Tag Archives: leksak

Apples vilseledande marknadsföring – en konsumentfråga

Jag har börjat bli less på Apple med sina inskränkande produkter och desinformativa kampanjer. Dels hatar de fri mjukvara och försöker aktivt att indirekt motverka dess utveckling och utbredning på flera nivåer. Vidare säljer de oerhört begränsade wannabe-handdatorer som endast får köra “godkänd” mjukvara – istället för att överlåta mjukvaruförtroende till användaren. Kom igen, man får inte ens byta batteri själv på sin iPhone/iPad utan måste lämna in till särskilda, Apple-godkänd, servicebutiker.

A movie about trusted computing by LAFKON.

Förtroende är en djup övertygelse om sanning och vad som är rätt – och kan inte påtvingas. […] Ifall du får någons förtroende har du etablerat ett förhållande baserat på kommunikation, delade värderingar och erfarenheter. Förtroende beror alltid på ömsesidighet.

Denna process har blivit omformad av datorindustrin. Nu gör ett mikrochip den uppgiften åt dig. Industrin kallar det “förtrolig datoranvändning”. […]

Industrins tolkning av förtrolig datoranvändning liknar detta – för att bekämpa hot och göra datoranvändning mer pålitlig. Den stora skillnaden är att du kan inte bestämma själv vad som är pålitligt och ej. Detta eftersom de redan bestämt för dig – och de har redan bestämt att inte lita på dig.

Om de inte litar på dig – varför skulle du lita på dem?

Essensen av texten ovan är oerhört viktig. Ifall ens användande av teknik ska vara pålitlig och förtrolig måste användarens värderingar tas i beaktande. Med Apple (och givetvis många andra, och inte bara Microsoft) och övrigas idéer om “säkerhet”, “trygghet” och dylikt för datoranvändarna fördummar och begränsar man potentialen i t.ex. ens “smarta telefon” – och gör det till en leksak snarare än ett verktyg.

Begränsningarna i din korkade telefon är förstås ett oerhört stort ämne i sig och jag inledde detta inlägg med ett helt annat ämne – nämligen den vilseledande marknadsföringen. Därför planterar jag snarare fröet om “trusted” computing, som visas i filmen ovan, för senare diskussion. Men ämnena väver absolut in i varandra, med frågan om hur mycket ansvar en användare måste ta – samt vilket förtroende man kan ha för en leverantör när den behandlar en som skit.

Jag har länge kritiserat iPod/iPhone/whatever för att inte möjliggöra batteribyte utan att bryta mot garantin. En del användare har inte upplevt detta som ett problem – batteriet är ändå ganska påkostat – men faktum är att det orsakar en inbyggd funktionsnedsättning för framtida bruk. När batteriet är dött – och de har sällan levnadstid på särskilt många år – och hårdvaran i övrigt fortfarande fungerar… Varför skulle man då behöva bryta upp produkten för att återställa den till ett nästan helt nytt skick? Det är väl den mest grundläggande regeln för design av mobil hårdvara, efter portabilitet, att batteriet är utbytbart?

Eller för den delen SIM-kort. När du vill byta abonnemang med din iPhone – vad gör du då? Ja de senaste iPhone (4) har ett konstigt påhitt i form av “micro-SIM”, som de förmodligen är ensamma om att använda. Konsekvensen är givetvis att du inte kan använda vanliga SIM-kort. Eller kanske den helt galna idén att använda hårdvaran som en handdator istället för en telefon? …visst det går väl, men vad kan du faktiskt göra för något produktivt med den – och vad låter Apple dig göra? Självbestämmande känns annars som en självklar funktion i en teknisk pryl från 2000-talet.

Tänk dig din laptop – tänk om någon hade krävt att godkänna varenda program du installerar. Tänk om du hade behövt ange kreditkortsnummer för att installera programmen i första början. Tänk om du inte hade kunnat byta ut batteriet. Tänk om du inte fick välja internetleverantörVarför tillåta de begränsningarna i telefonen?

Och varför börja tillåta samma begränsningar i ens faktiska laptop? Joserdu, för om du köper t.ex. en Macbook Pro från Apple – och säkert vanliga Macbooks snart – så kan du inte byta ut batteriet själv. Seriöst. De kallar det ett “innovativt, inbyggt batteri” och menar att det på något sätt skulle vara “ett genombrott” och nyskapande (…”innovativt”) när det egentligen är bakåtsträvande samt försämrar villkoren för datoranvändaren. Ännu sämre är det när säljpitchen lyder:

“Avancerad sammansättning och adaptiv laddning klarar upp till 1000 fullständiga laddningscykler – nästan tre gånger så lång livscykel som de flesta batterier i bärbara datorer.6 Eftersom MacBook Pro-batteriet räcker i upp till fem år förbrukar MacBook Pro bara ett batteri under samma tid som en vanlig bärbar dator förbrukar tre. Det är bättre för både dig och miljön.”

…och om man tittar längst ner på sidan – vad ser man då gällande garantin? Joserduo, faktumet att de inte alls utlovar 5 års garanti alls. För standardköp är garantin för hela paketet endast ett år och inte ens om man betalar extra blir det längre än tre år. Så vem går man till och klagar till när deras batteri kollapsar efter 3 år och 1 dag – och man endast har vilseledande marknadsföring att referera till?

“En Mac levereras med 90 dagars kostnadsfri telefonsupport och ett års begränsad garanti. Om du köper AppleCare Protection Plan kan du förlänga skyddet till tre år från den dagen du köpte din Mac.”

Ovanstående klagomål ämnar jag skicka till Konsumentombudsmannen eftersom det absolut definitivt kan orsaka att människor tror att Apple på något som helst sätt skulle leverera en produkt som håller längre än andra leverantörer. Som det impliceras genom deras garantiavtal är så självklart inte fallet.

(Givetvis kan hackers, avancerade användare och sådana som läser på djupt kringgå majoriteten av ovannämnda problem. Men vilket förtroende har man i en leverantör som medvetet bygger in funktionsnedsättningar? Eller för den delen sparar din geografiska position.)

Pär Ström, genusleksaker och Röda Grodan

Pär Ström kritiserar genusbabblare och jag håller med till stor del om hans kritik. Dels det faktum att kön inte är en social konstruktion, även om väldigt många individuella beteenden är det. Sedan även att det är helt okej – faktiskt – för alla barn att leka med Batman och forma sin egen individ när man växer upp. I Sverige åtminstone, i de kommande generationerna.

Röda grodan är inte rosa.

Och är det inte okej även i kommande generationer vill jag mena att lösningen är en annan än att bojkotta rosa saker – även om jag misstänker viss glimten i ögat. För tänk er , vad skulle hända med t.ex. kulturarvet Foki om rosa-för-tjejer avfärdades?

Men yeah. Pär Ström snackar ju om att välja leksaker. Detta är mitt lågkonsumtiva privata som talar, men man bör inte köpa saker bara-för-att, eller handla för att man “vill ha” snarare än för funktion och redundans. Pär Ström verkar uppmuntra det kaos vi kallar julhandel utan att, åtminstone i det länkade inlägget, argumentera för det. Följande verkar vara hans mening gällande genus och julhandel:

Vad gäller färgen så är det naturligtvis ingen slump att de så kallade flickleksakerna är rosa. Det säljer, och i en marknadsekonomi anstränger sig företagen till det yttersta för att maximera sin försäljning (vilket är precis som det ska vara).

Om du inte handlar julklappar som en galning kommer den röda grodan att stjäla din hund!

Hurv. Välfärd, överflöd och Batman i all ära, men är det verkligen så värt när julhandeln orsakar stress, panik och får folk att må dåligt? Samtidigt som man börjar försöka få folk att julhandla hemma och whatnot, vilket i praktiken nog oftast blir utöver ordinarie handel.

Eller alltså. Ja. Det är förvisso helt rätt i min mening att orsaka panik och stress och få folk att må dåligt om de inte kan motstå frestelsen att hänga på julrushen. Är man dum i huvudet så är man. Fast jag är inte helt säker på om jag uppskattar att folk som platsar i Lyxfällan, vilket är närapå alla Svenssons under julen, egentligen borde få förvalta likvida medel…

Egentligen är jag inte såhär antimarknad, mer än på ett personligt plan. När det kommer till julhandel är jag dock öppet en stark motståndare. Samt tycker att man borde kommentera julhandelgalenskapen i alla lägen, även om inlägget man skriver egentligen opponerar genusgalenskapen. Off-topic ftw.

Så min uppmaning till folk såhär i sena juletider är: Bygg era egna jävla julklappar. Ge bort något som är användbart. Något folk faktiskt gynnas eller glädjs av, mer än på ett materialistiskt plan. Fast inga jävla drömfångare eller svininfluensavaccin.

PS. Den röda grodan är byggd av julklappars inslagningspapper och kräver ytterligare konsumtion. Fear it. Fear  it good. And then fear Vika med Mika.