Tag Archives: Umeå ungdomskommun

Inte för att jag vill klaga men…

Det här är ett fucking statement. Far åt skogen, base media. Ni levererar skitlösningar baserade på proprietär mjukvara som ser hemska ut, är svåra och krångliga att administrera och – sist men inte minst – saknar grundläggande funktionalitet. Om det inte kostar extra förstås.

Saker man tar för givet inom den öppna, fria mjukvaruvärlden är tydligen specialbeställningar hos er. Varför skulle man någonsin vilja ha semantisk kod på hemsidan, liksom? Eller för den delen stöd för “modern” teckenkodning (från mitten av 90-talet). Lösningarna känns som att de bygger på dynghögar av skräpkod. Särskilt när man hittar script och referenser till hemsidor för e-handel som inte har något som helst jävla piss att göra med t.ex. Ungdomens Hus. Gosh!

Inte nog med det så är det utan tvekan svågerpolitik som ligger och bubblar under nivån för upphandlingsavtal. Med tanke på att den IT-ansvariga på Umeå Fritid bara råkar ha samma efternamn som sälj- och marknadschefen på base media. Inte för att det är politik, men fuffens i alla fall. För det sista jag upplever att Lars Klefbohm försöker göra är att skapa en långsiktig, hållbar eller för den delen kostnadseffektiv IT-lösning. Jag skulle uppskatta att mer research lades ner när man väljer plattform, så att säga…

Jag är bara så jävla less på den här typen av företagande, så jag ids inte ta upp det mer än vad jag gör nu. Hellre så sitter jag bara och fikar. Fast jag hade egentligen inte sagt nej till att våldsrapera det existerande systemet för att bygga något vettigt. I vilket fall har jag åtminstone byggt om footern från Umeå Fritids fritidsgardar.se till något mer representabelt för sidan i sig som den är i dagsläget:

Till base medias försvar har jag inte analyserat koden som genererar deras sida, den kanske är hur fin som helst. Fast det är ju stängd källkod så det kan jag inte. I vilket fall antyder dock resultatet att det bakomliggande är en ansamling av skräp över tid som man säljer till överpris trots evolutionär missanpassing.

Umeå Ungdomskommun ratar ungdomars kultur

Nu har den artikel jag väntat på kommit i VK äntligen. Jag preppade med VFs artiklar tidigare. Det handlar om upproret som dragits igång av några av Umeås coolaste musiker. Många människor har reagerat – och jag uppmanar folk att skriva på namnlistan mot detta agerande.

Men nu har kommunen beslutat att de runt 20 banden som spelar i de två replokalerna inte får vara kvar med sina analoga instrument. De lever helt enkelt om för mycket och snart flyttar även Kulturcentrum för barn och unga in där.
– Kör de fullt race i replokalerna störs hela gårdsverkamheten. Då klarar vi inte normerna för arbetsmiljö, säger Hans-Erik Bergström, fritidschef på Umeå kommun.

Jamen, man kanske inte borde skyfflat in barnverksamhet i ungdomens hus i första början? Lägg skulden där den hör hemma. Vem trodde att verksamhet för 10-åriga barn hör hemma i ett hus med målgruppen 15-25 år? De har jättebra verksamhet som bör fortsätta – men… The fuck?

Det hela grundar sig, för den konspiratoriske, i att man på kommunnivå vill få bort all verksamhet från Mimerskolans grusplan. För att bygga ett badhus mitt i centrum. Även om random invånare vill ha det – endast centrumhandlarna är intresserade.

Så, man måste skicka Kulturcentrum för Barn och Unga någonstans – och det fort. Det finns ingen egentlig lokal, så man tar Hamnmagasinet – Ungdomens Hus. Som tur är har en nyttig idiot till verksamhetschef tillsatts c:a ett år tidigare (kort tid inom den byråkratiska kommunen I guess). Denna chef kan inte svara på något ö.h.t. – eller vill kanske inte – om vad som händer i huset. Inte ens för oss som har verksamhet där och blir utkörda till nyår. Svaret har hittills varit – från Cecilia Bergström, verksamhetschef – “ingen vet riktigt vad som kommer att hända”. Konstigt svar att komma från den som har slutligiltigt ansvar för verksamheten i huset må jag säga. Särskilt när jag frågade det där efter sommaren i år. För bara någon månad sedan.

Svaren fram tills att det var för sent gällande replokalerna ifråga har varit “de ska ljudisoleras”. Vilket givetvis har varit ett skeptiskt förfarande, men klart genomförbart i praktiken. Fast nu – vilket har gett upphov till den nuvarande folkstormen – har helt plötsligt agerandet blivit “fuck you, replokalerna ryker”. (digitala “replokaler” i form av DJ-utrustning och så finns redan på Hamnmagasinet)

– Kör de fullt race i replokalerna störs hela gårdsverkamheten. Då klarar vi inte normerna för arbetsmiljö, säger Hans-Erik Bergström, fritidschef på Umeå kommun.

Vad är motivationen? Jo, att arbetsmiljön störs. Vilken arbetsmiljö? Ja inte de ungas i alla fall, även om det är Ungdomens jävla hus. Ungdomarnas arbetsmiljö är ju replokalerna och övriga rum som nu ryker från Hamnmagasinet.

Ännu bättre ord från Hans-Erik Bergström är dock uttalandet i VF:

– Det är ett problem med buller där sedan tidigare och när det nu ska rymmas ytterligare verksamhet i huset blir det ohållbart, säger fritidschefen vid Umeå kommun, Hans-Erik Bergström.

Det har inte varit något jävla problem. Om någon borde veta huruvida det är ett problem borde det vara jag som suttit vägg i vägg med en av nämnda replokaler i ett och ett halvt år utan problem och kunnat videoredigera, handleda praktikanter, arrangera, dokumentera huset och stadens kulturliv samt verksamheter och utveckla sändningsteknik för en tv-kanal. No problem.

Bort med ungdomarnas verksamhet, de har inte i vår kommun att göra. Ruinera vår framtida musikscen, please. Skit i att fråga ungdomarna eller för den delen faktiskt planera tillsammans med dem. Sätt in en verksamhetschef i Ungdomens Hus utan erfarenhet av ungdomsverksamhet, smäll in helt andra målgrupper i samma utrymmen och fasa ut dessa skränande ungdomar en gång för alla. Att urinera våldsamt på Galaxen var inte nog, antar jag. Se nu till att avsluta jobbet och institutionalisera ungdomar och amatörkultur. Please, do.

Kreativiteten som verktyg och plåster

I onsdags natt började jag fila på det här inlägget, efter ännu en kväll med livemusik i vardagsrummet. Tankarna vandrade kring drivkraften bakom ideellt engagemang. Det som får oss att göra saker för andra. Hur vi använder verktyg i vardagen för att gå vidare och utvecklas. Do-It-Yourself, verktyg för terapi, deltagarkultur, idealism, egoism – call it what you will.

Låt mig inte bli rant-filosofisk. Det gör mest bara onytta. Dock vill jag framföra de konkreta funderingar jag har i sammanhanget.

  1. Viljan att efterlikna och härma
    Det mest grundläggande i mänskligt beteende. Att göra som andra. Informationsutbyte i kombination med flockbeteende. Man tar influenser från tredje part – kalla det kopiering, influenser eller inspiration. Det grundar sig i att sikta mot något man vill uppnå.
  2. Motivation/engagemang
    Det behöver sås ett frö för att något ska gro. Att få en idé baseras på erfarenheter eller att kombinera upplevelser. För att finna engagemanget behövs känslan att göra något nytt/spännande.
  3. Uppmuntran och möjlighet
    Även om det går att göra saker själv är det sällan man orkar lika långt. Att dra oket är jobbigt och uppmuntran eller konkret hjälp brukar vara nödvändigt för att slutföra sina uppgifter. Här behöver alla en slags morot – och inte minst verktyg för att få tummen ur.

Kreativiteten i sin tur används ofta för att dela med sig av upplevelser, tankar och känslor. Det man skapar eller tänker ut vill man sprida vidare.

Det finns många som använder kreativitet och t.ex. musicerande för att växa som person. Det finns ännu fler (dels genom överlappning mellan grupperna) som tar till sig av andras verk för att växa som person. Av naturliga skäl är detta mestadels ungdomar. De som experimenterar och ser till att skapa brukar göra det i samband av formandet av sin identitet – något som sedan även ofta hänger kvar senare i livet.

Och nu när jag låtit detta inlägg ligga ett par dagar har det hänt en jättemassa på fronten för amatörkultur i Umeå. Bevarandet av replokaler i Ungdomens Hus, Umeå, ligger på tapeten. Att skyffla över ansvaret för den verksamheten på studiecirklar t.ex. är bara dumdristigt. Så det här blir inte det sista man hör i striden, så att säga.

…och vi kallar oss “Umeå Ungdomskommun”.
Bah! Humbug.

Umeå utsedd till Årets Ungdomskommun 2008

Nu blev Umeå kommun 150,000kr rikare. Och ungdomsverksamheten fick tillskott med 300,000kr tack vare vår stadsdirektör Jan Björinge som dubblade prissumman för ungdomsverksamheten (även om jag inte vet vad pengarna rent praktiskt kommer att gå till).

Det bästa med utmärkelsen är att man nu kan börja ställa krav som ungdom – och peka på att “finns det verkligen [brister som man upplever] i en sann ungdomskommun?” :)

Att detta är siffror som är helt galet stora och som jag inte förstår mig på ett dugg gör detsamma (det är nästan lika mycket som Umeå kommun “investerat” i sin högst mediokra “webb-tv”). Dock är jag fortfarande en stark förespråkare av kostnadseffektivitet, vilket tenderar vara kommunens svaga sida. 300,000kr uppväxlat i MMN-valuta är förmodligen närmare 1-3 miljoner. Om inte mer.

PS. Varför har umea.se’s rubrikbild en Darin-kopia? :( DS.