Tag Archives: Lennart Holmlund

Ok att publicera mailadresser på bloggportal?

lennart_holmlund_vs_pul-mailadress_raderadSkickade just iväg detta till Datainspektionen och den omskrivna Lennart Holmlund, kommunalråd i Umeå kommun. Jag tycker inte att det är ok att man publicerar folks mailadresser som han gör, när det är kopplat till åsikter och yttrandefrihet.

Dessutom gör kommunalrådet tankefelet att denne på något sätt skulle äga plattformen han skriver på. Det gör han ju inte. Västerbottens Kuriren gör det, bär ansvar för den etc. etc. Ifall Lennart Holmlund vill lära sig att hosta sin egen blogg på egen hårdvara på egen uppkoppling så är han (och alla andra) välkommen att höra av sig till Umeå Hackerspace. Vi kan hjälpa till att decentralisera och låta människor återta kontrollen över sin data – istället för att outsourca makten till någon tredjepart såsom VK.

Hejsan Datainspektionen!

Jag har en fråga kring publicering av epostadresser och om dessa faller under PUL-skydd eller ej. Är det ok att maila in frågan? Annars kan jag absolut ringa upp på er juristlinje.

Om det är ok så vänligen läs vidare:

Västerbottens Kuriren, största tidning i Västerbotten, driver en blogg-hosting för så gott som vem som helst som vill skriva och publicera på deras reklamdomän. De som bloggar där är allt från privatpersoner till politiker och varje användare får administrera sina egna kommentarstrådar, där användarna får se kommentarskribenters epostadresser bland annat.

Den som kommenterar på bloggarna får veta att eposten är obligatorisk och det står även uttryckligen: “E-postadressen publiceras inte.”

Nu är fallet så att en av dessa bloggare på VKs portal publicerar epostadresserna från de som kommenterar – vilka ofta t.o.m. använder pseudonym för att skydda sin riktiga identitet utåt sett.

Detta har skett i fall som såväl jag (se bifogad bild), som SVT Västerbottensnytt i en annan nyhet: http://www.svt.se/nyheter/regionalt/vasterbottensnytt/de-ska-sta-for-vad-de-tycker

Så till den konkreta frågan: Skyddas epostadresserna i ovanstående exempel av PUL? Får bloggaren återpublicera på detta vis i kommentarsdiskussionerna.

(Jag CC:ar den ansvariga blogginnehavaren tillika personuppgiftsdistributören Lennart Holmlund, som är kommunalråd i Umeå kommun. Så om mailsvar kommer från Datainspektionen uppskattas det om det svaras till alla inblandade så jag slipper vidarebefordra meddelandet själv. Ni som fått en BCC-kopia har fått det för ev.
nyhetsvärde.)

— Mikael Nordfeldth, Piratpartiet
http://blog.mmn-o.se/
XMPP/mail: mmn@hethane.se

Stora, pompösa saker utom räckhåll

Standing Man. Foto: Lennart Holmlund(?)

Lennart Holmlund, kommunalråd i Umeå, kan nog inte riktigt det där med vanligt folks tycken och önskningar. Även om “folk vill samma sak” som han förstås. Säkert även gällande enorma mumiestatyer mitt i Umeåälven.

Standing man på torget, ett omtyckt objekt. Den staty som står på torget var ett lyckat projekt och kanske ett av de mest fotograferade. Tänk vad liten den statyn är om man jämför med det staty som jag la ut på bloggen i lördags och var 51 meter hög och skulle bli en riktig attraktion . Hoppas att vi kan samla oss i kommunen med närigslivet och få tillstånd denna staty mitt i älven.

Lennart Holmlund, 2011-09-26

Skiss enligt Antony Gormleys idé på en mumie i Umeå älv.

Min kommentar om skillnaden mellan Standing Man och en mumie i älven löd som följer (då Lennart Holmlund tenderar att avsky kommentarer på bloggen):

Jag tror du har missat att poängen varför folk gillar Standing Man – sina 800 000kr + renoveringskostnader till trots – är för att den befinner sig mitt ibland folk.

Den är tillgänglig, lätt att påverka och på samma nivå som vanligt folk på gatan.

En 50+ meter staty i älven kan man inte trä en mössa på eller sätta en tidning i handen eller vira en halsduk kring.

Stora, pompösa saker utom räckhåll tenderar att vara vad folk _inte_ vill att man lägger skattemedel på.

Personligen har jag inget till övers för “större är bättre”-ivern som råder bland stadens ledande politiker.

“Trygghetskameror” – vad gör de för nytta?

Först ett irriterat meddelande till tidningar med hemsida: Publicera fullständiga, länkbara artiklar! Jag kan inte, med 2000-talets kommunikationsvägar, referera till en analog papperstidning. Särskilt inte om jag inte ens kom hem förrän ett par dagar efter den slängdes till återvinning. Västerbottens Kuriren har t.ex. tre artiklar på nätet som refererar till “torsdagens tidning” för en artikel om övervakningskameror. Mmm, tidlöst…

De ovan länkade artiklarna nämner antingen något intressant, något oanalyserat eller något meningslöst. Beroende på vilken du läser. Följande är i alla fall min sammanfattning av artiklarnas avsaknad av poäng och relevans:

  • Någon byggnad “har flest kameror” i Umeå. Detta jämförs på absolut antalnivå mot övriga byggnader, som t.ex. är mycket mindre. Jag vill ha måttet kamera/m² om det ska säga något.
  • Inte ens kamera/m² säger särskilt mycket då det finns olika syften och behov. T.ex. har Willys och Forex båda 16 övervakningskameror:
    • Forex som sysslar med renodlat pengahanterande har ganska berättigad övervakning.
    • Willys har ganska måttligt antal kameror motsvarande nödvändighet (men var är dessa placerade?).
    • ICA Maxi har 10 gånger fler kameror (162st) trots rimligen lägre stöld/rånrisk än Willys (Strömpilen vs. tillgänglighet etc.).
  • Av 1700 kameror sparas inspelningarna från närmare 2/3 av dessa.
  • Bussarnas kameraövervakning, 3-7st kameror per buss, nämns inte alls.
  • Stadshuset har inte en enda övervakningskamera. Lennart Holmlund (s), kommunstyrelsens ordförande, säger att “vi strävar efter att ha så stor öppenhet som möjligt”. Noteras bör även denna mans uttalande om övervakningskameror på Umeås torg som ett “nödvändigt ont”.

Låt mig fokusera på kameraövervakningens effektivitet. Till detta tar jag som primärt exempel bussarna i Umeå. Nobina, bussbolaget i Umeå, ansvarar över bussarna med tillhörande installerade kameror. Jag har tidigare rapporterat att de kan ha överskridit sitt tillstånd, varefter jag t.o.m. blivit meddelad om ytterligare en kamera på åtminstone en del dubbelbussar. Argumentationen är att “hindra förstörelse”, vilket enligt bolagen varit omfattande. Särskilt i utrymmen chauffören inte kan överblicka. Materialet får dock endast granskas om något särskilt allvarligt inträffat.

Välkommen ombord, här har du en kamera mitt i nyllet!

Förvisso rymmer Sveriges lag om allmän kameraövervakning endast straff som ger fängelse i upp till 1 år. Det är alltså världens grövsta företeelse att övervaka felaktigt, ur juridisk synpunkt. Konstigt nog lägre än straffskalan för t.ex. fildelning, där straffet kan bli fängelse i upp till två år. Det är väl dock inget annat än ett tydligt tecken på hur svensk lagstiftning prioriterar en döende teknikålders önskemål från industrins bolag hellre än medborgarens rätt till skyddat privatliv.

Mitt inlägg ämnar alltså diskutera utvecklingen i dagens samhälle där man verkar betrakta kameraövervakning som en lösning mot brottslig verksamhet. Det är lätt, antar jag, att uppleva en skillnad på kameraövervakade områden med en på kort sikt minskad brottslighet. Nyckelorden är dock på kort sikt eftersom undersökningar, även långt tillbaka, har visat att övervakningskameror i t.ex. London (där de sitter i praktiskt taget samtliga gatuhörn) lider av mycket låg effektivitet:

[…] a study of London’s widespread use of CCTV cameras, found that for every 1,000 cameras installed, only one crime has been solved. […] The report found that CCTV cameras were used to catch just 8 out of 269 suspected robbers.

En oerhört dålig “return of investment” som man säger i affärsvärlden. Tänk ifall resurser, tid och engagemang lades på vanligt, hederligt polisarbete. Så frågan är var övervakningsivern kommer från. Folk kanske bara synar dessa undersökningar och tycker sig minsann märka en skillnad på minskad brottslighet – så låt oss betrakta en sådan världsuppfattning! Vad händer med brottsligheten om den upphör på grund av kameraövervakning? Jo – ser du – den byter plats.

Banksy's surveillance critical graffiti "One nation under CCTV"

Således försöker man med övervakningen snarare dölja symtomen än bota sjukdomen, så att säga. Kameraövervakningen kommer endast att förflytta den brottsliga verksamheten till en oövervakad plats – och när alla platser är övervakade övergår det i total ineffektivitet istället. För att faktiskt lösa brottslighetens dilemman behöver man gå till roten av problemet och istället förstå varför brott utförs. Utan den insikten kan man aldrig bygga ett samhälle med tillförlitlighet och förtroende.

Filosofin till varför kriminella handlingar utförs är oerhört fragmenterad. Allt från teorier om klass-skillnader till människans natur, genetisk betingning och miljöpåverkan dyker upp i sådana samtal. Ifall man synar dessa filosofier och granskar utvecklingen över tid och rum kan det nog snabbt dras slutsatser om människans avidentifiering och förlusten av en social roll i samhället. Brottslingar är ofta av någon anledning, innan sin kriminalitet, frånstötta eller utsatta i samhällets diverse hierarkier. Kriminalitet blir en lösning för att hitta sig själv – och med växande befolkningsmängd blir dessa grupperingar alltmer sofistikerade och självberättigande…

Och där lämnar jag snabbt ämnet innan det blir för mycket ordbajsande. Jag diskuterar det gärna, men inser att detta inlägg gör sig bättre i att fokusera på övervakningsamhällets orsak, verkan och fortsatta utveckling. Vilket är varför jag går över till min avslutande tes om den subliminala anpassningen och hur man enkelt vänjer sig med storebrors öga som vakar.

En effektiv metod att leda till “förståelse” och “acceptans” för horribla, påträngande och integritetsutmanande metoder för kontroll, att väcka rädsla eller förvränga vardagliga beteenden är att helt enkelt missbruka språket. “Newspeak”, nyspråk, är ett begrepp som myntades i en alltför ofta i konspirationsteorier refererad litteratur, nämligen 1984 av “George Orwell”. Det var inte riktigt samma lurendrejeri där som jag upplever idag, men samma medvetna missledande språkbruk återfinns idag.

Anledningen till utvecklingen mot alltfler kan jag inte tänka mig är något annat än att man ser på det som en “lösning”. För att sedan vifta bort folks oro med den resulterande konstanta övervakningen anspelar man på säkerhet och ofta rentav trygghet. Som att en individ skulle känna sig tryggare av att veta att det kan vara någon som sitter och tittar på när man petar snorkråkor, söker ett hörn för att gråta ut eller umgås med människor som orsakar så kallad klander genom association.

Argumenten för att slippa kameraövervakning är många. Ifall förespråkarna och övervakningsivrarna däremot förvränger överenskomna betydelser av ord, ja då blir det förstås lättare att samla stöd. För att återkoppla till bussarna så har en del av dem numera, istället för övervakningskamera, minst en monterad trygghetskamera:

"Trygghetskamera"? Nu får det vara nog. Ingen mer övervakningshysteri, tack!

Det här är inte okej. Som tur är finns det en aktiv opposition utanför maktens korridorer. Häromveckan lyckades en vän till mig, som dessutom är aktiv i Piratpartiet, väcka en rask medianotis om för många övervakningskameror vid Liljaskolan i Vännäs.

Holmlund bryter möjligen mot lagen

Yttrandefriheten är en av de viktigaste lagar, grundlagarna, vi har i Sverige. Politiker är diskuterbart de mäktigaste personerna i Sverige och bör således respektera lagboken, särskilt bestämmelser som är förutsättningar för demokrati. En högt uppsatt politiker, exempelvis demokratiskt valda kommunalråd, är en mycket utsatt position där man rimligen bör vara försiktig i hur man förhåller sig till exempelvis yttrande-, tryck- och åsiktsfrihet.

Anders E. Björkman är en privatperson som, likt de många andra, inte vill flytta Umeås stadsbiblioteket till kajen. Förvisso finns det inget sådant beslut än, men Anders E. Björkman synar kraftigt Umeå kommuns agerande i ärendet och lyfter även kritik gentemot lokala medias tveksamma oengagemang i genomlysande och granskning av relationerna mellan Balticgruppen (ett kapitalstarkt, lokalt privat företag) och alla dess konstellationer. Det gäller såväl såväl lokala tidningsmedia (tidningen i singular) som kommunen, universitetet och förmodligen även övriga eventuella okända samarbeten/överenskommelser.

Förmodligen skulle den grävande journalisten inte hitta några egentliga olagligheter, däremot troligen en del lagliga oegentligheter, och lika förmodat upptäcka hur maktsfärerna glider om varandra som varma geléhallon i både formella och mindre formella sammanhang – kapital, konst, politik, medier, akademi – i en kantig tango, med emellanåt plats för fler än två i taget.

Nu senast har dock alltså Lennart Holmlund (s), kommunalråd i Umeå och ordförande i kommunstyrelsen, kritiserat Anders E. Björkman. Inget ont om det, mer än tillvägagångssättet. Lennart Holmlund sms:ade nämligen Anders E. Björkmans chef, trots att inlägget var skrivet som privatperson, och menar att Västerbottens Museum – där han jobbar som webbredaktör – minsann inte alls borde söka sponsring från Balticgruppen i framtiden. Vem han nu är att yttra detta kan man ju fundera över:

“Hej Ulrica. Jag läste den debattartikel som din webbredaktör skrev mot Baltic. Det är ju en person som haft flera sådana artiklar förut men nog är jag helt säker på att du och museet för all framtid inte bör kontakta Baltic för att de ska sponsra någon verksamhet. Jag vet ju att han skriver vad han vill som privatperson men han kan långt ifrån må bra med alla de insinuationer som fanns. Dessutom en massa fel, men det ansvaret ligger ju på VK som publicerar.”

Lennart Holmlunds SMS till Anders E. Björkmans chef

Ovan menar alltså Lennart Holmlund att en privatperson som yttrar sina åsikter skulle påverka möjligheterna för organisationen denne jobbar hos att få bidrag från ett privat företag där Lennart Holmlund själv inte har någon formell makt. Är det ett hot eller ej? Vidare publicerade Lennart Holmlund ett inlägg på sin blogg med mailkommunikation som skett mellan han och Anders E. Björkman. Hela det blogginlägget har jag lagrat i en backup-textfil, men det intressanta följer här nedan, smått redigerat för layoutens och kronologins skull:

>> On Feb 17, 2011, at 7:59 AM, Lennart Holmlund wrote:
>> Din artikel i VK kommenterade jag den 2 februari på min blogg och skrev att jag tog upp några av de sakfel du hade i den. Några hot om andras bidrag kan jag aldrig göra så det är enbart skitsnack, det är de kommunala bidragen vi hanterar i Umeå kommun.

> Från: “Anders E Björkman” <x@x.x>
> Datum: 20 februari 2011
> Vad jag däremot inte riktigt upptäcker i din blogg som du skrev med anledning av min artikel är de “lögner och falsarier” du påstår att jag kommer med. Jag tror att du läser mellan raderna och hittar sådant som inte finns där. Jag skulle vara ytterst tacksam om du ville peka ut de lögner och falsarier som du faktiskt hittar i min text, på själva raderna alltså och inte i mellanrummen. Detta bör ju naturligtvis också komma VK:s ansvarige utgivare till del.

On 20 feb 2011, at 20.10, Lennart Holmlund wrote:
> Jag har kommunicerat färdigt med dig, du får aldrig mer svar av mig.

Utöver att Lennart Holmlund inte säger något alls, allra minst pekar ut vilka felaktigheter som finns i artikeln (förutom eventuellt bastubadandet), så kan man tolka in att han faktiskt menade sms:et som ett gott råd till Västerbottens museum. Efterkonstruktion eller inte så antyder Holmlund att det snarare gäller kommunen i helhet och dess 2014-bidrag etc, som privata företag kanske avstår från att ge ifall de blir påhoppade av, på ett eller annat vis, kommunalt anställda. Fast det tror jag ärligt talat inte på, hur klumpigt uttryckt Holmlund än brukar vara.

Min absoluta tolkning är att han syftade direkt Balticgruppens bidrag (utöver det han medger själv, att det gäller kommunens bidrag) och önskade tysta ner Anders E. Björkman genom att rikta sitt hot mot dennes chef. Denna tolkning står jag för om inget omvälvande nytt uppdagas. Holmlunds agerande anser jag definitivt väcker första stycket i detta inlägg till minnes om hur en högt uppsatt politiker faktiskt bör respektera demokratiska grundläggande rättigheter men inte alltid gör:

[TF 3kap 4§ 2s] Inte heller får en myndighet eller ett annat allmänt organ ingripa mot någon för att han eller hon i en tryckt skrift har brukat sin tryckfrihet eller medverkat till ett sådant bruk. Lag (2010:1347).

[…]

[TF 3kap 5§ 3s] För uppsåtligt ingripande i strid med 4 § andra stycket döms, om åtgärden utgör avskedande, uppsägning, meddelande av disciplinpåföljd eller en liknande åtgärd, till böter eller fängelse i högst ett år.

Vem vågar kritisera ett politiskt agerande, särskilt som anställd i en politiskt styrd organisation, ifall politikernas högsta höns är beredd att hota om indraget stöd? En diskussion i kommentarsfältet har noterat att det mycket nyligen till tryckfrihetsförordningen överförda “repressalieförbudet” (citerat ovan) rimligen är vad man bör se närmre på. Min uppfattning är att meddelande om disciplinpåföljd i så fall skulle behöva innefatta den typ av hot kommunalrådet ifråga utövar mot en arbetsplats vars anställde uttrycker åsikter helt för egen maskin.

Anders Andersson hjälpte mig oerhört mycket i kommentarerna och länkade en lämpligare lagtext att referera till ovan. Tidigare citerade jag ett högmålsbrott, vilket jag medger var mycket långsökt. Mer juridisk erfarenhet, kompetens och diskussion behövs dock för att få en god uppfattning om eventuellt lagbrott.

PS. Är du emot flytten av Umeå stadsbibliotek till kajen? Aktivera dig!

PPS. Tidigare har Lennart Holmlund kommenterat Björkmans text på sin blogg, men utan att alls bemöta biblioteksflytten, kommentera blivande hyresavtals nackdelar och allra minst ge en djupare förståelse för den spontana bolagsbildningen mellan Umeå kommun och Balticgruppen för Kulturmötenas hus. Sedan saknade texten även Holmlunds karaktäristiska stav-, syftnings- och grammatikfel, så vem på info/PR-avdelningen skrev det åt honom?

Kameraövervakning på bussarna i Umeå

För många herrans år sedan i lilla staden Umeå beslutades det om att ge Polarbuss AB, dåvarande trafikerande företag, rätten att kameraövervaka bussar. Detta stöd har överförts till efterkommande bussbolag som sköter driften i Umeå.

Ett godkännande yttrande för kameraövervakning gjordes av Umeå kommun 2004, med socialdemokratisk ordförande i kommunstyrelsen, som är även 2011 års ordförande, Lennart Holmlund. Socialdemokraterna gick (även om jag inte hittar något på internet just nu) till val 2010 på att vara ett “integritetsskyddande parti”, åtminstone i Umeå kommun, vilket förstås går i strid mot partiets nationella politik. Rimligen bör man väl kolla upp hur det går med sådana här integritetsfinkänsliga beslut?

Ja till övervakningskameror i bussar
2004-11-24 16:06

Kommunen har i ett yttrande sagt ja till att Polarbuss ska få installera övervakningskameror i 13 bussar som trafikerar Umeå. Länsstyrelsen fattar beslut senare i höst.

[…]

Vänsterpartiet yrkade avslag på förslaget. Folkpartiet vill ge ett tidsbegränsat tillstånd.

Så vad gäller idag 2011? Jo, enligt dokumenten som finns hos Länsstyrelsen har detta tillstånd utökats till 16 ledbussar, men fortfarande 4 kameror per buss, med obligatorisk skyltning att övervakning sker. Tillstånden säger i övrigt att dessa busskameror endast får lagra materialet i ett trafikdygn (30 timmar). Har materialets tagits för att utredas måste det förstöras inom 14 dagar och får endast hanteras av VDn för bussföretaget och verkmästaren, fram tills eventuell polisutredning. Utöver detta skall Länsstyrelsen ha tillgång till den separata dator som används för att kolla igenom materialet. Endast vid allvarliga händelser får materialet faktiskt användas på något vis.

De fyra tillåtna kamerorna på ledbussarna ska vara uppsatta enligt ritningen ovan.

Nu råkar ju så vara fallet dock att detta ej är dagens övervakningsverklighet. Dels kör Nobina/Swebus flertalet ledbussar med sex kameror istället för fyra – och dessutom sitter de helgalet i förhållande till ritningen! I augusti förra året under valrörelsen (långt efter att bussarna med dessa kameror kom) fotade jag följande bild som visar på dagens uppsättning av kameror i många av ledbussarna:

Inte nog med det så har även enkelbussarna kameraövervakning. Förvisso finns det ingen skylt utanpå bussen om kameraövervakning, så det kan mycket väl vara att de är urkopplade. Om de fungerar så är det ett ännu värre lagbrott att inte skylta om övervakningen. Här syns tre kameror på en av enkelbussarna i Umeå kommun (och återigen bör noteras att inte samtliga bussar har kameror):

Det enda som kan rädda Nobina (f.d. Swebus) är att dessa kameror är antingen urkopplade eller rentav attrapper. För bussarna som har den godkända kameraövervakningen är fortfarande i rullning i busstrafiken. Är läget på det viset så är det juridiskt okej antar jag men absolut inte moraliskt eller etiskt.

Att vänja människor med övervakning är ett ofog som absolut inte skall uppmuntras. Den dag vi slutar ifrågasätta övervakning – pga lesshet, obryddhet eller annat – är en av de många dagar då våra privatliv kan anses avskaffade.

Länsstyrelsen har blivit kontaktade och de skulle ta kontakt med bussbolaget ifråga som ansvarar. Så nu är det fritt fram att polisanmäla om folk vill skynda på ärendet lite. Bevismaterial finns i form av ovanstående bilder samt de två följande videoklippen från respektive typ av (förmodligen) lagbrytande bussar:

[vimeo 20461970]
Ledbuss i Umeå med sex övervakningskameror

[vimeo 20461889]
Enkelbuss i Umeå med tre övervakningskameror

Update 2011-03-31: En sjunde kamera har blivit siktad hos föraren på ledbussarna:

Välkommen ombord, här har du en kamera mitt i nyllet!

Förundersökningen läggs ned

Förundersökningen mot mig och mitt kontor läggs tydligen ned, av åklagare Kjell Jannesson. Detta efter 11 månader av beslagtagna datorer, misstänkliggörande, förlorade arbetstillfällen och en frustrerande ovisshet. Och de har inte ens gjort en teknisk undersökning av den beslagtagna utrustningen, vad jag har förstått.

Fler kommentarer och dylikt kommer när jag väl faktiskt hämtat ut mina prylar. Vad jag kan påpeka är dock att beslutet att lägga ner borde ha tagits av jourhavande förundersökningsledare Mats Bruhn (vad jag förstått) vid Umeå poliskår redan innan tillslaget. Han beslutade alltså att utföra en husrannsakan på grunden att en internetuppkoppling använt sig av i genomsnitt c:a 200KiB/s (vilket är mindre än vad t.o.m. “mobil bredband” kan leverera).

Skyldiga till polisanmälan vid Umeå kommun är dess IT-kontor, som alltså rapporterat användandet i stil med “en tredjedel av bandbredden” – vilket givetvis låter oerhört mycket. Lennart Holmlund (s), dåvarande och fortvarande kommunalråd, ansåg tillslaget helt berättigat. Förvisso med färre stavfel och syftningsfel än det brukar vara när han skriver egna texter, men “han” formulerade det såhär:

Personens trafik har utgjort en betydande belastning på ett nät som finansieras av och finns till för den kommunala verksamheten. Det hela är därför ganska enkelt; det är en person som på eget bevåg kopplat in sig själv på kommunens nät, vilket man inte hade behörighet att göra.

Lennart Holmlund (s) i sin blogg

Rubriceringen på brottet var “dataintrång”, förmodligen bara för att möjliggöra en husrannsakan då det ingår fängelse i >2 år i straffskalan. Inte dataintrång som i olaga åtkomst av information/datainbrott, utan “begränsande av tillgång till uppgifter” eller hur nu lagboken formulerade det. Min icke-arvoderade, ideella verksamhet med Umeås lokal-tv var enligt kommunen/polisen att jämföra med massiva Denial of Service-attacker mot känslig och samhällsviktig infrastruktur.

Som jag skrev ovan kommer mer specifikationer etc. i senare inlägg. Vad som kvarstår för mig är att ta reda på hur jag kräver skadestånd för 11 månader av beslagtagen utrustning för mitt eget företags verksamhet samt den misstankesdelgivning som orsakat förlorade jobbtillfällen.

Ett förslag på rättslig kontakt jag bör ta är Centrum för Rättvisa. Dem hade jag tänkt kontakta nu till veckan.

Den kommande veckan ska jag dessutom hämta ut prylarna från polisen och dubbelkolla så att allt fungerar. Min erfarenhet från t.ex. PRQ-räden (där beslut togs att “ingen får någon ersättning alls”) var att en dator återvände trasig. Vilket t.ex. är svårt att felsöka när den befinner sig halva Sverige bort…

Tips och förslag på tillvägagångssätt för att verifiera funktion på prylarna etc. utan att polisen kan hävda att det skett medan det fraktats hem till mig mottages gärna. Eller för den delen bästa metoden för att kräva skadestånd.

Tack till folk som skrev om tillslaget när det skedde: Yami och pandorna, Anna Troberg, Västerbottens Kuriren, Peter Burström, Thomas Hartman, Full Mental Straightjacket, Ershags eskapader, Dynamic Man, Skivad lime, HumbleBee.net, Sagor från livbåten, meldanya, Piraten Anders, Emil Isberg, Thomas Tvivlaren, opassande, I polemik, hackerspaces, ConnyT funderar, Rick Falkvinge (PP), Hjalmar 007s it-blogg och säkert fler som inte fick fram pingbacks medan min blogg var överbelastad efter den ultrahastiga flytt jag behövde göra eftersom den ordinarie burken beslagtogs av polisen…

Hela historien finns att följa om man läser inlägg taggade MMN-raid.

Nattaxan på Ultrabussarna försvinner

Läser med glädje att Umeås nattbussar blir billigare.

Umeå kommunföretags styrelse beslutade vid det senaste mötet att ta bort den särskilda nattaxan i Ultra-trafiken. I och med sommartidtabellen gäller samma taxa under hela trafikdygnet.

– Det blir en kortsiktig kostnad att ta bort nattaxan, men en långsiktig vinst för Ultra-trafiken som kommer att upplevas enklare och attraktivare av våra resenärer, sammanfattar Lennart Holmlund (S), kommunstyrelsens ordförande och ordförande för Umeå kommunföretag.

Med försvinner betyder det väl att man betalar vanligt pris. Min personliga övertygelse är att nattbussar och helgtrafik bör vara gratis.

Fungerar ovannämnda bör man se över en helt gratis lokaltrafik finansierad med skattepengar. För tänk hur mycket lägre taxi-/bensinkostnader man får. Och hur mycket oftare bussarna kan/behöver gå. Plötsligt blir det ju praktiskt om helgtrafikanterna väljer kollektivtrafik!

Pajkastning är vardag i Umeås politik

Ola Nordebo tycker att Västerbottens valrörelse har fått en bedrövlig start. Alla som yttrat sig hittills verkar instämma att Lennart Holmlund (kommunalråd i Umeå) har stått för barnsligheterna. Dels genom sitt vanliga jag (“kommunister!”, väljarförakt etc.) men även en subtil gliring gentemot “Ursula Federley“. (som i sig visar ännu en gång varför man inte klickar på Aftonbladetlänkar)

Kortfattat betraktar jag detta som att alla har överdrivit situationen. Eller, det är ju jättedåligt och så att erfarna, folkvalda politiker beter sig som barnrumpor. Behöver jag tillägga att de är vuxna individer? Eller för den delen att många inblandade är så-kallat ansvarstagande föräldrar. För vad ni ser i “sociala media” idag är exakt vad som försiggår i Umeå kommunfullmäktige. Dåligt framförande av politik, hån, barnsligheter och personangrepp. Jag är inte förvånad över endera parts agerande i “bråket”.

Se gärna paralleller med användandet av “sociala medier” i politiken. Byråkratin är inte van med så snabb, intim och öppen respons på uttalanden. Det är dessutom svårt att introducera ett icke-media som Internet till ovana individer – och stämpla/marknadsföra det “socialt”. Folk verkar inte förstå att det faktiskt handlar om en speglad verklighet.

Följande svarade jag till Anders Ågrens inlägg om att Lennart Holmlund fortsätter att hävda att Centerpartiet är högerextrema i en del frågor.

Men alltså. Centerpartiet har ju blivit mycket mer höger med Maud. Det är väl inget att skämmas för? Och för en vänsteranhängare så är ju en del av åsikterna (ofta arbetaravtalsrelaterat) rätt extrema à la högerkanten.

“Högerextremism” har väl fått stämpeln “Sverigedemokrat” pga dålig politisk analys. Det är väl mest bara att mata trollet när man reagerar på saker som Holmlund säger och skriver…

Arbetaravtalsrelaterat kan nog Alejandro Caviedes svara lite noggrannare på, jag är personligen bara helt ointresserad av Centerpartiets politik. De har helt enkelt inget att komma med, står inte för något och saknar ryggrad. Boring.

“Mata trollen”, det är något politiker egentligen borde lärt sig att man inte ska göra. Handlar det bara om en svårighet att identifiera just nättrollen? Eller kanske politikerna ibland är trollen, varpå man måste bemöta dem… Men att mata behöver vi väl ändå inte? Bara remma upp dem lite!

Jag ser detta som en jättebra start på valrörelsen i Umeå. Att våldsamt slängas in i internets omtumlande domäner är nyttigt för våra folkvalda. Fast egentligen för väljarna, för man ser nu snabbt vilka som bara sitter på sitsen för utsiktens skull och inte allmänintresset…

Politiken gynnas av att vara folknära. Dagens politiker verkar dock mest skadas av det.

Tidningarna måste dock komma ihåg att de har ett ansvar. Ett stort ansvar för att rapportera rätt och riktigt. Därav att jag vill påpeka att detta smutskastande som pågår är en vardaglig företeelse på kommunfullmäktiges möten en gång i månaden. Så haka inte upp er på just det! Viktigast är väl att förmedla vilka som faktiskt bedriver politik snarare än vem som gjort narr av flest personer.

Umeå kommuns öppenhet och transparens

Lennart Holmlund (s), kommunalråd i Umeå, gör ännu ett försvarstal där han saknar inblick i detaljer. Det sker säkert oftare än såhär, men nu råkar det vara ännu en fråga jag är engagerad i: replokalförsämringen på Hamnmagasinet.

Följande är min bestämda kommentar till ogrundade försvarstal:

Jag vet inte var du får din information från, men det är förståeligt om du inte hinner sätta dig in i alla diskussioner och debatter som sker i Umeå kommun…

Men att det, som det nu verkar ha skett enligt artikeln, kommer ett ombyggnadsförslag från tjänstemän utan att ens efterfråga andras synpunkter… Trots att den mest akuta uppgiften varit att FRÅGA VERKSAMMA vad de tycker.

Låt oss engagerade i frågan spela på samma villkor som tjänstemännen. Dialog och kommunikation. Öppenhet och transparens. Vilka har egentligen fått veta – förutom genom media – att replokalerna ö.h.t. tänkts flyttas?

Gör informationen tillgänglig, sökbar och kommunikationen öppen. Annars känner folk sig överkörda. Punkt.

I20-väggen och drogmissbruk

Lennart Holmlund drar, förmodligen med stöd av fler toppolitiker i Umeå, väldigt udda slutsatser av Brottsförebyggande Rådets analys av graffitiväggen på I20.

Följande är vad jag kommenterade honom:

Om det nu är så att många av graffitikonstnärerna brukar narkotika, är det inte bra att erbjuda dem förströelseaktivitet? Dels innebär det att alla är på samma ställe, dels innebär det att för varje stund de målar brukar de inte narkotika.

Nämner rapporten något om huruvida personer är påverkade när de är vid platsen eller ej? Om de absolut, absolut flesta är rena när de besöker I20-väggen så är den inget annat än positivt.

Sedan kan det vara intressant att jämföra med toppartister och alla människors musikidoler etc. Vem på topp 10-listorna brukar INTE droger aktivt, liksom.

Att ta bort väggarna är kontraproduktivt. Det enda det kan göra orsaka är att man inte längre vet var individerna tar vägen efteråt. Ut på gatan? In i hemmen? In i andras hem, rentav?