Tag Archives: kärnkraft

Populismen slår hårt mot Tysklands kärnkraft

På gott och ont – förmodligen mest gott, eftersom kärnkraft är en centraliserad energikälla – kommer Tyskland inte att förlänga sitt kärnkraftsprojekt. En tillbakagång från Angela Merkels regeringsbeslut förra året, men en konsekvent hållning för avvecklingsåtagandet år 2000.

Efter kärnkraftsolyckan i Japan i mars, till följd av jordskalvet, backade Merkel från ett beslut förra året om att förlänga livslängden för landets 17 kärnkraftverk. Dessutom stoppades de sju äldsta reaktorerna tillfälligt.

Japans kärnkraftsolycka har alltså påverkat politiken som förs (populistiskt sett). Inte för att jag tror att Tyskland har samma risker för jordbävningar – Japan är bövelens ett ö-rike. Fast jag antar att det går inte att göra politiska beslut i populistisk motvind.

Den politiska ryggradslösheten har särskilt känts igen i svensk politisk nutidshistoria med alla tomma löften om fildelning/Ipred, FRA-lagen, som vidhålls fram tills stormen lagt sig och man kan göra beslut i lugnan ro. Datalagringsdirektivet fick ju däremot en rejäl protest rentav inne i riksdagen, vilket nog är varför det kom att skjutas på till senare. Även om ursäkten var att Sverigedemokraterna ville diskutera någon petitess.

Kan man dra slutsatsen från detta att inte ens Tysklands politiker är rakryggade nog att stå för sin sak? Jag kan se framför mig Merkel stå och säga: “What can I say? I understand Hitler but I’m not as proud and straight forward as he was”.

Konstigt helgande av ett förlegat transportsätt

Publicerat i Västerbottens Kuriren 2010-07-05 under Ordet Fritt

Lördag den 3 juli var det Wheels i Umeå. Ett perfekt tillfälle för folk att visa upp sina mest bränsleslukande, finpolerade och ineffektiva transportsätt. Målet mot kvällningen är att köra runt i centrala stan utan något särskilt mål för att visa upp sig och sin bil.

I största allmänhet verkar det konstigt med helgandet av ett fordon vars enda hållhake i denna värld är teknikfientliga våldsoligopol samt mänsklig lathet. Samt givetvis att det vibrerar skönt mellan benen när man gasar. Teknikmässigt är trots allt den utvecklade världen redan långt förbi fordon som, för persontrafik, drivs framåt av explosioner.

Bläddrar vi tillbaka i den tidigare eminenta tidskriften Forskning och Framsteg kan vi läsa att oljans århundrade är på väg att gå i graven. “Frågan är vad det innebär för maktfördelningen i världen, som har växlat med tillgången till energikällorna” (Joanna Rose, F&F 2/2006). Vidare kan vi läsa om Sveriges regerings klimatmål att frigöra sig från fossila bränslen till år 2020.

Eftersom kärnkraftsavvecklingen gick så bra, med 30 års marginal på målet 2010, finns ett starkt förtroende för satsningen att bli kvitt fossila bränslen. Sverige är redan på god väg genom att ha blivit kvitt Volvo Personvagnar till Kina, ett land i framkanten på miljöförstöring och nonchalans gentemot individen.

Mikael Nordfeldth
Ironicist & cyklist

Miljöpartiet och Piratpartiet fungerar bäst i symbios

Crashcourse i min tolkning av Piratpartiets mål och strategi:
Debattera, driva på utveckling och få till ändring i samtliga partiers politik.

Crashcourse i min tolkning av skillnaden mellan MP och PP:
Miljöpartiet gillar piratpolitik på en rent ideologisk basis. Piratpartiet i sig står dock för pan-demokratiska principer som täcker hela färgspektrat. Piratpartiet har etablerats som parti för att dessa principer har glömts bort hos många partier.

För att få till stånd en förändring i de frågor piraterna huvudsakligen brinner för behövs det något tydligt. Närmast symboliskt. Precis som att 80-talets fokusparti Miljöpartiet behövdes för att få till stånd ett rejält snack om miljötänk.

Så nu kommer vi till själva grejen.
Meningsskiljaktigheten hos pirater och miljöpartister.

Kritiken från Piratpartiet är, vad jag uppfattat, att de gröna inte kan driva “sina frågor” samtidigt som de driver “piraternas frågor”. Inte med så få mandat de har – och dessutom får man med paketpolitik som inte alla pirater går med på. Piratpartiets stöd kommer från alla möjliga håll, inte bara grönt. Varför föra en splittrad kamp för allas lika, grundläggande demokratiska rättigheter?

Dels sammanför Piratpartiet alla politiska – och även opolitiska – intressen. Viktigast är dock att lyssna på vad de faktiska kandidaterna Miljöpartiet har tänkt skicka till EU själva säger om vad de vill göra i EU-parlamentet:

[youtube hSqes3nQ80Q]
Inte ett ord om någon av de vanliga piratfrågorna.

Värt att notera är att kommentarerna från Mp-kandidaterna gjordes innan Piratpartiet fick sitt uppsving och började tas på allvar inför EU-valet. Idag svarar typ alla med piratinfluerade åsikter för att fiska röster.

Men vad är slutsatsen då?
Vad ska man rösta på?
Kan man verkligen lita på något parti?

Jag vill hävda att Miljöpartiet och Piratpartiet är de idag sundaste alternativen. Sedan handlar det om personlig övertygelse. Är de viktigaste frågorna att driva dem om fiskepolitik, kärnkraft och ekologisk mat? Eller ska man se till att lampan riktas mot vår våldsraperade rättssäkerhet, informationsfrihet, personliga integritet och demokrati så det ger gehör även hos de dominerande S & M?

Miljöpartiet har redan platser säkrade. Nu behöver vi även ge Piratpartiet mandat. Piratpartiet kan ta hand om att driva sin politik aktivt och så kan Miljöpartiet visa ett stöd genom bl.a. fortsatt gott omdöme vid omröstning.

Tillsammans, i symbios, kan vi samarbeta och göra skillnad!

Detta inlägg baserades på en kommentar till Maria Ferms uppföljning till Rick Falkvinges post som var en reaktion på Marias typ-svar-inlägg på min ursprungliga MP/PP-jämförelse. Förhoppningsvis fångar respektive bloggares egna inlägg upp kommentarsdebatterna någorlunda.

Andra på ämnet som jag snappat upp: infallsvinkel, Tvivlar, Johan Ronström, Jakop Dalunde, Fredrik Frangeur.