Tag Archives: Kjell Jannesson

Det blev ingen dator… än.

Det blev ingen cd var en tidig lokaltidningsbesvikelse (innan bloggen). Jag funderar på att arrangera en bild där jag står och ser ledsen ut. För trots att förundersökningen har lagts ner har jag hittills inte fått hämta ut datorerna som beslagtogs för knappt ett år sedan.

Bitterheten ökar och bombhoten dyker upp (psst, det där är planerande av terrordåd, så är jag avlyssnad, spårad och förföljd i pseudodemokratins namn ännu?). Dessutom är det publicerat av Västerbottens Kuriren, vilket gör att de förmodligen är medbrottslingar. Så det är bara att börja avlyssna hela tidningsredaktionen också – med lagstöd! Fuck the messenger immunity, som majoriteten av våra riksdagsledamöter tycker.

Jag har alltså i vart fall inte fått hämta ut datorerna från polisens beslag ännu av den enkla anledningen att polisen inte hävt beslaget ännu. Åklagarmyndigheten i form av kammarchefen Annika Öster har varit oerhört hjälpsam under slutfasen av denna förundersökning. Kjell Jannesson, åklagare tillika förundersökningsledare mot mig, har väl varit mindre tillgänglig så att säga. När Kjell-Janne den 10 december beslutade att lägga ner förundersökningen skickades ett elektroniskt beslut till polismyndigheten – och jag skulle “inom kort” kunna hämta ut datorerna. Igår for jag till polisstationen med mitt juridiska ombud men fick tyvärr nobben. “Beslaget har inte hävts” sade de i receptionen.

Anledningen var antingen glömska eller ledighet. Den tidigare för ärendet handhavande polisen Mats Bruhn, alltså den som beslutade om tillslaget, lämnade i november över uppdraget till Martin Hansson vid polisen i Umeå. När jag var förbi igår – 10 dagar efter att beslutet förmedlats – hade denne person ännu inte hävt beslaget. Han var nämligen ledig till 31 december!

Martin Hansson ska givetvis också få ha ledigt. Frågan är dock varför inte beslaget kunnat hävas av någon annan polis i så fall. Efter flera försök idag att kontakta hans chef Helen Kelly – med upptaget-ton i luren – fick jag när jag väl kom fram meddelandet att hon är ledig till 3 januari. Vad in i helletuna? Vem kontaktar jag då? Vid det här laget hade klockan blivit så mycket att hinna till polisstationen innan 15:00 (då de stänger receptionen) vore omöjligt.

Imorgon blir det ett nytt försök tidigare på morgonen med alla papper i handen, namn på ansvariga och en obesegringsbar bitterhet. Jag lämnar nog bombbältet (terror, krut, spädbarnsmjölk, FRA och SÄPO!) hemma den här gången dock.

Min kritik kan sammanfattas med att polismyndigheten i Umeå fungerar oerhört dåligt. Inte nog med att beslut om husrannsakan tas utan giltig grundärendehanteringen därefter är högst kritiserbar den med. Jag har hittills inte haft någon möjlighet att hämta ut min personliga egendom från polismyndigheten på grund av ledigheter och dylikt trots beslut som styrker den rätten. Min konkreta åsikt är att – med anledning av dess samhälleliga betydelse – polisen ska kunna fullfölja beslut oavsett högtider och ledighet.

Kosta vad det vill i OB-tillägg, men att en religionsbaserad högtid ska påverka den sekulära statens rättsväsende finner jag förkastligt.

Förundersökningen läggs ned

Förundersökningen mot mig och mitt kontor läggs tydligen ned, av åklagare Kjell Jannesson. Detta efter 11 månader av beslagtagna datorer, misstänkliggörande, förlorade arbetstillfällen och en frustrerande ovisshet. Och de har inte ens gjort en teknisk undersökning av den beslagtagna utrustningen, vad jag har förstått.

Fler kommentarer och dylikt kommer när jag väl faktiskt hämtat ut mina prylar. Vad jag kan påpeka är dock att beslutet att lägga ner borde ha tagits av jourhavande förundersökningsledare Mats Bruhn (vad jag förstått) vid Umeå poliskår redan innan tillslaget. Han beslutade alltså att utföra en husrannsakan på grunden att en internetuppkoppling använt sig av i genomsnitt c:a 200KiB/s (vilket är mindre än vad t.o.m. “mobil bredband” kan leverera).

Skyldiga till polisanmälan vid Umeå kommun är dess IT-kontor, som alltså rapporterat användandet i stil med “en tredjedel av bandbredden” – vilket givetvis låter oerhört mycket. Lennart Holmlund (s), dåvarande och fortvarande kommunalråd, ansåg tillslaget helt berättigat. Förvisso med färre stavfel och syftningsfel än det brukar vara när han skriver egna texter, men “han” formulerade det såhär:

Personens trafik har utgjort en betydande belastning på ett nät som finansieras av och finns till för den kommunala verksamheten. Det hela är därför ganska enkelt; det är en person som på eget bevåg kopplat in sig själv på kommunens nät, vilket man inte hade behörighet att göra.

Lennart Holmlund (s) i sin blogg

Rubriceringen på brottet var “dataintrång”, förmodligen bara för att möjliggöra en husrannsakan då det ingår fängelse i >2 år i straffskalan. Inte dataintrång som i olaga åtkomst av information/datainbrott, utan “begränsande av tillgång till uppgifter” eller hur nu lagboken formulerade det. Min icke-arvoderade, ideella verksamhet med Umeås lokal-tv var enligt kommunen/polisen att jämföra med massiva Denial of Service-attacker mot känslig och samhällsviktig infrastruktur.

Som jag skrev ovan kommer mer specifikationer etc. i senare inlägg. Vad som kvarstår för mig är att ta reda på hur jag kräver skadestånd för 11 månader av beslagtagen utrustning för mitt eget företags verksamhet samt den misstankesdelgivning som orsakat förlorade jobbtillfällen.

Ett förslag på rättslig kontakt jag bör ta är Centrum för Rättvisa. Dem hade jag tänkt kontakta nu till veckan.

Den kommande veckan ska jag dessutom hämta ut prylarna från polisen och dubbelkolla så att allt fungerar. Min erfarenhet från t.ex. PRQ-räden (där beslut togs att “ingen får någon ersättning alls”) var att en dator återvände trasig. Vilket t.ex. är svårt att felsöka när den befinner sig halva Sverige bort…

Tips och förslag på tillvägagångssätt för att verifiera funktion på prylarna etc. utan att polisen kan hävda att det skett medan det fraktats hem till mig mottages gärna. Eller för den delen bästa metoden för att kräva skadestånd.

Tack till folk som skrev om tillslaget när det skedde: Yami och pandorna, Anna Troberg, Västerbottens Kuriren, Peter Burström, Thomas Hartman, Full Mental Straightjacket, Ershags eskapader, Dynamic Man, Skivad lime, HumbleBee.net, Sagor från livbåten, meldanya, Piraten Anders, Emil Isberg, Thomas Tvivlaren, opassande, I polemik, hackerspaces, ConnyT funderar, Rick Falkvinge (PP), Hjalmar 007s it-blogg och säkert fler som inte fick fram pingbacks medan min blogg var överbelastad efter den ultrahastiga flytt jag behövde göra eftersom den ordinarie burken beslagtogs av polisen…

Hela historien finns att följa om man läser inlägg taggade MMN-raid.

Ytterligare väntan på utredning

Åklagaren Kjell Jannesson i utredningen mot mina beslagtagna datorer har skickat ytterligare påminnelser till polisens tekniska utredare, senast var det 11 oktober enligt kammarchefen Annika Öster. Detta efter att jag har mailat en fråga om vad som faktiskt händer. Nu är det en väntetid på max 2 månader innan myndigheterna anmäler varandra. Dvs att ärendet (mellan myndigheterna, inte mot mig) tas till länsrätten, enligt vad jag uppfattade.

Det betyder alltså att om tekniska utredningen inte gör vad de ska på 2 månader, alltså kopiera mina hårddiskar, så lär jag se ännu mer väntetid framöver. Utredningar om att utredningar inte blir utredda etc… Eftersom Åklagarmyndigheten inte får svar från Polismyndigheten i tid så anmäler de varandra, istället för att … ja, jag vet inte vad. Studera de fakta som finns och bedöma att husrannsakan aldrig borde ha gjorts?

Möjligheten att de bedömer fallet på nytt, för att antingen lägga ner eller driva vidare, finns således inte. Kjell Jannesson har nämligen gjort bedömningen att han helt enkelt behöver mer material (dvs än förhören med mig och trafikstatistiken) innan han bedömer huruvida 200KiB/s riskerar att slå ut Umeå kommuns nätinfrastruktur. Denna bedömning kiljer sig diametralt från vad alla jag känner – facebookare och nätverkstekniker såväl som pappersvändare – anser och tycker sig veta. Eller för den delen vad fysikaliska lagar förespråkar.

…6499 är på sammanträde. Statistik tillsvidare.

Jag försöker få kontakt med åklagaren som tar hand om misstanken om dataintrång gentemot mig. Det går inte så bra, förra veckan var han på tjänsteresa större delen av tiden och idag är han på sammanträde.

Med tanke på det skyndsamma handhavandet gällande Umeå Universitets beslagtagna dator är jag mån om att återfå mina datorer snarast möjligt. Snart börjar de närma sig 9 månader i beslagtaget/bestulet tillstånd.

Jag kom förövrigt på att jag inte publicerat den utlovade statistiken på nätverksuttaget. Så här har ni en lång radda med bilder (endast de två första är faktiskt intressanta).

Statistiken är som nämnt oerhört lam ur ett bevisperspektiv. Blir det rättegång kommer jag nog att vilja använda dessa bevis för att bevisa min oskuld. Här är ett utdrag ur IRC-loggen som följde att jag tog emot statistiken.

1617 < MMN-o> Vad säger ni om att jag har DDOSat kommunens nät med bländande TVÅHUNDRA KILOBYTE PER SEKUND?
1619 < MMN-o> det är ju 18GiB på en dag, så jag har peakat över det
1619 < MMN-o> men genomsnittligt så…
1634 < E-Rock> WTF! tvåhundratusen byte per sekund! du dödade ju deras nät!!
1635 < E-Rock> fast drar det inte mer än 200kbps att t.ex sitta och kolla trailers på apple.com eller sitta och mögla framför jewtube?

…så ja. Hemskheters hemskheter. Jag undrar om inte Ulf Persson, som skickade statistiken, kanske kan dra tillbaka fallet. Tyvärr så säger telefonen just nu att “den du söker inte anträffbar. Tack för samtalet!” när jag försöker ringa honom…

Update: Nu har jag mailat följande till Ulf Persson.

Hej, jag förutsätter att du fortfarande känner till det polisanmälda – så kallade – dataintrånget i Hamnmagasinet, januari 2010.

Jag sitter fortfarande och väntar på att polisen ska undersöka de 5 beslagtagna datorerna och 1 extern hårddisk. Av dessa datorer är 1 tillhörandes kommunen, övriga är mina privata. En av dessa var – som jag påpekat dels i förhör dels till personer vid Umeå kommun gällande fallet – en privat dator med vilken jag arbetade med en enskilda firma. Företagsdatorn, laptopen, har vad jag minns aldrig varit ansluten till internet genom kontorsutrymmets uppkoppling och således bör den inte vara av intresse för utredningen.

Denna beslagtagning av datorerna och ärendet i helhet har orsakat personligt lidande både i form av utebliven tjänst som kontaktperson (eftersom Robertsfors kommun inte ville anställa en person som är brottsmisstänkt och omskriven i media) och genom att min enskilda firma saknat det grundläggande verktyget för verksamheten (dvs datorn).

Jag har inte haft egna resurser att köpa in ny hårdvara, har tappat uppgifter för redovisning/bokföring och dessutom inte kunnat bibehålla en önskad kontakt med nya kunder till mitt företag. Detta innebär alltså ett direkt inkomstbortfall, sveda och värk samt oerhört begränsad verksamhet.

Detta mail ämnar be dig/er/kommunen att antingen kräva av polisen att – ifall Umeå kommun faktiskt tror sig ha rätt i saken – påskynda processen eller helt enkelt dra tillbaka anmälan och be polisen lägga ner fallet. I vart fall är min önskan att jag kan återfå utrustningen som polisen haft i beslag då det faktiskt börjar närma sig ett kritiskt läge för min privatekonomi som direkt följd av tillslaget mot verksamhetskontoret på Hamnmagasinet.

För att få tidsperspektiv på detta kan jag påpeka att det var över 8 månader sedan tillslaget skedde utan befogad grund och med en uppenbart medvetet utelämnad personlig information gällande vem som var ansvarig över utrustningen som beslagtogs.

Om du ej är rätt person att kontakta för detta önskar jag veta vem som är ansvarig för ärendet och har befogenhet att dra tillbaka polisanmälan.


Mikael Nordfeldth
http://blog.mmn-o.se/
mmn@hethane.se
070-5657637

Update 2: Tydligen är åklagaren på tjänsteresa direkt efter sammanträdet. Grrr.

1619 < MMN-o> Men dra åt helvete.
1620 < MMN-o> Kjell-Janne är PÅ TJÄNSTERESA och väntas åter TORSDAG

Update 3: Ulf Persson svarade på mitt mail. Det känns ju lite ovärt att han säger att jag måste kontakta åklagaren – som alltså har hela fallet i sina händer – när man får höra ovannämnda saker på telefonen… Hur ska jag kontakta åklagaren är det tänkt? E-mail? Jo för det är ju pålitligt!

Enligt uppgift så ligger detta under allmänt åtal. Det innebär att ingen annan än åklagaren kan ta beslut huruvida åtal ska väckas eller inte, det finns med andra ord ingen i kommunen som med någon verkan kan ta tillbaka anmälan, åklagaren är skyldig att utreda om det begåtts ett brott eller inte när en anmälan kommer in. Du får kontakta åklagaren som kan ge besked.

Lika inför lagen, jo tjena!

Det var i början av september, c:a en månad sedan, som svensk polis gjorde ett tillslag på Umeå Universitet och beslagtog en dator på uppdrag av belgisk polis enligt belgisk lagstiftning. Idag läste jag att den beslagtagna datorn lämnas tillbaka. Till skillnad från mina 5 (och en hårddisk) som beslagtogs för mer än 8 månader sedan.

Det var i början av september som polisen beslagtog datorer i sju svenska städer i en samordnad aktion. Misstankarna gällde olovlig fildelning av en stor mängd filmer. Tillslag gjordes även i 13 andra länder.

Spectrial 2, "kontraster". Foto: rickfalkvinge.se

Vad jag vet gäller detta en belgisk tv-rip-grupp som alltså gjort vad som betraktas relativt lagligt i Sverige. Att spela in tv-program (jag menar, vi har ju t.o.m. SVT Play), med skillnaden att istället för att alla behöver sätta sin timer så spred man dessa belgiska tv-program via internet. Fildelning, ni vet. Ja precis, det där som är ett brott lika mycket som våldsrapering, rattfylla, misshandel, grovt narkotikabrott, häleri eller för den delen 12 barnamord.

Det var alltså belgisk lag som gällde på svensk mark. Med svensk polis, svenska skattemedel, som gick åt till att beslagta en dator helt i onödan.

– Det känns väldigt skönt att det nu är klarlagt att inget brottsligt har ägt rum på universitetet. Det har varit en jobbig tid för de personer som har haft tillgång till det rum dator stod i. Flera av dem har känt sig utpekade som brottslingar, säger Lars Lustig, universitetsdirektör vid Umeå universitet i ett pressmeddelade.

Jag instämmer med beskrivningen som Lars Lustig utger. Människor trakasseras av polisen och i praktiken betraktas som brottslingar utan nämnvärd anledning. Jag vet inte om polisen förhört de som jobbar på Kemiinstitutionen eller ifall de bara tilldelats sneda blickar på grund av tillslaget. Kanske man dragit in slumpmässigt valda personer i en 50 meters radie från det ofta olåsta kontoret med den publika datorn. I vilket fall har deras arbete avbrutits, rörts om och snurrats till. Bevisligen helt i onödan.

I vart fall är detta ett praktexempel på vad som skulle ske ifall ett europeiskt eller svenskt FBI inrättades, som t.ex. Folkpartiet talar varmt om. Förmodligen har de även – om än inte uttryckligen – övriga EU-älskande partier på tåget (t.ex. Socialdemokraterna).

Brottsbekämpning. Effektivitet.
Står över rätten att vara oskyldig tills motsatsen bevisad.
Medborgarförakt. Orättvisa.
Ljuva saker och ting. Skit i rättssäkerhet och demokrati.
Prioritera institutioner före personer.
Likhet inför lagen, vad är det?

Snacka om att späda på ett politiker- och rättsväsendeförakt. Okej om det vore 1 års väntetid från tillslaget för mig – men då ska det ju också gälla Umeå Universitet. Likhet inför lagen, det är så det ska vara.

Nu har jag en anledning att inte glömma bort att ringa till åklagaren i mitt fall, Kjell Jannesson, som verkar vara ständigt på språng. I vart fall är det dags att kontakta media… Samt faktiskt polisanmäla polisen, vilket jag alltså avstod från i föregående inlägg i tron om att systemet bara var segt i allmänhet.

Alla är lika inför lagen och är berättigade till samma skydd av lagen utan diskriminering av något slag. Alla är berättigade till samma skydd mot alla former av diskriminering som strider mot denna förklaring och mot varje anstiftan till sådan diskriminering.

Artikel 7, FNs mänskliga rättigheter

9 § Domstolar samt förvaltningsmyndigheter och andra som fullgör uppgifter inom den offentliga förvaltningen skall i sin verksamhet beakta allas likhet inför lagen samt iakttaga saklighet och opartiskhet. Lag (1976:871).

K1P9, svenska regeringsformen

Mm, rättshaverism som egentligen inte bör behöva utföras…

Polisanmälan för att hitta prylar?

Jag sitter just nu hos polisen och inväntar min tur att få lämna polisanmälan. Åklagaren är på tjänsteresa tills imorgon men det senaste jag hörde var att mina datorer väntade på teknisk utredning. Det var någon månad sedan, totalt har det passerat 8 månader sedan tillslaget.

Tanken jag har, som jag förvisso fick från en vän, var att om jag anmäler misstänkt borttappade datorer hos tekniska så måste de utreda att de finns där åtminstone. Så jag får veta att de inte tappat bort dem utan faktiskt har något slags kösystem.

Intressant var att mannen före mig sade “Då tar vi och bättrar på statistiken”… Som att det vore bra att vi hade hög statistik för polisanmälan. Hum. Ja det är ju bättre att han går till polisen än är tyst ifall det faktiskt skett ett brott, men t.ex. min anmälan kan man ju fråga sig om det ens är ett nödvändigt ont. Att anmäla polisen bör rimligen vara ett tecken på dålig organisation.

Update: Det visar sig att mina prylar fortfarande ligger i kö hos tekniska (dvs IT-forensikerna). De kan ha 1 år i kötid enligt polisen jag talade med. Mm, kanske man inte ska ha fler poliser på gatan utan snarare fler poliser som faktiskt utreder brott…

Så det blev ingen anmälan lagd i alla fall, de bekräftade ju (muntligt förvisso men jag ids inte vara rättshaverist och skitstövel nu) att mina prylar är kvar. Imorgon när åklagaren Kjell Jannesson är tillbaka har jag tänkt ringa och faktiskt kräva tillbaka mina prylar. Skadestånd ahoy.

I sko heller dö

Imorse hittade jag äntligen, efter att ha gått igenom typ femtielva hårddiskar efter tillslaget, en kopia av den bootleg som gjordes på releasefesten med Glesbygd’n och deras skiva Tid’n Lid. Inte för att det var vad jag letade efter, men jag blev glad ändå. Att jag sedan faktiskt hittade det på en MP3-spelare som inte ens är min? Ah, kulturspridning som backupmetod…

Så nu sitter jag och spelar igenom bootleggen och hittar på egen text för en dialekt jag skamligen nog ej behärskar. Se det som mitt uppror mot Umeåpolisens passiva destruktion av min tro i rättsväsendet. Utöver det, se det även som motsvarande den drivkraft tillsammans med likasinnade som göds genom omvärldens sakteliga förfall.

Samhällets maskin, äter allt som håll oss fria.
men folket som lever här, oumbärliga som rötter,
och när västliga vindar svep bort vår profetia,
står vi med rak rygg kvar, stolt på egna fötter

Glesbygd’n – Betong

Kjell Jannesson, kammaråklagare, är mannen som “håller på med viktiga saker” (utöver devalvering av förtroende) och inte vill att jag ska ringa honom. Trots att han sprider misstankar som endast kan upplevas sanna om man rökt något mysko. Sådant jag endast trodde man pysslade med nere bland sörlänningarna.

Jenna upp i Norrland, hava ve syna å ve sett,
folke borti rosenbad, folk utan vett å etikett!

Glesbygd’n – Parasita

Igår snackade jag förövrigt med ett band i stan som ska göra något som inget oetablerat band gjort tidigare. Sorry, Let’s Bowl!, som har noteratsandra fronter lokalt, ska släppa sin EP i vår. Det låter inte nämnvärt coolt i sig, men håll utkik! När allt är spikat kanske ni klurar ut varför jag nämner det i detta inlägg.

Ikväll blir det än mer på ämnet. Diskussion om framtid. Skapande. Utveckling. För min del lite lagom påeldat av de desperata försöken från IFPI etc. att klamra fast vid en obefogad maktposition. Följande sjöngs inte på releasefesten, men är ändock backupad:

sen kommer dagen då vi alla bör, gå ut på byn å marschera
[skrika högt å propagera]
göra som alla andra göra, lyfta näven ännu mera

Glesbygd’n – Tomma ord för döva öron

I sko heller dö än å dansa efter din pipa. (Nu känner jag mig sådär supertaggad som bara ett självpeppande, egocentriskt blogginlägg kan få en att känna sig bara man sätter fetstil på rätt ställen.)

Inget egenmäktigt förfarande, Jannesson

Nu verkar Kjell Jannesson, åklagaren i rättshärvan kring tillslaget mot mitt kontor, ha löpt amok. Tydligen misstänks jag för egenmäktigt förfarande eftersom jag ska ha “satt ett eget lås på kontoret”. Det är så världsfrånvänt som det bara går.

När jag flyttade in i kontoret byttes låset på dörren, ja. Detta eftersom det tidigare låsets nycklar hade varit i väldigt mångas händer. Låset byttes av husets personal och det har alltid funnits en extra uppsättning nycklar för att ta sig in i kontoret. Det kan ju ske vad som helst, typ bränder eller obefogade polisräder, som föranleder att man föredrar nyckel före yxa.

Jag är den enda som haft tillgång till kontoret i föreningens verksamhet. Sure. Men nyckeln har tillhandahållits av huset och inget lås har bytts ut av mig eller någon annan oberättigad person.

Jag menar, hur skulle verksamhetschefen i huset kommunens vaktmästare kunna låsa upp dörren annars? För polisen bröt sig ju inte in. Polismännen på plats måste väl ha lämnat en beskrivning av något slag – och då nämnt vem som låste upp? För jag fick ju inget veta förrän jag var tillbaka från jobbet i Ö-vik den morgonen.

Vem som lämnat uppgiften har jag ingen aning om. Jag lär väl åka in på förhör imorgon misstänker (höhö) jag, då får jag väl åter dementera misstankarna. Dock lär jag inte få veta vem som sagt det. Däremot lär jag höra med verksamhetschefen nyckelansvariga vad som sagts kring nycklar.

Det känns som att man försöker kasta så många misstankar på mig som möjligt för att förvirra mig. Som tidigare nämnt ska jag dock nu skaffa en offentlig försvarare som kan hjälpa mig med juridiskan. Det känns dock mer som pajkastning än brottsutredning i och med påståendet om utbytt lås.

Pajkastning medverkar jag helst inte i. Tack men nej tack.

Skärpning. The higher you climb, the farther you fall. Man behöver väl inte lägga till en massa löjliga påståenden till ett redan rättsvidrigt och löjligt ärende?

Oskyldighetsbevis vs. kommunikation

Jag älskar den här situationen. Verkligen. Jag har pepp, drivkraft och ett mål att arbeta mot. Inte minst så bekräftas min tolkning av situationen av alla er som följer utvecklingen. Tack för det, gott folk. Även er jag kallar dumma i huvudet (hey, it’s the internet, folks).

I vart fall. Jag har haft många goda samtal med folk där vi analyserat situationen, eventuella framtida scenarion, händelseförlopp som lett till dagens läge etc. Det har fått mig att ännu mer vilja faktiskt förstå tankarna bakom razzian på Hamnmagasinet.

Så nu har jag närmast tänkt besöka kommunjuristen, som IT-kontoret hade fört talan med. Kommunjuristen var den som föreslog/tog kontakt med polisen i ärendet. Vad har denne fått höra från IT egentligen? Någon måste ju ha förvrängt det till “hemska datamängder”, “farligt dataintrång” och “awesome mad hacker skillz”, istället för att “vi har glömt erbjuda ett IT-avtal”.

Så nu har ju alltså t.ex. min privata laptop beslagtagits, vilken jag gör arbete på i min verksamhet som egen firma. Den var dessutom i viloläge och inte ansluten till något nätverk. För att få tillbaka denna för målet helt orelaterade laptop inom rimlig tid skulle åklagaren behöva utesluta den från teknisk undersökning. Åklagare Kjell Jannesson var dock fast övertygad om att alla datorer ska genomgå undersökning.

Oskyldig tills bevisad motsatsen är en av de där klassiska klichéerna man alltid vänder sig mot när juridiken våldsraperar ens personliga integritet. För att motverka det skulle man behöva bevisa sig själv oskyldig. Inte ens det verkar jag ha chans att göra nu. Våldtäkten av mitt privatliv börjar så fort de börjar kopiera innehållet från min laptop, och då är det bara att tacka och ta emot.

Allt detta för att jag inte haft ett avtal? Vems ansvar är det att fixa åt mig, när uppkopplingen fungerar och internet är så självklart att det inkluderas i existensminimum? Tänk om de hade varit ärliga från IT-sidan istället för att koka ihop något om “allvarliga störningar”. Tänk om de hade ringt och fört denna konversation istället:

P: Hej, det är polisen.
U: Hej, vi ringer från Umeå kommuns IT-avdelning. Det är någon som använder internet trots att vi inte avtalat om detta, samt inte administrerat bort tillgången. Det har pågått aktivt sedan nästan 2 år tillbaka då denne började hyra kontorslokalen.
P: Suck my balls. Stäng av personen eller fixa ett avtal istället omedelbart. Kom tillbaka när ni har ett riktigt brott.

Ja då hade jag kunnat sitta och arbeta med ett legitimt nätavtal de sista veckorna jag ö.h.t. kan vistas i kontoret pga ombyggnationer. Öppen kommunikation segrar över lögn & batonger any day.

Ostyrkt teknisk undersökning och röjd anonymitet

Jag ringde polisen nyss och frågade vem som var åklagare i ärendet rörande mitt kontor. Det var Kjell Jannesson, kammaråklagare hos polisen i Umeå, som verkar ha blivit tilldelad ärendet i och med mitt samtal. “Alldeles nyss” sade han i alla fall, efter att jag hade väntat på att receptionen skulle leta mer information. :)

Nåväl. Han sade i alla fall att beslutet om teknisk undersökning redan har fattats. Trots de “i alla fall håller på” att lämna in underlag från kommunens håll. Kjell sade uttryckligen att husrannsakan utförts från muntlig angivelse utan några som helst övriga belägg. Inte ens skärmdumpar.

Hur var det förövrigt med anonyma tips? Jag är ju sådär allmänt öppen, snäll och fin och tycker att kommunikation och transparens är bra grejer. Så jag förklarade när jag blev förhörd “som annan” första dagen att man kan finna material som kan verka olagligt (researchnedladdningar à la Bert Karlsson). Jag förklarade även att det inte alls var vad som orsakade trafiken, utan snarare webservern.

Ska man kanske aldrig någonsin överhuvudtaget bör säga något till en polis? Inte ens sådant som underlättar utredningen? För uppenbarligen går det inte att påvisa falsk hörsägen som legat till grund för husrannsakan så man slipper slösa samhällets resurser på onödig verksamhet. Och så jag kan fortsätta med mitt ideella arbete på Hamnmagasinet. För när man pratar med polis betyder det tydligen inte att man har rätt att vara anonym. Inte ens efter ett förhör “som annan” – dvs ej misstänkt.

Ingen anonymitet mot polisen? Jo, såhär ligger det till. Efter förhöret “som annan”, dock fortfarande i förhörsrummet, nämnde jag – med tydlig önskan att vara anonym – att en av bilderna som lagrats på webservern kan betraktas som barnpornografisk. Jag anser det inte alls själv, men menar att det genom tittförbud och retardåldersgräns för fotografiskt material skulle kunna vara barnpornografi.

Johanna Sjödin, tack för denna chans att indirekt testa rättsväsendet. :)

I vilket fall, det skamfulla och groteska övergreppet på min anonymitet visade sig när åklagare Kjell Jannesson tydligt sade att jag hade nämnt eventuellt barnpornografiskt material. Jag som person, Mikael Nordfeldth. Inte en anonym person. Rätta mig om jag har fel, men jag trodde man hade rätt att vara anonym, även om man talar direkt till en polisman.

Inget ont om de som förhörde mig då dock, de var jätteschysta. Men närvarhur fick åklagaren reda på min identitet rörandes detta? Och vad tror ni gör mig ännu mer upprörd? Jo, att åklagaren sade att “det är saksamma” huruvida jag var anonym eller ej när jag nämnde det. Jag som trodde det var en förutsättning för kommunikation med polisen – att man har rätt att vara anonym. Då är det inte något att förbise.

Ärligt talat vet jag dock ej om en polis, efter jag godkänt förhöret, faller under tystnadsplikt. Det kanske inte är på det viset. Råkar det vara på annat vis vet man nu att man helt enkelt inte ska säga något. Någonsin. Om något. Förbjud privat kommunikation.