Tag Archives: kreativitet

Att måla på snö är harmlöst

Med anledning av “kulturbråket” så vill jag publicera min generella respons på kommentarer kring det hela. Under CCOU-inlägget om färgläggningen av snöborgen finns en ganska väl sammanfattande kommentar för kritiken mot målandet:

ORN- [30 Januari, 2011 kl 21:28]

Att vara kulturutövare, proffessionell eller amatör, innebär att skapa något. Att ”våldsrapera” andras kulturella alster för att få uppmärksamhet är bara idiotiskt och nedvärderande. Om ni förvandlat en vanlig snöhög till en kulturyttring hade det varit en kreativ aktion, nu har ni bara skaffat er ovänner.

Ett ”FÖRLÅT” i TV inslaget hade varit på plats.

Mitt rätt konkreta och upprätta svar löd som följer:

Hela tv-intervjun innehåller varma ord om hur bra hela snöborgen är. Det är en lekplats för barn som absolut bör vara lekfull och kreativ. För tillfället är inte väggarna ”rena och vita” som konstnären uttryckte sig utan snarare smutsiga och krackelerade på grund av det naturliga estetiska tillståndet av packeterade snömassor från slumpat ursprung.

Majoriteten av responsen från teckningarna och målningarna på väggarna var positiv – många besökare tyckte det var roligt och skulle t.ex. gärna se mer färg på väggarna. Att göra detsamma med en snöbacke – om än inte snöhög – har redan gjorts.

Att bygga vidare på någons verk, komma med idétillskott och göra harmlösa saker som att måla på snöväggar tycker jag absolut är en god idé. Hade vi, som Reidar Rova likställde det med, ”klottrat ner vilken lekpark som helst” skulle det vara skadegörelse. För då är det något permanent.

Kreativiteten som verktyg och plåster

I onsdags natt började jag fila på det här inlägget, efter ännu en kväll med livemusik i vardagsrummet. Tankarna vandrade kring drivkraften bakom ideellt engagemang. Det som får oss att göra saker för andra. Hur vi använder verktyg i vardagen för att gå vidare och utvecklas. Do-It-Yourself, verktyg för terapi, deltagarkultur, idealism, egoism – call it what you will.

Låt mig inte bli rant-filosofisk. Det gör mest bara onytta. Dock vill jag framföra de konkreta funderingar jag har i sammanhanget.

  1. Viljan att efterlikna och härma
    Det mest grundläggande i mänskligt beteende. Att göra som andra. Informationsutbyte i kombination med flockbeteende. Man tar influenser från tredje part – kalla det kopiering, influenser eller inspiration. Det grundar sig i att sikta mot något man vill uppnå.
  2. Motivation/engagemang
    Det behöver sås ett frö för att något ska gro. Att få en idé baseras på erfarenheter eller att kombinera upplevelser. För att finna engagemanget behövs känslan att göra något nytt/spännande.
  3. Uppmuntran och möjlighet
    Även om det går att göra saker själv är det sällan man orkar lika långt. Att dra oket är jobbigt och uppmuntran eller konkret hjälp brukar vara nödvändigt för att slutföra sina uppgifter. Här behöver alla en slags morot – och inte minst verktyg för att få tummen ur.

Kreativiteten i sin tur används ofta för att dela med sig av upplevelser, tankar och känslor. Det man skapar eller tänker ut vill man sprida vidare.

Det finns många som använder kreativitet och t.ex. musicerande för att växa som person. Det finns ännu fler (dels genom överlappning mellan grupperna) som tar till sig av andras verk för att växa som person. Av naturliga skäl är detta mestadels ungdomar. De som experimenterar och ser till att skapa brukar göra det i samband av formandet av sin identitet – något som sedan även ofta hänger kvar senare i livet.

Och nu när jag låtit detta inlägg ligga ett par dagar har det hänt en jättemassa på fronten för amatörkultur i Umeå. Bevarandet av replokaler i Ungdomens Hus, Umeå, ligger på tapeten. Att skyffla över ansvaret för den verksamheten på studiecirklar t.ex. är bara dumdristigt. Så det här blir inte det sista man hör i striden, så att säga.

…och vi kallar oss “Umeå Ungdomskommun”.
Bah! Humbug.

Bästa “kunskapsprogrammet” ever

Jag svär, på heder och samvete, att UmeTV är den bästa tv-kanalen i Sverige. Förmodligen till och med bäst i hela världen! Och UmeTV är ju dessutom global genom att man kan se på WebTV:n t.o.m. i Kina.

Nivån av amatörighet är helt perfekt – och alla jag känner som är med och producerar utvecklas för varje gång vi gör något. Inte till mer pretto, utan bara mer skillade.

I början var det jag och Habib som satt i en soffa. Det var utzoomat, dåligt ljud och ingen visste vad som hände. Webstreamen fungerade kasst, vi hade noll struktur och än mindre någon tv-personlighet.

Nu saknar vi fortfarande både tv-personlighet och struktur, men vi blir allt bättre på att göra programmen sebara för tittarna. Till detta så har alla gäster hjälpt till bara genom att bara finnas på plats. Motivation och drivkraft liksom, samt innovation och tips. Gästande artister som uppträttscenen har varit helt fantastiska de också.

Ja, just det. Vi har ju byggt en scen av lastpallar i vardagsrummet. Till detta får vi låna micar och stativ från t.ex. Hamnmagasinet (Putte rockar). Det bästa av allt är att vi ännu lyckats göra allt med nollbudget, genom tjänster och gentjänster. Samt ren och skär teknisk expertis.

Nu har det dessutom spawnat en till programserie verkar det som, med frink och soso i fören. Kunskapsafton kallar de det och det kan inte bli annat än helt superballt. Det går att lyssna på dem prata om obskyra ämnen länge om man så bara har möjlighet. Och den möjligheten har man alltså nu!

“En djupdykning i de mest osannolika ämnen” beskrivs det.
Missa det inte på UmeTV, söndag 19:00.

I all hast och väntan på sömnens infall

UmeTV kicks ass. Med starkt stöd av ständiga bisittare samt givetvis medprogramledaren Habib så skapar vi lokal-tv som få har sett den förut. Och nu senast även Miranda Lundin som körde ett par sånger i “studion”.

Det är b, det är opretentiöst och det är amatörmässigt. Men vi blir märkbart bättre och bättre för varje avsnitt. Än så länge har det bara varit 5 talkshows, men ändå känns det som att vi nått till en nivå där ett helt program är sebart och dugligt. Så känner jag i alla fall.

Kreativiten flödar och folk vill spela på vardagsrumscenen. Människor tittar på UmeTV och snart – hoppas jag innerligen – kommer fler att vilja producera material. Frågan är hur länge man kan hålla på på egen hand utan något stöd utöver det man ger varandra.

Lokal-tv är så mycket mer än enkelriktad television i Umeå. UmeTV har potential att faktiskt vara en kanal som samlar kultur och kreativitet – televisionen är endast en drivkraft. Egentligen anser jag att målet är att peppa folk att göra saker – att våga släppa lös och låta spontaniteten ta över. Experimentalism!

Att göra något opretentiöst och b är att öppna upp sig till andra. Det är att bjuda på sig själv. Det hjälper oss att skapa en delad kultur som grundar sig på vår relativt lilla stads mångfacetterade befolkning.


Det här kan vem som helst göra.

Fuck vanlig tv. Sådant har jag inte sett på evigheter känns det som. Som Habib säger, när vi i lägenheten ser något på dumburken så är det bara UmeTV som gäller. Det säger något om föraktet mot “vanliga kanaler”.