Tag Archives: pplive

Piratpartiet är inte en familj

Piratpartiet är inte en familj. Dels är analogin dålig ur den rena aspekten att man kan värva medlemmar, så då är vi väl snarare som en “la familia”. Dessutom är det mycket häftigare med kostymer, pressveck och Tommy guns än gulliga små barn som springer omkring och en farmor som nyper en i kinden. Gangsterhistorisk korrekthet åt sidan.

Häftigare än din familj.

Marit Deldén på “Grodorna kokar” har uppenbarligen fått goda vänrelationer – typ-som-familjemedlem alltså – genom Piratpartiet. Det finns andra som snarare dragit med sina vänner och på så vis gjort något kul av det hela. Grupptillhörigheten och familjetänket hjälper givetvis moralen inom partiet på sätt och vis – men skapar samtidigt exakt samma vi-de-tänk som alla andra sorts grupperingar. …skriver jag, väl medveten om att det har varit retoriken från styrelsen ända från partiets början.

Det här är inte riktat särskilt mot Marit Deldén. Så får det inte uppfattas. Hennes inlägg råkar bara vara det inlägg jag sett refereras till och berömmas mest. Jag har ingen aning om hur hon tycker och tänker egentligen. Vad jag påtalar är snarare fenomenet att bygga vänkretsar efter partipolitik. Och att se politiska överenskommelser som något liknande vänskap.

Ursäkta att jag är så krass. Vill man hitta vänner får man väl hitta vänner på det sätt man vill. Men när folk tappar distansen och börjar se Piratpartiet som en familj går det lite väl långt. Jag kanske är den upproriska tonåringen som vill fly hemifrån i det fallet, men jag tror inte på familjetänket. PP är ett parti – ett jävligt rationellt baserat parti – och det är vad medlemmar bör förhålla sig till, inte kompisklubb eller familj.

Internet öppnar för en lättsammare öppenhet, granted, men att vi båda vill ha delad kultur och en förnuftig syn på privatliv betyder inte att jag bryr mig om att du har PMS eller att flickvännen nyss gjorde slut.

Att sälja toapapper i skogen

Birgitta Markinhuhta, en vän som är väldigt engagerad särskilt i rockmusikens Umeå, frågade mig följande:

Förlåt jag är seg i huvet fattar inte allt…men folk som försöker leva på skriverier eller musik….Dom måste helt enkelt sälja sina alster på annat vis ? Och jobba med nåt breve i bästa fall , för vem vill leva på samhället om dom har förmågor till eget bidrag till sin försörjning.Jag grubblar nog på en enklare nivå än dej…Funderar ofta vad folk lever på

Frågan kanske egentligen är vad folk lever för. Kontexten är fildelning och stekta sparvar (…vilket jag drog upp). Såhär blev mitt svar i alla fall:

Ah, den svåraste tankeställaren av alla. Exemplarförsäljningen. Säg mig, vari finns egenvärdet i ett exemplar av ett musikaliskt stycke.

Vi i den digitala generationen har växt upp med ett samhälle där musik, litteratur och annan kultur betraktas som den gjordes innan “plattan” kom till. Innan ett exemplar blev en produkt som blev en försäljning. Idag råder oändligheten. Den går inte att sälja.

Kulturens ekonomi är på väg tillbaka till något liknande allemansrätten. Förutom att nu kan inte bara enstaka förbipasserande, utan faktiskt hela världen, “tälta gratis” i din privatägda skog.
Och tänk dig om världen vill komma till just din skog för att tälta – vilken chans du har att kommunicera. Med alla. Samtidigt. Momentant. Gratis.

Sätt upp en stuga och hyr ut rum åt bärplockarna, liksom. Det kan ju ingen annan än markägaren göra.

För inte har man väl någonsin, i en märkbar utsträckning, kunnat leva på att sälja sin musik som man säljer toapapper? Även om alla drömmer om att vara fotbollsproffs, musikkändis eller VD på toapappersfabriken…

Ett lokalpolitiskt experiment i Umeå

Inom en vecka kommer jag att till Umeås fullmäktigepartier skicka ett mail till vardera gruppledare. Mailet kommer att användas som mätinstrument för att bedöma varåt mina krafter bör riktas i bearbetningen av kommunpolitik på det/de områden jag finner intressanta/relevanta.

Jag kommer att presentera kort vad jag tror blir ett par ämnen där jag har uppfattningen att Umeå kommunfullmäktige kan påverka. Dessutom är min uppfattning att vad jag påtalar är politiskt obundet, så det handlar inte om ideologi eller sådant crap i grunden. Det går att tolka in, ja, varpå jag gärna ser kritik som kan hjälpa mig förtydliga den konkreta, praktiska rationaliteten i förslagen.

De ämnesområden jag kommer att beröra i mailet är starkt kopplade till mina intressen och således saker jag brinner för. Denna första runda grundar sig i samma tankegångar som håller mig aktiv inom Piratpartiet och har samma mål:

  • Öppna standarder i kommunens verksamhet
  • Fri mjukvara i kommunens verksamhet
  • Indexerad, gärna wikifierad, tillgång till kommunala beslut etc.

Inget parti i fullmäktige kan rimligen vara mot detta. Det finns inga ideologiska motsägelser mellan demokratiska principer och demokratiska partier. De som snappar upp på vad jag har att säga skulle ha en helt ny plattform att arbeta efter – vilket i sig kan gynna dem i valdebatter. Om alla nappar på det, så är ju det en seger i sig (förutsatt att det genomförs).

Mitt experiment ska alltså kolla om engagemanget från partiernas gruppledare är starkt nog i de frågor jag brinner för. Annars kan jag inte rekommendera det partiet till de som inte bestämt sig än i valrörelsen senare detta år, 2010. Är engagemanget från gruppledarna begränsat bör det åtminstone delegeras till partiernas ansvariga för det området. Saknar grupperna en ansvarig för området får de skylla sig själva, eller försöka styra upp sig när de nu får chansen.

Med detta menar jag inte att jag på något sätt skulle ha möjlighet att påverka valet. Däremot erbjuds härigenom en helt ny sakpolitisk fråga på Umeås arena. Jag hoppas att våra lokala politiker tar chansen att göra det till en valfråga. Kan vi statuera en genomgående självklarhet för öppenhet och transparens så kanske de inte behöver oroa sig över Piratpartiet så mycket på riksnivå…

“Social media” does not mean “Facebook and Twitter”

There’s a constricted idea of what the internet is capable of. Social media is immediatly attributed to Facebook and Twitter because they’re the biggest players on the field. In Sweden, Spotify is getting great press even though Jamendo is the superior choice for music distribution. The internet is not trade or services – it’s communication.

Someone suggests teaching Facebook to schools to make them understand social media. But if we attribute it the label “social media”, do we not suggest much more than a lucky US-based company which merely offers a centralised, restrictive, surveilled and censored service? This post is not aimed at that specific article however. It’s much more general than that.

What we see today are only a proof of concept for a baseline of possibilites available by way of the internet. The current “globally used” (what about Brazil and China?) services are all centralised and restrictive. We are bound to see future development in even more awesome social networking technologies available to common internet users – similar to Google Wave. Today we have user-created services with user-generated content and the key of the future is decentralization. This implies even more social interaction, resulting in greater user-based filtering.

Personally, I’m seeing the world from a technical point of view. Unfortunately, for the end-user, the development process is often irrelevant. Free software is thought of as “free as in beer”, not free as in speech. Culture is copied and fileshared without regards to copyright laws, and thus Free culture is also viewed just as if it wasn’t priced. The steps to a common understanding of librethe right to use, modify and share – seem long and far away. Nevertheless they’re prerequisites for future development in online social networking.

Then how do we change this nihilistic, disrespective view on social media’s true nature? One might start with presenting Twitter’s main open source competitor identi.ca, using Creative Commons Attribution licensing. Also there’s the open source WordPress, which I use, that is superior in all aspects to any proprietary platform such as Google’s Blogger or Sweden’s popular “blogg.se”. Another service is the unfortunately closed source Flickr, but at least CC-licensing is a given choice there.

If the general public starts recognising what separates these services from the proprietary and restrictive ones, we are not far from a social media revolution. One might not immediatly think about it, but copyright issues today enforce a noticable restriction on social media development. Sites like YouTube are more successful than progressive open source alternatives simply because they have a legal department financed by Google. Free licenses, however, effectively reduce the amount of bureacracy needed to come up with new ideas.

A lighter copyright regulation would immediatly spawn several new internet top sites. To catch a glimpse of the future-to-be, compare the all-praised Spotify with its direct libre counterpart, Jamendo. The latter allows you to listen without registration, payment or advertisement. Jamendo also allows you to choose your music player of choice, embed it on other web services, download entire albums for offline-access. Heck, Jamendo even lets you support the artists and easily share your own works! From what I hear, Spotify can’t do any of those things.

The future is decentralization. With my above conclusions, users can soon also take part in the distribution, not just generation, of content. It’ll be harder to make mad profit, so there’ll be resistance – but this also introduces significantly lower costs. Given that the internet isn’t crippled along the way, we’ll be getting there site by site, API by API. Open standards, one by one. Shortly followed (or introduced?) by Free – libre – software implementations. Paving the path for true social networking.

Update 2009-12-31 14.23: I forgot to mention the most important part about Jamendo – they allow you to upload your own, independent work to benefit from the entire Creative Commons community.

Cory Doctorow, I found through the EFF, mentions that anyone against DRM-free e-books by consequence wishes to abolish the printed book, since printed books have an ancient history of being shared regardless of copyright. That’s exactly why social media can’t be social as long as we’ve got specific laws which are different from afk social behaviour.

Fuldelning, fulkultur, finkultur och findelning

Såhär skriver TT i en av DN publicerad artikel.

Det är kanske inte så svårt att lista ut att fuldelning har med olaglig fildelning att göra. Men vad är könskonträr, grindstad eller prokotta? Det enda de har gemensamt är att de finns med i Språkrådets årliga nyordslista.

“Fuldelning” är givetvis vad jag fastnar på i artikeln (även om jag tycker att “slidkrans” är ett fint tillägg det med). Det handlar alltså om den illegala typen av “fildelning” vilket i sig är samlingsbegreppet för all sorts fildelning. Jag saknar förstås nu ordet “findelning”, men det kanske går att använda ändå i och med att jag är neologist.

Alltså måste ju “findelning” vara när man “gör rätt för sig” – fildelar lagligt. Prefixmässigt brukar ju däremot “finkultur” vara sådant som tillhör en elitistisk klick, så det vore kanske lite magstarkt att språkfästa en klassuppdelning av kulturbrukare. Fast det förstås, findelning kan ju i så fall göras med allt – dålig kultur brukar dock kosta pengar och vara för oerhört begränsat bruk.

Kanske det heter fuldelning eftersom det man fuldelar är dåligt? Backstreet Boys, Per Gessle och sådant är exempel på renodlat dålig kultur. Således bör spridandet av den kulturen betraktas som något fult i sig (t.o.m. om man betalar!). Till skillnad från finkulturen så är ju däremot den kära fulkulturen ofta tillgänglig på enkla sätt och bör fortsätta spridassmarta sätt.

Common Culture Duck of Umeå

Jag är nämligen en förespråkare av fulkultur – ett begrepp vilket jag f.ö. gärna ser definieras. Inom fulkulturen sker klassdelning hela tiden (höhö). Fulkulturen “findelas” hela tiden – det brukar t.o.m. vara tanken från första början att man ska kunna göra det fritt. Det är sällan “fulkreatörer” vill följa storbolagens pipa och avsäga sig sina upphovsrättliga fördelar. Det är mycket bättre med some rights reserved än all rights to Big Four liksom.

Nej, “fuldelning” tycker jag nog inte om som nytt uttryck. Lyckligtvis är dock fuldelning ett minne blott sedan jag började gräva i Creative Commons-världen. Nu är det nästan bara fin fildelning av fin fulkultur som gäller – bra som dåligt. Jag har ingen nytta av fuldelning längre. Må detta nya ord vara kortlivat det med.

Umeå IT-kommun censurerar igen

Jag tror att Tomas Ward vid Umeå (“IT-kommun” 2007-08) snart börjar ogilla mig… Nu senast har jag skickat förfrågan om avcensurering efter att ha läst Carl Johan Rehbinders inlägg där han nämner att hans blogg förmodligen är filtrerad lite här och var. Det visade sig att Umeå kommuns webfilter blockerade sidan på grund av “sex”. Okej att han är medlem i Piratpartiet och är rätt sexualliberal, men det betyder inte att det är okej. Inte ens om man använder Websense.

Intressant har tidigare även varit Fredrik Holmbom, även han piratpartist, vars blogg var censurerad i Luleå kommun. Fast han verkar klara sig undan Umeås motsvarande bakvända censursystem där man skjuter först och hoppas att någon orkar rapportera felaktigheter. Och Luleå har nu skärpt sig för denna gång.

Följande skickade jag till Tomas Ward, som administrerar filtret, om Rehbinders blogg i alla fall:

Subject: Ännu en blockerad sida

Halloj, ännu en blockerad sida jag skulle önska fick bli borttagen från
Websenses moralpanikdatabas:

http://tantrikblog.wordpress.com/

Tydligen är det en massa sådant där ohemuligt såsom diskussioner och
information kring icke-fortplantningsrelaterade intima relationer.
Jag hade nämligen tänkt att degenerera framtida generationer med denna
hemska, anti-puritanska propaganda.

Jag börjar bli skeptisk på om jag ö.h.t. vågar använda uttrycket “sex” när
jag kommunicerar med kommunanställda. Hint, hint.

…men nu börjar jag i alla fall få ännu mer pepp att snacka med t.ex. Jan
Långström om detta. Samt fila på medborgarförslag att bygga censurfilter
från _rätt_ håll. Inte bara huxflux låsa ner halva internet baserat på
något dumt standardfilter från ett uppenbarligen kasst företag – vilket
sedan orsakar ett behova av administration pga alla grava misstag som
Websense verkar lyckas med…

Tack för att du stått ut med mig och alla mina förfrågningar än så länge i
alla fall! Vad är jag uppe i, 3-4 sidor eller så?


Mikael Nordfeldth
mmn@hethane.se
070-5657637

Senast var det Johanna Sjödins blogg, och innan dess Piratbyråns hemsida. Jag har rapporterat något fler fall av helt felaktig och missriktad censur också, fast jag tror jag dissat frapedia.se än så länge. Jag vill minnas att jag resonerat lite kring övervakningen också.

Vad jag inte förstår är varför man inte faktiskt censurerar sidor som orsakar problem utan istället – som jag skriver i mailet – råkar “huxflux låsa ner halva internet baserat på något dumt standardfilter från ett uppenbarligen kasst företag”. Det innebär ju bara helt onödig administration och helt missriktad censur på ordinarie kommunikation mellan människor.

YouTube now has at least one illegal music video

Ha-haw! Really good timing, I must say, that a new video site has been launched to stop illegal music videos. This just after I’ve published an illegal music video myself [Swedish post with reasoning]. On Google’s YouTube.

EMI, Sony och Universal have teamed up with Google. Together they have launched the site Vevo, which offers music videos.

However, my music video upload is illegal in a much more interesting fashion than random culturally unbothered kids who upload music videos with Lady Gaga and Kanye West respectively. Let me present what I’ve actually (not) done by sharing the previously linked music video to YouTube:

  • I’m not infringing the founding rights of the creator (Swedish: upphovsrätt) on a random video track with half-naked hoes, bitches and hoes.
  • I’m not infringing copyright to the recording of artist Donovan’s song and guitar.
  • I’m not infringing the right to attribution either (Swedish: ideell upphovsrätt).

So what’s the problem? Well, one must remember that also text and melody are protected by the founding rights (which in Sweden incorporates copyright). Besides, these two elements are what most YouTubers are looking for, right? The video track itself is merely a tool for creating a broader experience – not something you’re specifically looking for in most cases. Granted, people are looking for the original rather than some garage cover – but that’s beside the point considering what’s copyrighted is the immaterial text and melody.

Please note also that Donovan – the poor artist (Swedes: kortföretag får mer än låtskrivare) who’s the victim of my infringement, does not have founding rights to anything other than just text and melody. So the only illegality which could possibly generate arguments of morals for Donovan is that “illegal music videos” contain his text and melody. Thus my filesharing is just as “bad” as the music videos Vevo “must stop” (Swedes: DN tycker att deltagarkulturen “måste stoppas”).

The interest for music has shown to be great on YouTube […] and users often upload prohibited versions of popular songs. Most are removed nowadays.

Tee-hee-hee! I feel like a cigarette-shoplifting 13-year old right now. I’m like the big criminal, like you know, yeah. Generation Gratis ftw. I mean, this self-recorded (static camera movement) clip with music performed by a singer-songwriter “is theft, pure and simple” too, if one listens to the debate noise. Would you like to see my illegal upload by the way? Here, have a look – just make sure you don’t break the law yourself by downloading it (streaming doesn’t exist):

[youtube v10oDeQDzZo]

Well anyway. I hope you enjoyed the illegal music upload. Being a member of Piratpartiet in Sweden, I feel it is important to discuss these small, in the general population often overlooked, consequences of a law which is supposed to increase creativity. Now allow me to finish off this post with a self-explanatory (according to me) quote which explains the media industry our world has to deal with. To a great extent because of the copyright dilemma:

Vevo does not work in Sweden yet. When it comes here is uncertain.

Kortföretag får mer än låtskrivare

Informationsflödets överflöd (eller: jag kandiderar till PPs riksdagslista)

Det är mitt fel att jag ser ut så, inte fotografens. Foto: Carl Johan Rehbinder (2009)

Carl Johan Rehbinder, som tagit pressbilden jag fick användning av i Ipred-debatten, ställer upp i Piratpartiets val till riksdagslistan. Det gör jag också. Det gäller alltså valet av vilka som ska kandidera till riksdagen 2010 för Piratpartiet.

Som vanligt när det gäller information så blir det i slutänden en närmast oöversiktlig ström av data man handskas med. Processen har inneburit att alla medlemmar fick anmäla sig och att det från detta sållas ut kandidater genom medlemsomröstning. Sista tjing vill jag minnas att partistyrelsen har på att stryka eventuella “dåliga” kandidater – typ om uppenbara foliehattar eller jobbiga rättshaverister tagit sig in i listan. Vissa är mer jämlika än andra, så att säga.

Men ja. Carl Johan Rehbinder har påbörjat det suveräna arbetet att försöka sålla fram bra kandidater som man kan rösta på med gott samvete. Metodiken tycker jag låter slående och kommer definitivt att använda mig av hans råd när jag själv väljer kandidater. För det är fler än bara ett personkryss man gör nu när det väljs internt i Piratpartiet till riksdagslistan.

Jag tänkte mest bara upplysa er om att det börjar närma sig ett internval och att det kan vara vettigt att börja hitta kärnkandidater. Vill man på sin personliga lista ha kända namn, ihärdiga aktivister eller snarare en geografisk representation? Oavsett vad så är det 250 namn som ska bli upp mot 20-22 eller vad det var, vilket jag tycker låter jobbigt nog i sig.

Att jag sedan känner till många fler än 20 av dessa kandidater som närmast förtjänar en riksdagsplats genom sin aktivism gör det inte lättare, när man väl fått bort det övriga packet. Fast jag är övertygad om att Rehbinder (som har sin plats på min mentala lista redan) kan komma att hjälpa mycket på traven:

Så. Efter en första grovrensning är jag nu nere på 168 kandidater, från 250, och det känns bra. I nästa blogginlägg om kandidatvalen ska jag redovisa hur jag med hjälp av Piratpartiets webforum rensar bort dem jag bedömer som stolpskott, oengagerade och allmänt inkapabla, och hur jag sen hittar guldkornen bland dessa 168 personer…

följ hans inläggserie i sökandet efter en bra PP-lista. Demokrati är kul!

Politiken idag suger (eller: jag kandiderar till PPs riksdagslista)

Jag har märkt av ett ökat antal diskussioner och tankar kring vänster- och högerskalans vara och icke vara på sistone. Närmare bestämt sedan Folkpartiet och Miljöpartiet sagt sig vara okej med att regera tillsammans.

Mest intressant tror jag har varit Ola Nordebo, politisk ledarskribentmojs på Västerbottens Kuriren, som deklarerar att vänster-högerskalan är en floskel:

Vänster-höger-skalan äger inget förklaringsvärde i praktisk politik bortom banala floskler, den existerar inte

Ett annat välformulerat inlägg är från den musikaliska duon Kreti och Pleti som diskuterar svensk politiks retoriska kris.

Så vad är då felet i dagens politik? Egentligen brister det redan på första steget. Dagens politiker har inga visioner, inga drömmar, inga långsiktiga mål eller knappt ens några reformförslag att argumentera för.

Det är skönt att se att flera spektran av politiken märker att det mesta som talas idag är goja. Jag menar, jag är ung och har tyckt så mest hela tiden under min uppväxt. Det är något jag tänkt varit gemensamt för alla generationers yngre år – otåligheten och “men det är ju bara att”-tänket. Fast växande antal (procentuellt) verkar tycka att politiken går åt fanders.

Alla närmar sig varandra och debatterna blir totalt jävla lame. Varför bry sig om politik när alla ändå tycker likadant? Jag kör vidare på Nordebo-länkandet och ser över påståendet att blockpolitiken inte ger svar i alla lägen.

Går det att få ihop ett fungerande regeringsalternativ med fyra partier med så skilda idétraditioner som M, Kd, Fp och C skulle det givetvis i ett kritiskt läge vara möjligt att kompromissa fram ett alternativ även med Mp och S. Blockpolitiken förvrider synen på många.

För frågan är vad nyttan egentligen är i att fördela politiken i block. Vänster/höger betyder, enligt floskeltankarna ovan, ingenting. Eller snarare för mycket samtidigt. Det kan finnas större meningskiljaktigheter högerfolk emellan än det finns vänsterfolk emellan. Inte ens med 2-dimensionell politik blir det acceptabelt tycker jag personligen. Det handlar nog endast om att göra saker enkelt för den stora, grå massan.

Så vad gör man för att lösa suckassigheten? För att undvika t.ex. komplexiteten i ett parti som måste stödja dödstraff OCH förkasta aborträtten. Jo, för politikens framtid ligger i sakfrågorna. 2006 års riksdagsval “handlade om jobben” – 2010 års val vet vi inte riktigt än. Fast vad händer med alla andra delfrågor som man bufflas om fokus ligger på t.ex. jobbpolitik? De glöms bort, that’s what.

Min förhoppning är att svensk politik lär sig av Unix-filosofin “låt varje enskilt program göra en sak väldigt bra”. Varför prata gott om en sak men samtidigt smyga in grisen i säcken genom ett partiprogram som ingen vanlig dödlig läst? Lär av Piratpartiet – där grundläggande principer diskuteras genom rationalitet utan att låsa fast sig i en ideologi. Tänk att få diskutera politik rationellt – istället för att tänka “så tycker inte jag, för jag är höger/vänster”. Ideologi kan vara skadligt.

Med dessa ord har jag tänkt annonsera ut att jag kandiderar till Piratpartiets val av riksdagslista. Jag är piratpartist av följande anledningar – vilka tillsammans även hjälpt Piratpartiet att tycka Rätt(tm):

  1. Piratpartiet försöker inte lösa alla problem i hela världen. Politiken löser specifka problem med samhället och krockar inte med någon demokratisk ideologi.
  2. Piratpartiet arbetar öppet. Vem som helst kan granska verksamheten och delta i utvecklingen. Begränsad politik begränsar makt/inflytande – vilket leder till begränsad korruption.
  3. Piratpartiet är starka förespråkare av subsidiaritetsprincipen. Vilket överensstämmer med Unix-filosofin om ett välskrivet program per uppgift.

Jag är en stark förespråkare av fri mjukvara och kultur. Att kunna ta del av, modifiera och sprida vidare verk är en naturlig del av informationssamhället.

En öppnare demokrati är även nödvändigt för att stå emot den utveckling mot ett storebrorsamhälle som märkts av tydligt på senare tid.

Min kandidering till Piratpartiets riksdagslista är att betrakta som ett rent och skärt stöd för att bena ut sakfrågorna från de politiska blocken. Många är överens om mycket – prioritera detta på dagordningen. Låt inte ideologi hålla tillbaka beslut bara för att “andra sidan lade förslaget” t.ex.