Tag Archives: Jan Långström

Dialog, utveckling och framtid

Senaste utvecklingen i ärendet kring misstanken mot mig gällande dataintrång är att jag besökt Jan Långström och pratat litegrann. Han är lite av en tredjepart i det här fallet, men är den som fört kontakt med media eftersom IT-kontoret själva kniper tyst. Jag var nöjd med samtalet och känner att man definitivt kan bygga bra saker utifrån händelserna.

Vid sidan av kontorets verksamhet har jag även hjälpt till med IT-småkrafs i övrigt, fortfarande ideellt, på Hamnmagasinet. Förvisso sedan nyår har jag stått i kaféet ett par gånger, men det är inte IT-relaterat utan bara som liten extra inkomst. Så jag har haft viss insyn i funktion och icke-funktion på deras infrastruktur, typ att kaféets internet aldrig faktiskt fungerat tillfredsställande medan jag varit i huset. Det har jag löst – och IT-chefen på Umeå Fritid har åtminstone sett lösningen – genom att sätta upp en privat, trådlös router i kaféet. Den var ansluten till samma icke-personidentifierade uttag som kafépersonalen tidigare kunnat använda för internetsurf/musikstreaming medan det funnits en fungerande dator. Jag har t.o.m. ersatt den trasiga datorn där som Umeå Fritid aldrig fixade med en privat…

Nu har jag dock ryckt ut allt det där.
Ingen besökare kan surfa på Hamnmagasinet nu.
Jourhavande förundersökningsledare tycker ju att sådant är dataintrång.
Trots att Umeå Kommun själva haft en icke-personkopplad dator på deras nät.

Back in the days så fanns ett öppet trådlöst nätverk på Hamnmagasinet (en hotspot med “megastor” anslutning!). Efter det någon gång (antar jag?) fattades beslut i Umeå kommunfullmäktige att alla användare av kommunens uppkoppling måste identifiera sig på personnivå (tydligen räcker inte signerat hyreskontrakt dock :D). Jag har för mig att det första av dessa trådlösa nät, dvs Umeå Energis uppkoppling, var öppet för alla. Pressmeddelandet antyder åtminstone det.

Men oavsett om det var öppet eller ej, så efter man fått nys om identifiering var det “WWW”-nätet som gällde om man inte hade personal-/elevkonto hos Umeå kommun. Det här är alltså det trådlösa nätverket som man EJ kunnat använda utan autentisering. Kafé Stormen (föreningen Daisy) drev kaféet i Hmag på den tiden och hade möjlighet att skriva ut gästinloggning dock. Problemet var att det sög då knappt någon kunde, rent tekniskt, surfa. WWW-nätet är identiskt idag – förutom att man inte ens kan få gästkonto idag (yay!). Denna situation skrev jag om när jag var med i Ung-redaktionen på Västerbottens Kuriren för drygt två år sedan. Icke-funktionaliteten har även påtalats flera gånger sedan dess i mina samtal med personal IT-kontoret.

Stefan Granberg på IT-kontoret har tidigare för mig påpekat att Sjöfruhallen på Tomtebo kopplats upp genom en transparent proxy. Där behöver man inte konfigurera om sin webläsare åtminstone, samt förmodligen inte vara begränsad till HTTP på port 80 och HTTPS på port 443 (endast). Denna “nya” (…) teknik skulle alltså kunna vara en lösning för Hamnmagasinet om det inte ska vara helgalet supertrasigt – vilket allt är för icke-personal/elev där idag. Jan Långström kontaktade Lars Klefbohm (IT-chef för Umeå Fritid, dvs ansvarig för Hmag) och bad honom inleda dialog med bl.a. mig för omstruktureringen av nätet i Ungdomens Hus. Tack Jan, det uppskattas varmt!

Enligt Jan Långström, som förvisso inte sett statistiken heller, låg trafiken uppskattningsvis kring mina påtalade 50-100KiB/s. Detta var alltså 22% (inte 30, som uppgivits tidigare) av användningen i det administrativa nätet. 9% av den totala användningen. Oavsett om man räknar in “toppar” och sådant så är 100 KiB/s marginellt. Men ingen har sett någon faktisk statistik än, trots beslut om såväl husrannsakan och teknisk undersökning. Jag hade då misstänkt IT-kontoret för fabricering av bevis om de dröjer flera dagar för att leverera samma material som husrannsakan enligt mig bör ha beslutats utifrån. Vilken statistik har de då själva tittat på?

Jag ser positivt på detta. Dialog, kommunikation och öppenhet är bra. Vi kan bygga infrastruktur tillsammans, kommunen och dess invånare. Där folk inte förbjuds från något så självklart som internet, privat kommunikation och informationsutbyte. Nu skulle jag kanske ta och fila på de där mailen till lokala politiska gruppledare i Umeå