Tag Archives: polisen

När polisen gömmer mikrofoner i dina julklappar

Skickade följande insändare till Västerbottens Kuriren, hoppas den publiceras. Även om jag publicerar den här, då VK alltid vill ha ensamrätt till allt:

Myndigheter världen över följer ISIS/Daesh förtryckande ideal galant. De senaste månaderna har länder såsom Sverige, England och Frankrike kommit med lagförslag och som hävdas agera mot terrorhot men egentligen slår undan medborgares demokratiska rättigheter.

Först och främst ska det bli olagligt att använda inslagning, t.ex. kuvert, när man skickar post.

Alla avsändare i postsystemet måste använda sina riktiga namn, “god jul önskar Tomten” är inte acceptabelt och resulterar i att försändelsen konfiskeras.

Sedan ska alla paket, t.ex. släktingarnas julklappar, öppnas och analyseras för att sedan skickas vidare utan ett spår från granskningen.

Ifall julklappen innehåller ämnen som kan tillverka bomber, t.ex. socker eller batterier, hamnar både avsändaren och mottagaren på en lista över misstänkta terrorister.

Misstänkta terroristers paket utökas sedan med dolda mikrofoner samt videokameror som sänder ut sin information till bland annat osäkerhetsmyndigheter såsom FRA, NSA m.fl. vilka bara svarar till hemliga domstolar.

En perfekt dystopi skulle de flesta hålla med om. Färre vänder sig dock mot lagförslagen när de utformas för att främst påverka den digitala världen: att förbjuda kryptering, pseudonym och rätten till ett privatliv. I praktiken innebär det dock, i ett uppkopplat samhälle, exakt samma sak som mina analogier ovan.

Skillnaden i den digitala världen är att det är praktiskt genomförbart att t.ex. avlyssna din kommunikation (implementerat av moderaterna, med USA som förebild) och låta polisen installera trojaner på din dator (föreslås av socialdemokraterna, med Tyskland som förebild).

Tycker vi, vars samhälle det handlar om, att det är okej?

TT-språket och “Polisens Facebooksida”

Har stört mig länge på att man beskriver sidor på Facebook som något personer och organisationer äger. Skickade iväg en fråga till nyhetsbyrån TT om detta:

Hej, jag läste nyligen en nyhet (och den är inte direkt ensam av sitt slag) där svenska polisen publicerat information på en privatägt företags hemsida, Facebook. Sedan beskrivs det i nyheten som att det är “Polisens Facebooksida”, trots att de inte har några rättigheter eller ägandeskap kring denna. Facebook har ju 100% kontroll och det enda Polisen gör är att producera material likt en vanlig artikelförfattare.

Är nyfiken på om TT, som arbetar med journalistiskt språk, har någon tanke kring detta eftersom det absolut tillskriver ett ägandeskap på något som absolut inte har med det att göra. Polisen är ju förstås i en kund-relation till Facebook, men de kan inte göra några juridiskt understödda anspråk på varken domännamn, sidans URL, upplägget (tillhörande reklam m.m.) eller ens dess fortsatta existens mer än att säga upp det (vilket Facebook alltså kan göra när som helst utan att Polisen har något att säga till om).

Polisen, PDFerna och FSFE

Som uppföljning på mina gamla inlägg Brev till PDF-polisen och Kommersiell reklam på Umeå kommuns hemsida så fortsätter jag i PDFreaders-kampanjens anda att uppmana myndigheter och dylikt att inte bryta mot EU-konkurrenslagstiftning:

Tydligen har de ingen registratormail, så jag skickade in på sidan för Synpunkter på webbplatsen. Och tydligen missade jag att byta ut “en kommuns” mot “polisens” innan jag skickade iväg (se överstruket nedan):

Hej Polisen!

Jag noterade att Polisen gör kommersiell reklam för en programvara på sin webbplats. Just nu rekommenderar ni besökare på polisen.se att ladda ner den kommersiella programvaran “Adobe Acrobat Reader” på t.ex. sidan “Ansökan tillstånd konsert/musikevenemang “:
http://www.polisen.se/sv/Service/Blanketter/Tillstand/Vanliga-blanketter/Ansokan-tillstand-Konsertmusikevenemang/

Även om denna programvara är gratis för användaren så görs det samtidigt gratis reklam för ett specifikt företag. Att göra reklam för ett företags programvara och inte deras konkurrenter är inte förenligt med en kommuns polisens uppdrag och konkurrensrätten.

Ett sätt att åtgärda detta är att ni helt tar bort denna reklam. På http://fsfe.org/campaigns/pdfreaders/petition.sv.html kan ni hitta en lista över organisationer, företag och privatpersoner som stöder denna begäran genom att de undertecknat “Namninsamling angående reklam för properitära programvaror på myndigheters webbplatser”.

PDF är en öppen standard och det finns en stor mängd PDF-läsare, det finns inte något rimligt skäl att vare sig tvinga eller rådge användare att använda en specifik PDF-läsare. Det kan hända att särskilda formulär inte fungerar med alla PDF-läsare, men det finns ingen särskild som är unik i sådan funktionalitet.

Om ni vill hänvisa besökarna till hur de får tag på en PDF-läsare rekommenderar vi (FSFE) att ni erbjuder länkar till flera olika PDF-läsare och en text som säger “För att öppna den fil behöver du en PDF-läsare, här är en lista på några alternativ”.

På http://www.pdfreaders.org finns det flera exempel på PDF-läsare som ni istället kan länka till. De PDF-läsare som listas där är alla fri programvara, vilket betyder att alla kan använda dem i valfritt syfte, studera hur de fungerar, dela dem med andra och förbättra dem. De är också leverantörsneutrala vilket innebär att olika företag kan sälja, förändra eller göra programvaran till en del av de tjänster företaget erbjuder.

Om ni har frågor, eller skulle vilja veta mer om fri programvara och öppna standarder generellt så erbjuder såväl jag som http://fsfe.org/ er gärna stöd.


Mikael Nordfeldth
http://blog.mmn-o.se/
mmn@hethane.se
070-5657637

Polisanmälan för att hitta prylar?

Jag sitter just nu hos polisen och inväntar min tur att få lämna polisanmälan. Åklagaren är på tjänsteresa tills imorgon men det senaste jag hörde var att mina datorer väntade på teknisk utredning. Det var någon månad sedan, totalt har det passerat 8 månader sedan tillslaget.

Tanken jag har, som jag förvisso fick från en vän, var att om jag anmäler misstänkt borttappade datorer hos tekniska så måste de utreda att de finns där åtminstone. Så jag får veta att de inte tappat bort dem utan faktiskt har något slags kösystem.

Intressant var att mannen före mig sade “Då tar vi och bättrar på statistiken”… Som att det vore bra att vi hade hög statistik för polisanmälan. Hum. Ja det är ju bättre att han går till polisen än är tyst ifall det faktiskt skett ett brott, men t.ex. min anmälan kan man ju fråga sig om det ens är ett nödvändigt ont. Att anmäla polisen bör rimligen vara ett tecken på dålig organisation.

Update: Det visar sig att mina prylar fortfarande ligger i kö hos tekniska (dvs IT-forensikerna). De kan ha 1 år i kötid enligt polisen jag talade med. Mm, kanske man inte ska ha fler poliser på gatan utan snarare fler poliser som faktiskt utreder brott…

Så det blev ingen anmälan lagd i alla fall, de bekräftade ju (muntligt förvisso men jag ids inte vara rättshaverist och skitstövel nu) att mina prylar är kvar. Imorgon när åklagaren Kjell Jannesson är tillbaka har jag tänkt ringa och faktiskt kräva tillbaka mina prylar. Skadestånd ahoy.

Att psykla är roligt

Ett projekt som jag låtit gro i huvudet är det ännu inkompletta psykla.nu. Under en diskussion med ett par vänner för ett tag sedan så konstaterades det nämligen ännu en gång att väldigt mycket cyklar dumpas, stjäls och förstörs i Umeå. Hemska tider.

Faktum är dock att jag i princip lyckats hoppa mellan olika dikescyklar i allmänt dåligt skick den senaste tiden. Dikescyklar brukar antingen inte gå att växla, vara tröga, ha trasig kedja eller vara oönskade av annan anledning och således dumpade i ett dike. När jag använt dem lämnar jag de olåsta, vilket gör att ibland kommer någon annan att hoppa på den och cykla vidare. Som ett kretslopp.

Detta är givetvis olagligt, “egenmäktigt förfarande” eller något. Fast frågan är vem som klagar, för en tanke kan ju vara att fler fungerande – olåsta – cyklar på gatan desto färre kapade lås och cykelstölder. Naivt, kanske, men en klar fördel gentemot att faktiskt förstöra egendom.

Jag vill heller inte använda en cykel som någon förmodligen saknar. Detta bekräftade jag häromdagen genom att hitta en riktigt bra cykel till polisen, en cykel som otvivelaktigt var stulen och sedan föraktfullt dumpad vid älvskanten.

Dagen efter ringde polisen och sade att de förmodligen redan hittat ägaren. Denne var överlycklig att ha fått igen cykeln i alla fall, då de även om jag inte önskar hittelön i princip kräver att ge mig detta (jag kryssade faktiskt i “nej” av en anledning). Historian förtäljer i vart fall att jag inte på något sätt kunnat berättiga användandet av cykeln.

Frågan jag ställer mig då är givetvis hur många av de övriga cyklarna som jag använder som saknas. Samt ifall ägaren verkligen vill få tillbaka dem i nuvarande skick. Lägg här till mina intressen i att meka, laga saker och rent generellt bygga något. Svaret är då givet att mitt nästa mål är att rusta upp alla cyklar jag hittar.

Detta är dessutom en kamp emot tiden.
Umeå kommun vill nämligen att övergivna och trasiga cyklar städas bort från centrum.

Cyklar som bedöms som skrot skickas till skrotning omgående. Som skrot räknas cyklar som saknar väsentliga delar, t ex hjul, styre och/eller har så svåra skador att de inte går att cykla på.

Cyklar som har ett värde tas om hand, fotograferas och registreras. Det gäller även olåsta cyklar som uppenbarligen är övergivna. Lista på tillvaratagna cyklar överlämnas till polisens hittegods.

Cykel märkt för skrotning i Umeå Röd klisterlapp på cykel: DEN HÄR CYKELN betraktas som skrot och SKROTAS efter 3v.

Notera cykeln ovan. Jag lämnade den vid gatan när jag såg den eftersom den inte gick att cykla med omedelbums. Det enda som var problemet med den var dock bakhjulet som någon verkade ha hoppat på. Så det var skevt. Och det gjorde att den “betraktas som skrot”.

Bakhjulet var skevt. Därför betraktas det som skrot?

Enligt kommunens cykelspanarpatrull verkar det så. Detta var kanske en engångsföreteelse – men det kan nämnas att denna cykel var borta dagen därpå. Någon annan betraktade den alltså som tillräckligt värdefull. Tillräckligt enkel att laga för att omhänderta den, kanske. Om nu inte cykelpatrullen återvände för att hämta in den, mina tvivel till trots.

Så – tanken med psykla.nu. För min del handlar det om att rädda cyklar, lämna in dem till polisen i brukbart skick och sedan – ifall ingen känns vid dem – efter 3 månader överta ägandet. Vad som händer sedan – vad cyklarna används till – återstår att se. Är man intresserad av psykla.nu så är det bara att haffa tag i mig och spruta idéer.

Brev till PDF-polisen

Följande skickade jag nyss iväg till Polismyndigheten genom deras “Synpunkter på webbplatsen”-funktion, signerat med namn och mailadress. Det gäller en blankett tillgängliggjord på polisen.se.

Jag skulle hämta hem ett dokument för att ansöka om konsert-/evenemangstillstånd.

Hej, jag försöker ladda hem PDFen för att ansöka om tillstånd för konsert/evenemang, men möts av att filen endast innehåller en text som lyder:
“To view the full contents of this document, you need a later version of the PDF viewer. You can upgrade
to the latest version of Adobe Reader from www.adobe.com/products/acrobat/readstep2.html
For further support, go to www.adobe.com/support/products/acrreader.html”

Eftersom jag inte hade internettillgång och tillgång någon annan källa vid tillfället jag öppnade filen behövde jag olagligt (fler kopior än tillåtet på samma licens) installera Adobe Acrobat samt bryta mot slutanvändaravtalet (EULA) för att kunna öppna filen.

Det hela känns lite onödigt när PDF är en öppen standard, så om någon kan uppdatera filen till ett äldre format eller så, då vore jag nöjd. Då kanske jag, och resten av svenska folkets arrangörer, slipper använda proprietär, sluten mjukvara på ett olagligt sätt för att läsa offentliga myndighetsdokument.

Det vore bra om det erbjöds en version av dokumentet som även bara var utskrivbar, alternativt en redigerbar dokumentfil som faktiskt kan öppnas utan att bryta mot lagen.

Ärendet gäller följande fil, som verkar innehålla:
http://polisen.se/Global/www%20och%20Intrapolis/Blanketter/tillstand/ansokan_om_tillstand_for_konsert_musikev_504.1_09-11-09.pdf

Oskyldighetsbevis vs. kommunikation

Jag älskar den här situationen. Verkligen. Jag har pepp, drivkraft och ett mål att arbeta mot. Inte minst så bekräftas min tolkning av situationen av alla er som följer utvecklingen. Tack för det, gott folk. Även er jag kallar dumma i huvudet (hey, it’s the internet, folks).

I vart fall. Jag har haft många goda samtal med folk där vi analyserat situationen, eventuella framtida scenarion, händelseförlopp som lett till dagens läge etc. Det har fått mig att ännu mer vilja faktiskt förstå tankarna bakom razzian på Hamnmagasinet.

Så nu har jag närmast tänkt besöka kommunjuristen, som IT-kontoret hade fört talan med. Kommunjuristen var den som föreslog/tog kontakt med polisen i ärendet. Vad har denne fått höra från IT egentligen? Någon måste ju ha förvrängt det till “hemska datamängder”, “farligt dataintrång” och “awesome mad hacker skillz”, istället för att “vi har glömt erbjuda ett IT-avtal”.

Så nu har ju alltså t.ex. min privata laptop beslagtagits, vilken jag gör arbete på i min verksamhet som egen firma. Den var dessutom i viloläge och inte ansluten till något nätverk. För att få tillbaka denna för målet helt orelaterade laptop inom rimlig tid skulle åklagaren behöva utesluta den från teknisk undersökning. Åklagare Kjell Jannesson var dock fast övertygad om att alla datorer ska genomgå undersökning.

Oskyldig tills bevisad motsatsen är en av de där klassiska klichéerna man alltid vänder sig mot när juridiken våldsraperar ens personliga integritet. För att motverka det skulle man behöva bevisa sig själv oskyldig. Inte ens det verkar jag ha chans att göra nu. Våldtäkten av mitt privatliv börjar så fort de börjar kopiera innehållet från min laptop, och då är det bara att tacka och ta emot.

Allt detta för att jag inte haft ett avtal? Vems ansvar är det att fixa åt mig, när uppkopplingen fungerar och internet är så självklart att det inkluderas i existensminimum? Tänk om de hade varit ärliga från IT-sidan istället för att koka ihop något om “allvarliga störningar”. Tänk om de hade ringt och fört denna konversation istället:

P: Hej, det är polisen.
U: Hej, vi ringer från Umeå kommuns IT-avdelning. Det är någon som använder internet trots att vi inte avtalat om detta, samt inte administrerat bort tillgången. Det har pågått aktivt sedan nästan 2 år tillbaka då denne började hyra kontorslokalen.
P: Suck my balls. Stäng av personen eller fixa ett avtal istället omedelbart. Kom tillbaka när ni har ett riktigt brott.

Ja då hade jag kunnat sitta och arbeta med ett legitimt nätavtal de sista veckorna jag ö.h.t. kan vistas i kontoret pga ombyggnationer. Öppen kommunikation segrar över lögn & batonger any day.