Tag Archives: övervakning

Övervakning utan skyltar (forts.)

Åtminstone en av bussarna som har 7 övervakningskameror, dvs de som hade olaglig övervakning i över ett år, saknar skyltning. Nobina slarvar alltså inte bara på bussar med nyinstallerade kameror – de har inte ens gjort en översyn på sina tidigare installationer.

Buss 6911, ledbuss i Umeå. Kameror: 7. Skyltar: 0.

Västerbottens Kurirens skribent Bertholof Brännström har förövrigt skrivit om felaktigheterna i den första bussen som upptäcktes sakna skyltning. Nobinas trafikchef har ej gått att nås:

Nobina bryter vidare mot lagen

Tidigare i år uppdagades det att Nobina, företaget som kör lokaltrafiken i Umeå, hade flertalet olagligt kameraövervakade bussar i drift. Efter en anmälan till Länsstyrelsen ansökte de om utökning av tillståndet för att täcka inte bara existerande kameror utan även lite (mycket) mer.

Trots att Nobina brutit mot lag om kameraövervakning i över ett års tid fick de – utan diskussion – utökat tillstånd. Idag åkte jag buss i Umeå igen och klev ombord på en kameraövervakad buss. Vad jag noterade denna gång var att det satt en ny modell av kamerahus i taket på en av de tidigare kamerafria bussarna – “Honken” (no. 5734). Vad jag även noterade var att den helt saknade skyltning för övervakning – vilket är ett krav enligt tillståndet:

Bilderna jag bifogar visar att det sitter en övervakningskamera i bussen och att ingen skylt syns på insidan av bussen. Bilderna utifrån visar att det inte finns någon skyltning vid dörren. Enligt det tidigare tillståndet (och ingen ändring efterfrågades i ansökan) krävs _tydlig_ skyltning vid ingång. Jag ser i alla fall ingen skyltning alls.

Jag har inte begärt ut kopia av det nya tillståndet ännu (Stellan Hallberg vid Länsstyrelsen har gått på semester till mitten av augusti). Kommer nog att gå förbi imorgon och kolla om någon annan jobbar där nu och kan skicka en kopia.

Avsaknaden av skyltning har jag förvisso endast märkt på en buss hittills, men jag har heller inte åkt särskilt mycket nu under sommaren då det är cykeltider. Kommer förmodligen att hålla ett extra öga öppet framöver.

Finland inför färgade ID-kort för inflyttade medborgare

Sedan Dagens Nyheter ändrat den artikel jag länkar nedan (utan revisionshistorik, ni vet som pålitliga källsidor à la Wikipedia har) så har den fått en helt annan innebörd. För att visa på nödvändigheten i revisionshistorik och faktumet att Wikipedia står över nyhetstidningar på denna viktiga punkt, så behåller jag inlägget nedan som det ursprungligen var skrivet.

Tack till läsaren Jenni som noterade att artikelns innehåll var ett helt annat när du läste än när jag hittade den. (och de som vill ha originaltexten till DNs artikel kan läsa nyheten på SvD)

—-

Inflyttade – alltså utländska – medborgare i Finland får en annan färg på sina ID-kort än sina inhemska vänner om de utfärdas efter 1 juni 2011:

De nya korten för utlänningar kommer att vara bruna, medan finländarnas kommer att vara blåa. Polisen vill med de nya färgerna underlätta övervakningen av dem, skriver nyhetsbyrån FNB.

Schyst att de är öppna med att säga att de vill övervaka utlänningarna – och dem specifikt. Här i Sverige bara vräker vi på med övervakning och ger därefter polis och underättelsetjänst rättigheter att välja och vraka.

Nog för att ordvalet kanske är någon konstig språkartefakt och en nyans förlorad i översättningen, men det skulle inte vara förvånande om argumentationen var “övervakning av främlingar är bra”. För de är ju ett hot, förstås. Det vet Sverige, sedan vi röstade in Folkpartiet i riksdagen. (hah, you thought I was going to say Sd!)

Finland bör egentligen uttrycka sig à la Lars von Trier: “What can I say? I understand Hitler, but putting armbands on people is too obvious”.

Nobina bör ej få tillåtelse till mer övervakning

Västerbottens Kuriren 2011-05-04

 

Nobina, de som kör bussarna i Umeå, har ansökt om att få kameraövervaka fler bussar. De vill öka från kameror i 16 ledbussar till 26 ledbussar och 25 normalbussar. Detta är alltså en ökning från 16 till 51 övervakade bussar. Västerbottens Kuriren publicerade notisen här till höger 2011-05-04.

Idag gäller alltså tillståndet endast för 16 bussar , inte kameror (som notisen antyder). Ansökan ifråga noterar också att det är antalet bussar som det är frågan om. Följande skrev jag tidigare i vår:

[…] enligt dokumenten som finns hos Länsstyrelsen har detta tillstånd utökats till 16 ledbussar, men fortfarande 4 kameror per buss, med obligatorisk skyltning att övervakning sker

Frågan är då varför, förstås. Det har ju aldrig någonsin varit ett omfattande problem med förstörelse på bussarna i Umeå kommun. Rånrisken är absolut minimal, dels historiskt och särskilt då man förskjutit den potentiella brottsligheten genom att det är “kontantfritt”. Och någon trygghet i att bli övervakad på ens resa till jobbet eller kompisarna ser jag inte.

Snarare ligger förklaringen i att de under minst 1-2 år (sedan de skaffade de nya bussarna?) övervakat resenärerna olagligt. De har förmodligen redan alla dessa kameror. Något jag personligen inte bara har anmält till Länsstyrelsen i Västerbotten utan även till polismyndigheten redan i början av mars 2011 (ärendenummer 2400-K4084-11)

Frågan är då varför kommunstyrelsens arbetsutskott i Umeå, enligt notisen, vill tillåta dessa “ytterligare” kameror, när företaget bevisligen inte ens brytt sig om lagen tidigare. Samt att de faktiskt har bussar där man använder uttrycket “trygghetskamera”. Ledamöterna i AU är följande politiker, tämligen högt uppsatta i partierna (som förmodligen inte hinner/ids sätta sig in i riktiga frågor) – kontakta dem gärna med din åsikt i ärendet:

Holmlund, Lennart (S), 070-5504785
Ågren, Anders (M), 070-3416764
Rönnmark, Marie-Louise (S), 070-6556484
Lindvall, Christer (S), 070-6389470
Spiric, Tamara (V), 070-2771989
Lövgren, Britt-Marie (FP), 070-2278777
Larsson, Mattias (C), 070-6821719

Åtminstone Marie-Louise Rönnmark har uttalat sig negativt till kameraövervakningen under ett tillfälle då jag besökte matsalen i stadshuset (efter CCOUs harmlösa snöborgsmålande). Hon påpekade bl.a. att stadshuset inte har någon kameraövervakning alls och hon tyckte det “var konstigt” med så många övervakningskameror som Nobina hade. Detta efter att Andreas Lundgren (S) vid tekniska nämnden, som var den jag besökte, hade påpekat att socialdemokraterna utgav sig under valrörelsen 2010 för att vara ett “integritetsvänligt parti”.

—-

Västerbottens Kuriren publicerade 2011-05-05 artikeln som förstasidestoff. Jag ber om ursäkt för det suddiga fotot, men jag tar väl och uppdaterar det någon gång då jag orkar stå still. Egentligen borde ju VK publicera allt på sin hemsida, men de har väl valt metoden med innehållslösa, pseudotidsbegränsade nätartiklar för att försöka behålla pappersimperiet:

Bostaden inför lättloggat passersystem

Bostaden, det kommunala bostadsbolaget i Umeå, håller på att gå över till RFID-passersystem på en massa håll verkar det som. Ursprungligen hörde jag endast talas om detta för studentkorridorer (Bostadens tidning september 2008 sida 18) pga nyckelkostnader etc, men tydligen gäller det även övriga typer av hyresrätter och byggnader.

En bekant till mig har fått information att deras nycklar blir oanvändbara för att ta sig in i hyreshuset. Inom loppet av 10 dagar måste man ha hämtat ut RFID-taggar (utan pin-kod), annars är man utelåst från sitt bostadshus. Dygnet runt. Följande “information” får man om systemet ifråga – utan att Bostaden påpekar varken att det är trådlös, enkelt avlyssningsbar teknik, kontaktlösa och osäkra kort, förmodligen loggat och absolut inte lika säkert som fysiska nycklar:

Vad innebär det nya systemet för mig?

Du måste hämta ut taggar som hör till din lägenhet och som du alltid måste ha med dig för att komma in i entrédörrarna. Dessa kommer att vara låsta dygnet runt. Till varje lägenhet ingår tre taggar. Behöver du fler taggar kan köpa för 150kr styck.

Informationsbladet är alltså mycket fattigt på fakta och jag själv har ett par extra funderingar – med egenförfattade svar. Citerat delvis från IRC:

> Kan ni se när jag går in och ut ur mitt hem?
– Nej, vi ser endast när du kommer in i huset. Inte när du lämnar det.

> Ifall jag vill ha fler taggar men inte betala 150kr/st, går det att lösa?
– Ja, systemet är så osäkert att du kan kopiera dina egna taggar med väldigt billig utrustning.

> Ifall jag stannar hemma sjuk, men går på promenad till butiken för att kylskåpet är tomt, loggas min passering och eventuellt finns tillgänglig för arbetsgivaren att kolla upp detta för att därefter göra en felaktig slutsats om falsk sjukanmälan och således avskeda mig?
– Haha, nä det skulle ju aldrig ske. Men det är klart att polis och myndigheter får titta på loggarna om de hittar på en lösryckt anledning att göra det.

Även ifall systemet ej loggas så är det ett relevant argument mot. för hur ska du veta att det inte bokförs? Systemet som Bostaden köpt in är förmodligen lika slutet och otransparent som t.ex. busskorten. Alla typer av säkerhetssystem skulle må bra av öppen granskning av källkod. implementering och dylikt, förutsatt att leverantör och köpare har intentionen att använda den bästa och i slutänden billigaste lösningen. Eller för den delen vill förmedla trygghet till sina användare.

Notera även att detta är samma typ av passersystem som implementerats på många andra ställen i Umeå kommun. Inom kommunal verksamhet. Ett av dessa ställen är Hamnmagasinet, dit jag personligen har RFID-tagg (+kod) istället för tidigare då det bara gällde PIN-kod. Det är inte bara en gång som systemet på Hamnmagasinet trilskats på diverse sätt, vilket förvisso säkert bara går att vifta bort som barnsjukdomar.

Notera särskilt att detta system (antar jag) använder sig av lättknäckt och enkelt kopierbar teknologi. Ungefär som busskorten. Så ifall dörrloggarna säger att du kommit in genom dörren strax innan ett lägenhetsinbrott – ja då kan du och din egen tagg lika gärna ha varit i Thailand och semestrat med ladyboys.

Så what the shit? Läser man informationsbladet ser man även att det handlar om att “öka tryggheten”. Frågan är vems trygghet som ökar när man riskerar grov övervakning och digital förföljelse. Vilken politiker eller tjänsteman är det som behöver få ett mail och/eller telefonsamtal? Följande mail skickade jag i alla fall till de som informationsbladet ansåg att man bör ställa sina frågor till, projektansvarige Kurth Edman och kvartersvärden Lars Lind vid Bostaden:

Halloj.

Jag har sett info-lappen om bytet av låssystem i entrédörrarna där ni effektivt tar bort möjligheten att använda sin lägenhetsnyckel för att ta sig in i trapphuset. Istället används ett digitalt system med RFID-taggar som måste användas dygnet runt för att ta sig in.

En omedelbar fråga som dyker upp när nu entrén direktkopplas mot en centralt styrd databas är huruvida detta loggas. Kommer entréer gjorda med dessa RFID-kort att sparas någonstans – i så fall hur länge, av vilken orsak och åtkomligt för vem?

Sedan undrar jag ifall detta är “dumma” RFID-taggar, de på 125kHz, eller “smarta” s.k. Mifare Classic-kort på 13.56MHz. Eller används någon annan slags kontaktlös lösning?

Till syverne och sist undrar jag vems “trygghet som ökar”, vilket informationsbladet inleds med. Vad menar Bostaden ens med trygghet i det här fallet? Riskerna med ett kontaktlöst system där ens tagg-identitet mycket enkelt kan kopieras gör inget annat än gör mig personligen otrygg och osäker.

Svaret dyker nog upp i veckan som kommer… Då uppdaterar jag inlägget. Eller skriver ett nytt ifall svaret faktiskt är intressant nog.

—-

Update 2011-04-11 14.37: Ett svar kom från kvartersvärden Lars Lind om att Kurth Edman inte vill svara förrän han vet var jag bor. Följande svarade jag – och jag misstänker att framtida respons förtjänar nya inlägg på bloggen:

På vilken adress bor du, det finns ingen Mikael Nordfeldth vårat
kontraktsystem.

Hej, jag bor inte på Löftets Gränd, men är kund hos Bostaden på annan
adress i Umeå. Min oro ligger i att detta system kan riskera att sprida
sig till andra Bostaden-hus, vilket vore mycket olyckligt och besvärande
för mig som hyresgäst.

Eftersom jag tidigare har gjort undersökningar kring kontaktlösa och
trådlösa systems säkerhet är jag högst orolig för dess säkerhet.
Särskilt ifall det är någon av de tekniker jag nämnde i mitt tidigare
mail till er båda (dvs RFID/Mifare classic). Det är därför jag är
intresserad av att veta vad som eventuellt komma skall till min bostad.

Projekt ansvarige Kurth Edman önskar svar på detta innan han uttalar sig.

Det här är enligt mig en konstig inställning. Bostaden är ett kommunalt
bolag och åtminstone min åsikt är att man då som tjänsteman bör jobba
med största möjliga öppenhet, transparens och insyn. Särskilt när det
gäller säkerhetsrelaterade system som påverkar människors vardag och
trygghet. Ännu mer särskilt ifall projektet ifråga hävdar sig “öka
tryggheten” men snarare implementerar teknik med erkända
säkerhetsbrister.

Jag svarar med CC till Kurth så får även han läsa min syn på insyn i
denna typen av projekt.

Av vilken anledning är den projektansvariga Kurth Edman intresserad av att veta var jag bor? Att jag inte är residensförd på Löftets Gränd gör väl inte mig mer eller mindre berättigad att veta vad som försiggår där? Särskilt när det är ett kommunalt bolag – där jag rentav är kund – det handlar om.

“Trygghetskameror” – vad gör de för nytta?

Först ett irriterat meddelande till tidningar med hemsida: Publicera fullständiga, länkbara artiklar! Jag kan inte, med 2000-talets kommunikationsvägar, referera till en analog papperstidning. Särskilt inte om jag inte ens kom hem förrän ett par dagar efter den slängdes till återvinning. Västerbottens Kuriren har t.ex. tre artiklar på nätet som refererar till “torsdagens tidning” för en artikel om övervakningskameror. Mmm, tidlöst…

De ovan länkade artiklarna nämner antingen något intressant, något oanalyserat eller något meningslöst. Beroende på vilken du läser. Följande är i alla fall min sammanfattning av artiklarnas avsaknad av poäng och relevans:

  • Någon byggnad “har flest kameror” i Umeå. Detta jämförs på absolut antalnivå mot övriga byggnader, som t.ex. är mycket mindre. Jag vill ha måttet kamera/m² om det ska säga något.
  • Inte ens kamera/m² säger särskilt mycket då det finns olika syften och behov. T.ex. har Willys och Forex båda 16 övervakningskameror:
    • Forex som sysslar med renodlat pengahanterande har ganska berättigad övervakning.
    • Willys har ganska måttligt antal kameror motsvarande nödvändighet (men var är dessa placerade?).
    • ICA Maxi har 10 gånger fler kameror (162st) trots rimligen lägre stöld/rånrisk än Willys (Strömpilen vs. tillgänglighet etc.).
  • Av 1700 kameror sparas inspelningarna från närmare 2/3 av dessa.
  • Bussarnas kameraövervakning, 3-7st kameror per buss, nämns inte alls.
  • Stadshuset har inte en enda övervakningskamera. Lennart Holmlund (s), kommunstyrelsens ordförande, säger att “vi strävar efter att ha så stor öppenhet som möjligt”. Noteras bör även denna mans uttalande om övervakningskameror på Umeås torg som ett “nödvändigt ont”.

Låt mig fokusera på kameraövervakningens effektivitet. Till detta tar jag som primärt exempel bussarna i Umeå. Nobina, bussbolaget i Umeå, ansvarar över bussarna med tillhörande installerade kameror. Jag har tidigare rapporterat att de kan ha överskridit sitt tillstånd, varefter jag t.o.m. blivit meddelad om ytterligare en kamera på åtminstone en del dubbelbussar. Argumentationen är att “hindra förstörelse”, vilket enligt bolagen varit omfattande. Särskilt i utrymmen chauffören inte kan överblicka. Materialet får dock endast granskas om något särskilt allvarligt inträffat.

Välkommen ombord, här har du en kamera mitt i nyllet!

Förvisso rymmer Sveriges lag om allmän kameraövervakning endast straff som ger fängelse i upp till 1 år. Det är alltså världens grövsta företeelse att övervaka felaktigt, ur juridisk synpunkt. Konstigt nog lägre än straffskalan för t.ex. fildelning, där straffet kan bli fängelse i upp till två år. Det är väl dock inget annat än ett tydligt tecken på hur svensk lagstiftning prioriterar en döende teknikålders önskemål från industrins bolag hellre än medborgarens rätt till skyddat privatliv.

Mitt inlägg ämnar alltså diskutera utvecklingen i dagens samhälle där man verkar betrakta kameraövervakning som en lösning mot brottslig verksamhet. Det är lätt, antar jag, att uppleva en skillnad på kameraövervakade områden med en på kort sikt minskad brottslighet. Nyckelorden är dock på kort sikt eftersom undersökningar, även långt tillbaka, har visat att övervakningskameror i t.ex. London (där de sitter i praktiskt taget samtliga gatuhörn) lider av mycket låg effektivitet:

[…] a study of London’s widespread use of CCTV cameras, found that for every 1,000 cameras installed, only one crime has been solved. […] The report found that CCTV cameras were used to catch just 8 out of 269 suspected robbers.

En oerhört dålig “return of investment” som man säger i affärsvärlden. Tänk ifall resurser, tid och engagemang lades på vanligt, hederligt polisarbete. Så frågan är var övervakningsivern kommer från. Folk kanske bara synar dessa undersökningar och tycker sig minsann märka en skillnad på minskad brottslighet – så låt oss betrakta en sådan världsuppfattning! Vad händer med brottsligheten om den upphör på grund av kameraövervakning? Jo – ser du – den byter plats.

Banksy's surveillance critical graffiti "One nation under CCTV"

Således försöker man med övervakningen snarare dölja symtomen än bota sjukdomen, så att säga. Kameraövervakningen kommer endast att förflytta den brottsliga verksamheten till en oövervakad plats – och när alla platser är övervakade övergår det i total ineffektivitet istället. För att faktiskt lösa brottslighetens dilemman behöver man gå till roten av problemet och istället förstå varför brott utförs. Utan den insikten kan man aldrig bygga ett samhälle med tillförlitlighet och förtroende.

Filosofin till varför kriminella handlingar utförs är oerhört fragmenterad. Allt från teorier om klass-skillnader till människans natur, genetisk betingning och miljöpåverkan dyker upp i sådana samtal. Ifall man synar dessa filosofier och granskar utvecklingen över tid och rum kan det nog snabbt dras slutsatser om människans avidentifiering och förlusten av en social roll i samhället. Brottslingar är ofta av någon anledning, innan sin kriminalitet, frånstötta eller utsatta i samhällets diverse hierarkier. Kriminalitet blir en lösning för att hitta sig själv – och med växande befolkningsmängd blir dessa grupperingar alltmer sofistikerade och självberättigande…

Och där lämnar jag snabbt ämnet innan det blir för mycket ordbajsande. Jag diskuterar det gärna, men inser att detta inlägg gör sig bättre i att fokusera på övervakningsamhällets orsak, verkan och fortsatta utveckling. Vilket är varför jag går över till min avslutande tes om den subliminala anpassningen och hur man enkelt vänjer sig med storebrors öga som vakar.

En effektiv metod att leda till “förståelse” och “acceptans” för horribla, påträngande och integritetsutmanande metoder för kontroll, att väcka rädsla eller förvränga vardagliga beteenden är att helt enkelt missbruka språket. “Newspeak”, nyspråk, är ett begrepp som myntades i en alltför ofta i konspirationsteorier refererad litteratur, nämligen 1984 av “George Orwell”. Det var inte riktigt samma lurendrejeri där som jag upplever idag, men samma medvetna missledande språkbruk återfinns idag.

Anledningen till utvecklingen mot alltfler kan jag inte tänka mig är något annat än att man ser på det som en “lösning”. För att sedan vifta bort folks oro med den resulterande konstanta övervakningen anspelar man på säkerhet och ofta rentav trygghet. Som att en individ skulle känna sig tryggare av att veta att det kan vara någon som sitter och tittar på när man petar snorkråkor, söker ett hörn för att gråta ut eller umgås med människor som orsakar så kallad klander genom association.

Argumenten för att slippa kameraövervakning är många. Ifall förespråkarna och övervakningsivrarna däremot förvränger överenskomna betydelser av ord, ja då blir det förstås lättare att samla stöd. För att återkoppla till bussarna så har en del av dem numera, istället för övervakningskamera, minst en monterad trygghetskamera:

"Trygghetskamera"? Nu får det vara nog. Ingen mer övervakningshysteri, tack!

Det här är inte okej. Som tur är finns det en aktiv opposition utanför maktens korridorer. Häromveckan lyckades en vän till mig, som dessutom är aktiv i Piratpartiet, väcka en rask medianotis om för många övervakningskameror vid Liljaskolan i Vännäs.

Det där med statliga spårsändare – allt blir i realtid!

Rick Falkvinge har yttrat sig om datalagringsdirektivet som “fotspårlag” och faktumet att mobiltelefoner blir statliga spårsändare. Lägg nu även till ett bekräftande på att detta ska kunna ske i realtid, bekräftat av justitieministern Beatrice “avskaffa rättssäkerheten” Ask herself:

“De brottsbekämpande myndigheterna ges också möjligheter att inhämta uppgifter om lokalisering av mobiltelefoner utan krav på att den här telefonen i det aktuella tillfället används för kommunikation.”

Beatrice Ask – Polisen ska få övervaka mera @ 06:35

Datalagringsdirektivet kommer alltså att implementeras i Sverige, med stöd av i praktiken hela regeringen (inget parti i riksdagen har sagt sig våga stå upp emot EU, vilket t.o.m. vore billigare). Mer information finns hos regeringen om De brottsbekämpande myndigheternas tillgång till uppgifter om elektronisk kommunikation, där ovanstående citat formuleras såhär:

Vidare införs en möjlighet att inhämta lokaliseringsuppgifter avseende en viss elektronisk kommunikationsutrustning som är påslagen men som vid det aktuella tillfället inte används eller har använts för kommunikation.

Kom även ihåg att stänga av telefonen inte alltid hjälper. Slit ut batteriet eller lämna telefonen hemma när du går på kvällspromenad, alltså.

Vore det inte för att polismyndigheten vid det här laget i princip tappat allt mitt förtroende så hade det ju varit bra att de fick rättigheter utöver vanlig medborgare. Tyvärr är risken för maktmissbruk överhängande och av den anledningen anser jag dessa ytterligare verktyg för informationstillgång vara mycket farliga för vårt så-kallade demokratiska samhälle.

Uppdatering för arkivering: Fallet rapporterades i fler media, bl.a. Aftonbladet som menar att mobiloperatören utförde aktiveringen, Expressen GT rapporterar liknande som TT/DN.

http://gt.expressen.se/nyheter/1.1872520/inga-nya-spar-efter-forsvunne-david-birgersson

Gatubilder, VK, hitta.se och Eniro

Jag har blivit en sådan där jobbig artikel-kommenterare. Särskilt hos Västerbottens Kuriren. Nu senast är det i och med hitta.se’s nya gatubild-tjänst som de skrivit om. Följande inlägg är byggt på vad jag kommenterade på VKs artikel där de intervjuat familjen Holmgren som “tycker det är ganska roligt, […] som ett minne”.

Rui Brites de Sousa, vd för hitta.se, säger i artikeln Vill ha en levande stadsbild att “Nej, det är inte kränkande. Man ser ju bara en vanlig vardag”.

Då är frågan vilken vanlig vardag det gäller t.ex. när någon ligger ner på marken samtidigt som att någon annan verkar stjäla en cykel. Bara det faktum att man kopplar det till att personen försöker stjäla cykeln är i sig talande för varför denna typ av massfotografering åtminstone bör kritiseras. Att det sedan ser ut som att en äldre tant har poopat ner sig är än mer beklämmande.

Notera att det nu är censurerat hos Eniro. Hade det varit något slags konstprojekt eller bara ploj skulle det ju faktiskt ha varit roligt på så vis. Nu handlar det dock snarare om tragikomik. Men nåväl, hitta.se verkar i alla fall mer hardcore än Eniro:

– Vi tar inte bort människor eller registreringsskyltar, människorna ger en mer levande miljö och stadsbild. Vi visar en snapshot av verkligheten, säger Rui Brites de Sousa, VD för hitta.se.

Massfotografering är som massövervakning (jag är ju medlem i Piratpartiet, så mitt  ordval faller åt det hållet) och har en alldeles för stor felmarginal för att vara okej ur integritetssynpunkt utan vidare diskussion. Oavsett ifall det är Eniro, hitta.se eller Google som gör det.

Digitalisering och automatisering har sina faror. Med kommande datorkraft, allt bättre ansiktsigenkänning och hela kitet så öppnar det för decentralisering av automatiserad stalking. Yay!

Privat och överrättslig övervakning

Jag har mekat en frågetråd på Piratpartiets forum i och med min kandidering till riksdagslistan. Ställ gärna frågor där (eller här, så pastar jag in dit) om ni har funderingar på hur jag lämpar mig som riksdagskandidat.

I vilket fall fick jag nyss en intressant fråga från “Tommten” som jag tänkte publicera här på bloggen:

Om jag råkar ut för något som jag anser skulle vara förnedrande och pinsamt på stan, så skulle min första tanke vara “hoppas ingen filmade mig”. Jag skulle alltså vara mest rädd för att det har filmats med någons mobiltelefon och liknande så det sprids och jag skulle bli en “skogsturken” som det sprids olika varianter av på nätet tex. Jag passar mig alltså för hur jag beter mig och känner mig som i ett övervakningssamhälle, fast av alla privatpersoner som går omkring beredd att filma. Inte av staten.

Gör du någon skillnaden på allvarligheten i denna känslan/rädslan som jag har att bli övervakad av privatpersoner och känslan av att bli övervakad av staten? Tycker du att den ena är mer allvarlig?

För det första skall nämnas att vi i Sverige har lagar som förhindrar publicering av material som kan vara förlöjligande eller kränkande. Dels har vi Personuppgiftslagen (PUL) som använts i syfte att upprätta sådana lägen, dels har vi allmänna lagar kring ärekränkning som gäller både på internet och afk. Det är alltså inte bara allmänmoraliskt utan även juridiskt fel att publicera dina pinsamma handlingar, även om de utförs mitt på stan.

Sedan känner jag mig mer hemma i att använda “överrättslig” snarare än statlig i det här sammanhanget. Det är ett bättre ord som dessutom innefattar icke-offentliga organisationer med motsvarande kapacitet och omfattning.

Men för att besvara frågan så ja, jag gör skillnad i “privatövervakning” och “statlig övervakning”. Huruvida det är mer allvarligt eller inte kommer jag till senare i svaret, men allvarligheten i själva övervakningen i sig är nog densamma. Privatpersoner kan dock oftare ha större möjlighet (läs: intresse och drivkraft) att göra djupare, mer ingående kränkningar av den personliga integriteten.

Men. Allvarligheten för individen är lika. Däremot är det ju två helt separata känslor. Att vara rädd för människor på gatan betyder ju bara att man måste hålla sig i schack medan man vistas bland folk. Det här skiljer sig inte nämnvärt från människors representativa beteenden. När man kommer hem eller vistas med de man litar på kan man göra bort sig – så det finns alltså visst andrum.

(Det är förvisso lite tragiskt att folk inte kan känna en trygghet i att vara sig själva, dock tror jag att det rent psykologiskt ej beror på känslan av att bli “övervakad”. Hur stämmer den beskrivningen överens med din fråga, Tommten?)

För att kontrastera detta så vill jag beskriva den överrättsliga övervakningen som oflyktbar. Denna typ av övervakning är snarare ett hot mot samhället än individer. Därför är det tänkbart att man inte upplever det som allvarligt eftersom det är mindre påtagligt. Snarare blir det mer av en kuslig tanke.

Den överrättsliga övervakningen hotar en större mängd människor och har ett mer olycksbådande utfall om den utförs i oproportionell skala. Så allvarligheten i känslan att falla under överrättslig övervakning vill jag hävda är grövre. Av den enkla anledningen att det då påverkar alla individer istället för bara några enstaka stackars få.

För att sammanfatta: “Skogsturken” och “numa numa kid” t.ex. kan man skratta bort med hjälp av lite självdistans. Man kan inte skratta bort en kartläggning av människors livsvanor.

Det öppna(re) Bodströmsamhället

Ja öppet vet jag ju inte om det är, men Thomas Bodström har i alla fall gjort den roligaste PR-svängomen jag sett någonsin tror jag. Förvisso troligen av anledningen att jag inte egentligen varit politisk särskilt länge, men även för att jag är så engagerad i de frågor som Bodströmsamhället berör. Det är helt enkelt ett galet roligt faktum att förra regeringens justitieminister, Thomas Bodström (s), tagit sig an det öknamn han fick under den mandatperioden. Han publicerar även erkännanden om hur vardagskorkad han är ibland, precis som alla vi andra.

Det är dock skönt att han förklarar och öppnar för diskussion i ämnen som berör hans mest omtalade ståndpunkter. Förhoppningsvis sitter ingen PR-människa och går igenom det som skrivs, så det vi får faktiskt är Bodströms egna ord. För då kan vi titta på och analysera de argument och funderingar som används:

Det som kan vara en förstärkning av integriteten kan vara en inskränkning för andra. Kameraövervakning i tunnelbanan, och därigenom bli filmad, upplever nog många som en kränkning av privatlivet. Men andra människor kanske därmed vågar åka tunnelbana. Att råka ut för ett våldsbrott är utan tvekan en oerhörd kränkning. Rädslan att råka ut för våldsbrott är också integritetskränkande. Fråga den misshandlade kvinnan som förnedrar sig för att vara till lags inför den våldsamma mannen, just för att inget ska hända just den kvällen.

Notera övergången från kameror på tunnelbana till kvinnomisshandel patriarkala förtryck! Jag hängde själv knappt med! På vilket sätt räddas utsatta personer undan från våldsutövare om man har tunnelbana? Speciellt om det är någon som försöker “vara till lags” för någon annan – det får det snarare att låta som att det sker i hemmet. Så antingen var det en skriftlig blunder eller ett vanligt associationsknep…

Men det är klart att Bodström inte menar varken att man borde sätta upp kameror i hemmet eller borde implementera övervakning och kontroll med anledningen “folk känner sig säkrare”. Trots att det är vad ovanstående citat direkt antyder enligt mig. Att han inte menar det tolkar jag utifrån andra inlägg han skrivit – fast jag lovar att jag kommer med fler analyser senare. Yarr!

Sedan han har ju några lustiga analyser av media i allmänhet, typ följande om opinionsundersökningar och resultaten av dem:

T o m i den här senaste mätningen i lördags, som för oss ansågs som den fullständiga katastrofen, skulle vi ha vunnit ett riksdagsval, eftersom både centern och kristdemokraterna var under fyraprocentspärren. Att två av regeringens partier skulle hamna utanför riksdagen om det var val idag, enligt samma mätning, verkar inte vara så mycket att orda om.

Allt som allt: Välkommen till bloggosfären, Thomas Bodström! Du verkar vara en rolig filur.