Tag Archives: mjukvara

Överklagan till Radiotjänst om dator-avgift

Har skickat in en överklagan till Radiotjänst som uppföljning på ärendet “teknisk utrustning avsedd för tv-mottagande eller ej“. Läste efter att jag gjorde det Jörgen Städjes senaste Radiotjänst-artikel där han litegrann tar upp min poäng kring mjukvara, men med ett för ämnet dåligt underbyggt rättsfall. Dessutom bör läsare vara medvetna om att min uppfattning av situationen stämmer överens med Piratpartiets åsikter kring Radiotjänsts verksamhet.

20131027-beslut_fran_radiotjansts_omprovning-s1_2 20131027-beslut_fran_radiotjansts_omprovning-s3-upplysningDeras beslut på omprövningen att jag ska betala tv-avgift för att jag har en “dator” och tillhörande “internet”. Att jag sedan inte förstår argumentationen bakom vad som är en “dator” (enligt mig är mobiltelefoner och mikrokontrollers lika mycket datorer som PCs, men dessa är tydligen inte avgiftsbelagda?) gör mig förvirrad. Och faktumet att “internet”-kommunikation kan färdas över brevduva och/eller bongotrumma – eller för den delen grannens öppna trådlösa nätverk – verkar de inte ta i beaktning vid deras telefonsamtal.

Poängen jag för fram är i alla fall fortfarande att det enda som kan betraktas som en “tv-mottagare” (och alltså det enda avgiftspliktiga, oberoende av kringutrustning) är mjukvaran som initierar och hanterar kommunikationen med den tv-sändande motparten.

Läs gärna min överklagan kombinerat med bestridande av deras faktura nedan. Förhoppningsvis löser man det genom att t.ex. SVT börjar sända över internet med öppna och fria format samt distribuerar fri mjukvara i egenskap av tv-mottagare. Då betalar jag gärna tv-avgift!

Till: Radiotjänst i Kiruna AB
Datum: Umeå, 2013-10-26

Angående er faktura nr 1020176340100165 (519kr, 2013-10-08)

Härmed tillbakavisar jag ert krav på betalning för ovanstående faktura, eftersom det inte finns något avtal mellan er och mig. Detta är således även en överklagan på beslut med ert registreringsnummer 20131504759002.

Skäl till beslutet

Fakturan skickades i samband med ett telefonsamtal från en tjänstemän. I en omprövning beslutade ni att telefonsamtalet från tjänstemannen utgjorde grund för att hävda att jag innehar teknisk utrustning för tv-mottagning, eller som lagen (1989:41 2§) lyder, ”utrustning som är avsedd för att ta emot tv-sändningar”.

Som jag har förstått det syftar ni på att jag har ”dator” med ”internet”. Detta är inte på något sätt i sig teknisk utrustning avsedd för att ta emot tv-sändingar. Nedan kommer jag att gå igenom min tekniska utrustning. Ni får ursäkta om jag inte ger källreferenser till varje specifikation, protokoll och standard som nämns, men de bör rimligen vara allmänkunskap för vem som helst i dagens Sverige som har nått högstadieålder (åk 7-9).

Som teknisk utrustning ”dator” åsyftas förmodligen en processor (CPU) med tillhörande kringutrustning för att nyttja denna beräkningsenhet. Detta har jag förstås, i form av såväl mikrokontrollers (”AVR”-chip), mobiltelefon (CPU med ARM-arkitektur) och PC (x86 samt dess 64bitars motsvarighet). Tillhörande detta finns även RJ45-anslutningar för ethernet, så jag kan programmera datorerna att kommunicera TCP/IP med fastighetens lokala nätverk. Dessutom äger jag 802.11b/g/n-kompatibla enheter som kan anslutas till flera av datorerna.

Alltså: jag har möjlighet att med mina datorer kommunicera med andra datornätverk – vilket vi förstås alla i dagligt tal refererar till med begreppet ”internet”. Men lagen kräver mer.

Låt oss försöka förstå varför jag bestrider fakturan i egenskap av att jag inte innehar ”teknisk utrustning” som lagen menar ska innebära avgiftsplikt till Radiotjänst. För att ta emot ”tv-sändningar” över internet idag så finns det förstås särskilda tekniska förutsättningar. För att bäst förstå dessa kan vi skapa analoger till icke-internetsänd televisionsteknologi:

Metod/utrustning ”Gammal” tv-sändning Internetsändning av tv
Antenn Koppartråd (el. annan metall) Internetanslutning
Sändningsinfrastruktur Trådlöst/kabelburet Trådlöst/kabelburet
Sändningsmetod (trådlöst) Broadcast (samma till alla) Unicast (endast en mottagare)
Sändningsmetod (kabelburet) Broadcast (samma till alla) Unicast (endast en mottagare)
Mänskligt gränssnitt (A/V) Skärm/monitor/högtalare Skärm/monitor/högtalare
Tv-mottagare Signalomvandlare i hårdvara (”integrerad krets” ofta kallat) Förfrågan + behandling i mjukvara (datorprogram)

Ovan kan vi se att tv-mottagaren, det enda relevanta för den avgift Radiotjänst avkräver mig, i internetsändningar numera är mjukvara. Mig veterligen räknas en tv-mottagare (de äldre hårdvarubaserade signalomvandlarna) som avgiftsbelagd oavsett kringutrustning. Lagen ska vara teknikneutral och därför bör endast mjukvaran i sig vara avgiftspliktig.

De jag känner som konsumerar tv över internet bekräftar att den mjukvara som behövs är Adobe Flash, vilken är proprietär (sluten källkod) och där man behöver ingå ett avtal med leverantören (Adobe) för att få nyttja den. Ingen av mina datorer har denna mjukvara.

Vore det så att tv-sändningar skedde med öppna och fria standarder och format skulle ovanstående argument inte vara lika övertygande. Sannolikt skulle en webbläsare med mediautbyggnaderna av HTML5 kunna räknas som ”tv-mottagare”, även om tv-mottagande inte är en webbläsares huvudsakliga syfte. Dock är så inte fallet idag och för att ta emot de sändningar som sker krävs mycket specifik mjukvara installerad på en användares dator.

Med ovanstående resonemang kring vad som utgör ”utrustning som är avsedd för att ta emot tv-sändningar” vill jag att Radiotjänst beslutar att inte kräva mig på avgift.

Mvh,
Mikael Nordfeldth
E-post: mmn@hethane.se

PS. Vore faktum sådant att sändningar skulle börja genomföras med öppna och fria format och standarder implementerade i fri mjukvara hade jag gladeligen installerat den utrustningen för mottagande av tv-sändning och betalat radio- och tv-avgiften. För jag vill gärna (i mitt hem) titta på SVTs kvalitetsproduktioner av utbildningsprogram, djupgående grävande reportage och samhällsanalytiska program. Att installera osäker, proprietär mjukvara och ingå i avtal med amerikanska företag känns dock inte som en förutsättning jag gärna uppfyller. DS.

Människor är mjukvara

Jag kände en stark övertygelse att göra ett inlägg efter att ha blivit konfronterad med insändaren “Uppgraderingsproblem Make 1.0”. Essensen är följande i svaret till den problemdrabbade signaturen “Desperat”:

Som sammanfattning är Make 1.0 ett suveränt program, givet dess begränsade minneskapacitet och att det inte har förmåga att snabbt lära sig nya funktioner. Överväg att köpa tredjepartsprogramvara för att öka prestandan.

Det är därför open source-alternativet Partner är bättre. Den ersätter funktionaliteten i både Pojkvän och Make, oberoende av version. Partner går även att köra på unisex-standardiserade plattformer. Pojkvän och Make fungerar som många märkt oftast bara för kvinnliga användare, även om det finns dokumenterade installationer även hos män.

Partner är som sagt öppen källkod, vilket innebär en särskild transparens, så det är lättare att identifiera buggar och eventuell inkompatibilitet. Tack vare detta kan man i förhand granska koden, fixa buggarna samt ofta lägga till önskvärd funktionalitet. Inte nog med det så kan även användarvänligheten anpassas.

Eftersom källkoden dessutom är fri är det ens rättighet att sprida vidare kopior av Partner t.ex. till andra som fortfarande krånglar med Pojkvän och Make. Kopieringen bör inkludera ändringarna man gjort, men påverkar förstås inte den personliga nyttjanderätten till ens egna installation.

Update: För relationsanarkister heter forken Partnerskap, vilket egentligen är “Partner 2.0” med inriktningen att nyttja “molnet”. Partnerskap erbjuder en decentraliserad miljö, som dock därav löper större risk för t.ex. virus och trojaner genom opålitlig tredjepartsmjukvara. Partnerskaps kodbas för den nya funktionaliteten är dessutom ganska fulhackad, troligen för att forken har färre utvecklare.

Partnerskap är ett halvdant peer to peer-nätverk med ett ostandardiserat API, är opålitligt i drift samt kan ibland clogga the tubes. Molntjänster är även otillgängliga oftare än t.ex. en lokal installation av Partner, vilket förvisso kan lösas genom att ansluta till fler Partnerskap-tjänster för backupande. Administrationen blir ofta mer ork-/tidskrävande än med Partner. Partnerskap är ännu i alphaversion och utvecklarna överväger att göra en modul till Partner istället, men i dagens utvecklingstakt är detta långt borta.

För norrlänningar etc. finns Ensamhet’n. Inte så mycket funktionalitet, men det täcker grundbehoven och lämnar mycket lagringsutrymme för annat. Ofta paketeras Ensamhet’n med t.ex. BBS-klienten Stön, Jämmer & Ojande genom vilken du kommer åt några mycket aktiva diskussionsforum och andra sidor på internet där man kan fördriva tiden.

Politiken idag suger (eller: jag kandiderar till PPs riksdagslista)

Jag har märkt av ett ökat antal diskussioner och tankar kring vänster- och högerskalans vara och icke vara på sistone. Närmare bestämt sedan Folkpartiet och Miljöpartiet sagt sig vara okej med att regera tillsammans.

Mest intressant tror jag har varit Ola Nordebo, politisk ledarskribentmojs på Västerbottens Kuriren, som deklarerar att vänster-högerskalan är en floskel:

Vänster-höger-skalan äger inget förklaringsvärde i praktisk politik bortom banala floskler, den existerar inte

Ett annat välformulerat inlägg är från den musikaliska duon Kreti och Pleti som diskuterar svensk politiks retoriska kris.

Så vad är då felet i dagens politik? Egentligen brister det redan på första steget. Dagens politiker har inga visioner, inga drömmar, inga långsiktiga mål eller knappt ens några reformförslag att argumentera för.

Det är skönt att se att flera spektran av politiken märker att det mesta som talas idag är goja. Jag menar, jag är ung och har tyckt så mest hela tiden under min uppväxt. Det är något jag tänkt varit gemensamt för alla generationers yngre år – otåligheten och “men det är ju bara att”-tänket. Fast växande antal (procentuellt) verkar tycka att politiken går åt fanders.

Alla närmar sig varandra och debatterna blir totalt jävla lame. Varför bry sig om politik när alla ändå tycker likadant? Jag kör vidare på Nordebo-länkandet och ser över påståendet att blockpolitiken inte ger svar i alla lägen.

Går det att få ihop ett fungerande regeringsalternativ med fyra partier med så skilda idétraditioner som M, Kd, Fp och C skulle det givetvis i ett kritiskt läge vara möjligt att kompromissa fram ett alternativ även med Mp och S. Blockpolitiken förvrider synen på många.

För frågan är vad nyttan egentligen är i att fördela politiken i block. Vänster/höger betyder, enligt floskeltankarna ovan, ingenting. Eller snarare för mycket samtidigt. Det kan finnas större meningskiljaktigheter högerfolk emellan än det finns vänsterfolk emellan. Inte ens med 2-dimensionell politik blir det acceptabelt tycker jag personligen. Det handlar nog endast om att göra saker enkelt för den stora, grå massan.

Så vad gör man för att lösa suckassigheten? För att undvika t.ex. komplexiteten i ett parti som måste stödja dödstraff OCH förkasta aborträtten. Jo, för politikens framtid ligger i sakfrågorna. 2006 års riksdagsval “handlade om jobben” – 2010 års val vet vi inte riktigt än. Fast vad händer med alla andra delfrågor som man bufflas om fokus ligger på t.ex. jobbpolitik? De glöms bort, that’s what.

Min förhoppning är att svensk politik lär sig av Unix-filosofin “låt varje enskilt program göra en sak väldigt bra”. Varför prata gott om en sak men samtidigt smyga in grisen i säcken genom ett partiprogram som ingen vanlig dödlig läst? Lär av Piratpartiet – där grundläggande principer diskuteras genom rationalitet utan att låsa fast sig i en ideologi. Tänk att få diskutera politik rationellt – istället för att tänka “så tycker inte jag, för jag är höger/vänster”. Ideologi kan vara skadligt.

Med dessa ord har jag tänkt annonsera ut att jag kandiderar till Piratpartiets val av riksdagslista. Jag är piratpartist av följande anledningar – vilka tillsammans även hjälpt Piratpartiet att tycka Rätt(tm):

  1. Piratpartiet försöker inte lösa alla problem i hela världen. Politiken löser specifka problem med samhället och krockar inte med någon demokratisk ideologi.
  2. Piratpartiet arbetar öppet. Vem som helst kan granska verksamheten och delta i utvecklingen. Begränsad politik begränsar makt/inflytande – vilket leder till begränsad korruption.
  3. Piratpartiet är starka förespråkare av subsidiaritetsprincipen. Vilket överensstämmer med Unix-filosofin om ett välskrivet program per uppgift.

Jag är en stark förespråkare av fri mjukvara och kultur. Att kunna ta del av, modifiera och sprida vidare verk är en naturlig del av informationssamhället.

En öppnare demokrati är även nödvändigt för att stå emot den utveckling mot ett storebrorsamhälle som märkts av tydligt på senare tid.

Min kandidering till Piratpartiets riksdagslista är att betrakta som ett rent och skärt stöd för att bena ut sakfrågorna från de politiska blocken. Många är överens om mycket – prioritera detta på dagordningen. Låt inte ideologi hålla tillbaka beslut bara för att “andra sidan lade förslaget” t.ex.