Tag Archives: kopiering

Strömmande media är förlorad media

Spotify har på sistone skrivits om i media eftersom de handikappar användarnas gratiskonton (mer än reklamtvånget alltså). Sannolikt på grund av skivindustrin, vem som nu blir förvånad. Spotify har ju aldrig varit en hedersvärd eller särskilt revolutionerande tjänst. Spotifiering är väl snarare ett skällsord?

IDGs webbundersökning anno 2011-04-25

 

Många frågar sig vad man ska göra nu. Flertalet alternativ kommer på tal, särskilt Grooveshark är populärt. Själv identifierar jag mig inte ett dugg. Spotify har erbjudit strömmande musik, utan nedladdningsmöjlighet, med oerhört begränsat utbud av artister såväl som versioner av låtar. Grooveshark är väl det man använt när man inte hittat en torrent omedelbart, eller verkligen inte ids ladda hem permanent just för stunden.

Google, eller andra sökmotorer som The Pirate Bay har alltid varit stället där man hittat permanent nedladdningsbar musik. Som dessutom inte försvinner på grund av företagsekonomi.

Inte för att strömmande musik skulle vara mindre nedladdning för det, allt lagras ju ändå på din dator. Det handlar bara om ifall det tas bort eller inte – och på vems villkor. Även om det aktivt bränns pengar på att göra detta jobbigare, t.ex. med SVT Play som verkar ha försvårat att kopiera från lokal cache på sistone. [Uppdatering: spara från SVTPlay med SVTGet!]

Med tanke på hur enorma lokala musikarkiv vi kan ha på våra datorer idag, eller handhållna enheter för den delen, så är frågan varför man insisterar att använda strömmande musiktjänster. Utan permanent cache dessutom. Självklart är det en licensfråga, men det ämnas ju råda bot på när skivindustrin dör och Creative Commons-licensierat eller motsvarande får en rejäl uppsving i mediavärlden. På ungefär samma sätt som Vimeo idag, där man stärker platsen för fria licensieringsalternativ och erbjuder nedladdning av de klipp man tittar på. (Vilket i sig är ett starkt argument mot YouTube.)

Rubriken säger att strömmande media är förlorad media – vilket är en framtidsvision snarare än konstaterat faktum. För det är i framtiden som all musik, all kultur och all kunskap antingen kontrolleras av ett fåtal maktinstitutioner eller tillgängliggörs för allmänt bruk. Den strömmande musiken (och filmen etc.) av idag kommer nämligen att försvinna om den inte tillåts arkiveras av allmänheten (“the commons”). Denna slutsats drar jag av att vi, särskilt sedan 2000-talet, bör vara medvetna om att IT-bolag, data och annat därtill är förgängligt. Vad som dock består är de kollektivt framförda idéerna, gemensamt utvecklad infrastruktur och verktyg – samt de därav komna kunskaperna. Allt annat glöms.

Det säger ju sig självt. Om ingen har tillgång finns det ingen som kan bevara.

Kontenta av detta inlägg är nog att om du, säg, uppskattar en konstnär, musiker, filmskapare eller crewet till respektive verk – se till att bevara deras kreationer för framtiden. När du är äldre och ska presentera för kommande generationer hur världen var tidigare så kommer urvalet att vara mycket livfullare och förklarande ifall du har tillgång till vad du själv kopierat.

Jag vill inte behöva föreställa mig den dystopi där jag måste förlita mig på Spotify, Twitter, Facebook och andra upphovsrättsligt låsta, asociala medier för att visa vad som hände 2011 – på grund av upphovsrätt – istället för vår gemensamma historia, skapad med kopimi som värdegrund. Jag bekänner härmed min tro för Det Missionerande Kopimistsamfundet. Kopiera mig.

Piratpartiet glömmer piratkopieringen

Som piratpartist är det viktigt för mig att partiet inte seglar snett. Ifall det börjar ske en massa dumdristigheter och klavertramp som innebär svårigheter att driva igenom politiken. Vi behöver mindre pratpolitik och mer aktionspolitik, kanske jag kan uttrycka det.

Anledningen till att jag gick med i Piratpartiet var, gammal piratbyråkrat som jag var, ursprungligen tanken kring upphovsrättsreformen. Det som fick mig att öppet uttala mig som piratpartist var FRA-lagens genomdrivande. Att privat kommunikation för svenska medborgare avskaffades principiellt. Faktum kvarstår dock att min hjärtefråga är möjligheten att fildela i sig – inte konsekvensen av massövervakning.

Jag anser givetvis att det är fruktansvärt med den utveckling som sker i och med hårdare tag, mer pengaslöseri och meningslöst dravel från upphovsrättsindustrin. Fast jag ser inte det i allmänhet som varken bra argumentation eller det specifika man vill motarbeta. Även om jag kan erinra situationer då jag menat att det varit absolut viktigast.

På senare tid har jag alltså intresserat mig mycket mer i kopieringens filosofi.

Det jag absolut mest brinner för bland Piratpartiets fokusämnen är kultur och kunskap, de två som halkat efter i retoriken. Det som alla liberaler – dvs många i partistyret – gärna lämnar åt sidan. För det är tydligen integriteten som är viktigast – inte piratkopieringen/fildelningen.

[youtube JkaNx68huB4]

Tyvärr har dock “integritet” förlorat sin integritet som slagord. Fast Piratpartiet gör ett gott försök med att framställa “fildelning” (piratkopiering!) som något egentligen irrelevant för partiet, något som bara var startskottet. Inget man kämpar för idag utan, som Christian Engström (EU-parlamentariker för PP) säger:

Fildelningen, det är bara något fantastiskt som redan finns, men det råkar vara det som gett upphov till konflikterna runt den nya teknologin.

Christian Engström i “Piratpartiet: Ett parti för gratis musik?

Det är enligt mig oerhört viktigt att behålla fokus på just upphovsrättsdebatten. Sluta prata så mycket “integritet”. Privatlivet är en renodlad illusion så länge folk fortsätter använda Facebook etc. Jag lyssnar kort sagt inte på någon som klagar på svenska staten, men litar på privata amerikanska företag, när det gäller personlig integritet. Hyckleri.

Eftersom ingen verkar klarar av att sluta använda Facebook dock så tycker jag att man i ärlighetens namn kan kliva ner från sin integritetshelgande häst och diskutera slagkraftig politik istället. Säg för dig själv att du gärna hade

  • laddat hem ABBA-Bennys musik gratis om det inte vore för att det var just den musiken.
  • kopierat Jan Guillous böcker och haft högläsning om de inte vore så fruktansvärt löjliga och dåligt skrivna.
  • spenderat dagarna i ända att rita av Musse Pigg om det inte vore för att du slutade läsa det vid 10 års ålder.

Och gör det. För i bövelens, gör det också! Sitt inte bara där och hävda att vi inte vill ha saker gratis – det vill vi ju. Fast inte eftersom det är gratis, utan för att det är vår rätt. Det som tillgängliggjorts allmänheten (i upphovsrättslagens mening) är för allmänheten att bruka, sprida och remixa.

Civil olydnad: CC für Alles!

Mitt eget första steg är att ha producerat ett allsånghäfte med välkända sommarhits. Detta har jag licensierat under Creative Commons Attribution-Share Alike. Det innebär att jag brutit gravt mot upphovsrättslagstiftningen och omlicensierat flertalet verk till vilka jag ej har rättigheter. Offren för detta hemska dåd är bl.a. Tomas Ledin, Björn Skifs och Per Gessle – fast den ideella upphovsrätten respekteras givetvis och deras namn står kvar som ursprungliga författare.

Jag, Mikael Nordfeldth, ställer förövrigt upp i riksdags-, landstings- (Västerbotten) och kommunval (Umeå) 2010 för Piratpartiet. Det känns som att det dags att röra om i grytan. Provocera och kampanja.