Tag Archives: misstanke

Inget egenmäktigt förfarande, Jannesson

Nu verkar Kjell Jannesson, åklagaren i rättshärvan kring tillslaget mot mitt kontor, ha löpt amok. Tydligen misstänks jag för egenmäktigt förfarande eftersom jag ska ha “satt ett eget lås på kontoret”. Det är så världsfrånvänt som det bara går.

När jag flyttade in i kontoret byttes låset på dörren, ja. Detta eftersom det tidigare låsets nycklar hade varit i väldigt mångas händer. Låset byttes av husets personal och det har alltid funnits en extra uppsättning nycklar för att ta sig in i kontoret. Det kan ju ske vad som helst, typ bränder eller obefogade polisräder, som föranleder att man föredrar nyckel före yxa.

Jag är den enda som haft tillgång till kontoret i föreningens verksamhet. Sure. Men nyckeln har tillhandahållits av huset och inget lås har bytts ut av mig eller någon annan oberättigad person.

Jag menar, hur skulle verksamhetschefen i huset kommunens vaktmästare kunna låsa upp dörren annars? För polisen bröt sig ju inte in. Polismännen på plats måste väl ha lämnat en beskrivning av något slag – och då nämnt vem som låste upp? För jag fick ju inget veta förrän jag var tillbaka från jobbet i Ö-vik den morgonen.

Vem som lämnat uppgiften har jag ingen aning om. Jag lär väl åka in på förhör imorgon misstänker (höhö) jag, då får jag väl åter dementera misstankarna. Dock lär jag inte få veta vem som sagt det. Däremot lär jag höra med verksamhetschefen nyckelansvariga vad som sagts kring nycklar.

Det känns som att man försöker kasta så många misstankar på mig som möjligt för att förvirra mig. Som tidigare nämnt ska jag dock nu skaffa en offentlig försvarare som kan hjälpa mig med juridiskan. Det känns dock mer som pajkastning än brottsutredning i och med påståendet om utbytt lås.

Pajkastning medverkar jag helst inte i. Tack men nej tack.

Skärpning. The higher you climb, the farther you fall. Man behöver väl inte lägga till en massa löjliga påståenden till ett redan rättsvidrigt och löjligt ärende?

Dialog, utveckling och framtid

Senaste utvecklingen i ärendet kring misstanken mot mig gällande dataintrång är att jag besökt Jan Långström och pratat litegrann. Han är lite av en tredjepart i det här fallet, men är den som fört kontakt med media eftersom IT-kontoret själva kniper tyst. Jag var nöjd med samtalet och känner att man definitivt kan bygga bra saker utifrån händelserna.

Vid sidan av kontorets verksamhet har jag även hjälpt till med IT-småkrafs i övrigt, fortfarande ideellt, på Hamnmagasinet. Förvisso sedan nyår har jag stått i kaféet ett par gånger, men det är inte IT-relaterat utan bara som liten extra inkomst. Så jag har haft viss insyn i funktion och icke-funktion på deras infrastruktur, typ att kaféets internet aldrig faktiskt fungerat tillfredsställande medan jag varit i huset. Det har jag löst – och IT-chefen på Umeå Fritid har åtminstone sett lösningen – genom att sätta upp en privat, trådlös router i kaféet. Den var ansluten till samma icke-personidentifierade uttag som kafépersonalen tidigare kunnat använda för internetsurf/musikstreaming medan det funnits en fungerande dator. Jag har t.o.m. ersatt den trasiga datorn där som Umeå Fritid aldrig fixade med en privat…

Nu har jag dock ryckt ut allt det där.
Ingen besökare kan surfa på Hamnmagasinet nu.
Jourhavande förundersökningsledare tycker ju att sådant är dataintrång.
Trots att Umeå Kommun själva haft en icke-personkopplad dator på deras nät.

Back in the days så fanns ett öppet trådlöst nätverk på Hamnmagasinet (en hotspot med “megastor” anslutning!). Efter det någon gång (antar jag?) fattades beslut i Umeå kommunfullmäktige att alla användare av kommunens uppkoppling måste identifiera sig på personnivå (tydligen räcker inte signerat hyreskontrakt dock :D). Jag har för mig att det första av dessa trådlösa nät, dvs Umeå Energis uppkoppling, var öppet för alla. Pressmeddelandet antyder åtminstone det.

Men oavsett om det var öppet eller ej, så efter man fått nys om identifiering var det “WWW”-nätet som gällde om man inte hade personal-/elevkonto hos Umeå kommun. Det här är alltså det trådlösa nätverket som man EJ kunnat använda utan autentisering. Kafé Stormen (föreningen Daisy) drev kaféet i Hmag på den tiden och hade möjlighet att skriva ut gästinloggning dock. Problemet var att det sög då knappt någon kunde, rent tekniskt, surfa. WWW-nätet är identiskt idag – förutom att man inte ens kan få gästkonto idag (yay!). Denna situation skrev jag om när jag var med i Ung-redaktionen på Västerbottens Kuriren för drygt två år sedan. Icke-funktionaliteten har även påtalats flera gånger sedan dess i mina samtal med personal IT-kontoret.

Stefan Granberg på IT-kontoret har tidigare för mig påpekat att Sjöfruhallen på Tomtebo kopplats upp genom en transparent proxy. Där behöver man inte konfigurera om sin webläsare åtminstone, samt förmodligen inte vara begränsad till HTTP på port 80 och HTTPS på port 443 (endast). Denna “nya” (…) teknik skulle alltså kunna vara en lösning för Hamnmagasinet om det inte ska vara helgalet supertrasigt – vilket allt är för icke-personal/elev där idag. Jan Långström kontaktade Lars Klefbohm (IT-chef för Umeå Fritid, dvs ansvarig för Hmag) och bad honom inleda dialog med bl.a. mig för omstruktureringen av nätet i Ungdomens Hus. Tack Jan, det uppskattas varmt!

Enligt Jan Långström, som förvisso inte sett statistiken heller, låg trafiken uppskattningsvis kring mina påtalade 50-100KiB/s. Detta var alltså 22% (inte 30, som uppgivits tidigare) av användningen i det administrativa nätet. 9% av den totala användningen. Oavsett om man räknar in “toppar” och sådant så är 100 KiB/s marginellt. Men ingen har sett någon faktisk statistik än, trots beslut om såväl husrannsakan och teknisk undersökning. Jag hade då misstänkt IT-kontoret för fabricering av bevis om de dröjer flera dagar för att leverera samma material som husrannsakan enligt mig bör ha beslutats utifrån. Vilken statistik har de då själva tittat på?

Jag ser positivt på detta. Dialog, kommunikation och öppenhet är bra. Vi kan bygga infrastruktur tillsammans, kommunen och dess invånare. Där folk inte förbjuds från något så självklart som internet, privat kommunikation och informationsutbyte. Nu skulle jag kanske ta och fila på de där mailen till lokala politiska gruppledare i Umeå

Ostyrkt teknisk undersökning och röjd anonymitet

Jag ringde polisen nyss och frågade vem som var åklagare i ärendet rörande mitt kontor. Det var Kjell Jannesson, kammaråklagare hos polisen i Umeå, som verkar ha blivit tilldelad ärendet i och med mitt samtal. “Alldeles nyss” sade han i alla fall, efter att jag hade väntat på att receptionen skulle leta mer information. :)

Nåväl. Han sade i alla fall att beslutet om teknisk undersökning redan har fattats. Trots de “i alla fall håller på” att lämna in underlag från kommunens håll. Kjell sade uttryckligen att husrannsakan utförts från muntlig angivelse utan några som helst övriga belägg. Inte ens skärmdumpar.

Hur var det förövrigt med anonyma tips? Jag är ju sådär allmänt öppen, snäll och fin och tycker att kommunikation och transparens är bra grejer. Så jag förklarade när jag blev förhörd “som annan” första dagen att man kan finna material som kan verka olagligt (researchnedladdningar à la Bert Karlsson). Jag förklarade även att det inte alls var vad som orsakade trafiken, utan snarare webservern.

Ska man kanske aldrig någonsin överhuvudtaget bör säga något till en polis? Inte ens sådant som underlättar utredningen? För uppenbarligen går det inte att påvisa falsk hörsägen som legat till grund för husrannsakan så man slipper slösa samhällets resurser på onödig verksamhet. Och så jag kan fortsätta med mitt ideella arbete på Hamnmagasinet. För när man pratar med polis betyder det tydligen inte att man har rätt att vara anonym. Inte ens efter ett förhör “som annan” – dvs ej misstänkt.

Ingen anonymitet mot polisen? Jo, såhär ligger det till. Efter förhöret “som annan”, dock fortfarande i förhörsrummet, nämnde jag – med tydlig önskan att vara anonym – att en av bilderna som lagrats på webservern kan betraktas som barnpornografisk. Jag anser det inte alls själv, men menar att det genom tittförbud och retardåldersgräns för fotografiskt material skulle kunna vara barnpornografi.

Johanna Sjödin, tack för denna chans att indirekt testa rättsväsendet. :)

I vilket fall, det skamfulla och groteska övergreppet på min anonymitet visade sig när åklagare Kjell Jannesson tydligt sade att jag hade nämnt eventuellt barnpornografiskt material. Jag som person, Mikael Nordfeldth. Inte en anonym person. Rätta mig om jag har fel, men jag trodde man hade rätt att vara anonym, även om man talar direkt till en polisman.

Inget ont om de som förhörde mig då dock, de var jätteschysta. Men närvarhur fick åklagaren reda på min identitet rörandes detta? Och vad tror ni gör mig ännu mer upprörd? Jo, att åklagaren sade att “det är saksamma” huruvida jag var anonym eller ej när jag nämnde det. Jag som trodde det var en förutsättning för kommunikation med polisen – att man har rätt att vara anonym. Då är det inte något att förbise.

Ärligt talat vet jag dock ej om en polis, efter jag godkänt förhöret, faller under tystnadsplikt. Det kanske inte är på det viset. Råkar det vara på annat vis vet man nu att man helt enkelt inte ska säga något. Någonsin. Om något. Förbjud privat kommunikation.

Misstanke om dataintrång. Ansluta till internet olagligt?

Mitt juridiska ombud antecknar uppdateringar och utvecklingen kring misstankarna och den förundersökning som sker i samband med tillslaget på mitt kontor.

Ikväll sänds ett specialinslag på UmeTV om detta tillslag klockan 19.00. Ni kan se webströmmen på UmeTVs webtv, om ni inte bor i Bostaden-lägenhet i Umeå: http://radio.piracy.se:8000/umetv (Ogg/Theora+Vorbis)

Senaste händelserna är i alla fall alltså att jag, efter förhöret igår, nu är misstänkt för dataintrång. Brottsrubriceringen är alltså “dataintrång”. Och jag är sedan mitt frivilliga förhör igår misstänkt för detta. Igår var jag endast hörd “som annan”. Således hade mitt namn aldrig angivits i anmälan.

En fundering som dök upp nyss var att detta innebär att jag inte kan åtala kommunen för falsk tillvitelse. Visst, skadestånd för att min verksamhet varit trashad under beslagstiden är ju givet. Men de som anmälde internetanslutningen bör rimligen stå till svars för ett sådant missbruk av statliga resurser när jag ändå inte döms för något.

I vart fall, den aktuella lagparagrafen om dataintrång är ju i alla fall helt galet icke-överensstämmande med situationen. Det man från åklagarens sida har pekat på är en paragraf i lagboken där dataintrång beskrivs som att man allvarligt stör eller hindrar användningen av en “uppgift som är avsedd för automatiserad behandling”.

9 c § Den som i annat fall än som sägs i 8 och 9 §§ olovligen bereder sig tillgång till en uppgift som är avsedd för automatiserad behandling eller olovligen ändrar, utplånar, blockerar eller i register för in en sådan uppgift döms för dataintrång till böter eller fängelse i högst två år. Detsamma gäller den som olovligen genom någon annan liknande åtgärd allvarligt stör eller hindrar användningen av en sådan uppgift. Lag (2007:213).

I praktiken betyder detta att jag måste ha “allvarligt stört” kommunens administrativa nät för att vara skyldig. Detta misstänks jag alltså vara genom att koppla in en dator i ett uttag varpå jag automatiskt tilldelas ett IP-nummer som jag utan problem kan ansluta med över internet till andra datorer. (kommunens nät är blockerat utifrån dock, varpå jag behövde VPN-tunneln för att komma åt data från kontoret t.ex. i situationer ute på fält och saknar hårddiskar + strömförsörjning…)

Men okej. Det som IT-kontoret har hakat upp sig på var att jag inte hade ett skrivet avtal har jag fått veta. Det är väl inte undra på dock, när jag aldrig blivit ombedd att skriva under något sådant. Särskilt när jag i projektbeskrivningen för Livestation Hamnmagasinet, dvs vad föreningen hethane gjorde i kontoret, skrev att det skulle sändas livevideo över internet till UmeTV. Kopplar man därefter in en kabel i väggen på sitt kontor, vilket ger omedelbar internetanslutning, så förutsätter man att det är tänkt att det ska fungera så.

Och för att kommentera lite djupare för detaljer:

Umeå kommun har ej ännu delgivit nätverksstatistik. De har påstått att jag har stört trafiken å det grövsta, typ. “Mycket trafik mot ett IP-nummer” sades det ju. Detta har polisen alltså inte fått se skärmdumpar av och då ej heller förundersökningsledaren som beslutade om att genomföra tillslaget. Man har alltså från kommunens sida hävdat hög belastning och att detta då skulle vara dataintrång.

Inga egna åtgärder, inga bevis, ingen misstänkt – ingenting har “Umeå IT-kommun” levererat. Men dataintrång, det ska det tydligen vara.

Jag vill förövrigt påpeka att jag inte stöder konspirationsteorierna om att detta skulle vara med anledning av att jag är medlem i Piratpartiet. Jag förstår att man kan tänka sig det, samt att många pirater gärna läser in mer i medlemskapet (fuck the etablissemang-retoriken etc.) än bara principerna. Men gör man det och tror att man blir utsatt för sådant här pga partitillhörighet är man dum i huvudet.

“En tredjedel av kommunens trafik” har det påståtts – men det är väl ingenting? Kontorsdatorer tar ju knappt någon bandbredd – och är avstängda under kväll och natt, medan mina är igång dygnet runt typ. Och att påstå att det skulle lida brist på kapacitet är ju bara löjligt, särskilt när mina mätningar som sagt gett 50-100 KiB/s i normallägen.

Jan Långström, en super awesome dude, är vad jag förstått högsta hönset på IT-kontoret. Han är cool, tycker bra saker etc. och gillar fri mjukvara. Han förklarade i ett mail till VK att jag “förbigått säkerhetsåtgärder”. Det hade jag förstått om jag hade knäckt någon säkerhet, typ spoofat min MAC-adress eller så. Han vidarebefordrade nog bara uppgifter från IT i övrigt dock, troligen relaterat till mitt Ubuntuprojekt, då elevers Ubuntudatorer anslöt över wlan->mittkontor->internet. Dock fortfarande genom helt legitima anslutningar som tillåtits av kommunens switchar och routrar. (sedan har den lösningen inte varit aktiv sedan november typ…)

Dagens artikel i Västerbottens Kuriren om gårddagens tillslag. (2009-01-20)

Henrik Alexandersson orsakade min temporära webserver att kolavippa under dagen. Leif Ershag drar slutsatsen att ärendet påvisar stora brister i kapacitet i Umeå kommuns nät. Noteras görs även att Forskningsavdelningens hemsida drabbades, som hade klarat sig från tillslaget i deras lokaler.

http://ershag.se/2010/01/20/riksdagskandidat-anklagad-for-dataintrang/