Tag Archives: Philosophy

Digital legacy or forking the person machine?

I recently read the article on New Scientist’s website about the “new” religion kopimism. As I personally hold this religious belief, it is interesting to see what curiosity arises as soon as it reaches global media’s attention.

Kopimists and like-minded people have throughout the digital age given humanity a potentially infinite amount of free knowledge. It ranges from the first crackers at Bletchley Park, among whom Alan Turing is rumored to have been a kopimist, to today’s file sharers and free culture activists as well as robots such as Cameron and omniHAL.

It all starts with the concept of a Turing test. The test is the initial requirement for a possible artificial intelligence that may transcend the human-computer barrier. The idea that a person is a result of the information it has processed. Later literature, philosophy and research have pondered the possibilities of uploading a human state of mind into a cybernetic space.

The above reasoning is what should come to mind for a learned kopimist when thinking about afterlife. Isak Gerson proclaims that as a religion we are not focused on humans – and afterlife is not a major part of the religious beliefs. This I agree to in the context of a “soul” as many religions tend to portray it. New Scientist’s interviewer thought their idea on digital afterlife might be interesting. Neither of these account for the qualities of holyness of information.

I am certain that kopimism has the true answer to questions about afterlife. As all humans are biological computers with semi-volatile memory we must understand that if someone turn us off the information is likely to be erased. As a kopimist it is thus better (but not necessary) to copy the information rather than let it dissipate. What I refer to is the theory of a person machine copied in a specific state, which may then further be copied, remixed, kopimi. Afterlife is more of a backup than migration but not yet within technical reach.

Thus Kopimi opposes the traditional view of a person being transferred to afterlife and instead talks about forking – i.e. copying a certain state of development. While some call it afterlife – and some say transcendance or eternal life – kopimists only see it as copying of information. So there is no intrinsical value in the person machine being copied, only in the act of copying information. Nevertheless the future will provide technical solutions, which will result in even more information being available to copy – given that humanity does not arbitrarily censor its copying capabilities further.

Copy and share. Kopimi!

Socialt internet, objektivitet och mättat afk-liv

Jag är glad för mitt nya fynd i den lokala kultur- och krönikavärlden, Sara Meidell. Nedanstående text skrev jag nästan färdigt innan VDn för Earbooks uttalade sig på Netopia och gav lite mer vikt till ämnet asocial/social.

Fan vad jag blivit pretentiös märker jag, men björna med mig om ni orkar…

Till att börja med existerar internet som en allinbjudande tillflyktsort. Det är ett bra ställe att finna gemenskap, likasinnade, information, privatliv och världsflykt. Hela spektrat från asocial till social tillåts – uppmuntras – existera sida vid sida med endast ens egen valfrihet och nyfikenhet som spärr. “Man kan ju alltid blocka”. Även om det finns de som avskyr denna flexibilitet och jämlika potential för utveckling.

Ursprungligen tillhörde internets domäner den tekniska eliten. De som inte använde kopparkablarna för forskning på universitet använde dem för att kommunicera världen över. Det sociala var en stor drivkraft för, men kanske än mer övervägande var nyfikenheten i stort – vare sig det var människa eller maskin man kommunicerade med. Som resultat av det begränsade mediat – text – utvecklades här språket hos användarna till en mer informationscentrerad dialekt.

Informationscentrerad dialekt. Sociala situationer. Dialog.
Det är här Sara Meidells blogginlägg blir intressant.

Vad man vill förmedla i den anstormande informationscentrismen, är kärnan, inte känslan. Att använda sig av ords överenskomna betydelse är en direkt nödvändighet i digitala sammanhang. Ljud och bild kan underlätta mänsklig interaktivitet där man antyder eller menar något mer än orden, även om f2f-dialog har sina brister. Men att skriva underliggande betydelser? Lycka till i en IRC-stiliserad miljö! (tänk Twitter, fast rörigare)

Klart är att våra sociala livs kliv ut på internet flyttat gränserna för hur nära inpå skinnet vi kan ta oss varandra, hudnära inpå människor vi knappt visste eller mindes fanns.

Sara Meidell, kulturredaktör på Västerbottens-Kuriren

Sara Meidell skriver om hur våra sociala liv tar sig ut på nätet. Ungdomarna var först ut efter teknikeliten, när väl internet kom till hemmen. Nyfikenhet och utforskande – av såväl det sociala såsom fakta – var den största drivkraften. Till detta har internet även gett möjligheten att vara anonym. Att pröva på att vara någon annan, i sin omedvetna strävan efter en identitet, går fort och är kul. Vips har man växt som person snabbare än någon tidigare generation. Men det finns förstås begränsningar.

Den korta, hastiga kommunikationen. Det är vad som är i språng. Jämför det med “lunariseringen” (felstavningar, påhittade förkortningar etc.) av det svenska språket. Mycket av den annars naturligt tillkomna sociala kompetens växande individer upplever får inte riktigt fäste.

Spegelneuroner är min favorithjärncell och jag återkopplar gärna och ofta till dem. För betänk detta: när tränar vi idag vårt nervsystem för de sociala interaktioner som evolutionen slutligen gett oss? Alltmer sällan, i och med vårt självförvållade alltmer digitala sällskap. En teori jag gärna lyfter rätt snabbt är den upplevt ökande mängden t.ex. av Asperger-överensstämmande symtom. Trollhare har skrivit om liknande medan Meidell ytterligare stärker min teori:

Men – börjar inte allt fler tecken visa sig på att vi, samtidigt som vi på nätet bjuder på mer av oss själva än vad vi i själva verket finner bekvämt, i det vanliga livet blivit mera snåla med oss själva, lynnigt snarstuckna och mera blint försvarandes vår integritet?

Mera gruff och knuff i köer, ilsknare markerande av sittplatser på bussen, på krogen, ökat motstånd mot att släppa ifrån oss personlig information i även de odramatiska fallen (se bara på BB-annonserna, där rituella vikt och längduppgifter på den nyfödde ofta nu ersätts med ett ”lagom stor”).

Sara Meidell, kulturredaktör på Västerbottens-Kuriren

Handlar detta om en ovana att hantera fysiska situationer? Där det inte längre “bara är att blocka”. Objektiviteten, kunskap och kommunikation hamnar i fokus, med den begränsade kommunikativa förmåga som 160 tecken i ett SMS har gett oss. Mänskligheten tappar social kompetens, bland annat på grund av skevheten mellan fackspråk och skönlitteratur. Om man nu alls kan betrakta realtidskommunikation för fackspråk.

Personlighetsklyvning, självdistans eller mångfaldighet?

Historiskt har kulturella skillnader på internet knappt existerat. Varken kön eller etnicitet spelar någon roll för internetianer i det stora hela. Världsuppfattningen blir mer objektiv – vilket låter en osäker individs virtuella super-ego att närma sig dennes id. Ens utåtriktade ego delar/kopierar sig filtrerat genom känslomässiga barriärer – ofta omedvetet – som resultat av att flertalet alteregon (avatarer) samexisterar. Tidigare har dessa superkrafter endast förbehållits skådespelare samt psykiskt sjuka.

Informationssamhället gör mänskligheten mer öppensint. För närvarande befinner vi oss i ett paradigmskifte – en värld där den inneboende mänskliga blygheten (skamsenheten) ännu är begränsande. Vilket “jag” måste representeras utanför den digitala kommunikationen? Vem är jag afk? Man är försiktig, tippandes på tå eftersom ens virtuella karaktärer tar tiden för personlig, “reell” utveckling. Trots att ens virtuella ego kommer att dö långt före den bakomliggande köttstrukturen.

Samma argumentation gäller även icke-digitala virtualiseringar.
“Klassens clown”, mobbade barn och vuxna med yrkesroller, ta till er!

Min personliga övertygelse är dock att det framöver inte kommer att upplevas som något problem. Jag är själv tacksam för avpersonifierad – konkret och tydlig – kommunikation. Det är direkt gynnande av öppenhet och tydlighet, i och med att alla spelar på villkor. Utöver detta krävs detta i vilket fall lika mycket av globalisering/internationalisering som av det informationscentriska textspråket.

Kalla det anonymisering, likformande eller själadödande om du vill.
Alla orden passar nog in på var sin del. Ibland överlappande något annat.

Många ser en närapå global politisk/beteendemässig strävan mot individualisering. Sannolikt en följd av informationscentrismen. För den som betraktar virtualisering som själadödande och vill bevara “det riktiga” (tänk LP vs. CD) är detta katastrofalt. Jag förstår kritiken och anser den vara nyttig, om än jag inte sympatiserar fullt ut. Dessa möjligheter vi anammat att anta andra roller kan användas för att utöka, inte ersätta människan och samhällets utveckling, kreativitet och skapandelust.

Det vore ju som tråkigt ifall ens livsverk försvann när hårddisken kraschar. Böcker, statyer, klädesplagg och målningar går inte spontant sönder lika ofta som ett digitalt lagringsmedia. Och nej, redundans och backup är inte samma sak, för om 1000 år, efter samhällets förfall och återuppbyggnad, kan vi inte förutsätta att någon kan läsa ext4-filsystem.

PS. Jag har inte sett filmen, men folk säger “åh, det där är så jävla likt Avatar” om slutsatsen i detta inlägg. Det gör mig ungefär lika grinig som när man behöver försvara att t.ex. Descartes faktiskt levde före Wachowski-bröderna. Suck my balls.

Frågestund om Piratpartiet, MMN-o svarar

Jag fick ett mail från en snubbe jag träffade i onsdags. Han forskar(?) om folkrörelser och var intresserad av Piratpartiet. Utöver att svara på frågor gav jag honom tipset att snacka med någon i Piratbyrån – det är de som drivit upphovsrättskritiken i offentligt rum längst i Sverige.

Vad har ni för mål med piratpartiet? Utveckla gärna så mycket som möjligt.

Jag tror för det första att svaret varierar beroende på vem i Piratpartiet man frågar. Men följande är min förklaring till vad jag vill uppnå med Piratpartiet. Först och främst handlar det om att juridiken och tekniken har ljusår mellan sig idag. Juridiken som den ser ut idag försöker anpassa förlegade idéer på en förhållandevis helt ny, revolutionerande teknisk utveckling.

Med mer information tillgänglig än man någonsin kunnat tänka sig ens existera – tillgängligt för vem som helst, var som helst – är det omöjligt att begränsa detta till ett fåtal institutioner. Oavsett vad det gäller. Kan man kopiera informationen så är det i allmänhetens intresse att göra just det – kopiera, sprida, dela med sig.

Det är dock en skillnad på information och känsliga/personliga uppgifter. Det som ingår i den personliga sfären bör skyddas för att upprätthålla en personlig integritet och privatliv. T.ex. privat kommunikation bygger på förtroende – då ska ej en opålitlig tredjepart ta del av detta utan oerhört god anledning.

Piratpartiet har alltså sett att en utveckling inom juridiken – inledd av lagstiftarna i riksdagen – där åtminstone två saker gått snett:

  • Dels saknas förståelse för spännvidden av den nya tekniken för att dela med sig av och ta del av information. Informationstekniken är en naturlig del av samhället idag och innebär _all_ slags kommunikation.
    Att försöka kontrollera en del av detta – säg godtyckligt avlyssna samtlig svensk kommunikation – blir att försöka kontrollera _all_ kommunikation någonsin. Även privat kommunikation med skyddad part (vänner, advokater, psykologer etc.)
  • Den andra delen som har gått snett är just att man börjar förkasta grundläggande demokratiska värderingar för att på något sätt upprätthålla förlegade uppfattningar om möjligheterna kring tekniken.
    Lagar stiftas där vad Piratpartiet anser vara fri information betraktas som varor och produkter. Att sälja informationen _i sig_ är ungefär som att sälja sand i Sahara – medan t.ex. skydd mot sandstormar är vad som egentligen efterfrågas. Dessa lagar påverkar i sig även bl.a. rättssäkerhet, då t.ex. beviskraven ej är anpassade till det moderna samhället.

Piratpartiet ämnar återupprätta denna balans. När lagstiftarna anammat Piratpartiets principer så behövs inte Piratpartiet längre. Då har ett paradigmskifte skett och informationssamhället inletts.

I informationssamhällets paradigm kommer nya beslut att fattas med bas i en uppfattning som gynnar delad kultur, information och kunskap på samma gång som man respekterar den personliga integriteten, rättssäkerheten och tar avstånd från godtyckliga odemokratiska kontrollmetoder.

Tror du att det är möjligt att nå era mål?

Mycket möjligt. Det kommer att ta tid, men personer som föds in i det nya paradigmtänkandet får snabbt en djup förståelse för hur information kan och bör betraktas med de möjligheter som finns idag.

Med det sagt är det inte bara en generationsfråga. Även om det ibland kan upplevas som svårare att lära gamla hundar att sitta.

Hur arbetar ni för att nå de målen?

Politiskt,  socialt och decentraliserat. Det finns ingen som har en specifik roll, även om en del personer i t.ex. partiet fått fler ögon riktade på sig än andra.

Det handlar dock snarare om uppvisad kunskap, erfarenhet och drivkraft än någon etablerad maktposition. Därav decentralisering också, att folk var som helst kan, får och uppmuntras till att säga sitt.

Att försöka sig på något toppstyrt och hierarkiskt är galenskap. Alla arbetar på sitt sätt på det man är bra på. Man kan inte engagera människor – på gräsrotsnivå såväl som högre upp – utan att de får bidra på ett sätt de känner sig säkra i.

(med det sagt så gör vissa bäst ifrån sig under toppstyrda ledningar, så det är klart att även sådant förekommer, vilket bara bekräftar min poäng)

Hur viktigt är EU-valet?

Oerhört viktigt. EU-valet är ett mått på hur bra vi lyckats driva vår politik samt hur väl vi faktiskt nått ut till den svenska befolkningen.

Utöver det har även EU-valet en stor roll att spela eftersom politik inte tas på allvar i maktens korridorer förrän man befinner sig där själv och talar för den. Kommer Piratpartiet in i EU kan vi äntligen gå framåt i debatten. Då har vi chans att etablera våra principer i de övriga partierna, vilket jag nämnde ovan är vårt huvudsakliga mål.

Vad fick dig att engagera dig i piratpartiet?

Under sommaren 2008 var FRA-lagen ett hett debattämne. Jag talade på torget som privatperson då eftersom jag hade inte erkänt medlemskap i Piratpartiet ännu.

När lagen röstades igenom och jag började höra snacket om att Ipred verkligen skulle läggas som proposition så var det sista droppen. Jag visste att även andra lagförslag, t.ex. datalagringsdirektivet, så då började jag gå på de möten som hölls i Umeå.

Under hösten 2008 blev jag mer aktiv i Piratpartiet. Jag kände redan många pirater och har bl.a. drivit lokala fildelningscommunities, så jag blev nominerad att vara EU-kandidat. Och längs det spåret gick det.

Om Miljöpartiet och Piratpartiet i EU-valet

Jag träffade på Ellika Nordström, en av Umeås många trevliga miljöpartister, i onsdags efter EU-debatterna. Vi pratade bl.a. om betydelsen av Piratpartiet; jag sade varför vi behövs och hon undrade varför vi inte går med Miljöpartiet. “Vi tycker ju samma sak” lät det, men låt mig utveckla varför så ej är fallet.

Jag upplevde att det fanns en förståelse hos båda att Miljöpartiets hela grej med att skapa en hel ideologi utesluter väldigt många väljare. Mitt argument var i princip att många piratpartister inte skulle vara okej med att rösta på paketpolitiken Miljöpartiet för, om än inte ordagrant så.

Vidare fick vi i lördags på rådustorget i Umeå trevligt besök av en grupp miljöpartister som haft/skulle ha årsmöte för Grön Ungdom Region Norr. Motsvarande ämne dök upp: “Ni tycker ju som oss i integritetsfrågan”. Idag läste jag Tomas Melin (Mp) som antyder att Pp och Mp tycker lika i “fildelningsfrågan”.

Jag upprepar vad jag berättat för alla miljöpartister: Jättebra! Tack för att ni gör detta! Målet för Pp är att andra partier anammar våra principer. Fast kom ihåg att det är större än fildelning och integritet. Samt saknar Miljöpartiet möjlighet att påverka Alliansen i piratfrågorna – i ett sådant kval skulle Mp prioritera miljön.

Miljöpartiets inlägg i debatten är rent ideologiskt. För Mp har fri fildelning med kollektivistiska värderingar att göra. Integritetsdebatten handlar om deras individualistiska agenda. Utöver detta tar man ställning i många andra frågor som har ideologisk snarare än principiell bas. Därav problematiken: många pirater vill inte bli miljöpartister. Varför ha en splittrad front?

Så skillnaden mellan Mp och Pp är att Piratpartiet ej är ideologiskt bundet. Kollektivister såväl som individualister kan knyta sig till Piratpartiet utan att ta sig an värderingar från en ideologi man inte går med på. Detta dessutom under en tydlig flagg som kommer att väcka internationell debatt när vi seglar in i Bryssel. Då tas våra principer på allvar.

Miljöpartiet för en viktig kamp. Som tur är för pirater och miljönissar parallella strider. Jag är inställd på att båda partierna får åtminstone två representanter i EU-parlamentet. Så länge folk röstar senast 7 juni.

PS. Kollektivism/individualism är att jämföra med vänster/höger, socialism/kapitalism. Piratpartiet har inget med sådant tjäbbel att göra. Det är därför jag är pirat.

Meet Ume? Awesome initiativ

Tänk er ett folkmyller. Människor i hundratal som springer fram och tillbaka på ett torg t.ex. Alla har sina egna tankar, sina egna mål, sina egna liv de kommer från och ska vidare till.

Tänk er att stanna upp en av dessa människor. Fråga denne vem det är, vad den håller på med och ta reda på vilken typ av liv denne lever. Alla har en egen story, alla har unika berättelser.

Det vore så awesome. Att få ett smakprov av helt okända människors vardagligaste vardagsaker. Fråga dem om något. Vad tycker de om pappersflygplan? Vad har de för tankar om små, parabolformade vindmätare? Kan de nynna en schlagerlåt? Helt meningslös information, men ack så intressant ändå.

Vadan detta? Jo, jag blev idag uppmärksammad på existensen av en i dessa tankegångar god satsning vid namn “Meet Ume”. Träffa till exempel Ludvig som nyligen läste om knäckebröd i de svenska hushållen. Eller kanske Maria som vet hur många halskotor en giraff har!

Liksom. Snacka om socialt nätverkande på internet. Jag tycker det är skitcoolt, men jag vet inte riktigt varför. Det är intressant och väcker filosofen i mig. Jag gillar idén i alla fall. Mer sådant!

Får riksdagsledamöter kommentera rättsfall?

Nu har jag kommit i en fundersam situation. Får riksdagsledamöter kommentera enskilda rättsfall? Vad innebär att kommentera?

Thomas Bodström har i sin blogg poängterat att han inte, enligt grundlag, får kommentera enskilda rättsfall i egenskap av riksdagsledamot:

Som riksdagsledamot får jag inte enligt grundlagen kommentera ett enskilt fall som Pirat Bay-domen.

Jag förstår om han är extra försiktig, med tanke på anklagelserna om ministerstyre i samband med The Pirate Bay-razzian. Däremot har jag personligen svårt att se just problematiken som han åsyftar här. Det är en sak att utöva ministerstyre och driva fram rättsfall och en annan att efter dom kommentera utfallet.

Inte bara jag har svårt med det verkar det som, för vår kulturminister tillika riksdagsledamot Lena Adelsohn-Liljeroth har uttryckligen välkomnat domen mot The Pirate Bay. Vilket jag tycker är hennes rätt som obildad och oinsatt demokratiförvrängare. Ju mer hon uttalar sig desto sämre blir hennes chanser att bli återvald!

Jag har ingen möjlighet att kolla upp just grundlagsgrejen nu, men ska göra det senare. Först behöver jag mat och kaffe. Kan någon mer om ämnet är ni välkomna att dela med er av kunskapen!

The Streisand Effect, inte för alla

Min musik har spridits till jättemånga människor nu (av mig själv förstås, piratscenen är ju stendöd). På Last.fm hittar man statistik för lyssnarantal. Tidigare hade jag 2 lyssnare typ (jag själv + någon annan). Numera har jag 4! 100% ökning! Jämför gärna mina siffror med Stockholm Stoner – om man räknar in mig själv så har jag fler lyssnare än dem! (fast färre spelningar, så min musik är nog inte lika mainstream och lättsmält)

mmn-o_lastfm-statistik_20090416vs.stockholm_stoner_lastfm-statistik_20090416

Jag konstaterar härmed att the Streisand Effect endast har en lågmäld, om än möjligen proportionerlig, effekt på musik folk generellt inte tycker är bra. Typ som min och Stockholm Stoner. Fast det finns finns hardcore-fans, det måste det ju finnas när hela internet kan lyssna. Av alla internetianer så har alltid någon annan lika dålig musiksmak som en själv. …right?

pp_members-daily_4_days_20090416Vidare har min ansökan fått andra konsekvenser än vad jag förväntade mig. Ett fåtal pirater (sett till helheten) verkar ha hoppat av partiet, även om jag förklarat syftet med vad jag gjort. Jag hoppas att dessa personer inte får en dålig bild av Piratpartiet utan kommer tillbaka när de ser att jag inte är någon hycklare för fem öre – eller vad nu min musik kan vara värd. Det spekulerades nämligen på IRC om jacket i bilden till höger var pga artikeln på idg.se. I vilket fall kom återhämtningen fort!

PS. På tal om Last.fm så ogillar jag deras beslut om att gå över till endast betalning för Sverige. Jag har börjat titta aktivt på projektet Libre.fm som arbetar för att implementera en Last.fm-kompatibel scrobblertjänst länkad till Creative Commons-licensierad musik från t.ex. Jamendo. Det är ett jättebra projekt och kommer definitivt att revolutionera musikvärlden mot ett friare kulturliv.

An anthropological introduction to YouTube

This is the best summary of the concept of user generated content. The fact that one-way medias are no longer the strong-hold of the media industry. Content is generated in our own backyards, in our own homes, and available on a stage larger than any ever seen in the history of our world.

[youtube TPAO-lZ4_hU]

The fact that everyone can create content from any source, be it one’s own or not, is the single most important reason to change copyright law. A new world is dawning. We need a new world order! The user generated world order.

Internet is AWESOME.

TPB Bob, eller bara påskmätta pirater?

Först när jag fick höra om sänkningen av nättrafiken i Sverige den 1 april blev jag faktiskt lite förvånad. “Tror folk verkligen att det är en risk?” var frågan jag ställde mig.

Sedan klev jag ut ur min piratbubbla och förstod att givetvis var folk verkligen rädda för de stora, stygga bolagen som skulle veta exakt vad alla laddar ner hela tiden och skicka ut en massa kravbrev. För inte handlade det om att man skulle börja köpa lagligt (elektroniskt) i alla fall – det går ju fortfarande inte.

Spotify är förövrigt inte ett exempel – där köper du nämligen inte musik. Det är en nätradio och hjälper snarare till att förstöra för per-kopia-försäljningarna. (sedan väger inte mängden kultur i de förlorade 50+ Gb/s alls mot “ökningarna” i exemplarförsäljning. Vad är 100% ökning av nästan ingenting?)

Så det är klart trafiken minskar när folk är rädda. Fast Peter Sunde vid The Pirate Bay har en annan åsikt. Han förnekar effekten av Ipred mot nättrafiken trots att han märkt en viss minskning även på The Pirate Bay. Det ger mig en viss Bagdad Bob-känsla. Sedan går han obrydd över till att prata om vädret.

– Eller så kan det faktiskt vara vädret som i alla fall här i Skåne varit helt fantastiskt.

Kurt Erik Lindqvist, vd på Netnod som äger knutpunkter för nättrafik i Sverige, håller dock med Sunde. Det känns som en ganska veritabel andra åsikt.

– Det är folk som läst in saker själva i våra grafer. Det får stå för dem. Jag vill inte dra någon slutsats om fildelningen även om andra verkar vilja det, säger Lindqvist till TT.

Värre blir Bob-uttalandena när man märker att den låga nättrafiken håller i sig. Folk byter inte protokoll för att säkra sig, även om initiativ som Ipredia har växt fram, samt att VPN-tjänster blir allt populärare.

Sedan klev jag ut ur min antipiratbubbla. Vad innebär det här egentligen i det stora hela? Sänkt nättrafik och enklare att dölja sig är de direkta konsekvenserna. Folk verkar fildela försiktigare och förmodligen väntar de flesta på utkomsten av de första Ipred-ansökningarna. Men hur länge håller svackan i sig?

Kanske ungefär så länge som det är påsklov?

För det tror jag. Nyheter håller inte mer än några veckor i vilket fall. Folk slutar tänka på det och märker att det visst inte alls är ett hot mot deras kulturkonsumtion. Man märker att man inte får tag på tillräckligt med film för att mätta sina uppgödda behov.

Dessutom har väl de flesta ett musik- och filmarkiv på några hundra gigabyte lokalt ändå, som de kan beta av. För det största problemet med fildelare är väl att man alltid tankar mer än vad man brukar.

Att hålla Ipredkoll på tingsrätterna

Dr Rignell har gjort en bra instruktionsvideo för hur man söker i VERA, domstolarnas IT-baserade verksamhetsstöd. Bra för den som känner sig osäker men vill hjälpa till på Ipredkoll.se!

Listorna är inte akterna i sig utan egentligen bara länkförteckningar. På listorna återfinns aktnummer likt A- 818-09. Dessa måste man kräva ut för att kunna utläsa information om ärendet, exempel vis en ip-adress. Här kommer det eventuellt krävas manuellt arbete.

En digitalkamera på 2 Mpixel brukar räcka för att fota ett A4 om man inte har scanner. Använd blixt, kolla så dokumentet är läsligt, packa ihop (typ PDF) och fyll i rapportformuläret på Ipredkoll.se – brought to you by Piratbyrån.

Bäst av allt – alla kan göra det! Du också!

Min fråga till världen är om detta kommer att väcka samma typ av debatt som för TPB i Arbogamålet. Offentliga dokument, bra eller anus liksom. Det finns rättshaverister som tycker att dokumenten bör vara skyddade – men vad säger det egentligen om synen på rättssäkerhet?

Transparens är en förutsättning för demokrati.