Tag Archives: Mikael Hansson

3d-skrivarna skapar positivt företagsklimat

Kommenterade följande på Mikael Hanssons bloggpost om 3d-skrivare och övrig utveckling som han inte tycker belyses/kommenteras tillräckligt under den pågående SIME-konferensen.

Piratpartiet och Ung Pirat är ju starka förespråkare för sakdelning, inte minst i formen av att sprida 3d-modeller som man kan skriva ut i hemmen.

Det finns precis som med fildelning av upplevelsekultur ingenting som gör det svårare för branschen att leva och frodas med ökad kopiering – endast positiv utveckling och ett mer inbjudande företagsklimat (och bieffekten blir ett miljövänligt samhälle där lastbilsfrakt kan bli ett minne blott).

Kulturbranschen frodas bättre än någonsin tidigare och vi fildelare är de största finansiärerna enligt så gott som all forskning som skett på området.

Förmodligen kommer piraterna även att vara de främsta finansiärerna av den växande kulturen av sakmakande i hemmen. En än så länge [liten], men redan etablerad verklighet i bl.a. Umeå.

Men det förstås. Lastbilschaffissarna behöver nog hitta ett nytt jobb. Ungefär som droskförarna och isbits-leverantörerna behövde när tekniken sprang om dem.

Läs gärna mer om piratkopieringen och dess effekt på industrin sammanfattat av Robert Wibring.

Umeås “Social Media Club” hade vårens första träff

Jag kikade lite hastigt på ämnena förra terminen för “Social Media Club” här i Umeå i höstas. Det var intressant, men jag kom mig aldrig för att gå och lunchträffa dem. Jag hade annat för mig. Fast nu när jag ändå inte kan göra något så tog jag mig lite tid…

Även om jag själv inte anser att Facebook och Twitter är särskilt goda exempel på vad sociala media förutsätter, så är det ungefär vad diskussionen handlar om. Folk som i allmänhet fått nys om vad internet är kapabelt till.

Mikael Hansson presenterade idag Infotech Umeå, som är ett slags projekt hos Uminova Innovation (Umeå Universitet) att samla IT-nyheter inom Umeå (samt regionen runtikring också I guess). En av frågorna han ställde de ätande gästerna var “När en 16-åring i Sverige och en 12-åring i Kanada samverkar för att göra en video, vad innebär det egentligen?”. Han menade att fenomenet internet är större än när elektriciteten kom – eller när tryckpressen blev tillgänglig.

Efter den korta presentationen frågade värdarna vad vi som besökte SMC trodde skulle komma under 2010. Året 2009 var “sociala mediernas år”, med Facebook och Twitter, men vad har vi att vänta oss nu? Mitt personliga konstaterande var mest att åtminstone framöver kommer Facebook kommer att dö, precis som att t.ex. Apberget är på väg rakt utför. Intressant nog var en styrelseledamot i Apberget AB på plats, som fick ge svar på tal:

– Angående att Apberget är på väg stuprätt utför så kan jag nämna att vi har 10.000 unika inloggningar per dag. Det går alltså bra för oss.

Björn Wånge, Apberget AB (parafras)

Men då är ju frågan hur det såg ut för ett, två år sedan… Och gäller det där alla städer Apberget är aktivt i? 10.000 från Umeå (alltså 1/10 av invånarna) vore ju coolt, men är det även Sundsvall och alla andra ställen så blir det mindre imponerande. Nä – with all due respect – jag tror att Apberget är hastigt döende och att Facebook om något år kommer att ha trätt in på samma väg. Internetår är värre än hundår.

Att man sedan ombads presentera sig, ifall man hade något att säga, med sitt namn och var man jobbar kändes obekvämt för mig. “Jag jobbar inte och pluggar inte. Jag är allmänt ungdom bara” sade jag, fast glömde notera att jag inte är arbetslös för det. Min avsändare är bara lite otydligt. Dock var ju medelåldern på lunchen (fascinerande i sig) uppemot 40-50 år, så jag medger att jag kanske får brås situationen på mig själv. Höhö.

Umeå Social Media Club träffas sista fredagen varje månad, vad verkar vara 11.30 i foajén på Norrlandsoperan. Det är öppet för alla, så jag rekommenderar folk att gå dit och lyssna om de vill hänga med i Umeås internetsvängar. Lunchen är galet dyr, men som tur är åtminstone inte obligatorisk .)

Att spika är forntida (man blir den teknik man brukar)

Mikael Hansson, informatör vid Infotech Umeå (en del av Uminova Innovation), skriver bl.a. på umealive.se. Nu senast är det på VK-bloggen med tidsenliga tankar om forn- och framtid.

Utgångspunkten är att man av tradition bokstavligen spikar upp sin doktorsavhandling. Nu har Umeå Universitet avskaffat detta och likställer nu elektronisk spikning, vilket givetvis kommer att få färre att göra en “fysisk spikning”. Att bevara uttrycket “spika” och dessutom sätta dit prefixet “e” gör inte det hela mindre löjligt. Men tiderna förändras ju och traditioner därefter – även om det som ersätter inte är tradition i samma “let’s get together”-bemärkelse.

Så vi ersätter traditionsenliga, muntra, lustiga och humoristiska beteendemönsteer med något som snarare liknar effektivisering och strömlinjeformat liksinnande. Även om klassiska julkort fortfarande håller ställningarna så är Mikael Hanssons reflektioner viktiga att hålla i åtanke:

  • Slut på julkortsskrivande.
  • Inga fler besök till videobutiken för att hyra film eller vänta in tiden som tv-tablån dikterar.
  • Aldrig mer säga: “Jag har bara en bild kvar, ska ta den och sedan lämna in rullen”.

Och för att tillägga på besöket till videobutiken så är “dubbelkolla att VHS-kassetten är tillbakaspolad” sedan länge svunnet.

Mikael Hansson med en framtida kvällssyssla för många. Från inlägget "Kan e-boken bli min vän?".

Fast även om det är bekvämt i många fall, särskilt det med videobutiken, innebär mycket av detta en borttappad lustighet i vardagen. “E-spikning” t.ex. – what the fuck? Istället kommer det till nya traditioner allteftersom. Vad är dock det värt om man jämför med vad vi förlorar?

  • Kolla mailen på morgonen och flera gånger i timmen efter det.
  • Uppdateras från femtielva nyhetssidor i mobilen, eller whatever.
  • Se alla möjliga dåliga tv-serier på håltimmar/lunchraster.
  • Störas i sömnen för att mobilen inte är inställd på “Ljudlös”.

Jag är en stark förespråkare av att digitalisering och teknikskiften inte är frälsare och lösningen på världens, eller ens i-landens, problem. Vi ska givetvis utnyttja fördelarna och använda oss av de underbara nya verktyg som finns. Glömmer vi dock i bekvämligheten bort hur man använder hammare och maler sitt eget mjöl är vi inte långt ifrån ett förhistoriskt samhälle. (Eller en kinesisk supermakt för den delen.)

Man blir vad man äter.
Man blir som man umgås.
Man blir den teknik man brukar.