Tag Archives: prefix

Att spika är forntida (man blir den teknik man brukar)

Mikael Hansson, informatör vid Infotech Umeå (en del av Uminova Innovation), skriver bl.a. på umealive.se. Nu senast är det på VK-bloggen med tidsenliga tankar om forn- och framtid.

Utgångspunkten är att man av tradition bokstavligen spikar upp sin doktorsavhandling. Nu har Umeå Universitet avskaffat detta och likställer nu elektronisk spikning, vilket givetvis kommer att få färre att göra en “fysisk spikning”. Att bevara uttrycket “spika” och dessutom sätta dit prefixet “e” gör inte det hela mindre löjligt. Men tiderna förändras ju och traditioner därefter – även om det som ersätter inte är tradition i samma “let’s get together”-bemärkelse.

Så vi ersätter traditionsenliga, muntra, lustiga och humoristiska beteendemönsteer med något som snarare liknar effektivisering och strömlinjeformat liksinnande. Även om klassiska julkort fortfarande håller ställningarna så är Mikael Hanssons reflektioner viktiga att hålla i åtanke:

  • Slut på julkortsskrivande.
  • Inga fler besök till videobutiken för att hyra film eller vänta in tiden som tv-tablån dikterar.
  • Aldrig mer säga: “Jag har bara en bild kvar, ska ta den och sedan lämna in rullen”.

Och för att tillägga på besöket till videobutiken så är “dubbelkolla att VHS-kassetten är tillbakaspolad” sedan länge svunnet.

Mikael Hansson med en framtida kvällssyssla för många. Från inlägget "Kan e-boken bli min vän?".

Fast även om det är bekvämt i många fall, särskilt det med videobutiken, innebär mycket av detta en borttappad lustighet i vardagen. “E-spikning” t.ex. – what the fuck? Istället kommer det till nya traditioner allteftersom. Vad är dock det värt om man jämför med vad vi förlorar?

  • Kolla mailen på morgonen och flera gånger i timmen efter det.
  • Uppdateras från femtielva nyhetssidor i mobilen, eller whatever.
  • Se alla möjliga dåliga tv-serier på håltimmar/lunchraster.
  • Störas i sömnen för att mobilen inte är inställd på “Ljudlös”.

Jag är en stark förespråkare av att digitalisering och teknikskiften inte är frälsare och lösningen på världens, eller ens i-landens, problem. Vi ska givetvis utnyttja fördelarna och använda oss av de underbara nya verktyg som finns. Glömmer vi dock i bekvämligheten bort hur man använder hammare och maler sitt eget mjöl är vi inte långt ifrån ett förhistoriskt samhälle. (Eller en kinesisk supermakt för den delen.)

Man blir vad man äter.
Man blir som man umgås.
Man blir den teknik man brukar.

Jag vill ha ett fulkulturens manifest

Om man ska författa ett fulkulturens manifest, vilka delar ska då vara med?

Googlar jag runt så hittar jag mest folk som använder “fulkultur” bara som ordvits, som ett begrepp för att beteckna oseriös kultur och till och med dra någon slags klassanalys över begreppet. Eventuellt hittar man någon som diskuterar att vad vissa snobbar hävdar är dåligt egentligen är bra, men det använder fortfarande finkulturen som norm.

I en del lägen kopplas fulkultur ihop med alkoholförtäring, och i en del fall saknar jag definitioner ö.h.t. Dessutom verkar det mesta kring begreppet inte ha uppdaterats på ett eller ett par år. Så det är på god tid att man styr upp vad fulkultur faktiskt är:

  • Opretentiöst. Jag har på sistone använt detta begrepp ganska mycket och bl.a. rett ut ungefär vad jag menar i en konversation med med Isak Falk-Eliasson.
  • Kostnadseffektivt. Eller måste det vara det? Kanske det blir en följd av att inte vara pretentiös. Här blandar jag gärna in t.ex. DIY-anda och annat grundläggande för realkreativitet.
  • Osjälvt. Ett begrepp jag inte är helt säker på vad det betyder. Det är inte “osjälvisk” och inte riktigt “osjälvständig”. Men överlappar säkert på flera ställen. Ordet kommer från Osjälvständighetsfestivalen.

Är “osjälv” kanske att det inte skapas av någon särskild? Att det fulkulturella är sådant som [kan] skapas av “the commons”?

Sådant jag personligen inte vill tillskriva fulkulturen är:

  • Motsats till finkultur. Jag tror inte på motsatsförhållanden inom kulturen, det segregerar endast. Kontraster ska utnyttjas för att nå nyskapande, inte orsaka grupperingar och uteslutande. Det räcker med punk vs synth, så att säga.
  • Omainstream. Och särskilt inte anti-mainstream. Fulkultur tilltalar inte den stora, grå massan kan jag gå med på. Fast om något fulkulturellt trots allt blir mainstream är det ju bara bra. Det är ju fortfarande fulkultur om det följer de övriga principerna i vårt kommande manifest.

Omainstreamheten är en egenskap som förövrigt delas väldigt mycket med just finkulturen. Mycket som klassas finkultur är ju som t.ex. avantgarde, vilket jag personligen tycker är superawesome och mycket väl kan dela stjärterum under fulkulturens parasoll.

Sedan älskar jag verkligen hur min norrländska/västerbottniska gör tydliga anspråk i denna text. Prefixet “o” är en underbar kreation. Kort, enkelt och gör all skillnad i världen.

Låt höra om någon har fler förslag på vad fulkultur är och inte är. Jag är idel öra.