Tag Archives: Umeå 2014

Täfteåfestivalen är inte längre Täfteåfestivalen

Umeå kommun har rätt länge nu gett stöd till Täfteåfestivalen, även om det ursprungligen verkar ha varit en ganska enveten let’s-fucking-do-it-festival. Fram till och med förra året har inträdet varit gratis och platsen belägen vid en fin strand där folk har kunnat grilla och filosofera medan man inväntar vilka band man nu helst vill se på festivalen. Många har till och med tältat i Täfteå till festivalens andra dag, även om majoriteten besökares hemstad Umeå ligger på cykelavstånd.

Tanken är att festivalen ska fortsätta vara ett gratisarrangemang. ”Kan Skellefteå borde vi kunna”, resonerar Lundgren [arrangör] och tänker på gratisarrangemanget Trästockfestivalen.
– Lite av grejen med festivalen är att den är gratis, säger Lundgren om Täfteåfestivalen som nu ordnas för tionde gången.

Täfteåfestivalen ska bryta ny mark, VF 2011-04-30

Umeå 2014 har med detta i historiken lovat bort 350 000kr festivalens arrangörer för att ge den samt ett par andra arrangemang möjlighet och utrymme att “växa”. Följande går att läsa på Umeå 2014-hemsidan om extra stöd till pseudoideella föreningen Humlan:

I december 2011 beviljades Humlan 350 000 kronor av Umeå kommuns kulturhuvudstadsutskott för att starta arbetet med konceptet Grand slam där Täfteåfestivalen ingår tillsammans med Umeå Open och Popup.

Detta alltså utöver den årliga finansiering Humlan redan får, samt vad Täfteåfestivalen tilldelas specifikt utöver detta. Det handlar om ett par hundratusen kronor som ökar från år till år i form av kommunalt verksamhetsstöd. Detta hade förstås varit helt förståeligt och fantastiskt om det vore så att det inte längre är Täfteåfestivalen som arrangeras, inte varumärkesmässigt i alla fall.

Täfteåfestivalen har, som jag inledde med, varit en plats för alla att besöka. Det har varit öppet att ta med picknickkorg för att sätta sig vid strandkanten och umgås med alla andra festivalbesökare. Går man in på festivalområdet har man förstås inte fått medta alkoholhaltig dryck, vilket varit orsaken till att området varit inhängnat. För de som är ute efter kulturen och inte supandet har den lösningen varit klockren. Att det har arrangerats utomhus har, mygg och regn till trots, varit en väldigt stor del av charmen att åka ut till Täfteå.

  • I år tar de entréavgift på 200kr för 1 dag eller 300kr för 2 dagar. Trots att man till Folkbladet lovade fortsatt gratis inträde.
  • Festivalen håller till på dansbanan i Täfteå (beskrivningen hos Tickster anger ändå att den inhägnas av den vackraste natur Norrland har att erbjuda)
  • Som besökare kan man ej medta mat och dryck, som QLTR rapporterade tidigare i år
  • Resultatet blir mer “vi säljer allt du behöver på plats” än beskrivningen hos Umeå 2014 ovan: “kom som du är och ha en trevlig helg”

Det var trevligt att lära känna Täfteåfestivalen, men jag antar att det här är det sista vi hör från den. Istället ersätts den med något annat, som har styckat föregångaren på allt som jag hört folk prata positivt om den. Förutom kanske ett par av banden som kommer att spela där, möjligen i tron att det är Täfteåfestivalen de spelar på.

Det verkar alltså som att den enda fria, öppna och kostnadsfritt inbjudande festivalen som arrangeras i skön natur i Umeå framöver kommer att vara Osjälvständighetsfestivalen.

Fungerar crowdfunding på festivaler? Osjälv prövar på FundedByMe

Jag har fått ett allmänt bra intryck av Daniel Daboczy, så jag gör gärna en satsning på att stödja projektet för vilket han är huvudman – Funded By Me. Det vill säga en tjänst för att samla ihop pengar till projekt från “crowden” – vanligt folk.

Som led av detta har Osjälvständighetsfestivalen tagit initiativet att lägga upp sitt projekt som en projektidé som önskar finansiering – kolla gärna in det! Mer om festivalen finns på den egna hemsidan samt arrangerande förening CCOU. Det är 3 veckor kvar av insamlingen och man donerar genom hemsidan med Paypal/kreditkort.

Vi önskar 6000kr minimum och menar att festivalen kan genomföras fullt ut på stödet vid finansiering à 12000kr. Nämnas bör att det är förutsatt att 5000kr kan dyka upp för att finansiera el-anslutningen (som det kostar att elbolaget kopplar in oss med mätare på en stolpe). Dessutom räknar vi med att marknadsföringen då i princip ingår i att vi lyckas och att vi har en bunt fler funktionärer – vilket gör att budgeten är snäppet lägre då fler kommer att kunna bidra med nödvändigheter. Allt blir billigare med samarbeten!

Nu är jag förstås personligen alldeles för skeptisk och pessimistisk för att låta detta vara den enda chansen för Osjälvständighetsfestivalen att finansieras. Därför ligger jag på planeringsgruppen att även söka pengar från Umeå kommun samt eventuell sponsring från tidigare års elleverantör Umeå Energi. Som backup, så att säga.

Dock vill jag inget mer än att bli motbevisad! Ställ gärna upp här – släng gärna iväg en hundralapp på oss och hoppas att det blir av. Blir det inte tillräckligt så får du tillbaka dina pengar. Blir det tillräckligt är du med och förändrar världen. Hur kan det gå fel?

PS. Notera även att vi letar “crowdsourcing” som det står på sidan. Eller med andra ord: “Funktionärer och uppträdanden är alla välkomna att hjälpa till! Arbetsvilja är i våra ögon bättre än kapital!”

Kulturlivet fick sen inbjudan till Staden mellan broarna

Något ovanligt har skett när det gäller Umeå kommuns projekt “Staden mellan broarna”. För första gången i projektets >20-åriga historia har kulturföreningar blivit inbjudna till en diskussion på kulturens villkor. Det var igår mötet ägde rum – och redan idag kommer ett uppföljande designgruppsmöte att äga rum, där tyvärr kulturen blivit minst förbereredd. Att det ska vara en scen av något slag i parken är bestämt sedan länge från tjänstemannahåll – dock utan eftertanken att något måste kunna göras med den i praktiken.

Samtliga tidigare möten om Staden mellan broarna och “Ung & Aktiv” har varit generella, “för alla” eller för andra specifika grupper än kultursektorn – t.ex. snowboard- och skateutövare, “ungdomar” eller direktinbjudna från övriga relativt snäva områden. Grunden för detta lades när “Ung & Aktiv”-delen inom begreppet av Staden mellan broarna började diskuteras. Ida Östensson blev anställd som projektledare för “Ung & Aktiv” och hade – om än inget ont om det – som ungdom förmodligen en begränsad erfarenhet att bjuda in Umeås arrangörs- och kulturliv… Samt ganska mycket av en egen agenda/drivkraft med projektet.

Som resultat av detta är det enda som konkretiserats ö.h.t. av den 20 år gamla idén hittills en skatepark. Noteras bör även att skateparken – och Broparken som detta ämne berör – egentligen ligger utanför det ursprungliga “Staden mellan broarna”-konceptet och området. Det kan vi dock skylla på tjänstemän och politiker som inte brukar handskas med ungdomsfrågor förrän de läser igenom sina styrdokument och märker att de glömt.

I vart fall drog denna projektledare rätt snabbt i ett par trådar, klappade ihop ett färdigt paket och fick som hon ville – skateparken. I efterhand märks det av att denna park är starkt knutet till ett särskilt studieförbund, Studieförbundet Vuxenskolan, samt dess ungdomsfalang Vi Unga, där nämnde projektledare är mycket aktiv. Kaching! Bra jobbat (faktiskt, det är mycket väl genomfört).

Men problemet hittills med diskussionerna – kring Staden mellan broarna i helhet såväl som Ung & Aktiv – upplever jag dock personligen som att för få har blivit inbjudna. Projektledarens närmast sörjande och t.ex. de kommunala skolornas ungdomsråd – som resultat av att projektledaren var ungdomsombud tidigare? – har fått yttra sig oproportionellt mycket med visioner och planering. Allt som yttrats och sagts har ju dock givetvis dokumenterats – och visionen som nu börjar bli verklighet i Broparken presenterades 2009 som “ungdomarnas vision”:

[youtube MRkKMTCZCzQ]

Som syns i videon finns – förutom skatefolket vars park redan höll på att byggas – fritidsutövningarna snowboard, basket, parkour och motorsport. Endast en representant från kulturlivet – och mig veterligen har ingen annan informerats förrän förra veckan. Onsdag 6 april 2011 hade Hanna Nyberg – tidigare ungdomsrådsmedlem och idag jobbandes med Ung & Aktiv – gjort det mycket bra jobbet att gräva fram ett flertal kontaktuppgifter till kulturföreningar och bjudit in dem för att diskutera Broparken. Som sagt är detta för första gången någonsin – medan tidigare nämnda typer av aktivitetsorganisationer blivit återkommande välkomnade.

Fast vi kanske är en bortglömd, möjligen obetydlig, del av kulturhuvudstadsåret och Umeå 2014, vi kulturföreningar. Så vi får nog vara nöjda med att bli kallade överhuvud taget, även om det är i absolut sista skedet av en mycket stor process.

…till mötet kom föreningarna/organisationerna Common Culture of Umeå, KF Kretsen, Verket, Ume-Metal, Kulturcentrum för Barn och Unga, Dansens Hus, Umeå C/Kulturnatta och Umeå Teknikresurs. Tillsammans representerar vi ungefär lika olika typer och krav på förutsättningar som om man försöker överblicka snowboard, fotboll och parkour. Ändå tycker jag att vi lyckades komma fram till en oerhört bra, överensstämmande vision.

Det eventuella problemet med att vi blivit inbjudna såhär sent i processen är att designgruppsmötet idag 18:00 kanske blir överrumplat nu när folk som vet vad en scen faktiskt kräver uttalat sig. Med detta vill jag mena att tidigare möten har skett utan input från just de som kan sceners möjligheter och behov.

Noteras att mötet med arkitekten – som designgruppsmötet är – önskar en representant från “musik” – medan t.ex. skate, parkour, snowboard, basket etc. delas upp på egna krav. Att klumpa ihop “musik” är ungefär som att hävda att en gynekolog borde utföra hjärnkirurgi, eller att en punkspelning har samma förutsättningar och krav som melodisk heavy metal. Detta krävde vi givetvis vår rätt i – och därför hoppas jag personligen att jag personligen kan dyka upp som “teknik”-råd på mötet. Så det blir åtminstone lite mindre snedrepresentering av Ung & Aktivs möjliga nyttjares åsikter.

[Uppdatering 2011-04-13 17.05: Intressegrupperna enligt Broparkens projektinfo får inte en representant var, utan antalet grupper har halverats och t.ex. scen får tre stycken – från musik, dans respektive teatersfären. Därmed tycker jag att indelningen åtminstone är rättvis inför designmötet.]

Utöver musik – och som sagt förhoppningsvis teknik – kommer även dans och teater att representeras på mötet. Inom respektive del av dessa finns det skillnader jämförbara med skillnaderna inom begreppet “idrott” eller “rörelse”. Ett inlägg om vad som faktiskt krävts i scenväg etc. kommer förhoppningsvis upp efter designgruppsmötet. Annars kan du nog kontakta respektive ovannämnd organisation för mer information.

Så. Jag är int’ bitter. Nu är man ju med i gamet och kulturutövare såväl som arrangörer har en mycket bättre möjlighet att yttra sig i projektfrågan om Staden mellan broarna. Att detta nu endast rör ungdomsdelen, där motsvarande satsningar tenderar att nedprioriteras, är inget man ska klaga över.  Det är mer än vad som erbjudits de senaste 20 åren. Tacka och ta emot, var det väl?

http://www.vk.se/Article.jsp?article=329579

MADE-festivalens finkultur fular fel

För i runda slängar ett år sedan kommer jag ihåg att jag läste en “jämförelse” mellan fin- och fulkultur i Nöjesmagasinet Citys Umeå-utgåva. Den handlade om MADE-festivalen jämfört med Kulturnatta, vilka båda är ett aktuellt ämne i kulturens Umeå idag. Förutom att jämförelsen känns uppgjord, journalistiken som vanligt brister City och en massa annat smutskastande så används ju i alla fall någotsånär min definition av fulkultur.

Some might say att Kulturnatta mest är en blöt kulturmatta, men, då glömmer man för ett ögonblick att kultur kommer i alla former – högt och lågt, glest och fullsatt och bra och dåligt. Kultur är i många avseenden lika mycket till för utövarna som för mottagarna. […]

Made-festivalen däremot drabbades redan första året av en introvert elitstämpel, inte minst därför att den hölls i finkulturens ointagliga fästning – NorrlandsOperan. […]

Ändå är det inte svårt att ställa de två emot varandra. Och, för att spetsa till rubriken ytterligare, och underblåsa den här beefen mellan Kulturnatta och MADE (som givetvis inte ens existerar), har vi valt dårraden ”Finkultur” och ”fulkultur” går 10 ronder i tokjämn duell….

I mina ögon är tillställningarna inte ens jämförbara och erbjuder helt olika plan av fritidsberikande kultur. Jag vill ha båda – och jag vill ha dem säregna! Vidare bör nämnas att Kulturnatta är en av de tillställningar i Umeå som har lägst besökare:fylla-förhållande – vilket vore kul att jämföra med “finkulturens” traditioner. Mycket i den diskussionen påminner mig förövrigt om rsms snack om gråklubbar, med visst tillägg av vin-i-pausen-metodik och liknande.

Men. Finkulturen kring MADE-festivalen verkar sakta luckras upp för att nå ut till en större publik.

Från att ha gått till ett miljonslöseri med enstaka besökare har MADE-festivalen lyckats nå ut, tvätta bort lite elitstämpel från Norrlandsoperan och rentav satsat på kommersialistisk populism. Dels i form av särskilda artister som drar en helt annan målgrupp än NO!s ordinarie besökare, men även genom att inte återta den urinerande spanjorskan, eller någon slags motsvarighet. Sådant resulterade ju i kryddstarka kommentarer från kreti och pleti.

Ärligt talat tyckte jag mer om charmen i MADE-festivalen när det var den pretentiösa finkulturens högborg. Avantgarde överallt, ett axplock av det otillgängliga och konstiga som bara vinpimplande finkulturtomtar kan uttrycka uppskattning för i eccentriska termer. Jag tycker om den folkkulturen i sig, samt finner det oerhört intressant att beskåda kreationerna som därav följer. Det är tilltalande på ett mycket gemytligt och obskyrt vis.

Fast jag svär. Äldreomsorgen har ännu satt sitt spår i Norrlandsoperans Kågedal. Den ungdomsanpassade invigningskvällen av festivalen var nog det som passade in bäst i ens ordinarie konsert- och festivalbeteende. Lite komma och gå, och när musiken går igång ställer man sig nära scenen för att underlätta artistens scennärvaro. Det är ju ingen biograf – det är livespelning! Fast andra bullar var det igår, fredag, när jag kom indundrandes till en lokal med dundrande scenuppträdande – men till min fasa en sittande publik.

På den röjiga, finska klezmerpunken fanns minsann inget alternativ. Där var det lämpligt benutrymme längst fram, inget mer. Inte för att någon satt längst fram, då får man ju ont i nacken av att titta åt sidorna för att följa de rörliga finnarna i Alamaailman vasarat på scenen. Frågan är bara om stolsplaceringen var medveten eller ej – kanske var det för att dölja det typiska tomrummet som uppstår när man inte automagiskt har 100 fans i gropen framför en Thåström. Jag är övertygad om att det åtminstone var slentriananpassat med många sittplatser för årgångsbenen hos den, fortfarande, generaliserade MADE-besökaren.

Men ja, alltså. Det är ju det som är härligt. När saker inte riktigt är som man förväntar sig. Även om det innebär att man vill stå upp under föreställningen. Men det är ändå inoriginaliteten som MADE-festivalen fortfarande lever på. Kruxet är att man följer någon slags pretentiös metodik där man stänger dörrarna direkt efter insläpp och omöjliggör rundvandrarbeteendet som annars är standard på sådana här större arrangemang. Men ska man uppleva finkulturen bör det ju göras på finkulturens villkor. Annars fular man fel.

Jag undrar om inte rubrikens uttryck att “fula fel” får mer svar i det inlägg jag bör börja författa alldeles strax om Lars Böhlins i mina ögon missriktade, eller kanske felformulerade, krönika om män och öltält som “fulkultur”.

Februariprotokoll från Fritidsnämnden

Jag såg nyss att ett protokoll från Fritidsnämndens möte 2010-02-02 [backup] låg tillgängligt på Umeå kommuns hemsida. Jag älskar protokoll. Fast de är väldigt kortfattade och saknar det mesta av innehållet man faktiskt vill åt…

Hamnmagasinet/Ungdomens Hus

Hans-Erik Bergström informerar om Hamnmagasinet och frågor rörande

  • Organisationen
  • Dataintrånget
  • Ombyggnation/anpassning av lokalerna
  • Samverkan med Kulturcentrum

Jag kanske borde hälsa på Hans-Erik Bergström imorgon (måndag) och fråga vad han sade ö.h.t. om “dataintrånget” (vilket det rent juridiskt samt fysiskt omöjligen kan vara). Det vore ju som kul att veta när det har informerats om på ett möte. Särskilt när jag inte fått veta något själv från Umeå Fritid. Alls. Då vill jag definitivt veta vad de faktiskt tror sig veta om situationen.

Sedan är jag ju även ganska nyfiken på vilka beslut (formella som informella) ligger kring ombyggnationer på Hamnmagasinet. Beslut om att skyffla ner 5 administrativa tjänster, bara huxflux sådär, till Hamnmagasinet/”Ungdomens” Hus har ju resulterat i beslut om ombyggnationer för 1.5 miljoner kronor. Bara huxflux sådär. Med skitdåliga ritningsförslag dessutom (mer om detta framöver hoppas jag!).

Vidare läste jag följande i protokollet på en informationspunkt. Med informationspunkt menas, för den mindre insatte, att inget beslut togs (eller ens menades att tas) utan det var bara för att etablera ett framtida inofficiellt, alltför sent till omvärlden förmedlat beslut som typ 3 pers totalt faktiskt vill se genomföras.

KFUM aktivitetshus

Björn Halling, KFUM har inbjudits för att informera om planerna för ett aktivitetshus för föreningar i Umeå. I huset planeras aktivitetsytor och lokaler som ska tillgodose möjligheter för en bred målgrupp att bedriva sin verksamhet och att bli en mötesplats för föreningslivet och kommuninvånarna.

Förhandlingar förs nu med Umeå kommun om lämpligaste läget för aktivitetshuset. En preliminär tidplan för projektet är bl a att bygglov kommer att sökas i slutet av 2010 och invigning av huset sker 2014.

Samt är det intressant att Björn Halling från KFUM inbjuds hälsa på och presentera sin idé om ett entreprenörshus… (eller aktivitetshus för ungdomar som det kallas här). Med kristen värdegrund, fuskandes med cirkeltimmar mot studieförbund, gratisarbetande vågbrytarelever för KFUMs vinning… Ja, det är representabelt och bra. Viva la exploitance!

Jag vill också få gratis fika för alla dåliga idéer jag kommer med.

Mm, I know you like it. Invigning 2014 (kulturhuvudstadsåret) också? Kan det bli mer attention whore över det? Särskilt om byggloven sökes 2010, då borde det väl ändå vara klart i god tid under 2013? Men varför ska det ens byggas något nytt? Och var finns egentligen behovet? Vänd lite på slantarna så kanske vi kan använda vad som redan finns. Som dessutom är politiskt och religiöst obundet. Billigare, bättre och förstås NON-RETARDED.

Men ja. Ett besök på Umeå Fritid imorgon, tror jag bestämt att det blir! Hoppas chef’n är där då.

Internt 2014-bråk och ingen nätartikel om det från VK

Jag vet inte vad jag egentligen vill få ut av detta. Men Karin Hörnfeldt på Västerbottens Kuriren har publicerat en nätartikel om “sprickor i kultursamarbete“. Förutom att den inte går att läsa på nätet. Suckass, jag prenumererar ju inte på döda träd.

Så nu måste jag gå till stadsbiblioteket för att läsa pappers-VK gratis istället för att kunna länka och citera… (ja förresten, vad ska ni göra med biblioteken, nätartikelbetalarförespråkare?)

Men nä, jag tycker väl mest – utan att ha hunnit läsa artikeln än – att det var på tiden med bråk inom 2014-gruppen. “Kultureliten” som vissa säger. De är schysta och snälla många av dem, även om deras agendor verkar lite väl skeva i förhållande till mina egna ideal.

Det vore värt att ha närvarat på detta – enligt VK åtminstone – gräl. Folk brukar ju bråka om så meningslösa ting. Sådär skadeglad som jag är ibland hade jag nog mest suttit och lett för mig själv åt de självförvållade problem man nu ställs inför. Med organisationsgrupper och stuff som dragits fram för att göra Umeå till världens bästa luftslott.

Istället för att gräla med kultureliten satt jag tillsammans med habib i UmeTVs vardagsrumstudio och bedrev fulkulturell verksamhet. Sebastian Edin gästade. Det var mycket softare verkar det som. Man ska inte vara så jävla pretentiös.

Umeå kommuns öppenhet och transparens

Lennart Holmlund (s), kommunalråd i Umeå, gör ännu ett försvarstal där han saknar inblick i detaljer. Det sker säkert oftare än såhär, men nu råkar det vara ännu en fråga jag är engagerad i: replokalförsämringen på Hamnmagasinet.

Följande är min bestämda kommentar till ogrundade försvarstal:

Jag vet inte var du får din information från, men det är förståeligt om du inte hinner sätta dig in i alla diskussioner och debatter som sker i Umeå kommun…

Men att det, som det nu verkar ha skett enligt artikeln, kommer ett ombyggnadsförslag från tjänstemän utan att ens efterfråga andras synpunkter… Trots att den mest akuta uppgiften varit att FRÅGA VERKSAMMA vad de tycker.

Låt oss engagerade i frågan spela på samma villkor som tjänstemännen. Dialog och kommunikation. Öppenhet och transparens. Vilka har egentligen fått veta – förutom genom media – att replokalerna ö.h.t. tänkts flyttas?

Gör informationen tillgänglig, sökbar och kommunikationen öppen. Annars känner folk sig överkörda. Punkt.

Replokalerna på Hamnmagasinet försämras

Jag läser Anna Lundströms artikel om Hamnmagasinets replokaler, där Tove Andersson (Sorry Let’s Bowl) yttrar sig. Replokalerna på Hamnmagasinet planeras bli mindre, sämre och dåligt placerade. Surprised?

Dialog och kommunikation är vad man stoltserar med i kulturhuvudstadsatsningen. “Open source”, att medborgarna får vara med och forma staden. Jo tjena! Följande citat sammanfattar ungefär situationen:

Varför har aldrig den utlovade samrådsgruppen tillkallats?
– Först ska vi få till en lokallösning, det måste vara steg nummer ett.
Är det inte just i det här läget som musikerna borde få vara med och tycka till?
– Frågan är ju ute på samråd. Jag kan inte säga att det blir varken på det ena eller andra sättet. Om någon springer till dig med uppgifter, är det väl bättre att de kontaktar personalen på Hamnmagasinet, säger Hans-Erik Bergström.

Inte nog med att man aldrig hållit löftet om dialog och kommunikation. Hans-Erik Bergström säger uttryckligen att han inte vill dra in media. I mina ögon verkar det här som att han vet att man aktivt gör saker fel. “Kontakta personalen på Hamnmagasinet” betyder nästan ordagrant “låt oss köra vidare på vårt race”.

– Ingen säger något om planerna och jag vet inte vart jag ska vända mig, säger Tove Andersson.

Ljudnivåerna kan lösas lika väl enligt arbetsmiljöverket om replokalerna befinner sig i “Fack 3” (där de är nu). I “fack 2” (scenlokalen) sitter de ju bara vägg i vägg med ANDRA kontor än Kulturcentrums. Och grundar sig inte problemet ursprungligen i att man tar bort ungdomsverksamhet och ersätter med vuxna tjänstemän?

– Jag förstår att kommunen måste spara pengar, det måste man respektera. Men finns det verkligen ingen annan plats för tjänstemännen? undrar Tove Andersson.

Sedan glömde jag kanske nämna att jag (genom dataintrång, HÖHÖ) luskat ut att ombyggnationerna för “Fack 2”-lösningen är mycket dyrare. Riva fler väggar, bygga upp dem på nytt, stoja, stöka och greja, bla, bla, bla. Ha kvar replokalerna i Fack 3!

Då kan man typ ge reparna egna nycklar och kit till och med, så de slipper springa genom scenlokalen med en massa dyr utrustning. Tänka sig om ungdomarna kunde repa på helger också. Eller för den delen även när det är aktivitet i fack 2.

Fuck it all. Lyssna på Tove nu. Hon för god talan.

Update:

Även en studio planeras läser jag. Då kommer jag personligen till frågan om man verkligen bara ska betrakta musik som ungdomskultur… Lämna kvar några rum åt annat också. Två replokaler är jättebra och nödvändigt, men anpassa dem till studiofunktionalitet istället för att ta över ett till rum!

Sedan är ju frågan varför man flyttar replokalerna till Fack 2 om det helt plötsligt ändå inte är några problem med ljudet mot scenen. Åtminstone inte enligt Lena Sandlin:

– Det kommer ju inte att vara öppet mellan replokalerna och scenen, utan det blir väggar emellan.

Konsekvens, bitte.

Creative Commons and the Capital of Culture

Umeå municipality was last year elected to become “Capital of Culture” in Europe during 2014. Every year two cities are elected this position, which are in turn granted funds and encouraged to promote cultural activites. “Open source”, “participation” and “accessibility” are three of the guiding phrases Umeå have used to describe its cultural stamina. However, the actual meaning behind these words seem to be slightly disregarded.

Downloading this image from here is illegal. Umeå 2014 probably wants you to do it, though. Photo: Darren Packman

Today I was linked a spectacular HDR photography (all HDR pics look spectacular…) of the logotype Umeå uses for its Capital of Culture campaign. I know I somewhat praised Flickr in my last post on Creative Commons, but truth be told most material there is still monopolistic. Such as this photo of Umeå’s former town hall, elegantly positioned behind the 2014 logo.

However, the photograph is not licensed specifically and thus falls into the claws of copyright. No one is allowed to share it without permission, except to ones closest friends and family. Please also note that Sweden does not have “fair use” laws.

This is not a complaint, apart from my general nagging, but rather an expressed wish that the group behind Umeå 2014 really sit down together and think about what they want. What does one really mean when using the phrase “accessible” culture? Or “open source” for that matter. Participatory culture (“The art of co-creation”) is even the subheader for part 1 of Umeå’s proposed application, which is efficiently eradicated through the use of “All rights reserved”.

Co-creation is at the heart of the Open Source software movement, where users have full access to the source code and are empowered to make their own changes and improvements to it.

Now, that sounds all fine and dandy. Sure, it’s mostly a rip-off from Gävle’s their portrayed view of the freedom to roam cultural life (“kulturell allemansrätt” in Swedish), but that’s what is encouraged. “Rip-off” is just a negative word – it’s actually a “spin-off”, or “development” of the phrase. I’d like it if they weren’t just throwing words around.

Umeå attitude to Open Source isn’t just empty talk. Umeå has a proven track record of co-creation, and this has lead to pioneering modes of expression.

…is how the application formulates it. Though none of the projects listed (operas/librettos, closed source library applications, architectural design, Cultumea.com) below really specify what one is actually allowed to do with the immaterial creations. As mentioned above this means the works are defaulted to a restrictive copyright which bans sharing, participation and even consuming. The only reflection on legal rights to works I can find is the mundane statement on Cultumea.com’s ToS: “Check that you have the legal right to post for example texts, images or audio. A lot of material is copyrighted and may not be uploaded to this site without permission from the copyright holder”.

My interpretation of actions taken by – despite the phrasing – are that culture is something one consumes. However. the slight glimpse of hope I can extract from the documents by the Umeå 2014 group is what I really support. The fact that culture is something one participates in. My definite recommendation is the use of Creative Commons licensing both as a means to an end, but also to be true to the written word. The fact that it might also encourage others to use the same sort of licenses is a purely good consequence.

The day I can proudly say that material produced by, for and during the Umeå 2014 campaign is encouraged to be shared (through its licensing) – not even the most bitter of cultural accessibility proponents would complain. Please, Umeå 2014, take into account that the nature of today’s copyright impedes cultural development. If sought for, I’d be happy to hold lectures on the possibilities of Free cultural licenses. Give me coffee for the evening and I’m yours. You can even copy my presentation and share it with anyone – legally.

Umeå 2014 – Kunskapsaftonens huvudstad

Detta är den typ av kultur vi bör satsa på i Umeå. Mer av det följande, I say! Glöggkultur > rödvinskultur!

Kunskapsafton is the shit. Värdelöst vetande, vinkelslipar/destruktion och Kim Jong-il. Kan det bli bättre? Ja det är klart det kan – de har konstiga frukter, en enorm idolbild av Göran “HSB” Persson och en lagom gnutta galenskap också!

[youtube qz3YniTMR5Y]

Kunskapsafton med frink & soso. Nu på söndag, säkert kring 20.00 eller något. Bara på UmeTV! Missa det inte – se på webströmmen i värsta fall!