Tag Archives: Nokia N900

MeeGo kommer till ny Nokia-telefon

Inte bara kommer man att kunna köra MeeGo på Nokias N900, de släpper till och med en ny telefon (codename: Lankku). TT verkar ha nått ut med den nyheten i alla fall. Ett stort lyft för fri mjukvara – och öppna plattformer. Ett stort slag i ansiktet mot de som snärjer in användare, stävjer kreativitet och förbjuder innovation (läs: Apple). Eller bara gör det krångligt och oflexibelt (läs: Google’s Android).

Moreover, it’ll run MeeGo Harmattan, ship in Q3 to folks in Europe, boast a 960 x 540 screen resolution, include an 8 megapixel AF (read: not EDoF) shooter and sport a frame that’s just marginally thicker than the iPhone 4 — reportedly, anyway.

MeeGo är ett fullfjädrat Linux-baserat operativsystem som klarar av att köra så gott som vilken applikation som helst som är skriven för vilken dator som helst. Till skillnad från iPhone och Android, där du behöver ett specialutvecklingskit och ibland inte ens får distribuera programmen (läs: iPhone). I princip gäller det att om ett program finns för Ubuntu Linux så kan du köra det på en MeeGo-plattform. Sedan finns det förstås hårdvarubegränsningar, men du behöver i alla fall inte leva med brutalt handikappade, begränsade och inlåsta “appar”.

Jag har skrivit mycket om fördelarna med MeeGo’s Nokia-ägda företrädare Maemo – som jag alltså kör på min Nokia N900. Alltså ett fullfjädrat operativsystem utan påhittade begränsningar. Särskilt förbättrar det ens möjlighet att kontrollera sin egen, köpta hårdvara – istället för att överlåta det till ett privatägt amerikanskt företag, eller liknande.

Mer information finnsNokias hemsida benämnt “Swipe” verkar det som. Engadget har fått hålla i telefonen och presenterar exempelvideos. Själva telefonen är ju dock inte intressant, utan det är operativsystemet (förutom kanske Nokias Swipe-specialare) som gäller. Licensmässigt är MeeGo (mjukvaran, inte trademarket nödvändigtvis) helt okej för vilken leverantör som helst att implementera i sin telefon – och för utvecklare är det en standardiserad drömmiljö. Telefonen i sig har dock inte ens ett löstagbart batteri enligt Wikipedia:

Battery: BV-5JW 1450 mAh Li-Ion battery (non user removable)

…så då fortsätter jag att använda min N900 då, eftersom MeeGo såväl som dess applikationer kan köras på den likaså. Då har jag ett tangentbord också. Tji fick ni.

http://www.engadget.com/2011/06/20/is-this-nokias-lankku/Lldddddddd

Den låsta plattformens baksida

Som konsekvens av upphovsrättsliga bekymmer med distributionen av program, spel och säkert hårdvaran tillhörandes Playstation 3 så har Sony – vilket vi alla vet – infört extrema åtgärder för att begränsa dina möjligheter att använda den.

De har inte bara stängt av möjligheterna att köra valfritt operativsystem, de spenderar en massa utvecklingspengar på att försöka stoppa kopiering vilket allt som oftast bara orsakar användarproblem med såväl spelande som filmtittande – det vill säga helt legitimt brukande av produkten du äger och har köpt för egna pengar.

Om du tycker att begränsningarna jag nämnde ovan ändå på något sätt kan vara okej är du den jag vill nå ut till, men förmodligen inte den person som kommer att ta till sig av vad jag skriver. I vart fall så vill jag skriva, för dig, med anledning av…

… det centraliserade programutbudet

Som konsekvens av ett instängt, begränsad och centraliserat programutbud (precis som med Apple’s iPhone) så har man lagt ner ännu mer pengar på att försöka skapa en betalningsmodell. Systemet ifråga dubbelagerar även som verifikation på ditt ägande och bör rimligen vara “säkert” då det hanterar ekonomi. Databasen som allt lagras i håller nämligen koll på dina personuppgifter och annan information, t.ex. kreditkortsnummer, som du tillhandahåller.

… betalningsmodellen

Som konsekvens av betalningsmodellen kan användarna emellanåt ej spela sina lagligt köpta spel på grund av problem hos den enda leverantören (Sony). För att bevara sin kontroll så hindrar man t.ex. användare från att logga in med sitt konto på fler än 4(?) kompisars/LAN-caféers konsoler. Vidare sträcker sig kontrollen till att du ibland inte kan spela spel alls – vilket exempelvis är fallet sedan ett par dygn tillbaka i skrivande stund. Datorerna som hanterar ditt namn – och kanske även kreditkortsuppgifter – har nämligen utsatts för dataintrång.

… spårning och lagring

Som konsekvens av att din identitet spåras så måste ju detta data finnas tillgängligt någonstans. Inte bara lagrat utan faktiskt tillgängligt, eftersom uppgifterna behöver tillgås när man t.ex. betalar för spelen. Denna påkostade struntlösning har du förmodligen okejat genom att knappa in siffrorna – varigenom Sony givits direktaccess till ditt bankkonto. Med tanke på att Sony inte är svenska har Datainspektionen inget att säga till om – vilket gör att du inte har en chans att veta hur dina känsliga person- och kortuppgifter lagras.

… centraliseringens risker

Som konsekvens av den tillgängliga och centraliserade databasen utsätts alltså samtliga användare för ekonomiska risker när Sony riskerar ha delgett dina kortuppgifter till obehöriga individer i och med dataintrånget. Tänk vad mycket bättre för alla om betalningsmodellen var annorlunda – eller kanske att utvecklare kunde göra program och spel till konsollen utan Sonys centralisering och kontroll. På samma sätt som t.ex. Debian och Ubuntu i Linuxvärlden fungerar.

… den obligatoriska slagdängan

Som konsekvens av dataintrånget och riskerna för användarnas person- och kortuppgifter bör man väl aldrig någonsin lita på ett företag som Sony? Där man kräver kontroll och bevisligen inte kan ta ansvar för drift och säkerhet. Eller för den delen officiellt uttalat installerar trojaner på din dator om du vill lyssna på musik från skivbolaget Sony.

Kom ihåg att ovannämnda aldrig hade skett (på så stor skala, vi talar ju miljontals kunder) om mjukvaran var fri och hårdvaran var öppen. För då hade vi inte behövt de felande systemen i första början. Tänk så mycket billigare för företagen, bättre spridning för producenterna, djupare förståelse för användarna och tryggare privatliv för alla vi hade kunnat uppnå – om inte företagen var sådana kontrollfreaks. Det biter dem ju ändå alltid bara i ändan och folk föredrar i slutänden ändå en säkrare, tryggare och bättre communityutvecklad miljö. Vare sig det är digitalt eller i samhället i övrigt.

Så till syverne och sist, nu när du aldrig mer ska köpa en Sony-produkt kanske du även bör tänka på att din stalkphone (iPhone och Android) inte bara lagrar dina kreditkortsuppgifter och är sårbar på samma sätt. Den lagrar även din geografiska position ganska kontinuerligt. Eftersom operativsystemet dessutom är slutet kan du inte garanteras att Apple (eller någon som jobbar där) inte har programmerat in möjligheten att ta kontroll över din iPhone vilken dag som helst – oavsett skäl.

Apples vilseledande marknadsföring – en konsumentfråga

Jag har börjat bli less på Apple med sina inskränkande produkter och desinformativa kampanjer. Dels hatar de fri mjukvara och försöker aktivt att indirekt motverka dess utveckling och utbredning på flera nivåer. Vidare säljer de oerhört begränsade wannabe-handdatorer som endast får köra “godkänd” mjukvara – istället för att överlåta mjukvaruförtroende till användaren. Kom igen, man får inte ens byta batteri själv på sin iPhone/iPad utan måste lämna in till särskilda, Apple-godkänd, servicebutiker.

A movie about trusted computing by LAFKON.

Förtroende är en djup övertygelse om sanning och vad som är rätt – och kan inte påtvingas. […] Ifall du får någons förtroende har du etablerat ett förhållande baserat på kommunikation, delade värderingar och erfarenheter. Förtroende beror alltid på ömsesidighet.

Denna process har blivit omformad av datorindustrin. Nu gör ett mikrochip den uppgiften åt dig. Industrin kallar det “förtrolig datoranvändning”. […]

Industrins tolkning av förtrolig datoranvändning liknar detta – för att bekämpa hot och göra datoranvändning mer pålitlig. Den stora skillnaden är att du kan inte bestämma själv vad som är pålitligt och ej. Detta eftersom de redan bestämt för dig – och de har redan bestämt att inte lita på dig.

Om de inte litar på dig – varför skulle du lita på dem?

Essensen av texten ovan är oerhört viktig. Ifall ens användande av teknik ska vara pålitlig och förtrolig måste användarens värderingar tas i beaktande. Med Apple (och givetvis många andra, och inte bara Microsoft) och övrigas idéer om “säkerhet”, “trygghet” och dylikt för datoranvändarna fördummar och begränsar man potentialen i t.ex. ens “smarta telefon” – och gör det till en leksak snarare än ett verktyg.

Begränsningarna i din korkade telefon är förstås ett oerhört stort ämne i sig och jag inledde detta inlägg med ett helt annat ämne – nämligen den vilseledande marknadsföringen. Därför planterar jag snarare fröet om “trusted” computing, som visas i filmen ovan, för senare diskussion. Men ämnena väver absolut in i varandra, med frågan om hur mycket ansvar en användare måste ta – samt vilket förtroende man kan ha för en leverantör när den behandlar en som skit.

Jag har länge kritiserat iPod/iPhone/whatever för att inte möjliggöra batteribyte utan att bryta mot garantin. En del användare har inte upplevt detta som ett problem – batteriet är ändå ganska påkostat – men faktum är att det orsakar en inbyggd funktionsnedsättning för framtida bruk. När batteriet är dött – och de har sällan levnadstid på särskilt många år – och hårdvaran i övrigt fortfarande fungerar… Varför skulle man då behöva bryta upp produkten för att återställa den till ett nästan helt nytt skick? Det är väl den mest grundläggande regeln för design av mobil hårdvara, efter portabilitet, att batteriet är utbytbart?

Eller för den delen SIM-kort. När du vill byta abonnemang med din iPhone – vad gör du då? Ja de senaste iPhone (4) har ett konstigt påhitt i form av “micro-SIM”, som de förmodligen är ensamma om att använda. Konsekvensen är givetvis att du inte kan använda vanliga SIM-kort. Eller kanske den helt galna idén att använda hårdvaran som en handdator istället för en telefon? …visst det går väl, men vad kan du faktiskt göra för något produktivt med den – och vad låter Apple dig göra? Självbestämmande känns annars som en självklar funktion i en teknisk pryl från 2000-talet.

Tänk dig din laptop – tänk om någon hade krävt att godkänna varenda program du installerar. Tänk om du hade behövt ange kreditkortsnummer för att installera programmen i första början. Tänk om du inte hade kunnat byta ut batteriet. Tänk om du inte fick välja internetleverantörVarför tillåta de begränsningarna i telefonen?

Och varför börja tillåta samma begränsningar i ens faktiska laptop? Joserdu, för om du köper t.ex. en Macbook Pro från Apple – och säkert vanliga Macbooks snart – så kan du inte byta ut batteriet själv. Seriöst. De kallar det ett “innovativt, inbyggt batteri” och menar att det på något sätt skulle vara “ett genombrott” och nyskapande (…”innovativt”) när det egentligen är bakåtsträvande samt försämrar villkoren för datoranvändaren. Ännu sämre är det när säljpitchen lyder:

“Avancerad sammansättning och adaptiv laddning klarar upp till 1000 fullständiga laddningscykler – nästan tre gånger så lång livscykel som de flesta batterier i bärbara datorer.6 Eftersom MacBook Pro-batteriet räcker i upp till fem år förbrukar MacBook Pro bara ett batteri under samma tid som en vanlig bärbar dator förbrukar tre. Det är bättre för både dig och miljön.”

…och om man tittar längst ner på sidan – vad ser man då gällande garantin? Joserduo, faktumet att de inte alls utlovar 5 års garanti alls. För standardköp är garantin för hela paketet endast ett år och inte ens om man betalar extra blir det längre än tre år. Så vem går man till och klagar till när deras batteri kollapsar efter 3 år och 1 dag – och man endast har vilseledande marknadsföring att referera till?

“En Mac levereras med 90 dagars kostnadsfri telefonsupport och ett års begränsad garanti. Om du köper AppleCare Protection Plan kan du förlänga skyddet till tre år från den dagen du köpte din Mac.”

Ovanstående klagomål ämnar jag skicka till Konsumentombudsmannen eftersom det absolut definitivt kan orsaka att människor tror att Apple på något som helst sätt skulle leverera en produkt som håller längre än andra leverantörer. Som det impliceras genom deras garantiavtal är så självklart inte fallet.

(Givetvis kan hackers, avancerade användare och sådana som läser på djupt kringgå majoriteten av ovannämnda problem. Men vilket förtroende har man i en leverantör som medvetet bygger in funktionsnedsättningar? Eller för den delen sparar din geografiska position.)

Flash 10.1 on the N900?

No hardware acceleration yet, from what I understand, but nevertheless you don’t have to fake your Flash version on websites that don’t believe in Free and/or compatible web solutions.

If you’ve got a Nokia N900 and want to run Flash 10.1, you can request an evaluation version from Texas-Instruments for the ARM Cortex-A8 CPU. I did so just now and will have to wait for approval before I can try it out. Last version came in December 2010.

What’s interesting about requesting the evaluation version from TI is that you have to sign a “U.S. Government export approval” where you have to say what you’re going to use it for and whatever. Someone should try to submit “kill the president” or “revive the USSR”. I just didn’t bother because I just wanted to get rid of the whole proprietary software request form thing. And Texas Instruments seem to be a rather bad company when it comes to encouraging hobbyist hacking. So time spent on them is most likely time wasted.

Flash is dirty, I know. But just the ability to show off Flash running on a handheld device, to smack iPhone users straight in the face, is worth the dirt:

– Oh, you’ve got a smartphone? Waitwhat. Oh, an iPhone… Well, the Apple doesn’t fall far from the tree… (ehehehe…) …