Tag Archives: problem

Människor är mjukvara

Jag kände en stark övertygelse att göra ett inlägg efter att ha blivit konfronterad med insändaren “Uppgraderingsproblem Make 1.0”. Essensen är följande i svaret till den problemdrabbade signaturen “Desperat”:

Som sammanfattning är Make 1.0 ett suveränt program, givet dess begränsade minneskapacitet och att det inte har förmåga att snabbt lära sig nya funktioner. Överväg att köpa tredjepartsprogramvara för att öka prestandan.

Det är därför open source-alternativet Partner är bättre. Den ersätter funktionaliteten i både Pojkvän och Make, oberoende av version. Partner går även att köra på unisex-standardiserade plattformer. Pojkvän och Make fungerar som många märkt oftast bara för kvinnliga användare, även om det finns dokumenterade installationer även hos män.

Partner är som sagt öppen källkod, vilket innebär en särskild transparens, så det är lättare att identifiera buggar och eventuell inkompatibilitet. Tack vare detta kan man i förhand granska koden, fixa buggarna samt ofta lägga till önskvärd funktionalitet. Inte nog med det så kan även användarvänligheten anpassas.

Eftersom källkoden dessutom är fri är det ens rättighet att sprida vidare kopior av Partner t.ex. till andra som fortfarande krånglar med Pojkvän och Make. Kopieringen bör inkludera ändringarna man gjort, men påverkar förstås inte den personliga nyttjanderätten till ens egna installation.

Update: För relationsanarkister heter forken Partnerskap, vilket egentligen är “Partner 2.0” med inriktningen att nyttja “molnet”. Partnerskap erbjuder en decentraliserad miljö, som dock därav löper större risk för t.ex. virus och trojaner genom opålitlig tredjepartsmjukvara. Partnerskaps kodbas för den nya funktionaliteten är dessutom ganska fulhackad, troligen för att forken har färre utvecklare.

Partnerskap är ett halvdant peer to peer-nätverk med ett ostandardiserat API, är opålitligt i drift samt kan ibland clogga the tubes. Molntjänster är även otillgängliga oftare än t.ex. en lokal installation av Partner, vilket förvisso kan lösas genom att ansluta till fler Partnerskap-tjänster för backupande. Administrationen blir ofta mer ork-/tidskrävande än med Partner. Partnerskap är ännu i alphaversion och utvecklarna överväger att göra en modul till Partner istället, men i dagens utvecklingstakt är detta långt borta.

För norrlänningar etc. finns Ensamhet’n. Inte så mycket funktionalitet, men det täcker grundbehoven och lämnar mycket lagringsutrymme för annat. Ofta paketeras Ensamhet’n med t.ex. BBS-klienten Stön, Jämmer & Ojande genom vilken du kommer åt några mycket aktiva diskussionsforum och andra sidor på internet där man kan fördriva tiden.

Veckans Bejb och Draggens Finest

Det här är vad som får mig att småle ibland. Internets effekt på asociala media (ni vet, icke-internet?) och vice versa.

“Veckans Bejb” publicerade bilder av tjejer på Dragonskolan i Umeå, vilket i VK rubricerades som att de hängdes ut på nätet. Med tanke på att det gjordes utan personernas vetskap så går jag med på den benämningen. Till dessa bilder publicerades i vart fall kommentarer av diverse sexuell natur. Fruktansvärt kränkande tyckte många, däribland Tamara Spiric (v).

“Veckans Bejb” lades ner pga kritiken. Strax därefter har nu vad som sägs vara ett par nya redaktörer startat Draggens Finest. I Svar på tal-inlägget kritiseras Tamara Spiric rätt så hårt – och vips så var den ordinarie feministrelaterade smutskastarstriden igång igen. Frågan som ställs är som vanligt: hade detta väckt debatt om killar “hängdes ut”? Det är inget Tamara Spiric bemöter utan kritiserar istället politiskt korrekt synen på könsroller. Till det inlägget kommer den bästa kommentaren jag läst i denna debatt än så länge, vilket nyanseras mycket bättre av signaturen “Sofie” än vår hårdhänte Spiric (min fetstil):

I det samhälle vi lever i är en bekräftelse som att bli vald till “Draggens finest” ett kvitto på att du är någon. Att vara någon är viktigt. Som killarna som driver bloggen säger så är tjejerna med på noterna angående publiceringen. Det tror jag på.

Jag förstår dina argument men jag tror inte att förbudet mot bloggarna är rätt ände att starta i. Så länge definitionen av framgång är en titel i en blogg för dessa tjejer så är det ett dött lopp. Visst handlar det om killarnas inställning till en viss del, men dom som har den slutgiltiga makten i denna fråga är tjejerna.

“Sofie” @ Tamara Spirics blogg

Att gå med stridsyxan mot ett par pubertala killar och hävda sig mycket bättre och säga “nänä, fyfy, be nu om ursäkt” ger inget annat än motsatt önskad effekt. Det styr upp irritation och man tappar respekt som maktutövare gentemot dessa individer. Det om något bör väl genuspretton vara medvetna om?

Slaget ligger i att faktiskt uppmuntra och visa båda könstillhörigheterna idag att kunskap, självmedvetenhet och non-retardedness faktiskt är vad som bör belysas. Feminister tenderar att föra den påstådda striden med helt felaktiga premisser. Att slåss mot patriarkatet är som att slåss mot väderkvarnar. Satan!

Hade man faktiskt lyckats utbilda folk i grundskolan och gett människor annat än sminkmetoder att tänka på så vore inte utseendefixering ett problem.

Umeå Ungdomskommun ratar ungdomars kultur

Nu har den artikel jag väntat på kommit i VK äntligen. Jag preppade med VFs artiklar tidigare. Det handlar om upproret som dragits igång av några av Umeås coolaste musiker. Många människor har reagerat – och jag uppmanar folk att skriva på namnlistan mot detta agerande.

Men nu har kommunen beslutat att de runt 20 banden som spelar i de två replokalerna inte får vara kvar med sina analoga instrument. De lever helt enkelt om för mycket och snart flyttar även Kulturcentrum för barn och unga in där.
– Kör de fullt race i replokalerna störs hela gårdsverkamheten. Då klarar vi inte normerna för arbetsmiljö, säger Hans-Erik Bergström, fritidschef på Umeå kommun.

Jamen, man kanske inte borde skyfflat in barnverksamhet i ungdomens hus i första början? Lägg skulden där den hör hemma. Vem trodde att verksamhet för 10-åriga barn hör hemma i ett hus med målgruppen 15-25 år? De har jättebra verksamhet som bör fortsätta – men… The fuck?

Det hela grundar sig, för den konspiratoriske, i att man på kommunnivå vill få bort all verksamhet från Mimerskolans grusplan. För att bygga ett badhus mitt i centrum. Även om random invånare vill ha det – endast centrumhandlarna är intresserade.

Så, man måste skicka Kulturcentrum för Barn och Unga någonstans – och det fort. Det finns ingen egentlig lokal, så man tar Hamnmagasinet – Ungdomens Hus. Som tur är har en nyttig idiot till verksamhetschef tillsatts c:a ett år tidigare (kort tid inom den byråkratiska kommunen I guess). Denna chef kan inte svara på något ö.h.t. – eller vill kanske inte – om vad som händer i huset. Inte ens för oss som har verksamhet där och blir utkörda till nyår. Svaret har hittills varit – från Cecilia Bergström, verksamhetschef – “ingen vet riktigt vad som kommer att hända”. Konstigt svar att komma från den som har slutligiltigt ansvar för verksamheten i huset må jag säga. Särskilt när jag frågade det där efter sommaren i år. För bara någon månad sedan.

Svaren fram tills att det var för sent gällande replokalerna ifråga har varit “de ska ljudisoleras”. Vilket givetvis har varit ett skeptiskt förfarande, men klart genomförbart i praktiken. Fast nu – vilket har gett upphov till den nuvarande folkstormen – har helt plötsligt agerandet blivit “fuck you, replokalerna ryker”. (digitala “replokaler” i form av DJ-utrustning och så finns redan på Hamnmagasinet)

– Kör de fullt race i replokalerna störs hela gårdsverkamheten. Då klarar vi inte normerna för arbetsmiljö, säger Hans-Erik Bergström, fritidschef på Umeå kommun.

Vad är motivationen? Jo, att arbetsmiljön störs. Vilken arbetsmiljö? Ja inte de ungas i alla fall, även om det är Ungdomens jävla hus. Ungdomarnas arbetsmiljö är ju replokalerna och övriga rum som nu ryker från Hamnmagasinet.

Ännu bättre ord från Hans-Erik Bergström är dock uttalandet i VF:

– Det är ett problem med buller där sedan tidigare och när det nu ska rymmas ytterligare verksamhet i huset blir det ohållbart, säger fritidschefen vid Umeå kommun, Hans-Erik Bergström.

Det har inte varit något jävla problem. Om någon borde veta huruvida det är ett problem borde det vara jag som suttit vägg i vägg med en av nämnda replokaler i ett och ett halvt år utan problem och kunnat videoredigera, handleda praktikanter, arrangera, dokumentera huset och stadens kulturliv samt verksamheter och utveckla sändningsteknik för en tv-kanal. No problem.

Bort med ungdomarnas verksamhet, de har inte i vår kommun att göra. Ruinera vår framtida musikscen, please. Skit i att fråga ungdomarna eller för den delen faktiskt planera tillsammans med dem. Sätt in en verksamhetschef i Ungdomens Hus utan erfarenhet av ungdomsverksamhet, smäll in helt andra målgrupper i samma utrymmen och fasa ut dessa skränande ungdomar en gång för alla. Att urinera våldsamt på Galaxen var inte nog, antar jag. Se nu till att avsluta jobbet och institutionalisera ungdomar och amatörkultur. Please, do.