvudstad i Umeå. Redan idag finns flera simhallar, badanläggningar och äventyrsbad i staden eller nära tillgängligt. Utöver detta har vi planer för ytterligare äventyrsbad etc. Inte för att jag är den som är rädd för förändring, men…

Ett par exempel på vad som redan finns mycket nära för umeborna:

  • Storsjöhallen i Holmsund, öppet året om
  • Umelagun vid Nydalasjön, öppet på somrarna
  • Umeå simhall som alla kommunala skolelever åker till
  • IKSU (2 anläggningar) som har allt från trivselsim till vattengympa

Vidare har vi nära tillgång till exempelvis Örnsköldsvik, c:a 1-2h bort beroende på färdsätt, och det relativt stora Paradisbadet. Ännu större och pampigare är Piteå Havsbad, som förvisso kräver mer av en heldagsutflykt då bilresan i sig tar 3-4h enkelväg. Båda dessa kan argumenteras vara svåråtkomliga för mindre ekonomiskt välbefogade familjer – men samtidigt är de ju mycket ståtligare och större än vad som ö.h.t. rent fysiskt ryms i området som Umeå fattat beslut om.

But lo and behold – vi vill bygga ännu en simhall i Umeå. Uppe på Ersboda tydligen! Som i och för sig inte är något extra äventyrsbad, så det kanske är försvarbart… Och det blir förmodligen lättare för familjer etc. boendes nära Ersboda att göra mer spontana badbesök. Dvs, två argument som totalt saknas för centrumäventyrsbadet som kommunfullmäktige vill prångla in. Där är det egentligen enda argumentet att centrumkommersen gynnas, med tanke på det hotell och den galleria som också planeras på samma trånga yta:

I projektet ingår, förutom badhuset, bland annat en om- och tillbyggnad av Mimerskolan som blir hotell, butikslokaler och kontor.

Västerbottens Kuriren

Detta är ju allt ganska lustigt, galet och/eller korkat. Att vi vill bygga ytterligare anläggningar dvs, oavsett om vi vill öka vår befolkningsmängd med nästan 100% på 50 år från 100- till 200 000. Det finns något som inte klickar hos stadsplaneringen… Inte nog med att det är onödigt, olämpligt och opassande – konkurrensen lär ju uppnå ett antiklimax.  Särskilt när det kommer till Holmsunds äventyrsbad – ett mindre äventyrsbad som är mycket omtyckt. Det badet har säkert utbyggnadsmöjligheter om man skulle vilja satsa på något beständigt och hållbart. Med dagens planerade badhus så är risken snarare att man sannolikt utarmar Holmsundbadets besöksstatistik.

Allt som nämnts ovan – och en massa annat hittepå – planeras dessutom huvudsakligen till innan år 2014. Good luck, Umeå badhuvudstad och byggarbetsplats, till de (hittills) beslutna byggprojekten:

Snart är Umeå inte lika mycket Umeå längre. Folk väljer att bo i städer som Umeå av just anledningen att de är Umeå och inte Stockholm. För utveckling och problematisering av dessa resonemang, förvisso gällande landsbygd snarare än småstäder, hänvisar jag till Ola Nordebo och hans ledarkrönika “Nästan som i storstan – fast bättre och på eget vis“:

Varför är det storstäderna som växer så det knakar? Vad kan vi lära av dem och vilka misstag kan vi undvika? Det handlar inte om att passivt härma något, utan om att erkänna hur förutsättningarna faktiskt ser ut, när egna vägar söks.

Att sedan min åsikt är att de misstag vi bör undvika är att överstiga en viss populationsmängd/-densitet. När småstaden blivit (vill bli) storstad har man förlorat sin karaktär. Var sedan denna gräns går är jag inte lika säker på, Umeå kanske har utrymme att växa – men vi bör akta oss för den jargong som råder idag. Förutsättningarna för Umeå att vara en lyckad stad ligger inte i att konkurrera med närliggande städers överlägsna utbud utan snarare dra nytta av sitt strategiska läge.

Fri mjukvara hade löst busskortproblemen

Följande har även skrivits om och skickats som insändare till Västerbottens Folkblad.

Onsdag 16 mars publicerade Västerbottens Folkblad en artikel som, om än inte uttryckligen, sätter pricken över i:et på problemen i många av dagens “köpta” system. Problemet är just att man oftast upphandlar slutna system, där man inte alls äger själva produkten, vilket effektivt omöjliggör för rätten att modifiera systemets mjuk- och hårdvara.

Lösningen är givetvis inte, även om idén faktiskt är lockande, s.k. “in house”-utveckling. Kommuner, företag som Länstrafiken i Västerbotten och dylikt är inte IT-företag och har således inget syfte att besitta den specialkunskapen. Istället köps de tjänsterna rätteligen in vid behov, såsom utveckling av busskortsystemet. Vid dessa upphandlingar görs dock det fatala misstaget att inte kräva rätten att själva vidareutveckla produkten – åtminstone internt.

Det är idag väl känt att fri mjukvara sparar pengar, såsom vid licenskostnader. Ett exempel som Umeå kommun själva räknat fram är att man skulle spara 600,000kr om året i licenskostnader vid övergång från Microsoft Office till Open/Libre Officebara på gymnasieskolan. Resonemanget fungerar mycket väl vid allt från kontorsmjukvara till operativsystem, vilket dessutom inte påverkar någon funktionalitet negativt om övergången planeras någorlunda väl.

Sämre fungerar resonemanget vid specialskrivna eller annars skräddarsydda system som t.ex. busskortläsarna. Där är beställningen ofta bunden till specifik hårdvara och det saknas fri mjukvara på marknaden som kan implementeras utan vidare. För att fri mjukvara skulle fungera som investeringsargument här skulle nog större delen av Sveriges kollektivtrafik behöva komma överens om att beställa en standardiserad, öppen specifikation för att användas i resesystemen. RKF-specifikationen t.ex. är ej särskilt öppen, vilket jag inte hävdar att den är förrän specifikationerna är släppta fritt och det inte finns licenskostnader på implementering (vilket känns rimligt för ett samhällsnyttigt bolags syften).

– Även om vi velat släppa in honom kan vi inte. Systemleverantören tillåter det inte, säger Tom Westerberg, ekonomichef på Länstrafiken i Västerbotten.

Västerbottens Folkblad 2011-03-16

Det här lamslår min tankeverksamhet temporärt. Vadå att systemleverantören inte tillåter det? Bör inte den som använder och äger utrustningen ha all rätt i världen att själva gå in och förändra detaljer i systemet? Tyvärr är dock verkligheten så att deras inköp inte verkar ha förutsatt att något ska vara fel eller problematiskt med det man betalar för. I mina ögon kan det tyckas självklart att ifall t.ex. företaget går i konkurs måste man själv kunna uppdatera. Tydligen inte i Länstrafikens dock – och noteras bör här att Tom Westerberg inte verkar vara den ansvariga för inköpet (artikeln nämner “många personalbyten”).

Så hur ska man undvika denna slags inlåsning där man behöver köpa ett helt nytt system för att laga problemen, eller för den delen behöva vänta på leverantören? En fullgod lösning föreslogs av det största IT-förespråkande partiet i Sverige förra valrörelsen – nämligen att ifall ett system tas i bruk inom en organisation bör denna organisation även se till att ha rätt att:

  • Granska källkoden – för att undvika säkerhetshål såväl som kunna verifiera att program och hårdvara utför rätt uppgifter (se/hitta buggar).
  • Modifiera källkoden – rätten att själv anställa konsulter att laga ett system måste finnas. Att lita på leverantören har visat sig problematiskt många gånger.
  • Distribuera ändringar – varför uppfinna hjulet flera gånger? Om ett system är i bruk i Västerbotten, och samma är det i t.ex. Göteborg, varför utföra dubbla jobbet?

Absolut bäst lösning vore om Sveriges skattefinansierade organisationer hade som standard och princip att endast upphandla öppna – gärna helt fritt licensierade – datorsystem och dylikt. Transparens är oerhört viktigt i den digitala världen. Att när det gäller offentliga medel i första hand välja fri mjukvara – open source – förespråkade Piratpartiet i såväl riksdags- som landstings- och kommunval 2010.

Förhoppningsvis kopierar andra partier våra idéer och anpassar offentlig sektors upphandlingar.