Tag Archives: riksdag

Anonymitet viktigare än kontroll

Debatten om “näthat”, kommentarer och tidningsartiklar på internet har blossat upp rejält. Det pratas om förtal hit och rasism dit, påhoppningar och hånande. Precis som i skolan och på arbetsplatser alltså, jämte allting bra som följer av att tillåta öppen kommunikation.

Rädsla väcks förstås hos den ovane när den läser kommentaren “judesamen slår till igen” följt av en generisk invandrarkritisk debatt. Trots att inlägget skrivits och bemötts tusen gånger om diskuteras det nu om inte “motortomten64” med flera borde fråntas lekplatsen i nättidningars kommentarsfält. Självklart finns ingen skyldighet att förmedla alla tredjeparters harranger till sina läsare – varpå ett slags spamfilter behöver användas. Eller ska man rentav kräva ID-handling till varje kommentar?

Internets öppna och fria natur.

De sidor som väljer att kräva ID har missat något viktigt med internet och samhällets öppna och fria natur. Det är i sin grund kommunikativt, precis som att man inte begär ID-handling när man inleder en bekantskap utan istället bygger upp ett förtroende. Läsare som känner sig hemma återkommer, bidrar och skapar ett mervärde.

Internets historik lär oss att den mest öppna och fria lösningen är den som lyckas bäst. Nättidningar som inte tillåter pseudonym kommentering kommer att försvinna – en “väktarvägg” avskräcker besökare precis som “betalväggar” gör.

Anonymitet är dessutom mycket viktigt. Bara senaste året har den slagit stora slag för demokrati, yttrande- och åsiktsfrihet. Inte bara i Nordafrika och Mellanöstern, där anonymitet hållit dissidenter vid liv, utan även för organisationer som Wikileaks.

Värdet i anonymitet är varför Piratpartiet principtroget kämpar vidare för ett fritt och öppet samhälle. Dagens debatt må handla om frispråkiga internettroll, men samma infrastruktur skyddar whistleblowers, hjälper människor att socialisera, sprider kultur och välter omkull diktaturer.

Riksdagspartierna avvecklar sakta det fria internet, genom allt från Trips till FRA och Ipred. Om nu även media, “den tredje statsmakten”, ska gå samma väg är det hög tid att stå emot. Även om några högljudda rötägg ibland överröstar den konstruktiva diskussionen får vi inte glömma att det är vår, allas, yttrande- och åsiktsfrihet som står på spel!

Risken finns att de öppna debattutrymmena minskar i antal. Det är fyra år mellan Sveriges anonyma riksdagsval – men vad händer med diskussionen däremellan, med idéer och debatter, när ingen längre kan yttra sig anonymt?

Publicerat under Ordet Fritt i Västerbottens Kuriren 2011-09-07

Finland inför färgade ID-kort för inflyttade medborgare

Sedan Dagens Nyheter ändrat den artikel jag länkar nedan (utan revisionshistorik, ni vet som pålitliga källsidor à la Wikipedia har) så har den fått en helt annan innebörd. För att visa på nödvändigheten i revisionshistorik och faktumet att Wikipedia står över nyhetstidningar på denna viktiga punkt, så behåller jag inlägget nedan som det ursprungligen var skrivet.

Tack till läsaren Jenni som noterade att artikelns innehåll var ett helt annat när du läste än när jag hittade den. (och de som vill ha originaltexten till DNs artikel kan läsa nyheten på SvD)

—-

Inflyttade – alltså utländska – medborgare i Finland får en annan färg på sina ID-kort än sina inhemska vänner om de utfärdas efter 1 juni 2011:

De nya korten för utlänningar kommer att vara bruna, medan finländarnas kommer att vara blåa. Polisen vill med de nya färgerna underlätta övervakningen av dem, skriver nyhetsbyrån FNB.

Schyst att de är öppna med att säga att de vill övervaka utlänningarna – och dem specifikt. Här i Sverige bara vräker vi på med övervakning och ger därefter polis och underättelsetjänst rättigheter att välja och vraka.

Nog för att ordvalet kanske är någon konstig språkartefakt och en nyans förlorad i översättningen, men det skulle inte vara förvånande om argumentationen var “övervakning av främlingar är bra”. För de är ju ett hot, förstås. Det vet Sverige, sedan vi röstade in Folkpartiet i riksdagen. (hah, you thought I was going to say Sd!)

Finland bör egentligen uttrycka sig à la Lars von Trier: “What can I say? I understand Hitler, but putting armbands on people is too obvious”.

Informationsflödets överflöd (eller: jag kandiderar till PPs riksdagslista)

Det är mitt fel att jag ser ut så, inte fotografens. Foto: Carl Johan Rehbinder (2009)

Carl Johan Rehbinder, som tagit pressbilden jag fick användning av i Ipred-debatten, ställer upp i Piratpartiets val till riksdagslistan. Det gör jag också. Det gäller alltså valet av vilka som ska kandidera till riksdagen 2010 för Piratpartiet.

Som vanligt när det gäller information så blir det i slutänden en närmast oöversiktlig ström av data man handskas med. Processen har inneburit att alla medlemmar fick anmäla sig och att det från detta sållas ut kandidater genom medlemsomröstning. Sista tjing vill jag minnas att partistyrelsen har på att stryka eventuella “dåliga” kandidater – typ om uppenbara foliehattar eller jobbiga rättshaverister tagit sig in i listan. Vissa är mer jämlika än andra, så att säga.

Men ja. Carl Johan Rehbinder har påbörjat det suveräna arbetet att försöka sålla fram bra kandidater som man kan rösta på med gott samvete. Metodiken tycker jag låter slående och kommer definitivt att använda mig av hans råd när jag själv väljer kandidater. För det är fler än bara ett personkryss man gör nu när det väljs internt i Piratpartiet till riksdagslistan.

Jag tänkte mest bara upplysa er om att det börjar närma sig ett internval och att det kan vara vettigt att börja hitta kärnkandidater. Vill man på sin personliga lista ha kända namn, ihärdiga aktivister eller snarare en geografisk representation? Oavsett vad så är det 250 namn som ska bli upp mot 20-22 eller vad det var, vilket jag tycker låter jobbigt nog i sig.

Att jag sedan känner till många fler än 20 av dessa kandidater som närmast förtjänar en riksdagsplats genom sin aktivism gör det inte lättare, när man väl fått bort det övriga packet. Fast jag är övertygad om att Rehbinder (som har sin plats på min mentala lista redan) kan komma att hjälpa mycket på traven:

Så. Efter en första grovrensning är jag nu nere på 168 kandidater, från 250, och det känns bra. I nästa blogginlägg om kandidatvalen ska jag redovisa hur jag med hjälp av Piratpartiets webforum rensar bort dem jag bedömer som stolpskott, oengagerade och allmänt inkapabla, och hur jag sen hittar guldkornen bland dessa 168 personer…

följ hans inläggserie i sökandet efter en bra PP-lista. Demokrati är kul!

Får riksdagsledamöter kommentera rättsfall?

Nu har jag kommit i en fundersam situation. Får riksdagsledamöter kommentera enskilda rättsfall? Vad innebär att kommentera?

Thomas Bodström har i sin blogg poängterat att han inte, enligt grundlag, får kommentera enskilda rättsfall i egenskap av riksdagsledamot:

Som riksdagsledamot får jag inte enligt grundlagen kommentera ett enskilt fall som Pirat Bay-domen.

Jag förstår om han är extra försiktig, med tanke på anklagelserna om ministerstyre i samband med The Pirate Bay-razzian. Däremot har jag personligen svårt att se just problematiken som han åsyftar här. Det är en sak att utöva ministerstyre och driva fram rättsfall och en annan att efter dom kommentera utfallet.

Inte bara jag har svårt med det verkar det som, för vår kulturminister tillika riksdagsledamot Lena Adelsohn-Liljeroth har uttryckligen välkomnat domen mot The Pirate Bay. Vilket jag tycker är hennes rätt som obildad och oinsatt demokratiförvrängare. Ju mer hon uttalar sig desto sämre blir hennes chanser att bli återvald!

Jag har ingen möjlighet att kolla upp just grundlagsgrejen nu, men ska göra det senare. Först behöver jag mat och kaffe. Kan någon mer om ämnet är ni välkomna att dela med er av kunskapen!

"Dra egna kablar", Federley?

Okej, jag är medveten om att Aftonbladet kan gå och gräva ner sig, med tanke på det man kallar medialogik, men om följande citat är helt galet så tycker jag att det är upp till Federley att skriva en kort kommentar på sin blogg som rättar uttalandet. Det är sagt i samband med att Norge anmäler Sverige till Europadomstolen för brott mot mänskliga rättigheter.

–Om det är så bekymmersamt för norrmännen med FRA-lagen tycker jag att de kan dra egna kablar, de behöver inte använda våra, säger Fredrik Federley.

//Aftonbladet 2009-02-12

För antingen är Federley helt retarded och har inte förstått det här med innebörden av internet – eller så är Aftonbladet bara Aftonbladet. Ni vet, sidor kan hostas i vilket land som helst med en TP-kabel ansluten till resten av internet. Och om Norge “drar egna kablar” för att komma åt Sverige så kommer de fortfarande att passera svenska gränsen – och vips får FRA 100% rättighet (skyldighet?) att kopiera all data som passerar och analysera det…

Så att Norge ska dra egna kablar är väl en ganska puckad sak att säga. Inte ens Federley är väl så dum? Fast det hade ju förklarat varför han röstade för FRA-lagen i första början, då det innebär total ickeförståelse av konceptet i första början…

Ja, total. Verkligen. Annars kan man, tror jag, inte ens misstolkas att säga något som ovan. Förutsatt att inte Aftonbladets journalist bara är snäppet värre. Men någon, snälla bekräfta att ingen i riksdagen någonsin skulle få för sig att säga något sådant. Tills dess har ni nog inget val (med tanke på även oppositionens oförståelse av problematiken) annat än att rösta på Piratpartiet i EU-valet till våren. Då kan vi nog se till att brevhemligheten ska gälla elektronisk post likaså.

Jag är ledsen nu.

Update 2009-02-13 17:10

Jag är glad nu, typ. Federley har svarat med en kommentar och det lät – givetvis – inte lika dumt när han förklarade skandaljournalistens fråga. Antingen är det en vag bortförklaring eller så försökte Federley med ett slags långsökt(?) skämt. Oavsett känns det dock som ett väldigt klumpigt svar hur lite/väl insatt han än skulle vara i den tekniska aspekten.

I vilket fall tror jag att jag hoppar på tåget med att bojkotta specifika medier. Tidigare har jag endast läst/besökt Aftonbladet vid direktlänkar som diskuterats. Nu är de rakt av svartlistade för mig och jag ska peta in ett hosts-entry så jag inte går in på skiten av misstag.

FRA-föreläsning av Åkesson och glöm inte julklapparna till Riksdagen!

Utrikespolitiska föreningen ordnar på tisdag en föreläsning av Ingvar Åkesson, generaldirektör på FRA. Hörsal A, 16 dec, 18:00, Umeå Universitet. Jag ska dit i alla fall.

Och så vill jag påminna om att skicka julklappar till Riksdagen. Sista chansen idag! Har du rättigheterna till ett kulturellt verk du skapat själv och vill skicka detta till våra riksdagsledamöter? Eller kanske du tycker att t.ex. något Creative Commons-licensierat borde skickas – ladda genast upp det, skriv en hälsning och sprid julglädjen!

Riksdagen beslutar, Regeringen gör. Kommer ni ihåg det från grundskolan?

Det är udda hur människor kan glömma bort enkla saker ibland. Jag gör det själv ofta, men det gör mig bara än mer intresserad av att rätta till, justera och förbättra. Kritik är bra. Även dålig kritik, även om den kan vara jobbig. Men jag hoppas följande är bra, positiv och konstruktiv kritik till Karl Sigfrid. Så, med anledning av Brahneborgs tolkning att Karl Sigfrid vill bli arbetslös, kommer följande inlägg för att kort definiera utskott, riksdag och regering.

  • Utskott är en samling riksdagsledamöter (17st, uppdelat proportionerligt mot riksdagen) plus deras “kansli” av oberoende tjänstemän. Ett utskott förordnas en proposition (ofta från Regeringen) som sedan ska betänkas. Betänkandet är sedan att betrakta som en rekommendation för beslut i Riksdagen.
  • Riksdagen är där den representativa demokratin utspelar sig. De personval man gör på valblanketterna resulterar i valda riksdagsledamöter. Partiuppdelningen är direkt proportionerlig mot valresultaten i riksdagsvalet. Riksdagen stiftar (godkänner) lagar samt väljer regeringen. Regeringsammansättningen diskuteras mellan partier innan valet. Det kan t.ex. ske genom att avdemokratisera Sverige och skapa ett tvåpartisystem. Regeringsvalet påverkar inte personvalet till Riksdagen.
  • Regeringen har till uppgift att verkställa riksdagens beslut. Regeringen behöver majoritetstöd från riksdagen när de gör saker och står således även ansvariga inför riksdagen, som kan avskaffa Regeringen. Eftersom riksdag väljer regering är det mycket sannolikt att Regeringen har majoritetstöd.

Karl Sigfrid menar dock att systemet slutar fungera om personvalet skulle ha effekt och enskilda riksdagsledamöter skulle rösta som de blev valda för att rösta. Vilket system då, den representativa demokratin? (här börjar min rant, fetstil av mig etc.)

Utan partilinje – eller med en partilinje som inte följs – skulle det snarare vara regel än undantag att oppositionen styr, med en hoppande majoritet bestående av olika alliansledamöter. För den som inte vill ha en alliansmajoritet i kammaren är detta oproblematiskt – eller kanske rentav bra. Men för den som gick till val för ett alliansparti är fri röstning i kammaren en omöjlighet med dagens valsystem, annat än i undantagsfall.

Karl Sigfrid (m), riksdagsledamot

Det Karl Sigfrid säger är att för många ogillar partilinjen för att den ska hålla ihop. Detta påstående leder till flera slutsatser:

  1. Partilinjen är en dogmatisk överenskommelse som partiledningen driver utan väljarnas hela stöd.
  2. Allianspolitiker invalda på alliansplatser anses vara fiender om de inte röstar i partiets led.
  3. En partilinje kan endast reflektera ett partis – inte ledamöternas (ur väljarnas) – åsikter.

Det är ju visserligen förståeligt att Alliansen tycker så med tanke på de svängningar i blockpolitiken som skett sedan valet 2006. De vill kunna genomföra sina ändringar utan debatt och tidslöseri. Samtidigt är det även förståeligt ifall dessa problem ökar i tvåpartisystem. Så även Vänsteralliansen kommer att lida av detta framöver med ett gemensamt partiprogram.

Så. Vad Karl Sigfrid säger är att vi väljare bör acceptera Federleymetoder, riksdagsledamöter bör böja sig för partipiskan samt att fungerande parlamentarism resulterar i att rakryggade människor blir utmobbadetrots starkt väljarstöd.

Eller är det jag som läser in för mycket?

Julklappar till riksdagen

pettter vill skicka kultur till riksdagen såhär i juletider.

Jag har skickat min Petter-inspirerade antipirat-låt, samt min folkliga Afzelius-liknande sång om Göran Persson.

God jul, riksdagsledamöter! PS, ring 070-5657637 när ni lyssnat på min låt om Göran Persson om ni blev rörda (eller bara för kuls skull). Tack!

Ipred: Det gäller all immaterialrätt

Jag hittar tillägget av “försök eller förberedelse” på flera ställen i Ipred-propositionen. Det är ju nästan som att det skulle finnas något underliggande mönster här!

Kika in följande i propositionen föreslagna lagändringar:

  • 17.1  Förslag till lag om ändring i lagen (1960:729) om upphovsrätt till litterära och konstnärliga verk
  • 17.2  Förslag till lag om ändring i varumärkeslagen (1960:644)
  • 17.4  Förslag till lag om ändring i patentlagen (1967:837)
  • 17.5  Förslag till lag om ändring i mönsterskyddslagen (1970:485)
  • 17.6  Förslag till lag om ändring i firmalagen (1974:156)
  • 17.7  Förslag till lag om ändring i lag (1992:1685) om skydd för kretsmönster för halvledarprodukter
  • 17.8  Förslag till lag om ändring i växtförädlarrättslagen (1997:306)

Bestämmelserna i [tidigare stycke] tillämpas också i fråga om försök eller förberedelse till intrång.

Ovanstående text finnes inlagd i nämnda områden ovan. Det är helt galet. Hur kan man helt plötsligt säga att försök eller förberedelse till intrång är ett brott, när försök och förberedelse kan vara vad som helst?

“Jaha, du installerade µTorrent och besökte The Pirate Bay dagarna efter att Per Gessle släppte sitt senaste album!”

“Jaha, du försöker bygga din egen MP3-spelare. Varför då?”.

När är undersökande, experimenterande och utforskande inte ett försök eller en förberedelse till intrång i någon av de luddiga immaterialrätterna? Jag vill ju efterapa och skapa samma saker som andra gjort genom att t.ex. titta på kretskort och reverse-engineera protokoll.

Snabba kommentarer om Ipred1-propositionen

Jag sitter och läser igenom propositionen som alltså framöver förmodligen kommer att röstas igenom om jag känner Sverige rätt. Jag har ett par kommentarer. Fetstil och siffror inom hakparentes av mig.

Det innebär att det krävs att det är fråga om intrång av en viss omfattning[1] för att en rättighetshavare ska kunna få ut uppgifter om den abonnent som döljer sig[2] bakom ett IP-nummer som använts vid intrång. Så är i regel fallet om intrånget avser tillgängliggörande (uppladdning)[3] av t.ex. en film eller ett musikaliskt verk för allmänheten, exempelvis genom fildelning via Internet, eftersom detta typiskt sett innebär stor skada för rättighetshavaren[4]. Detsamma är fallet om de intrång som ansökan avser gäller mer omfattande kopiering (nedladdning)[5].

  1. Vad är “viss omfattning”? Är det samma sak som “stora fildelare”? Är det mycket att ladda hem en film i veckan och kanske några album i månaden? Det är ju betydligt mer än vad jag kan tänka mig att folk skulle konsumera ens i en drömvärld. Man laddar ju hem en DVD och ser den på under 3 timmar. Man hinner ju med en film om dagen med lätthet även om man jobbar heltid och övertid.
  2. Döljer man sig bakom IP-numret? IP-numret är en personuppgift säger Datainspektionen. Det är alltså precis som att jag skulle ha mitt personnummer som IP-nummer, fast det lagras inte folkbokföringsdatabasen. Att påstå att man döljer sig är att inpränta en felaktig bild av piraterna.
  3. Tillgängliggörande är uppladdning. Right-o. Det kan jag gå med på. (läs nu punkt 5!)
  4. Typiskt sett innebär det inte alls stor skada att folk piratkopierar. Typiskt sett, säger oberoende forskare, ökar (den illegala) fildelningen mängden legal försäljning. Fast kanske inte av (den typiska) Skivindustrins typiska material – speciellt inte när deras artister går runt och kallar fansen för tjuvar och mördare.
  5. Aaah, höjdpunkten av citatet. Spänningen har byggts upp sedan punkt 3! Vad är det jag läser? Använder man ordet “kopiering” som synonym på “nedladdning”? Men inte uppladdning? Vad är egentligen kopiering? Beatrice Ask och Fredrik Reinfeldt behöver förstå det här med horisontalitet!

Och nu över till själva lagtexten. Det här är det jag märkte som ingen annan kommenterat vad jag märkt än så länge. Följande text, syftandes till olika stycken, återfinns på flera ställen i propositionens lagtext.

Bestämmelserna […] tillämpas också i fråga om försök eller förberedelse till intrång eller överträdelse som avses i 53 §.

Betyder detta att om rättegången mot The Pirate Bay failar t.ex. så är det bara att försöka försöka på nytt med den nya lagen? För nog är väl “förberedelse” tillräckligt luddigt för en “bra” advokat och mutad polis att gå till rätten med?

Är förberedelse att t.ex. klicka på en länk “Ladda hem piratkopierat material med µTorrent“?

Sker det [intrånget] uppsåtligen eller av oaktsamhet, ska ersättning även betalas för den ytterligare skada som intrånget eller överträdelsen har medfört.
När ersättningens storlek bestäms ska hänsyn särskilt tas till

  1. utebliven vinst,
  2. vinst som den som har begått intrånget eller överträdelsen har gjort,
  3. skada på verkets anseende,
  4. ideell skada, och
  5. upphovsmannens eller rättsinnehavarens intresse av att intrång inte begås.

Två frågor:

  • Vad är en ideell skada?
  • Hur bedömer man “upphovsmannens eller rättsinnehavarens intresse av att intrång inte begås”? Om Per Gessle piratkopieras, betyder det att ersättningen skulle kunna vara mycket större än om Timbuktu piratkopierades?