Tag Archives: Rocky

Vuxenhet och ålder

Publicerad i Västerbottens Kuriren 2010-03-29

Ett återkommande ämne den senaste månaden, eller kanske sedan VKs självmordserie, har varit artiklar och diskussioner som handlar om just åldrandet och vuxenskap. Senast var igår då jag genom en vän (på ett mycket förvirrat vis) fick klart för mig att definiera skillnaden mellan mogenhet och ansvar. Alltså ens representativa ålder jämte vilken karaktär man har som person.

Ansvar tillskrivs endast människor inom praktisk filosofi för det mesta. Filosofer som Immanuel Kant menar att det endast kan tillskrivas tänkande varelser, och menar vuxna människor, och att moral är något individuellt. Man kan endast ta ansvar för vad som ligger under ens egen, personliga kontroll. Andra intressanta standardfilosofer, t.ex. Platon, tolkar jag som att i en demokrati – eller egentligen liberalism enligt min tolkning – saknar människor ansvarsroller. Fast nu lever vi inte i den typen av samhälle, så jag vill mena att ansvarsroller faktiskt ligger rätt nära individen. Vid dennes person alltså, ej dennes roll i samhället.

I ansvarsroller ingår dels personens egen värld samt de kausala förhållanden som följer gentemot miljöer man vistas i. På en större, kollektiv nivå, handlar ansvarstagande om att även se till så att andra inte “gör fel”. För detta bör man ju först på viss nivå kunna ta ansvar för en själv – t.ex. föregå med gott exempel, kalla det vad du vill. Kant, och säkert även Locke (och många andra), menade att individen (en tänkande varelse med viss grundkunskap) är den enda som kan vara moraliskt förpliktigad. Det vill säga ta ansvar. Många menar att nämnda filosofer utesluter barn/icke-vuxnas möjlighet till ansvarstagande.

Vad handlar då mognad om? Den “representativa åldern” kallar jag det. Här kvarteras folk in i lådor där det står “barn”, “ungdom”, “ung vuxen”, “vuxen” ungefär. Det är grader av tolkad världsuppfattning. Hur man graderar en persons mognad handlar huvudsakligen om utåtriktat beteende och hur “barnslig” man är. Detta bildar en vuxennormativ skala där man blir bättre på mognad desto närmare vuxen man är. Ofta sätts rentav likhetstecken mellan vuxen och mogen.

“Vuxen” i sig dekoreras gärna med ord som erfarenhet, insikt, klok-/vishet. Notera särskilt erfarenhet, vilket förutsätter en längre levnadstid och man tänker sig gärna att “ju äldre någon är desto mer vet den”. Människor med kortare förvärvad tid på jorden har således i regel mindre erfarenhet, kunskap och därmed sämre möjligheter att inte “göra fel”. Alltså vara mer ansvarsfull.

Med mer mognad kan man ta mer ansvar, vilket härleds från ålder.

Föräldrar gör på fel sätt, av William Markström Spetz. Västerbottens Kuriren 2010-04-16

I “vuxenhet” ingår alltså mognad och ansvar. Av fetstilen ovan att tyda skulle absoluta åldersgränser kunna försvaras utan problem. Lägg dock till inlägget jag ursprungligen skyltade med som indikerar en tidigare “uppväxt”. Alltså tidig, omedelbar tillgång till “vuxeninformation”, men ofta utan vägledningen som behövs för att hantera den. Följande citat rör alltså definitionen av ansvar ovan som sträcker sig lite utanför den direktpersonliga sfären:

Ansvarsbeläggandet måste alltså åläggas personer i den fysiska världen. Där vi verkligen vet vad som gäller.

Till citatets innebörd vill jag med detta inlägg lägga till värderingen av mogna respektive ansvarstagande individer.

  • Erfarenheten, ursprungskriteriet för mognad, kommer alltså mycket tidigare än tidigare “vuxenålder”. Barn må vara barn, men likväl kan de alltså till en mycket större grad vara lika mogna som en i “vuxenålder”. Detta framförs rätt väl i William M. Spetz artikel i VK 16 april 2010. William skriver även Lillabloggen på VKs bloggportal.
  • Ansvaret, i bemärkelsen kunna ta ansvar för ens egna och andras handlingar och beteende, är vad som är intressant att diskutera. Bör mogna människor alltid betraktas kunna ta ansvar? Här ligger något mycket mer skört, nämligen folks framtid. Till vilken grad är det acceptabelt att ta över ansvaret från en mogen människa?

Kort sagt, till föräldrar: Du kan faktiskt prata med ditt barn om saker. Fler saker än vad du anar. Ta chansen.

Till den yngre generationen: Var ihärdig men respekterande om föräldrarna bara fnyser. Föräldrarna är nog bara ovana med situationen.

Se båda även till att vara öppna med erfarenhetsskillnader sett till helheten. Föräldrar och deras avkommor kommer alltid att ha olika uppfattning om saker samt skiljande (ingrodd) världsuppfattning. Den ungdomliga drivkraften och själen måste dock, konkluderar jag, konstant påtryckas den äldre generationen. Annars försvinner den i glömska och arrogans och vi i slutänden allihop bara jobbar som ivriga bävrar på ICA.