Tag Archives: Per Strömbäck

Skillnaden på anonym och anonym

Per Strömbäck besvarade min kommentar på Netopia om hur jag menar att de motarbetar det genomädeldemokratiska internet:

Jag förstår att du ser den konflikten, men jag tycker att det är en naiv syn på nätet. I själva verket lämnar vi alltid digitala fotspår och kan övervakas. På så sätt har vissa aktörer (=Google) enorm kunskap om oss, utan att vi har något inflytande över hur den används. På samma sätt kan internet missbrukas av totalitära regimer. Integritetsfrågan bör besvaras med mänskliga rättigheter, inte generell anonymitet eller osynlighet. Men det är som sagt inte oproblematiskt, i vissa sammanhang är det nödvändigt att kunna vara anonym – t ex om man planerar revolution.

— Per Strömbäck

Svaret jag gav på ovanstående lyder som följer:

Jag tror inte att jag riktigt förmedlade vilken typ av anonymiseringsmöjlighet man som privatperson har utan att Google behöver veta något om ens identitet i övrigt.

Du tänker på vardagsurfande och om jag t.ex. läser nyheter, skriver på forum och söker information på en och samma dator – eller t.ex. med en dator inloggad på ett socialt nätverk. Då lämnas det kakor här och var, IP-adresser spåras lätt och liknande.

Det problem jag syftar på handlar snarare om när man försöker hindra individer från att vara anonyma på t.ex. filbytartjänster (eller bloggar/internetforum). Eftersom t.ex. fildelning (informationsutbyte) kan ske på ett oändligt antal vis över valfritt media så måste ju _all_ anonym kommunikation antingen upphöra helt – eller avanonymiseras.

Sättet att bekämpa “näthatet” är att bemöta det med fakta, förlita sig på människors intresse av att kräva objektivitet (tänk Wikipedia) och sedan ignorera den minoritet som är högljudd och skriver obsceniteter. Dessa irritationsmoment kommer inte att få mer utrymme än vad man själv ger dem. En människa kommer alltid att ha mer förtroende i fysiska personer än anonyma avsändare. Så länge fysiska personer inte ger bekräftelse till dessa anonyma individer kommer de anonyma att försvinna i näthavet.

Det är huvudsakligen av den ovanstående förklaringen jag anser att bl.a. Ipred-lagen, _krav_ på identifiering vid kommentering och dylikt är motverkande av de möjligheter och friheter som är en förutsättning för demokrati tillika Internet.

Så jag tycker det är viktigt att komma ihåg att vardagsspåren vi lämnar självklart finns där och det får man leva med. Precis som att folk känner igen andra på gatan i sin hemstad. Men att t.ex. arbeta för att stänga ner decentraliserat informationsutbyte – som Netopia och dess finansiärer gör – är i mina ögon att arbeta emot internet och samhällets förutsättningar för att utvecklas.

Per Strömbäck och det identifierande internetet

Efter att ha sett Rapport-inslaget om Sida-bistånd till nätaktivister med Netopia-redaktören Per Strömbäck blev jag återigen rädd för Netopia och dess finansiärers idéer om internet och ökade möjligheter till spårning därigenom.

Netopia och dess bakomliggande upphovsrättsindustri har länge krävt hårdare kontroll i form av “skarpare lagstiftning” där det alltså blir lättare för t.ex. privata företag att i princip köpa till sig en husrannsakan – och givetvis för en eventuell korrupt stat att utföra dem likaså.

Följande kommenterade jag på Strömbäcks inlägg på Netopia där han nämner SVT Rapport-inslaget:

Din kommentar i SVT Rapport var mycket intressant ur aspekten att Netopia många gånger vänder sig mot ett anonymt internet. Artiklarna tenderar att presentera önskemål och ideal om mer och hårdare kontroll och övervakning.

Det är ju under förutsättning att dessa önskemål går i uppfyllelse som regimer kan missbruka sin kontroll över infrastrukturen och t.ex. spåra människor och demokratiförespråkare.

Ifall man som internetaktivist däremot har tillgång till det fria, öppna internet som vi en gång lärde känna men idag sakta men säkert förlorar på grund av bl.a. upphovsrättsindustrins lobbying så är anonymitet en verklighet som ger skydd, hopp och möjligheter för individer och grupper som vill avveckla en odemokratisk stat.

Det bästa skyddet mot sådana uppror är en öppen och transparent stat – med öppen och fri kommunikation. Anonymitet är en förutsättning för åsiktsfrihet och detta är en självklarhet i en demokrati. Min oro är att du Per Strömbäck och Netopias finansiärer tyvärr kämpar mot dessa demokratiska ideal.

Det bör faktiskt informeras om Netopias bakomliggande åsikter för ett kontrollerat internet i samband med att de menar att “internet” skulle vara lätt att missbruka för regimer. Det är ju nämligen bara deras idé som faktiskt är sårbart – medan internet som det är idag (trots maktmotståndet) ännu är fullt anonymiserbart och genomädeldemokratiskt.

Att Per Strömbäck anser att mer kontroll – vilket förutsätter avlyssning och identifiering av innehåll – vore bra går förstås att uttyda direkt i det inlägg som jag länkade ovan. Detta citeras från ett stycke som handlade om att spärra fildelning på leverantörnivå. Intressant nog menar han att man bör använda “samma sorts tekniska system” som för att spärra IP-telefoni – dvs protokollbaserat. Vilket betyder att man spärrar all slags kommunikativ (dubbelriktad) fildelning:

Allra bäst hade förstås varit om mellanhänderna tagit sitt ansvar och tillämpat samma sorts tekniska system som de använder för att spärra t ex IP-telefoni.

Att det sedan inte heller klargörs att man för ovannämnda spärr måste veta vilka två individer som utbyter filer – och vilka respektive rättigheter de har till kopian (privatkopiering är ju fortfarande tillåtet om man äger originalet)… Ja det kan man väl inte förvänta sig att någon som förespråkar ett mer slutet och censurerat internet skulle avslöja _helt_ utan vidare.

Man får väl nöja sig med att denna typ av antidemokratisk förespråkare erkänner att sina egna föreslagna metoder skulle kunna missbrukas av regimer till att spåra frihetskämpande grupper och individer.

Dude, it’s code. We can do anything!

Per Strömbäck, en sällan välinformerad individ, bloggar på den ofrivilliga humorsiten Netopia. Han skriver för musik- och datorspelsbranschens särintressen i att stänga ner, hindra och blockera människor från att använda sig av de digitala verktyg människan har utvecklat de senaste årtiondena.

Per Strömbäck vill låsa in kultur, begränsa internet och får betalt för det. Fast ibland så skriver han faktiskt bra saker, som vore riktigt bra om han faktisk tänkte steget längre:

Dude, it’s code – we can do anything! Det är ett triumfrop om den digitala revolutionens möjligheter. I det perspektivet tycks det märkligt att så mycket av internetdebatten handlar om teknikens begränsningar. Nästa gång någon påstår att det är omöjligt att blockera webbsidor, kontrollera spridning av material eller skydda sin identitet på nätet, så vet du vad du ska svara.

Så låt mig beskriva nästa steg i tankeledet: Nästa gång någon påstår att det är möjligt att blockera webbsidor, kontrollera spridning av material [eller skydda sin identitet] på nätet, så vet du vad du ska svara.

Idag finns ingen praktisk möjlighet att begränsa spridning av information. Inte ett enda DRM-skydd i världen kan – knappt ens i teorin – fungera pga det analoga hålet. Det enda som begränsar är människors lathet eller välvilja. De få gånger du inte hittar något på t.ex. The Pirate Bay är det för att ingen orkat lägga upp verket – inte för att det är omöjligt att kopiera. T.ex. finns det mycket som är värdelöst och/eller ointressant.

Det där med att skydda sin identitet är ju i övrigt frågan om vilken identitet. Jag menar, att dölja sin afk-identitet är ju inte nämnvärt krångligt, förutsatt att man faktiskt uppför sig som två separata identiteter. Men jag tror nästan det är värt att slänga in att det är omöjligt att skydda sin identitet – för när väl informationen är tillgänglig så är den spridbar. Precis som med allt annat. Det enda sättet att inte sprida är att aldrig sprida.

Att kopiera och sprida är dock inga problem. Dude, it exists. We can copy it!