Tag Archives: swedish

Frågor utöver upphovsrättsbroschyren

Date: Mon, 06 Oct 2008 01:05:46 +0200
From: Mikael Nordfeldth <mmn@hethane.se>
To: registrator@justice.ministry.se
Subject: Frågor utöver upphovsrätt-broschyren

Hej, jag läste nyss igenom den broschyr som ska/kommer att delas ut till gymnasieelever som handlar om upphovsrätt och stuff. Den som finns att läsa på följande länk: http://www.regeringen.se/sb/d/108/a/112006

En väldigt vanlig fråga jag undrar över som inte blev besvarad är:
* Är det lagligt att spela in filmer/tv-serier, t.ex. genom tv-kort i datorn, för privat bruk?

Denna frågeställning ledde mig till dessa följdfrågor som jag undrar över och hoppas att ni kan belysa:

1. Om svaret är “ja, det är tillåtet att spela in för privat bruk”
1.1 Är det även tillåtet att visa detta för mina vänner och min familj? Det har jag för mig åtminstone räknats till “privat bruk” tidigare.
1.2 Är det tillåtet att ladda hem filmer som visas på SVT och TV4 om jag betalar tv-licens? (eller motsvarande för andra kanaler om jag betalar för dem)

2. Om svaret är “nej, du får inte spela in för privat bruk”
2.1 Hur kan man tillåta försäljning av inspelningsbara medium/apparater med just säljargumentet att man _kan_ spela in sina favoritprogram?
2.2 Vad är skillnaden motför att använda sig av “replay-funktioner” i digitalboxar och så? Eller exempelvis använda time-shifting-paus medan jag går på toaletten.

Det vore uppskattat med svar på ovanstående funderingar, så kan jag meddela vidare detta till de jag känner som också funderar över det. Jag har blivit som en slags frågehörna för upphovsrätt i min kompiskrets eftersom jag är rätt så engagerad i de relevanta frågeställningarna.

Tack & hej, med vänliga hälsningar
Mikael Nordfeldth
mmn@hethane.se
070-56 57 637

Mailprotestera mot FRA-lagen genom Expressen

Expressen har tagit initiativ till att göra ett enkelt formulär man kan fylla i med namn och e-mail. När man klickar på “skicka” så mailas en förskriven text iväg till de riksdagsledamöter som antingen röstade ja eller avstod från att rösta.

Enda problemet jag ser är att det skickas med texten att “du röstade för” även till de som avstod från att rösta vad jag förstår. Givetvis var de passivt medverkande i att lagändringen tyvärr gick igenom, men de borde få en uppmaning att inte vara soffliggare istället.

Uppdatering 2008-06-30 10:58

TT meddelar att 475,000 mail inkommit på söndagskvällen. Det betyder väl att hur många som skickat är 475,000 dividerat med antalet mottagare. Men det framgår inte riktigt. Oh the joy of teknikinkompetent mediarapportering.

Quinna, hora, Radioaktiv Get!

Pubertal humor och musik at its best. Umeåbandet “Radioaktiv Get” spelade på Rådhustorget igår under Skolavslutningsfesten. Nog för att de hade med en disclaimer om att inte ta illa upp – men faktum kvarstår att de fick stå på scen och skrika ut “Quinna! Hora!” på Rådhustorget.

De spelade nämligen covers och här nedan kan du se deras framträdande med Enter Sandman (Metallica) och Quinna (The Kristet Utseende).

[google -4513432200474193205]

Bötfälla nedskräpare i Umeå?

Nu är Umeås lokalpolitiker igång igen med dumheter. Senaste nytt är att såväl Anders Ågren (m) som Anders Sellström (kd) håller med(!) Lennart Holmlund om att nedskräpning borde bötfällas. Lennart hade tydligen uttalat sig i någon artikel i Västerbottens Folkblad om det.

Ja, det borde ju vara självklart eftersom det redan idag är ett BROTT att skräpa ned och kan väl redan med dagens lagstiftning leda till att man ska betala böter. Om jag är rätt informerad.

Anders Ågren (m)

Han har ju helt rätt i att det faktiskt är olagligt idag att skräpa ner. Miljöbalken säger så och tydligen ska nedskräpning vara straffbart med böter och upp till ett år i fängelse – där det senare troligen gäller för folk med lastbilar som dumpar gödsel mitt på ett torg gissar jag…

Den som med uppsåt eller av oaktsamhet skräpar ned utomhus på en plats som allmänheten har tillträde eller insyn till döms för nedskräpning till böter eller fängelse i högst ett år.

Men – nu frågar jag er – hur skulle detta gå till i praktiken? Jag förstår att det är bra att det finns en lag när nedskräpningen faktiskt är problematisk. T.ex. om någon samlar ihop 500kg skräp och medvetet kastar ut dem över ett öppet fält. Vad nu politikerna pratar om är dock random Svenssons som sitter vid Apberget och lämnar kvar burkar och kebabfolie.

Hur mycket tänkte de att bötern skulle ligga på? Ska alla bötfällas? Vad händer om det visar sig att polisen bara är ute under lunchtid, kommer folk att undvika äta sin mat på stan? För tänk om din servett flyger iväg – det är ju lika mycket nedskräpning (oaktsamhet) som att lämna kvar den på Apberget.

Att kräva pengar av folk kan avskräcka dem från att skräpa ned ja, men vilka är det som råkar illa ut? Förmodligen mest ungdomar av olika slag som drabbas proportionellt sett alldeles för hårt om de ska bötfällas. Det är väl redan tillräckligt dyrt att ö.h.t. köpa maten? Respekt för stadskärnan kan man tjäna på annat sätt än makt-genom-hot. T.ex. vore det en mycket bättre idé att förlänga projektet med att läsa dikter för att bekämpa nedskräpning än att bötfälla hit och dit. Umeå 2014 lyckas riktigt bra ibland.

Att monsieur Ågren dessutom har ett par lite oroande åsikter gällande att förlänga lagens långa arm tycker jag är väl värt att notera. Fetstil i citatet av mig.

Problemet är väl snarast att det inte är något prioriterat brott för polisen som har till uppgift att bötfälla. Vi kanske borde se över möjligheten att kommunens personal får bötfälla nedskräparna på plats, om nu inte polisen har tid att göra det.

Anders Ågren (m)

Som att vi borde ge den makten till vanliga dödliga. Civilkurage borde reserveras till riktiga brott, inte så att någon kan få utlopp för sin grinighet. Föregå med gott exempel istället. “Ett skräp om dagen” fanns det väl en kampanj som hette, vad hände med den?

Krönika om FRA-lagen, för publikation i VK Ung

Följande krönika publiceras förhoppningsvis innan 17 juni i Västerbottens Kuriren på uppslaget för Ung-redaktionen. Den i tidningen publicerade texten kan skilja sig något från följande.

I Sverige råder demokrati och i en demokrati ska folket ha makten. Vi blir berättade att vi har möjlighet att förändra. Inte själva såklart, men genom att rösta. Rösta på andra som vi hoppas ska hålla vad de lovar.

Med stora ord vinner politiker sina platser på tronen och utlyses till folkets representanter i Sveriges riksdag. Där ska de tillsammans komma överens om att klubba det slutgiltiga svaret “ja” eller “nej” om saker som kan förändra hela Sveriges framtid.

Vissa frågor är självklara. Ska vi tillåta rasism? Nej. Ska vi tillåta terrorism? Nej. Ska vi göra saker sämre för invånarna? Ptja, det beror på hur man formulerar det förstås. Om frågan framställs vara i allas bästa intresse och i syfte att bekämpa något dåligt – då uppfattas nog svaret som ganska självklart.

Således kommer det ibland någon finurlig typ som har formulerat en fråga till riksdagen på ett smart sätt. “Ska vi avlyssna alla potentiella terrorister för att bekämpa det dåliga?” – Javisst!

Försvarets Radioanstalt, en statlig myndighet, vill nämligen övervaka all trafik över internet som passerar landets gränser. Detta inkluderar såväl terroristbudskap som dina mail och hemsidebesök. Säg att du googlar på hemmagjorda fyrverkerier eller laddar hem gratis punkmusik från Pakistan – då hissas nog en flagga eller två hos myndigheterna.

Och ja, misstankar riktas även mot alla med rent mjöl i påsen. Jämför med att du är minderårig och extraknäcker som diskare på en krog. Dessutom har du en polis som skuggar dig hela tiden. Med dennes begränsade synvinkel kommer uppfattningen snarare vara att du som minderårig blir insläppt på en krog än att du jobbar där. Tänk dig då om en kompis mailar dig texten till Kens låt “Spräng Regeringen” – hur skulle det uppfattas?

Den 17 juni får vi se om vår demokratiska riksdag arbetar för eller mot rätten till privatliv. Då röstar de nämligen om Lex Orwell, som förvandlar dig och alla andra till misstänkta brottslingar som utgör ett hot mot nationens säkerhet.

Mikael Nordfeldth

Uppdatering 2008-06-10 14:08

Jag klargjorde stycket om mopeden pga oklarheter. Originalet löd enligt följande:

“Det är alltså inte bara de med smutsigt mjöl i påsen som ska oroa sig. Jämför ditt surfande med att köra moped. Säg att du är under 18 år och stannar utanför en krog vissa kvällar för att extraknäcka som diskare. Det kommer inte den polis som skuggade dig att tro när de ser att du släpps förbi av dörrvakten. Alla kommer att övervakas. Alla kommer att misstänkas. Egentligen har alla rätt till ett privatliv.”

Dessutom  fixade jag ett par formuleringar för att komma under gränsen “max 2000 tecken”.

Internet[spionage]leverantörer och lite DRM igen

Kommer ni ihåg när Fredrik Reinfeldt sade att landets drygt en miljon fildelare inte ska behöva känna sig som brottslingar? Dåvarande justitieminister Thomas Bodström var den som smutskastades med termen Bodströmsamhället, ett 1984-likt scenario vilket säkerligen resulterade i att tro att alternativet var bättre. Nuvarande justitieminister Beatrice Ask har inte uttalat sig på annat sätt än Bodström än så länge vad jag vet. Inte gällande fildelning åtminstone. Senaste var lagförslaget som skulle göra att Bredbandsbolag får ansvar för nätpirater.

Det roliga i hela diskussionen är att förslaget verkligen är lagt för att förstärka upphovsrätten. Det är inte ens maskerat bakom “vi måste hitta barnporr-spridarna” och liknande obskyra, i det här fallet irrelevanta, orsaker.

Marcus Nylén, vd på Bredbandsbolaget, fick lite pressutrymme där han sade vad han och vad troligen alla internetleverantörer tycker:

“Jag tror att det är meningslöst och principiellt fel att lägga det här ansvaret på oss. Vi vill och kan inte ha någon kontrollfunktion där vi kan tvingas kränka våra abonnenters personliga integritet genom att lämna ut personutgifter.”

//Marcus Nylén i DN

Lyckligtvis finns det ett Hårt motstånd mot antipiratförslag. Artikeln är fullgod att läsas och jag anser mig inte behöva kommentera den nämnvärt mer än följande rant….

Självklart, självklart, självklart kommer ärkebullshitaren Ludwig Werner – IFPI:s ordförande – in och kommenterar det hela:

“Det är bra att lägga större ansvar på bredbandsleverantörerna. Förslaget öppnar för att fler ska våga erbjuda lagliga tjänster, men det här är bara en del i vad som måste göras”

//Ludvig Werner, IFPIs ordförande

Varför in i hela Helletuna skulle man behöva ett sådant här förslag för att våga erbjuda lagliga tjänster? Vad är ö.h.t. _resten_ av vad som behöver
göras?

Låt mig berätta vad jag anser. Med mig har jag, en av många likasinnade, bland annat Steve Jobs, vd på Apple, som också uttryckt sig starkt negativt om DRM – Digital Rights Management.

DRM är ‘flawed by design’ som uttrycket sig är. Tanken är att det ska hindra kopiering av olovlig tredje part och innebär oftast att musiken är krypterad. Kryptering kräver lösenord för att avläsas. På ett eller annat vis har du således lösenordet när musiken spelas upp och den – som med allt annat digitalt – kan kopieras.

Vissa DRM-tekniker innebär att du måste identifiera dig själv med en ‘verifieringserver’, dvs ha internetuppkoppling. Det innebär att du inte skulle kunna spela musiken på din bärbara mediaspelare t.ex. Eller att du använder ditt favoritprogram för att spela musik istället för något specifikt program som producenten tycker du ska använda

…men egentligen är ovanstående irrelevant eftersom du – oavsett krypteringsteknik – inte kan kryptera analoga signaler. Det du hör. Vibrationer i luften helt enkelt. Vibrationer går att plocka upp med en mikrofon, så i slutänden har du _alltid_ möjlighet att kopiera låten. Idag finns det inget effektivt kopieringsskydd och all kopiering sker digitalt av erfarna “rippare”.

Analoga signaler – ljud – betyder att oavsett hur mycket man försöker så kommer musiken att dekrypteras och kunna kopieras. “Verifieringsservern” symboliserar alla försök att hindra kopiering innebär mer arbete och mindre nöje för både distributörer och konsumenter – därav högre kostnader samt mindre lyssnande.

I vilket fall kommer internetbutiker att halta så länge man försöker implementera trasiga “skydd” som endast innebär krångel. Apple _vill_ göra så med iTunes men får inte eftersom musikindustrin SJÄLVA säger att man MÅSTE implementera DRM i sålda låtar. De gräver inte sin egen grav, men de skjuter sig själva i foten och saltar väl.

Nej, jag borde lära mig skriva om vad jag anser är renodlat idiotiska tankar på ett mer objektivt och konstruktivt sätt. Nu sitter jag bara och begrundar hur någon ö.h.t. kan lyssna på musik- och skivindustrins resonemangslösa argument.

Öppna standarder segrar (indirekt)

För att uppskatta den här artikeln borde ni nog veta ungefär vad OOXML
(Microsofts ‘öppna standard’ för dokument) samt ODF (Open Document
Format, resten av världens standardförslag alltså) är.

“Vid en omröstning för ny en världsstandard för digitala dokument kommer Sverige att rösta för Microsoft Open XML. Microsoft lyckades med konststycket att köpa den svenska omröstningen som tog plats i måndags”

Microsofts röstkupp värd miljardbelopp

Där började det chilla i den del av mig som anser att hela kontorsvärlden inte borde falla under ett instängt, halvfungerande styre. Inte för att jag är uppdaterad på några detaljer kring OOXML, men i grund och botten handlar det om ett standardformat för dokument. (ungefär som ‘.doc’ anses vara idag, men ändå inte kan läsas korrekt av ens alla program som skapar de filerna).

Det finns nämligen, kära läsare, fler operativsystem än Windows. Alla dessa operativsystem kör inte – eller kan inte ens köra – Microsoft Office. Det finns även fler office-mjukvaror än Microsoft Office. Till exempel Open Office som är både gratis och fritt (öppen källkod), eller betalvarianten av den som heter Star Office (som är gratis för alla skolor och statliga instanser
– som _ändå_ köper Office endast pga .doc-kompatibilitet).

Abiword heter min favorit-ordbehandlare. Gnumeric heter min favorit-kalkylbladshanterare. Båda är gratis, fri källkod och fungerar på alla erkänt halvmoderna och moderna operativsystem. (PS. det gör inte MS Office!)

Nåväl, jag fick veta att Microsoft köpt till sig omröstningen genom att skicka in en massa företag som betalade 15000kr var och röstade tankelöst – efter att de som undersökt frågan var negativt inställda till det nya formatet. Bland annat hade flertalet brister hittats.

Jag hoppades verkligen att ett undermåligt format inte skulle väljas som industristandard, vilket alltså är vad SIS gör. Tydligen tillät reglerna kring omröstning på SIS sådana där spontaninhopp – inga krav på att t.ex. ha varit medlem sedan _innan_ nominering fanns. (läs: demokrati med skydd för röststormning)

Men så fick jag läsa idag att Sverige avstår att rösta om Open XML. Det vill säga att vi _inte_ stöder en industristandard som är undermålig, designad att fungera i specifika mjukvaror (dvs Microsofts egna betal+proprietärprogram som inte fungerar på alla system). Nu hoppas jag bara att resten av omröstningarna inte leder till ett ja.

Uppdatering 2007-09-09 10:48

OOXML godkänns inte och måste genomgå samma processer som alla andra taffliga försök till “standardisering”.

Detta innebär, vad jag förstår, att OOXML måste arbeta på alla kommentarer det fick i arbetsgrupperna och således sluta vara ett halvstandardiserat crapformat.

Standing Man vs Graffiti Kids

Errrrrr. Kommunen köpte tydligen Standing Man för 810 000kr. Galet.

Förresten spenderade Bostaden, Umeå Energi och Umeå Kommun 830 000kr på sanering av ‘klotter’. Dvs, graffiti samt klotter.

Man kan inte föra en diskussion utan att separera begreppen. graffiti är
konst. Klotter är klotter. Var man drar gränsen är dock upp till
individen.

“De här siffrorna är bara för klottret i det offentliga. Saneringen av kommunens fastigheter kostar också”, //Carl Arnö i artikeln

Om det inte är allt man räknat in i summan så “kostar” graffiti alltså mer än vad som stod i artikeln.

Intressant. Låt mig knyta tillbaka till Graffitipolitik från Kraków, Polen. Där har de lagliga väggar. Där syns det inte lika mycket klotter längs vägarna, samt att jag fick veta från min personliga guide att illegal graffiti hade minskat märkbart sedan de lagliga väggarna infördes.

Varför köper kommunen street-art à la Standing Man, men inte street-art à la vacker graffiti? Varför in i helletuna tvättade man bort graffitin i tunneln under vägen vid kyrkbron? Varför har vi inte lagliga väggar där Umeås konstnärer får uttrycka sig på sitt sätt?

Är det för att “graffiti” har en dålig stämpel och “professionell konstnär som gör metallfigurer som målas i vattenfärg vilket nöts bort efter någon månad vilket resulterar i en skräckinjagande figur” har en god klang hos konstkännarna i Umeå Kommun?

Det står mig förvånansvärt förblurrande i alla fall. Jag funderar på att ställa en trävägg på stan där folk får måla vad de vill med sprayburkar. Det kan ju i alla fall inte bli värre än när vänsterpartiet ville att man skulle skriva sitt namn på en pelare i protest mot krigsituationen vid Gaza-remsan. Jag såg fler än ett manligt könsorgan på den “protestlistan” eller vad det nu var tänkt att vara.