Tag Archives: replokal

Umeå vuxenkommun, Ungdomens Hus, kontor och replokaler

Nu har ett officiellt ombyggnadsförslag från Hamnmagasinet (personalen, inte cheferna som tidigare) kommit som verkar fungera som en slags kompromiss mellan retard och sunt förnuft. Pga bland annat sugig sida från base media är länkning suckass, men jag citerar:

Tyck till om förslag till ombyggnad/tillbyggnad på Hamnmagasinet!
Du kan nu ta del av förslag till ombyggnation på Hamnmagasinet.
Syftet med ombyggnad/tillbyggnad är att dels ljudförbättra replokalerna, och dels att bygga om fack 4 för att anpassa lokalerna till Kulturcentrum för barn och unga.

Ritningsförslag finns uppsatt på Hamnmagasinet…

Det vettiga är att man inte totalt förstör alla möjligheter för utveckling av lokalernas verksamheter. Det dåliga är att man klämmer in kommunala tjänstemän som inte bidrar till ytterligare aktivitetsmöjligheter i huset. Fortfarande.

Jag har inte stenkoll på vilka som omplaceras till de nya kontoren, men enligt vad jag luskat mig till så har det varit tänkt att åtminstone ungdomsombuden och Umeå Fritids webredaktör ska ha kontorsplatser i huset. Utöver detta tillkommer även en del av Krister Olssons 20-miljoner-donation-jobbare tydligen. Men ingen verkar veta något ö.h.t. när man frågar chefer och ansvariga om detta konkret. Informella beslut behöver ju ingen försvara – och i efterhand är de bara att vifta bort med ursäkter.

Faktum är att t.ex. ungdomsombuden bör sitta nära kommunens administration. De är inte “lättare att hitta” om de sitter i Ungdomens Hus – och hela poängen med ungdomsombuden är att de ska kunna enkelt knacka på dörren hos Umeå vuxenkommun. Sure att de kan ha en arbetsplats på Hamnmagasinet, men de har ju laptops. De är ju mobila bortom vad som någonsin varit möjligt tidigare i världshistorien! Och webredaktören, förutsatt att denne inte har ett väldigt begränsat ansvarsområde, bör väl rimligen sitta nära Fritids verksamhet i övrigt? [update: vilket verkar vara “Fritid Unga”, men det är saksamma]

Respons på dessa funderingar önskas. Ni som faktiskt fattar informella beslut och driver igenom frågor utan att prata med de påverkade, snälla ge respons på detta. Tänker jag fel? Reagerar jag på falska grunder? För all information som någonsin har framkommit har behövt grävas fram – och då blir det ofta för sent när alla korten väl ligger på bordet. Tilltalar man verkligen ungdomars kreativa fritid genom att inreda med kontorsyta?

Det handlar ju faktiskt om 1.5 miljoner kronor. Det hade ju nästan varit bättre att bara låta verksamma ungdomar bygga om själva och slå två flugor i en smäll…

Umeå kommuns öppenhet och transparens

Lennart Holmlund (s), kommunalråd i Umeå, gör ännu ett försvarstal där han saknar inblick i detaljer. Det sker säkert oftare än såhär, men nu råkar det vara ännu en fråga jag är engagerad i: replokalförsämringen på Hamnmagasinet.

Följande är min bestämda kommentar till ogrundade försvarstal:

Jag vet inte var du får din information från, men det är förståeligt om du inte hinner sätta dig in i alla diskussioner och debatter som sker i Umeå kommun…

Men att det, som det nu verkar ha skett enligt artikeln, kommer ett ombyggnadsförslag från tjänstemän utan att ens efterfråga andras synpunkter… Trots att den mest akuta uppgiften varit att FRÅGA VERKSAMMA vad de tycker.

Låt oss engagerade i frågan spela på samma villkor som tjänstemännen. Dialog och kommunikation. Öppenhet och transparens. Vilka har egentligen fått veta – förutom genom media – att replokalerna ö.h.t. tänkts flyttas?

Gör informationen tillgänglig, sökbar och kommunikationen öppen. Annars känner folk sig överkörda. Punkt.

Replokalerna på Hamnmagasinet försämras

Jag läser Anna Lundströms artikel om Hamnmagasinets replokaler, där Tove Andersson (Sorry Let’s Bowl) yttrar sig. Replokalerna på Hamnmagasinet planeras bli mindre, sämre och dåligt placerade. Surprised?

Dialog och kommunikation är vad man stoltserar med i kulturhuvudstadsatsningen. “Open source”, att medborgarna får vara med och forma staden. Jo tjena! Följande citat sammanfattar ungefär situationen:

Varför har aldrig den utlovade samrådsgruppen tillkallats?
– Först ska vi få till en lokallösning, det måste vara steg nummer ett.
Är det inte just i det här läget som musikerna borde få vara med och tycka till?
– Frågan är ju ute på samråd. Jag kan inte säga att det blir varken på det ena eller andra sättet. Om någon springer till dig med uppgifter, är det väl bättre att de kontaktar personalen på Hamnmagasinet, säger Hans-Erik Bergström.

Inte nog med att man aldrig hållit löftet om dialog och kommunikation. Hans-Erik Bergström säger uttryckligen att han inte vill dra in media. I mina ögon verkar det här som att han vet att man aktivt gör saker fel. “Kontakta personalen på Hamnmagasinet” betyder nästan ordagrant “låt oss köra vidare på vårt race”.

– Ingen säger något om planerna och jag vet inte vart jag ska vända mig, säger Tove Andersson.

Ljudnivåerna kan lösas lika väl enligt arbetsmiljöverket om replokalerna befinner sig i “Fack 3” (där de är nu). I “fack 2” (scenlokalen) sitter de ju bara vägg i vägg med ANDRA kontor än Kulturcentrums. Och grundar sig inte problemet ursprungligen i att man tar bort ungdomsverksamhet och ersätter med vuxna tjänstemän?

– Jag förstår att kommunen måste spara pengar, det måste man respektera. Men finns det verkligen ingen annan plats för tjänstemännen? undrar Tove Andersson.

Sedan glömde jag kanske nämna att jag (genom dataintrång, HÖHÖ) luskat ut att ombyggnationerna för “Fack 2”-lösningen är mycket dyrare. Riva fler väggar, bygga upp dem på nytt, stoja, stöka och greja, bla, bla, bla. Ha kvar replokalerna i Fack 3!

Då kan man typ ge reparna egna nycklar och kit till och med, så de slipper springa genom scenlokalen med en massa dyr utrustning. Tänka sig om ungdomarna kunde repa på helger också. Eller för den delen även när det är aktivitet i fack 2.

Fuck it all. Lyssna på Tove nu. Hon för god talan.

Update:

Även en studio planeras läser jag. Då kommer jag personligen till frågan om man verkligen bara ska betrakta musik som ungdomskultur… Lämna kvar några rum åt annat också. Två replokaler är jättebra och nödvändigt, men anpassa dem till studiofunktionalitet istället för att ta över ett till rum!

Sedan är ju frågan varför man flyttar replokalerna till Fack 2 om det helt plötsligt ändå inte är några problem med ljudet mot scenen. Åtminstone inte enligt Lena Sandlin:

– Det kommer ju inte att vara öppet mellan replokalerna och scenen, utan det blir väggar emellan.

Konsekvens, bitte.

Bullernivåerna undersökta, var är rapporten?

Robert Arnlund (6th Awakening) är en av initiativtagarna till upproret mot borttagandet av replokaler, eller “bytet till digitala”. Följande skrev han i facebook-gruppen, med min fetstil, om deras möte med beslutsansvariga.

Under detta möte uppkom ett par frågetecken. Det visar sig att en bullermätning är gjord och att denna visar på för höga värden. Denna mätning är gjord utan att verksamhetansvarige eller övrig personal fått information om detta. Vi har begärt in denna mätning för att se vad det hela handlar om. Värt att notera är att de replokar som nu är verksamma inte har någon ljudisolering alls i dörrarna och mätningen är gjord utanför dörrarna. Vi återkommer i ämnet.

Det här är ju helt galet. Jag menar, den här typen av information borde väl vara tillgängligt omedelbums. För det första ska det ligga publikt och tillgängligt via kommunens – eller åtminstone verksamhetens – hemsida. För det andra ska det inte fattas beslut som påverkar så många som i det här fallet (20 replokaler, 1 föreningskontor + ripple effects av rang utifrån det).

– Det här får vi ta på oss, vi kanske missbedömde det. Men vår ambition har aldrig varit att slänga ut någon, säger Hans-Erik Bergström [Umeås fritidschef].

Well duh. Jag är inte musiker själv, men det är så smärtsamt uppenbart att upphängda plastbitar inte är detsamma som ett “analogt” trumset t.ex. Även om ljudet kanske låter bra så är det inte för fem öre förberedande inför scenuppträdande t.ex.

– Det här är ett verksamhetsbeslut och inget politiskt beslut. Och jag förutsatte att verksamheten hade gått ut med informationen, men så är det alltså inte, säger Lena Sandlin [ordf. i fritidsnämnden, Umeå].

Så, lösningen för framtida problem av detta slag är helt enkelt att samtliga undersökningar av arbetsmiljö (ett bra ställe att börja) bör arkiveras digitalt och sökbart. Av detta kommer automatiskt filtrering på innehåll och t.ex. dynamiskt konfigurerbar prenumeration via RSS/whatever. Därav skulle transparensen öka och sådana här grova missbedömningar stävjas i tid.

En fråga för Piratpartiet i Umeå kommun, vill jag hävda.

Kreativiteten som verktyg och plåster

I onsdags natt började jag fila på det här inlägget, efter ännu en kväll med livemusik i vardagsrummet. Tankarna vandrade kring drivkraften bakom ideellt engagemang. Det som får oss att göra saker för andra. Hur vi använder verktyg i vardagen för att gå vidare och utvecklas. Do-It-Yourself, verktyg för terapi, deltagarkultur, idealism, egoism – call it what you will.

Låt mig inte bli rant-filosofisk. Det gör mest bara onytta. Dock vill jag framföra de konkreta funderingar jag har i sammanhanget.

  1. Viljan att efterlikna och härma
    Det mest grundläggande i mänskligt beteende. Att göra som andra. Informationsutbyte i kombination med flockbeteende. Man tar influenser från tredje part – kalla det kopiering, influenser eller inspiration. Det grundar sig i att sikta mot något man vill uppnå.
  2. Motivation/engagemang
    Det behöver sås ett frö för att något ska gro. Att få en idé baseras på erfarenheter eller att kombinera upplevelser. För att finna engagemanget behövs känslan att göra något nytt/spännande.
  3. Uppmuntran och möjlighet
    Även om det går att göra saker själv är det sällan man orkar lika långt. Att dra oket är jobbigt och uppmuntran eller konkret hjälp brukar vara nödvändigt för att slutföra sina uppgifter. Här behöver alla en slags morot – och inte minst verktyg för att få tummen ur.

Kreativiteten i sin tur används ofta för att dela med sig av upplevelser, tankar och känslor. Det man skapar eller tänker ut vill man sprida vidare.

Det finns många som använder kreativitet och t.ex. musicerande för att växa som person. Det finns ännu fler (dels genom överlappning mellan grupperna) som tar till sig av andras verk för att växa som person. Av naturliga skäl är detta mestadels ungdomar. De som experimenterar och ser till att skapa brukar göra det i samband av formandet av sin identitet – något som sedan även ofta hänger kvar senare i livet.

Och nu när jag låtit detta inlägg ligga ett par dagar har det hänt en jättemassa på fronten för amatörkultur i Umeå. Bevarandet av replokaler i Ungdomens Hus, Umeå, ligger på tapeten. Att skyffla över ansvaret för den verksamheten på studiecirklar t.ex. är bara dumdristigt. Så det här blir inte det sista man hör i striden, så att säga.

…och vi kallar oss “Umeå Ungdomskommun”.
Bah! Humbug.