Tag Archives: Norrlandsoperan

MADE-festivalens finkultur fular fel

För i runda slängar ett år sedan kommer jag ihåg att jag läste en “jämförelse” mellan fin- och fulkultur i Nöjesmagasinet Citys Umeå-utgåva. Den handlade om MADE-festivalen jämfört med Kulturnatta, vilka båda är ett aktuellt ämne i kulturens Umeå idag. Förutom att jämförelsen känns uppgjord, journalistiken som vanligt brister City och en massa annat smutskastande så används ju i alla fall någotsånär min definition av fulkultur.

Some might say att Kulturnatta mest är en blöt kulturmatta, men, då glömmer man för ett ögonblick att kultur kommer i alla former – högt och lågt, glest och fullsatt och bra och dåligt. Kultur är i många avseenden lika mycket till för utövarna som för mottagarna. […]

Made-festivalen däremot drabbades redan första året av en introvert elitstämpel, inte minst därför att den hölls i finkulturens ointagliga fästning – NorrlandsOperan. […]

Ändå är det inte svårt att ställa de två emot varandra. Och, för att spetsa till rubriken ytterligare, och underblåsa den här beefen mellan Kulturnatta och MADE (som givetvis inte ens existerar), har vi valt dårraden ”Finkultur” och ”fulkultur” går 10 ronder i tokjämn duell….

I mina ögon är tillställningarna inte ens jämförbara och erbjuder helt olika plan av fritidsberikande kultur. Jag vill ha båda – och jag vill ha dem säregna! Vidare bör nämnas att Kulturnatta är en av de tillställningar i Umeå som har lägst besökare:fylla-förhållande – vilket vore kul att jämföra med “finkulturens” traditioner. Mycket i den diskussionen påminner mig förövrigt om rsms snack om gråklubbar, med visst tillägg av vin-i-pausen-metodik och liknande.

Men. Finkulturen kring MADE-festivalen verkar sakta luckras upp för att nå ut till en större publik.

Från att ha gått till ett miljonslöseri med enstaka besökare har MADE-festivalen lyckats nå ut, tvätta bort lite elitstämpel från Norrlandsoperan och rentav satsat på kommersialistisk populism. Dels i form av särskilda artister som drar en helt annan målgrupp än NO!s ordinarie besökare, men även genom att inte återta den urinerande spanjorskan, eller någon slags motsvarighet. Sådant resulterade ju i kryddstarka kommentarer från kreti och pleti.

Ärligt talat tyckte jag mer om charmen i MADE-festivalen när det var den pretentiösa finkulturens högborg. Avantgarde överallt, ett axplock av det otillgängliga och konstiga som bara vinpimplande finkulturtomtar kan uttrycka uppskattning för i eccentriska termer. Jag tycker om den folkkulturen i sig, samt finner det oerhört intressant att beskåda kreationerna som därav följer. Det är tilltalande på ett mycket gemytligt och obskyrt vis.

Fast jag svär. Äldreomsorgen har ännu satt sitt spår i Norrlandsoperans Kågedal. Den ungdomsanpassade invigningskvällen av festivalen var nog det som passade in bäst i ens ordinarie konsert- och festivalbeteende. Lite komma och gå, och när musiken går igång ställer man sig nära scenen för att underlätta artistens scennärvaro. Det är ju ingen biograf – det är livespelning! Fast andra bullar var det igår, fredag, när jag kom indundrandes till en lokal med dundrande scenuppträdande – men till min fasa en sittande publik.

På den röjiga, finska klezmerpunken fanns minsann inget alternativ. Där var det lämpligt benutrymme längst fram, inget mer. Inte för att någon satt längst fram, då får man ju ont i nacken av att titta åt sidorna för att följa de rörliga finnarna i Alamaailman vasarat på scenen. Frågan är bara om stolsplaceringen var medveten eller ej – kanske var det för att dölja det typiska tomrummet som uppstår när man inte automagiskt har 100 fans i gropen framför en Thåström. Jag är övertygad om att det åtminstone var slentriananpassat med många sittplatser för årgångsbenen hos den, fortfarande, generaliserade MADE-besökaren.

Men ja, alltså. Det är ju det som är härligt. När saker inte riktigt är som man förväntar sig. Även om det innebär att man vill stå upp under föreställningen. Men det är ändå inoriginaliteten som MADE-festivalen fortfarande lever på. Kruxet är att man följer någon slags pretentiös metodik där man stänger dörrarna direkt efter insläpp och omöjliggör rundvandrarbeteendet som annars är standard på sådana här större arrangemang. Men ska man uppleva finkulturen bör det ju göras på finkulturens villkor. Annars fular man fel.

Jag undrar om inte rubrikens uttryck att “fula fel” får mer svar i det inlägg jag bör börja författa alldeles strax om Lars Böhlins i mina ögon missriktade, eller kanske felformulerade, krönika om män och öltält som “fulkultur”.

Umeås “Social Media Club” hade vårens första träff

Jag kikade lite hastigt på ämnena förra terminen för “Social Media Club” här i Umeå i höstas. Det var intressant, men jag kom mig aldrig för att gå och lunchträffa dem. Jag hade annat för mig. Fast nu när jag ändå inte kan göra något så tog jag mig lite tid…

Även om jag själv inte anser att Facebook och Twitter är särskilt goda exempel på vad sociala media förutsätter, så är det ungefär vad diskussionen handlar om. Folk som i allmänhet fått nys om vad internet är kapabelt till.

Mikael Hansson presenterade idag Infotech Umeå, som är ett slags projekt hos Uminova Innovation (Umeå Universitet) att samla IT-nyheter inom Umeå (samt regionen runtikring också I guess). En av frågorna han ställde de ätande gästerna var “När en 16-åring i Sverige och en 12-åring i Kanada samverkar för att göra en video, vad innebär det egentligen?”. Han menade att fenomenet internet är större än när elektriciteten kom – eller när tryckpressen blev tillgänglig.

Efter den korta presentationen frågade värdarna vad vi som besökte SMC trodde skulle komma under 2010. Året 2009 var “sociala mediernas år”, med Facebook och Twitter, men vad har vi att vänta oss nu? Mitt personliga konstaterande var mest att åtminstone framöver kommer Facebook kommer att dö, precis som att t.ex. Apberget är på väg rakt utför. Intressant nog var en styrelseledamot i Apberget AB på plats, som fick ge svar på tal:

– Angående att Apberget är på väg stuprätt utför så kan jag nämna att vi har 10.000 unika inloggningar per dag. Det går alltså bra för oss.

Björn Wånge, Apberget AB (parafras)

Men då är ju frågan hur det såg ut för ett, två år sedan… Och gäller det där alla städer Apberget är aktivt i? 10.000 från Umeå (alltså 1/10 av invånarna) vore ju coolt, men är det även Sundsvall och alla andra ställen så blir det mindre imponerande. Nä – with all due respect – jag tror att Apberget är hastigt döende och att Facebook om något år kommer att ha trätt in på samma väg. Internetår är värre än hundår.

Att man sedan ombads presentera sig, ifall man hade något att säga, med sitt namn och var man jobbar kändes obekvämt för mig. “Jag jobbar inte och pluggar inte. Jag är allmänt ungdom bara” sade jag, fast glömde notera att jag inte är arbetslös för det. Min avsändare är bara lite otydligt. Dock var ju medelåldern på lunchen (fascinerande i sig) uppemot 40-50 år, så jag medger att jag kanske får brås situationen på mig själv. Höhö.

Umeå Social Media Club träffas sista fredagen varje månad, vad verkar vara 11.30 i foajén på Norrlandsoperan. Det är öppet för alla, så jag rekommenderar folk att gå dit och lyssna om de vill hänga med i Umeås internetsvängar. Lunchen är galet dyr, men som tur är åtminstone inte obligatorisk .)