Tag Archives: subjektivitet

Är det ens verkshöjd inom #svenssonjakten?

Jag har kort och koncis fundering som jag hade förutsatt att försvarare inom den ohederliga jakten på fildelare etc. etc. hade tänkt på tills alldeles nyligen. Under tiden jag tänkte hann ännu en rättegång ske. Tydligen ska man inte förutsätta något. Vänligen läs följande beskrivning kring hur processen går till och vad jag tycker den försvarande sidan bör trycka på:

  • Svensson fildelar genom att gå in på t.ex. The Pirate Bay, hittar en länk till en fil som innehåller metadata om filer man kan ladda ner och öppnar detta med ett helt separat program etc. etc. Ja ni vet hur det går till.
  • Antipiratbyrån sitter då och spanar och spejar och leker polis och fångar in en massa IP-nummer på användare, kollar vad de delar, samkör säkert några av sina register med laglig rätt genom undantaget från personuppgiftslagen, PUL-sabbande tillägg i Ipred etc. etc. Det där har ni läsare också koll på.
  • Då blir det rättegång. Åklagaren visar på en massa papper om att de denne företräder har inspelningsrättigheter och kanske rentav anges som skapare av de (ibland tusentals) verk som rättegången behandlar.
  • Den åtalade erkänner ofta, ibland inte. Ibland var det egentligen en granne som satt på dennes wlan, ibland inte. Ibland har polisen brutit sig in i den åklagades hem, beslagtagit godtycklig egendom och behållit detta under hela rättsprocessen.
  • Åtalad döms eftersom typ alla med en dator fildelar vad man hävdar är illegalt dessa dagar. Inga konstigheter. Nästa fall!

Men var det verkligen intrång i någons upphovsrätt? Alla som har läst om upphovsrätten/immaterialrätt känner till begreppet “verkshöjd”. Det är den subjektiva nivån ett kreativt verk behöver uppnå i form av originalitet för att faktiskt ha en upphovsman. Alltså bör det egentligen ligga på åklagarens bord att inte bara visa att man representerar verkens angivna skapare – utan även att verken faktiskt är skyddade.

Alltså: Har verkligen låtskrivaren till “Fyrtaktarna – Ännu en poplåt” skapat något som är originellt nog för verkshöjd? Se följande roliga video för ett idéfrö till mitt resonemang:

Så varför ifrågasätter inte den åtalades advokat verken i sig? Det vanligaste klagomålet jag hört från konsumenter de senaste 10-15 åren är i alla fall att “all musik på radio låter likadant” – och nog fan är väl det sant (förutom för remixer, ironiskt nog)? Lägg därtill att samtliga “kreativa verk” som använts i Svenssonjakten är standardbolagens radiovrål och tvskval. How about that for a subjektiv bedömning?