Tag Archives: säpo

Vem får INTE läsa din e-post och webbhistorik?

Snart bör man ställa sig frågan vem som inte får läsa ens privata kommunikation, för senaste nytt är att Sveriges riksdag öppnar Sveriges största avlyssningsmaskiner för rikskriminal- och säkerhetspolisen. Strax efter att justitieministern hemligstämplat (praktiskt taget kriminaliserat) så gott som all analys av just SÄPOs verksamhet. “Diskussionerna” (som varit mycket milda) har varit på tapeten som mest under 2012, även om justitieminister Beatrice Ask länge stått bakom idén.

Bakgrunden är 2008 års riksdagsbeslut som godkände en massavlyssning av den svenska befolkningen. 2009 rapporterades att man ändrat lagförslagen och begränsat tillgången till spionaget, vilket tyvärr saknade bäring i verkligheten. Sedan dess har FRA gång på gång slarvat med sina rutiner.

Försvarets Radioanstalt har ett undantag från de mänskliga rättigheterna som vi relativt fredliga nationer annars internationellt är stolta över. Nämligen att privat korrespondens, en förutsättning för åsiktsfrihet och därmed demokrati, faktiskt är privat. Är man inte skäligen misstänkt för en allvarlig brottslig handling så är det vanligen ett grovt brott att ta del av en människas privata kommunikation.

Försvarets Radioanstalt har i sin tur uppdragsgivare som bestämmer vad de ska spana efter. I denna skara har det länge hävdats endast finnas utrikespolitiska intressen, nämligen spaning för militär underrättelse, utrikespolitik och helt enkelt att hålla koll på fienden. Därefter har begreppet “terrorism” suddat ut gränserna för vilka begränsningar spaningen ska ha – utrustningen sitter fortfarande vid Sveriges fysiska gränser men spaningsobjekten får mycket väl vara hederliga svenska medborgare.

Så förvånad är kanske det sista man blir, men ändock besviken, när man nu läser att svenska Säkerhetspolisen (Säpo) helt plötsligt får fulla klartecken att begära spaningsunderlag från Försvarets Radioanstalt. Hur länge kommer det att dröja innan rättigheterna trillar ner ännu ett par steg i ledet? När blir ändamålsglidningen ett faktum?

Bibliotekens implementation av RFID

Anders Wynne i Västerbottens Kuriren 4 januari 2012

Ny godtycklig kalenderårsuppräkning, nya äventyr. Läste alldeles nyss i Västerbottens Kuriren om Holmsunds bibliotek som implementerat RFID i sitt boklånesystem. I början av året ska tydligen Umeå också införa detta på sina böcker.

Varje bok har fått en egen sändare

Tydligen är streckkoder för jobbiga och tar tid att registrera, så istället bygger man in trådlösa sändare i samtliga böcker som skriker vilt omkring sig till den som lyssnar vilken bok en besökare har lånat. Om någon bara frågar efter det med rätt – enkelt tillgänglig och relativt billig – teknik.

Jag har inte grävt särskilt mycket än, men sannolikt baseras implementationen på motsvarande det kunskapsunderlag som Uppsala län beställde [PDF]. Kom dock ihåg att jag ej ännu kontaktat någon ansvarig för implementationen i någon stad ännu. Det kommer i framtida inlägg när jag fått läsa på lite mer.

Vilka uppgifter kommer att ingå i den biblioteksspecifika standarden? På RFID-taggen läggs uppgifter in om versionsnummer av datamodell, uppgifter om ett unikt ID-nummer*, landskod, kod för det ägande biblioteket, kod för typ av användning (bok, lånekort), uppgift om antal delar i en förpackning samt larm. Det finns flera uppgifter som kan läggas in vid behov, men ovannämnda är de viktigaste och ingår som obligatorisk del i den danska datamodellen.

…vilket låter mycket riskabelt. Inte bara att man kan identifiera den lånade boken utan man kan t.o.m. se vilket bibliotek den tillhör (läs: vilken kommun och stadsdel personen bor i). Som att de inte kunde nyttja unika, ickeavslöjande, ID-nummer i bibliotekets databas till det senare…

Det värsta är som sagt risken för avslöjande av personers läsvanor. Vi har sekretessbelagd lånehistorik av en mycket god anledning. Svenska medborgare utlovas åsiktsfrihet – under vilket man har rätt att inhämta uppgifter om vad man vill utan att myndigheter ska blanda sig in. Det kan kännas självklart att Sveriges myndigheter inte blandar sig i – men är detta verkligen en lucka vi vill öppna? Och inte minst betatesta tekniken så att andra, mindre demokratiska nationer, kan köpa den billigare?

En fråga till läsarna: Hade ett system för utlåning av böcker, som är lätt att spåra utan den utsattes kännedom, varit okej i Kina? Syrien? Vitryssland? Egypten? Italien? Frankrike? Danmark? Sverige?

“Nu är det inte så bråttom längre”

“Nu är det inte så bråttom längre” kan jag tänka mig att man sitter och tänker vid det stora runda bordet i regeringens dungeon. FRA-avlyssningen är uppskjuten till 1 december nämligen. Men nu har man ju inte final i fotbolls-VM att skynda hem till!

Orsaken är att regeringens kompletteringar av signalspaningslagen fortfarande är under “omfattande och noggrann” beredning. Kabelspaningen föreslås nu dra igång den 1 december i år istället för den 1 oktober som tänkt.

Dvs, se hur SÄPO bäst kan [uppdra] göra sökningar i databasen, precis som jag trodde att man

kom överens om att man inte skulle

.

(men jo, det kändes lite väl hastigt att dra igenom en massavlyssning av svenska folket + övriga världen på mindre än ett och ett halvt år. cut ’em some slack!)