Tag Archives: spotify

Nätneutralitet i EU till slut?

Som vi alla vet så har bl.a. Telia utnyttjat sin ställning på telekommarknaden till att premiera företag såsom Facebook och Spotify genom att sänka nätneutraliteten i sitt nät så att de blir gratis medan andra tjänster får en kostnad.

Ifall det går att kommunicera och lyssna på musik genom dessa kommersiella otjänster så kommer bl.a. ideella, ideologiska, världs- och internetvänliga alternativ att tryckas undan och bli otillgängliga samt svåranvända av kunderna hos dessa företag. Eftersom företag som Telia, som dessutom agerar på en väldigt sluten och kontrollerad marknad, är stora nog att välja vilka företag som får leva och dö måste detta regleras i lag, vilket kallas “nätneutralitet”. Att alla noder på internet är lika mycket värda och ska behandlas lika.

Jag läste på GNU social från Free Software Foundation att det nu klargörs i regelverken för EUs telekommarknad att nätneutralitet skall råda. Det måste nu testas för så kallad “zero rating” (nollkostnad) måste nu testas i varje enskilt fall i respektive land – där man ska göra bedömningen utifrån “marknadsandelen för internetleverantören, påverkan av konsumentens programval och hur utbredd verksamheten är” (“taking account for factors such as the market share of an ISP, effects on app choice, and the scale of the practice”).

Så jag hoppas verkligen att Telia (och 3? och vilka andra det nu är) förbjuds pyssla med att främja skev konkurrens på internet.

Cornucopia kritiserar reklam på Sveriges Radio

Eftersom jag brukar klaga till Granskningsnämnden när medier som Sveriges Radio och Sveriges Television gör reklam för kommersiella företag så blir jag glad att se att jag inte är ensam. Cornucopia noterar den överflödiga Spotify-reklamen på public service-radio.

Jag har noterat detta tidigare och skickat in ett par anmälningar, främst för Facebook- och Twitter-reklam dock. Men Spotify också någon gång. Aldrig har det blivit en fällande dom.

Cornucopia uppmanar dock konkurrerande inlåsta reklam- och musiktjänster (vad de nu heter) att stämma skiten ur Sveriges Radio. Public service får ju inte gynna företag på detta sätt. Och jag misstänker att pengar kan påverka mer än en medborgares röst.

Strömmande media är förlorad media

Spotify har på sistone skrivits om i media eftersom de handikappar användarnas gratiskonton (mer än reklamtvånget alltså). Sannolikt på grund av skivindustrin, vem som nu blir förvånad. Spotify har ju aldrig varit en hedersvärd eller särskilt revolutionerande tjänst. Spotifiering är väl snarare ett skällsord?

IDGs webbundersökning anno 2011-04-25

 

Många frågar sig vad man ska göra nu. Flertalet alternativ kommer på tal, särskilt Grooveshark är populärt. Själv identifierar jag mig inte ett dugg. Spotify har erbjudit strömmande musik, utan nedladdningsmöjlighet, med oerhört begränsat utbud av artister såväl som versioner av låtar. Grooveshark är väl det man använt när man inte hittat en torrent omedelbart, eller verkligen inte ids ladda hem permanent just för stunden.

Google, eller andra sökmotorer som The Pirate Bay har alltid varit stället där man hittat permanent nedladdningsbar musik. Som dessutom inte försvinner på grund av företagsekonomi.

Inte för att strömmande musik skulle vara mindre nedladdning för det, allt lagras ju ändå på din dator. Det handlar bara om ifall det tas bort eller inte – och på vems villkor. Även om det aktivt bränns pengar på att göra detta jobbigare, t.ex. med SVT Play som verkar ha försvårat att kopiera från lokal cache på sistone. [Uppdatering: spara från SVTPlay med SVTGet!]

Med tanke på hur enorma lokala musikarkiv vi kan ha på våra datorer idag, eller handhållna enheter för den delen, så är frågan varför man insisterar att använda strömmande musiktjänster. Utan permanent cache dessutom. Självklart är det en licensfråga, men det ämnas ju råda bot på när skivindustrin dör och Creative Commons-licensierat eller motsvarande får en rejäl uppsving i mediavärlden. På ungefär samma sätt som Vimeo idag, där man stärker platsen för fria licensieringsalternativ och erbjuder nedladdning av de klipp man tittar på. (Vilket i sig är ett starkt argument mot YouTube.)

Rubriken säger att strömmande media är förlorad media – vilket är en framtidsvision snarare än konstaterat faktum. För det är i framtiden som all musik, all kultur och all kunskap antingen kontrolleras av ett fåtal maktinstitutioner eller tillgängliggörs för allmänt bruk. Den strömmande musiken (och filmen etc.) av idag kommer nämligen att försvinna om den inte tillåts arkiveras av allmänheten (“the commons”). Denna slutsats drar jag av att vi, särskilt sedan 2000-talet, bör vara medvetna om att IT-bolag, data och annat därtill är förgängligt. Vad som dock består är de kollektivt framförda idéerna, gemensamt utvecklad infrastruktur och verktyg – samt de därav komna kunskaperna. Allt annat glöms.

Det säger ju sig självt. Om ingen har tillgång finns det ingen som kan bevara.

Kontenta av detta inlägg är nog att om du, säg, uppskattar en konstnär, musiker, filmskapare eller crewet till respektive verk – se till att bevara deras kreationer för framtiden. När du är äldre och ska presentera för kommande generationer hur världen var tidigare så kommer urvalet att vara mycket livfullare och förklarande ifall du har tillgång till vad du själv kopierat.

Jag vill inte behöva föreställa mig den dystopi där jag måste förlita mig på Spotify, Twitter, Facebook och andra upphovsrättsligt låsta, asociala medier för att visa vad som hände 2011 – på grund av upphovsrätt – istället för vår gemensamma historia, skapad med kopimi som värdegrund. Jag bekänner härmed min tro för Det Missionerande Kopimistsamfundet. Kopiera mig.

Fråga till Telias ansvariga för samhällskontakter

Dagens Nyheter hade en chatt med Patrik Hiselius, “ansvarig för samhällskontakter” hos Telia, under sitt tema “Vårt internet“. Ämnet denna gång var “om operatörernas roll för ett fritt internet. Hur anser de sig kunna påverka utvecklingen på nätet?” och jag kände mig givetvis peppad att ställa en fråga.

Mikael “MMN-o” Nordfeldth: Telia verkar vara en förtrupp för det avneutraliserade nät där tidigare okända fenomen uppstår. Det gäller såväl kommersiella tjänster som erbjuds orättvisa konkurrensfördelar (t.ex. oändlig Spotify-trafik) som att viss typ av internettrafik blockeras (t.ex. VoIP i stil med Skype). Dessa tilltag stryper de möjligheter som hittills varit förutsättningen för att internet skulle kunna nå så brett och stort som det har gjort. Vilken framtid har internets fri- och möjligheter sett från Telias ögon?

Patrik Hiselius: Hej Mikael – Vi blockerar inte Skype. Kunderna kommer också framöver att erbjudas IP-telefoni, men då som en tilläggstjänst eller i abonnemang till olika priser. Om vi på sikt skulle utveckla en egen app/klient för MVoIP (mobil interenttelefoni) så kommer den trafiken naturligtvis att hanteras konkurrensneutralt som all annan trafik.

Hela chatten, med allas frågor (mer eller mindre intressanta), finns arkiverat hos Dagens Nyheter. Åtminstone en till av frågorna var på samma tema:

Sara: Vad tycker u o att operatörer stryper Skype?

Patrik Hiselius: Hej Sara, Jag kan bara svara för TeliaSonera. Vi blockerar inte någon tjänst. Telias kunder kan idag och kommer alltid att kunna använda internettelefoni, men det kommer inte att vara gratis.

Nedanför följer mitt mail i sin helhet, om än lite modifierat för HTML-layoutens skull… Dock utan att fixa de stavnings- och syftningsfel som råkade smyga sig in. Pöh.

Ett mail till Patrik Hiselius hos Telia

Hej, jag ställde en fråga genom DN-chatten häromdagen gällande Spotify- och Skypedatatrafik relaterat till nätneutralitet. Svaret finns på DNs hemsida.

Nedan följer en mycket viktig, om än ganska lång text. Jag ber dig ha överseende med detta och läser – och gärna ber någon annan läsa – hela vägen till slutet. Det jag vill förmedla är dels faktumet att datatrafik på internet alltid bara är datatrafik – och tillåts en typ bör alla tillåtas (nätneutralitet). Dessutom nämner jag hastigt risken med internets utveckling ifall vissa trafiktyper diskrimineras och censureras, trots att “en byte är en byte”.

Som jag ser det har du i ditt svar presenterat två helt olika policys för hantering av internettrafik hos Telia, i var sin efterföljande mening.

  • Dels “som en tilläggstjänst eller i abonnemang till olika priser” – vilket alltså särskiljer datatrafik från datatrafik.
  • I den andra meningen säger du att eventuell framtida egen VoIP-tjänst “hanteras konkurrensneutralt som all annan trafik”.

(För att tydliggöra varför jag använde “VoIP” ovan är för att det är rent tekniskt samma sak som MVoIP, vilket är samma protokoll – SIP – och endast särskiljs vid [vilseledande] marknadsföring.)

Det är nog vid “konkurrensneutralt” våra definitioner går isär och jag gärna för diskussion kring det. Att hantera trafik “konkurrensneutralt” på internet innebär att _endast_ ta i beaktande _tekniska_ aspekter för att tillåta eller prioritera tjänster – t.ex. skydd mot distribuerade DoS-attacker eller att VoIP tilldelas en viss dedikerad bandbredd för stabilitet.

Begreppet “konkurrensneutralt” kan liknas vid marknadsekonomi som en renodlad fråga om _efterfrågan_ från konsument, eftersom utbudet inte artificiellt regleras av annat än lagstiftning – och allra sist bör det regleras av internetleverantören.

En slutsats jag vill förmedla omöjligheten att begränsa/blockera internettjänster (sett från neutralitetsperspektivet). En enskild kommersiell produkt som Skype är mycket lätt att stänga ute, då den bygger på ett strikt och förutsägbart protokoll. Dock finns det redan idag otaliga varianter av röst-över-internet-teknologi. Decentraliserade lösningar som är gjorda för att vara “stryktåliga” för den typ av censur Telia ämnar ha i sina icke-tilläggstjänster.

Det enda sättet att komma åt den typen av trafik är att enbart _selektivt_ öppna delar av internet. Fenomenet kallas ibland “kabeltv-internet” och beskrivs av bl.a. Lawrence Lessig (se länklista nedan) såhär i Washington Post:

“Without net neutrality, the Internet would start to look like cable TV. A handful of massive companies would control access and distribution of content, deciding what you get to see and how much it costs. Major industries such as health care, finance, retailing and gambling would face huge tariffs for fast, secure Internet use … Most of the great innovators in the history of the Internet started out in their garages with great ideas and little capital. This is no accident. Network neutrality protections minimized control by the network owners, maximized competition and invited outsiders in to innovate. Net neutrality guaranteed a free and competitive market for Internet content.”

—Lawrence Lessig & Robert W. McChesney

Inget önskvärt scenario alltså. Vilket är varför jag frågar om er och Telias syn på nätneutralitet. Med anledning av ditt svar önskar jag ännu en gång fråga – nu lite tydligare – har ni av intresse att i samtliga era internetabonnemang hantera en Byte som en Byte?
Dvs, Att om jag betalar för 5 gigabyte i månaden så får jag använda 5 gigabyte i månaden – oavsett om det är bilder på katter eller röstsamtal.

Mvh,
Mikael Nordfeldth
http://blog.mmn-o.se/
mmn@hethane.se
070-5657637

PS. Är det någon term jag använt som inte är tydlig kan du läsa korta förklaringar på följande länkar. Alternativt så är det bara att fråga så gör jag mitt bästa att förklara i lekmannatermer. Jag vill inget annat än att du ska förstå mitt resonemang så gott som möjligt.

  • “DoS” är en slags “överbelastningsattack”
  • Nätneutralitet är att internet hanteras neutralitet
  • Decentraliserade nätverk – t.ex. hela internet. Det finns ingen enskild central punkt för att systemet ska fungera.
Sara: Vad tycker u o att operatörer stryper Skype?
Patrik Hiselius: Hej Sara, Jag kan bara svara för TeliaSonera. Vi blockerar inte någon tjänst. Telias kunder kan idag och kommer alltid att kunna använda internettelefoni, men det kommer inte att vara gratis.

Glashuset, teknikhjälp och upphovsrättslig ignorans

Umeå Teknikresurs kan erbjuda hjälp med tekniken i t.ex. Umeå kommuns 1-miljon-kronors-glashus där de avstod från att köpa ytterligare utrustning för någon tusenlapp så att man inte behövde hyra in motsvarande utrustning för flera hundra-/tusenlappar per gång.

Som svar på ifall vi fortfarande kan hjälpa till svarade jag enligt följande. I min “Draft”-kö så ligger ett utkast till ett lite mer utförligt inlägg jag hade tänkt publicera gällande Spotify och att du som använder det förmodligen bryter mot avtalet samt riskerar 1 års fängelse samt ett par miljoner i böter bara för att tillhandahålla infrastrukturen till något som eventuellt kanske kan användas till brott – ifall användaren helt på egen hand väljer att utföra brott.

Och så förespråkar jag givetvis fri musik och dylikt istället för Spotify och dess upphovsrättsförslutna utbud.

On Fri, 21 Jan 2011 12:48:47 +0000, Marcus Weinehall wrote:
> Hej Mikael.
>
> Har läst igenom lite mail och kom till minnes om att ni var
> intresserade av att
> hjälpa värdarna i Glashuset med ljudutrustning?

Japp, det stämmer. Vi finns fortfarande till förfogande :)

Förövrigt har jag funderat en stund på om jag skulle orka kontakta någon av er ansvariga för Glashuset gällande rättigheter och så för den musik och dylikt som spelas via glashuset. Betalas det Stim-avgifter, alternativt vem ansvarar för det? (Glashuset eller den aktuella arrangören?)

Det är nämligen lite intressant att höra t.ex. Spotify-reklam och sedan veta att det är rent och skärt olagligt samt avtalsbrott att använda Spotify på sådant vis… Nu råkar det ju vara så att ingen bryr sig om upphovsrätt tydligen, men man kanske borde klargöra för folk att Spotify minsann inte alls tillåter en att spela musik för någon annan än den som registrerat kontot :)

Tydligen kan ju folk dömas till 1 års fängelse och ett par miljoner i böter för att tillhandahålla infrastrukturen (jämför: dator+högtalare) för att sprida upphovsrättsligt försluten musik illegalt. :D

Dock finns det givetvis en sjujädra massa fritt licensierad musik som inte vidrör det stora maffianätverket Stim… fast inte på Spotify.)


Mikael Nordfeldth
http://blog.mmn-o.se/
mmn@hethane.se
070-5657637

Mmmm, jag är bitter. Varför bryr sig folk inte om upphovsrätt? Hade folk gjort det skulle vi inte ha skivbolag idag. Då hade man förstått att det ÄR olagligt som det ser ut idag – med risk för fängelsestraff och miljonböter – att sprida musik. Vilket är helt jättegalet och fel. Vilket förordar en kulturrevolution där det föregångna raseras och det nya byggs upp. Bort med oligopolet – fram med diversiteten!

Blondie’s not punk

This is (besides that it doesn’t pay artists reasonably, cloudifies music libraries, requires bad deals to share music, can’t be used reliably, has annoying advertisement, doesn’t really offer a lot of music etc.) why I don’t use Spotify:

Blondie is not punk. THIS is punk (Libre.fm has a Free music radio, i.e. Creative Commons, from Jamendo’s music archive)

“Social media” does not mean “Facebook and Twitter”

There’s a constricted idea of what the internet is capable of. Social media is immediatly attributed to Facebook and Twitter because they’re the biggest players on the field. In Sweden, Spotify is getting great press even though Jamendo is the superior choice for music distribution. The internet is not trade or services – it’s communication.

Someone suggests teaching Facebook to schools to make them understand social media. But if we attribute it the label “social media”, do we not suggest much more than a lucky US-based company which merely offers a centralised, restrictive, surveilled and censored service? This post is not aimed at that specific article however. It’s much more general than that.

What we see today are only a proof of concept for a baseline of possibilites available by way of the internet. The current “globally used” (what about Brazil and China?) services are all centralised and restrictive. We are bound to see future development in even more awesome social networking technologies available to common internet users – similar to Google Wave. Today we have user-created services with user-generated content and the key of the future is decentralization. This implies even more social interaction, resulting in greater user-based filtering.

Personally, I’m seeing the world from a technical point of view. Unfortunately, for the end-user, the development process is often irrelevant. Free software is thought of as “free as in beer”, not free as in speech. Culture is copied and fileshared without regards to copyright laws, and thus Free culture is also viewed just as if it wasn’t priced. The steps to a common understanding of librethe right to use, modify and share – seem long and far away. Nevertheless they’re prerequisites for future development in online social networking.

Then how do we change this nihilistic, disrespective view on social media’s true nature? One might start with presenting Twitter’s main open source competitor identi.ca, using Creative Commons Attribution licensing. Also there’s the open source WordPress, which I use, that is superior in all aspects to any proprietary platform such as Google’s Blogger or Sweden’s popular “blogg.se”. Another service is the unfortunately closed source Flickr, but at least CC-licensing is a given choice there.

If the general public starts recognising what separates these services from the proprietary and restrictive ones, we are not far from a social media revolution. One might not immediatly think about it, but copyright issues today enforce a noticable restriction on social media development. Sites like YouTube are more successful than progressive open source alternatives simply because they have a legal department financed by Google. Free licenses, however, effectively reduce the amount of bureacracy needed to come up with new ideas.

A lighter copyright regulation would immediatly spawn several new internet top sites. To catch a glimpse of the future-to-be, compare the all-praised Spotify with its direct libre counterpart, Jamendo. The latter allows you to listen without registration, payment or advertisement. Jamendo also allows you to choose your music player of choice, embed it on other web services, download entire albums for offline-access. Heck, Jamendo even lets you support the artists and easily share your own works! From what I hear, Spotify can’t do any of those things.

The future is decentralization. With my above conclusions, users can soon also take part in the distribution, not just generation, of content. It’ll be harder to make mad profit, so there’ll be resistance – but this also introduces significantly lower costs. Given that the internet isn’t crippled along the way, we’ll be getting there site by site, API by API. Open standards, one by one. Shortly followed (or introduced?) by Free – libre – software implementations. Paving the path for true social networking.

Update 2009-12-31 14.23: I forgot to mention the most important part about Jamendo – they allow you to upload your own, independent work to benefit from the entire Creative Commons community.

Cory Doctorow, I found through the EFF, mentions that anyone against DRM-free e-books by consequence wishes to abolish the printed book, since printed books have an ancient history of being shared regardless of copyright. That’s exactly why social media can’t be social as long as we’ve got specific laws which are different from afk social behaviour.

Upphovsrätt, gratismusik och missförstånd

Detta inlägg tar upp en gammal, gammal debatt som borde ha lagt sig för evigheter sedan. Ungefär sedan man sade “multiplication can produce powerful numbers“. Kring 2003 egentligen, eller officiellt 2007. Nedanför försöker jag visa att information (data) är multiplicerbart, men inte t.ex. tjänster och memorabilia.

DNs ledarsida 2009-08-12DNs ledarsida hade för ett tag sedan (2009-08-12) en artikel om Spotify. Den talar om att Spotify är en större inkomstkälla för musikbolagen än iTunes. Good for them. Att sedan artister som Magnus Uggla har sin kritik mot detta är ju ganska viktigt att komma ihåg. Men vadå, det är väl inte direkt så att iTunes är någon stor hit i Sverige, va? Så hur svårt är det att vara mer framgångsrika än det…

För kuls skull kan nämnas att kampanjer av olika slag, med eventuellt stark ironi, har dykt upp för att stödja Magnus Uggla i sitt rasande mot sitt skivbolag.

Men nåväl, nu är det ju så att folk är insnöade på de ekonomiska banorna som alltid. Folk i allmänhet är inkörda i fördelning, värde och utbud/efterfrågan. Bah, kapitalister! Det är ju helt jävla irrelevant ifall man kan få betalt för det man gör, om det man gör ändå inte tillåts spridas vidare. Man kan ffs inte kräva betalt för något som man behåller ensamrätt till. Det är som en grundläggande del av samhället. (Inte ekonomin).

Ifall jag har en stol du inte får använda så betalar du inte för den. Har jag en av Magnus Ugglas låtar – på skiva eller genom Spotify – så har jag inte tänkt bry mig ett jävla skvatt om hans levebröd ifall jag inte får använda musiken. Inte bara lyssna nu alltså, utan faktiskt använda musiken. Modifiera, göra cover, lägga som soundtrack i film och dylikt. Är något oanvändbart så förtjänar det inte betalning.

Och här är problemet som lurkat i evigheter i debatten. Det som skiljer de två (fler?) lägren i upphovsrättsdebatten: Exemplarförsäljning. Tanken att information kan låsas fast. Att en kopia innebär en (även fragmenterad) betalning etc. En återgivning av information, t.ex. som soundtrack vid filmuppspelning, ska enligt lagen generera en inkomst till ägaren av informationen.

Men nä, fuck that. Snälla kom inte och hävda att musik i sig borde kosta. Uppträdanden, specialutformning, uppdragsarbete och memorabilia kan kosta. Att dock hävda ensamrätt till något immateriellt kräver banne mig mer förklaring än “det har alltid varit så [sedan vi sade att det skulle vara så]”. Följande två åsikter står jag starkt fast vid:

  • Det som går att multipliceras till mäktiga tal är antingen ens eget, eller allas. I det förstnämnda fallet kan tyvärr ingen annan få tillgång till materialet.
  • Ovanstående anser jag eftersom man kan inte hindra någon att tänka, drömma eller återskapa ett motsvarande verk (digitalt eller analogt). Än mindre bör den inskränkande makten aldrig återfinnas i ett samhälle värt stämpeln demokrati.
arlaharen
Stöld av tankegods.

Så kontentan här är att vi (även pirater) måste börja släppa på tankarna om ersättning för immateriella ting. Det inkluderar “intellektuell egendom”, eller “tankegods” som Aftonbladet kallar det. Det är nog egentligen så enkelt som att “stöld av tankegods” förmodligen inte kan yttras ens av en domare i Högsta Domstolen utan att denne drar på mungiporna…

Så let’s rock ‘n roll. Spela inte med på fjolleriet om att artisterna ö.h.t. ska få betalt för sina verk. Fast givetvis bör man få betalt för att vara kreatör till den grad man förtjänar det, där t.ex. musikgruppen Kreti och Pleti brukar förespråka lösningen kulturbidrag. Musikgruppens Mattias Hamberg  skrev under EU-valrörelsen ett par tankar om ersättning, vilket var lite av min inspiration till att knåpa ihop detta inlägg. Ignorerar man det om bibliotekslösningen så gillar jag inlägget, även om vänstervibbarna är lite väl kraftiga (bah, socialist!). Dock har t.ex. Piratpartiet många medlemmar som bör läsa inlägget för inspiration och uppfatta-andras-perspektivism. Vidare skriver även Swartz finfint om bl.a. “joint attention”, vilket även det kan vara intressant på ämnet “delande” snarare än “ersättningstänk”.

Men nu behövs en sammanfattning.

  • Innan FRA trodde folk att piraterna var “gratisgenerationen”. Det gör vissa, typ Jan Guillou, fortfarande förvisso. Dock inte med samma ekipage.
  • När integritetsdebatten fick spinn på riktigt fick vi fram grundpoängen med att hindra kopiering innebär att hindra kommunikation.
  • Nu hoppas jag att vi framöver ska kunna påpeka att utöver hotet mot kommunikationen så måste vi verkligen visa hur kreativitet, nyskapande och delaktighet verkligen förutsätter uppluckrad upphovsrätt.
  • Vi kan inte prata om ersättning för kulturellt berikande utan att först bli av med exemplarförsäljning som norm. Allt annat är att dansa efter en missvisande flöjt som spelas av CD-förespråkare.

Intressanta ämnen att läsa vidare om nu, som fördjupning av deltagarkulurens byggstenar, är t.ex. Kulturutredningen (Kontaktnätets remissvar är en duglig början). Konsekvenserna är bl.a. att amatörkultur problematiseras markant då många stödformer görs otillgängliga. Att våldsrapera amatörkulturen är som att spotta på det som gör att deltagarkultur – och internet i allmänhet – är så oerhört awesome.

Magnus Uggla blir rövknullad av Sony Music

Seriöst. Det här behöver läsas i sin helhet. Magnus Uggla vomerar på Spotify ur ekonomisk synvinkel. I likes it.

Jag vill förvisso kommentera lite faktafel som Magnus Uggla har:

Och det kostar ingenting, i alla fall om man väljer det där reklamfinansierade upplägget. Och om man inte vill ha reklam så kan man för 99 spänn i månaden på samma sätt få tillgång till ALLAS musik.

…men alltså. Man får ju inte tillgång till allas musik. Det finns ju skitmycket man inte hittar på Spotify. Sådant man rentav saknar. Typ Glesbygd’n, Kreti och Pleti. Eller Metallica för den delen. Fast det är lugnt, för allt sådant hittar man ju gratis på YouTube istället. :)

Men följande, det sista stycket, sammanfattar the awesomeness av inlägget:

Och en sak är säker. Jag blir hellre våldtagen av Pirate Bay än rövknullad av Hasse Breitholtz och Sony Music och kommer därför att lyfta alla mina låtar från Spotify i väntan på en hederlig nättjänst.

Sedan hade jag tänkt bemöta en liten notis på ledarsidan i gårdagens DN… Det dyker upp som ett nytt inlägg och spelar vidare på missförstånden av fildelning och delad kultur. Lyckas jag banka ihop det med Piratpartiets numera officiella åtagande att ställa upp i lokalval så blir jag lyckad lycklig. :)

Lokalnyheterna om globalfenomenet Internet

Jag kliver ur kojen omkring klockan två och värmde en pizza som blev kvar se’n igår. Hissar segel och flagg och börjar min dag med att bläddra i VK till Nöjes-uppslag.

Internet. För tio år sedan något mystiskt och läskigt, cyberrymden som bara ultranördar kunde hantera. I dag en central del i vår vardag.

Jag blir jätteglad av att läsa Evelinas krönika om sitt vardagssurfande. Den inleds med att man “brukar ju säga att den typiske umebon får hjärtstillestånd om Internet slutar fungera, bara för en minut” liksom.

Hon skriver öppet om hur hon lyssnar på gratismusik i Spotify. Hon använder Last.fm för att hitta ny musik. Lyssnandet är slentrianmässigt anpassat efter hennes rutin och hon stöter nog på helt ny musik varje dag utan att tänka på det.

Utan att tänka på det. Hon hade alltså varit en långt ifrån lika aktiv och varierad kulturkonsument om inte matades till henne likt stekta, flygande zombiesparvar.

Hon går vidare och skriver om att internet används som allt från nyhetskälla till uppslagsverk, sätt att kommunicera med vänner genom bloggar, MSN, Facebook, Twitter och hur coolt det är i allmänhet. Även om det har lite nördstämpel (vilket förvisso bör vara en bra grej!).

“Ett abstrakt landskap av ettor och nollor med oändliga möjligheter.”

På samma uppslag i tidningen står det även om Glesbygd’n som är aktiva med ett nytt, icke-oligopolbundet album.

Go Glesbygd’n! Go Evelina! Go Internet!

Men så avslutar Evelina med meningen “Det är det inte alla som kan göra en söndagkväll”. Att befinna sig i ett sådant underbart abstrakt landskap. Med sina fri- och rättigheter i behåll. Tänker hon månntroländer med Internetcensur? Där man jagas och fängslas om man skriver “fel åsikt” på sin blogg? Och det faktum att hoten även finns på hemmaplan?

Eller är det bara jag som är för insyltad i frågorna?