Tag Archives: IT-kommun

Ytterligare väntan på utredning

Åklagaren Kjell Jannesson i utredningen mot mina beslagtagna datorer har skickat ytterligare påminnelser till polisens tekniska utredare, senast var det 11 oktober enligt kammarchefen Annika Öster. Detta efter att jag har mailat en fråga om vad som faktiskt händer. Nu är det en väntetid på max 2 månader innan myndigheterna anmäler varandra. Dvs att ärendet (mellan myndigheterna, inte mot mig) tas till länsrätten, enligt vad jag uppfattade.

Det betyder alltså att om tekniska utredningen inte gör vad de ska på 2 månader, alltså kopiera mina hårddiskar, så lär jag se ännu mer väntetid framöver. Utredningar om att utredningar inte blir utredda etc… Eftersom Åklagarmyndigheten inte får svar från Polismyndigheten i tid så anmäler de varandra, istället för att … ja, jag vet inte vad. Studera de fakta som finns och bedöma att husrannsakan aldrig borde ha gjorts?

Möjligheten att de bedömer fallet på nytt, för att antingen lägga ner eller driva vidare, finns således inte. Kjell Jannesson har nämligen gjort bedömningen att han helt enkelt behöver mer material (dvs än förhören med mig och trafikstatistiken) innan han bedömer huruvida 200KiB/s riskerar att slå ut Umeå kommuns nätinfrastruktur. Denna bedömning kiljer sig diametralt från vad alla jag känner – facebookare och nätverkstekniker såväl som pappersvändare – anser och tycker sig veta. Eller för den delen vad fysikaliska lagar förespråkar.

Skolarbeten blockeras av Umeå kommun

Umeå kommun stoltserade tisdag 24 augusti med att “digitalt lärande” i Umeå kommun är en självklarhet. Från och med denna höst har alla lärare och elever en personlig bärbar dator under skolåret. Däremot verkar det finnas policyrestriktioner som begränsar användbarheten av detta teknologiska hjälpmedel. Redan samma dag upptäckte en elev att hon inte kunde göra en skoluppgift på grund av detta.

Umeå kommun censurerar nämligen internetanslutningen i kommunens arbetsmiljöer inklusive skolan. Detta påverkar bland annat elever som ska arbeta med sina skolprojekt, exempelvis när man använder sig av en blogg som plattform för dokumentation. Umeå kommun blockerar nämligen selektivt åtkomsten till ordinarie, icke-kontroversiella bloggsidor. I vissa fall är dessa delar av och ibland nödvändiga för skolarbeten.

Filtreringen sker huvudsakligen efter en lista på sidor med pornografiskt eller annars olämpligt eller olagligt innehåll. Listan har levererats med lösningen “Websense” som används inom kommunen varpå det i viss mån byggts ut av administratörer vid Umeå kommun. Tanken är dessutom att varje skola för sig ska ha egen bestämmanderätt på vad som blockeras och ej.

Vid skolstarten konstaterade en elev vid Östra gymnasiet i Umeå att denne ej kan utföra sitt skolarbete på grund av filtreringen. Uppgiften går ut på att loggföra aktiviteter i form av eget arbete, vilket alltså inte går att utföra genom den valda bloggportalen.

Filtreringen av internet är en nödvändighet för att den tekniska administrationen inte ska bli ohanterlig. Många sidor, såsom pornografiska, blockeras helt och hållet till skillnad från exempelvis ovannämnda blogg som erbjuds en tidsbegränsad upplåsning på 1 timme ifall man omedelbart behöver ansluta. Eleven själv anser sig inte vara direkt utsatt:

Jag förstår blockeringen, och kan tänka mig att den är effektiv i många fall. [Det är inte alla som] använder bloggar i skolarbetet.

Eftersom det inte finns några regler på vilka böcker man får läsa eller musik man får lyssna på, i sina egna hörlurar åtminstone, bör det konsekventiellt innebära att övrig informationskonsumtion samt kommunikation ska tillåts för privat bruk i skolan under förutsättning att det inte stör skolarbetet. Ett vanligt återkommande problem med censur- och filterfrågor är att oskyldig och ibland nyttig information blockeras, medan de oönskade uppgifterna går att komma åt ändå med enkla, tekniska hjälpmedel.

Frågan man behöver ställa sig är ifall det är okej med filtrering av kommunikation i utbildningsmiljöer och för privat bruk eller om systemadministratörer bör begränsa snarare än tillåta i syfte att säkra drift och tillgänglighet i nätet.

Det blev inget internet

Jag inleder med ett inslag jag missade på TV4s lokala nyhetssändningar i Umeå om tillslaget mot mitt kontor.


Reklamhelvete…

Ja dels har vi verktyg för att kunna… eh, se trafik som går över nätet. Så de möjligheterna har vi, men vi använder dem inte för att vara någon polis så att säga. Det handlar till syvende och sist om moral och etik.

Ulf Persson, Umeå kommun

Inte vara någon polis… Check! Moral och etik… Check!

Det var lite fel att de säger “jobbar med” och “kom till jobbet”. Med tanke på att jag inte fick betalt för vad jag gjorde så känns det felaktigt formulerat. Jag utförde ideellt arbete under mer än 1.5 år i kommunens intresse, det är viktigt att komma ihåg för att förstå hela situationen.

Men så till rubriken. Det blev inget internet. Nä, för veckan efter tillslaget gick jag till en av de som uttalat sig om ärendet. Då frågade jag om jag inte kunde få ha en internetanslutning på kontoret de sista veckorna jag skulle vara där. Legitimt liksom.

Notera följande, om det inte framgått redan, men på grund av ombyggnationerna på Hamnmagasinet skulle jag i vilket fall ha flyttat ut vid nyår – men har fått stanna eftersom min verksamhet var fortsatt önskvärd.

Inte ens de sista veckorna fick jag alltså vara ansluten, trots att jag hade frågat denna gång. Ytterligare en allvarlig törn på förtroendet hos kommunens organisation från min sida. För nu är jag utflyttad därifrån och siktar på att göra något bra av hela historian tillsammans med övriga intresserade. Det som inte dödar…

Utöver det så har inte Lars Klefbohm eller någon annan IT-relaterad person för Umeå Fritid kontaktat varken mig eller någon annan om att styra trådlös internetuppkoppling till besökare på Hamnmagasinet… Kom ihåg att jag drog ut och återställde alla anslutningar och förbättringar jag hade gjort där. Inget Ipredia i kaféet längre t.ex.

Så. Hamnmagasinets inbjudande, utåtriktade verksamhet är – återigen – våldsraperat av den organisation som bestämmer att de själva ska bevara driften: Umeå kommun.

Den praktiska konsekvensen av falska misstankar

Okej. För det första så kan jag ju inte göra någon produktiv eller kreativ verksamhet i kontoret under dagarna. Det är som ganska ovärt, men egentligen är det väl Hamnmagasinet (Ungdomens Hus) som går miste om den verksamheten. För min del vill jag ju inte ligga och lata mig, så jag har gått på Social Media Club, besökt poetry slam-kvaltävling, vetenskapslunch och i allmänhet funnit tid för mig själv.

Men allt är ju inte solsken och gladhet. Min privata laptop (som inte var ansluten till nätverket) är fortfarande beslagtagen (fast inte den andra som låg precis bredvid). Min privata GPG-nyckel ligger på en krypterad partition hos polisen, jag har en stor jävla skitklumpig laptop istället för min fina netbook, jag har behövt återupprätta backups från ett halvår tillbaka. Men jag är int’ bitter.

Det som suger mest, och faktiskt är riktigt dåligt, är det faktum att jag tappat möjlighet till förvärvsverksamhet genom dessa skriverier. Projektet på Hamnmagasinet innebar ju ursprungligen bl.a. handledande av elever från Ungdomscentrum som hoppat av gymnasiet och behövde något att göra. Det arbetade jag helt ideellt med i drygt ett år.

Just den altruistiska delen hann jag inte med under förra våren, men jag sökte jobb som kontaktperson hos en närliggande kommun till Umeå. En kontaktperson är en sådan som följer med och gör roliga saker, ser på film eller bara pratar med ungdomar som har problem. Sådant jag gör vardagligen typ, fast med folk jag redan känner. Det vore ju även bra om man hjälpte folk som faktiskt har problem.

Fast fuck me sideways. Igår skulle jag ha haft ett möte med en handledare på den kommunen, men blev uppringd i tisdags. Meddelandet var att vi kanske skulle vänta tills rubrikerna har lagt sig. Anledningen? För att föräldrar till dessa ungdomar kanske skulle vända sig mot att någon – oavsett hur löjligt rättsfallet är – som utreds för brott umgås med deras barn.

Jag förstår dem ju. Givetvis. Föräldrar kan i allmänhet bete sig oerhört skumt, galet och konstigt. Fast att detta skulle vara konsekvensen för agerandet från Umeå IT-avdelnings sida, att ungdomar som behöver en kontaktperson riskerar bli utan? Ja, det undrar jag om de hade kalkylerat.

För min del så överlever jag fortfarande rent ekonomiskt, men något socialt konstruktivt verkar svårt att utföra. Men jag är int’ bitter. Det är ju inte jag som drabbas negativt. Ursäkta min egoism.

IT-kommunens censur sabbar forskning

Voi voi voi, hemska värld! Porr och snusk överallt. Det är farligt, det är dåligt, det är moraliskt fel. Internet gör det ännu värre förstås, men vad vet man egentligen förrän det forskats på området?

Dock har det till synes moralpanikbesatta företaget Websense, som det till synes moralpanikbesatta Umeå kommun rådfrågar om hemsidesblockering, vad det verkar utövat lite moralpanik gentemot detta högst moralpanikiska ämne.

Kommunala skolelever i Umeå är förbjudna att besöka hemsidor som diskuterar hur man tittar på porr. För tänk vad hemskt det vore om de fick läsa om nakna kroppar!

Jag har inga andra kommentarer än vad jag skrev på Simon Lindgrens blogg:

Meh, this sucks. I hear the unclickable link to FreeOnes doesn’t work within the Umeå municipality-administrated network. I also hear censorship is a good start for peer review and research. :)

But oh well, I guess these pornographically related discussion subjects are simply too morally distasteful for the students and employees in Umeå.

I know I sleep with my hands on top of the cover, in my magic undergarments, at least! :)

Update: Det här filtret påverkar endast anslutningar genom Umeå kommuns egna administrativa samt skolanslutna nät. Simon Lindgren som forskar bl.a. om porr på webben vid Umeå Universitet kan ju dock då inte helt och hållet nå fram till intresserade elever. Lycka till att göra ett skolarbete om du förbjuds leta information.

Dialog, utveckling och framtid

Senaste utvecklingen i ärendet kring misstanken mot mig gällande dataintrång är att jag besökt Jan Långström och pratat litegrann. Han är lite av en tredjepart i det här fallet, men är den som fört kontakt med media eftersom IT-kontoret själva kniper tyst. Jag var nöjd med samtalet och känner att man definitivt kan bygga bra saker utifrån händelserna.

Vid sidan av kontorets verksamhet har jag även hjälpt till med IT-småkrafs i övrigt, fortfarande ideellt, på Hamnmagasinet. Förvisso sedan nyår har jag stått i kaféet ett par gånger, men det är inte IT-relaterat utan bara som liten extra inkomst. Så jag har haft viss insyn i funktion och icke-funktion på deras infrastruktur, typ att kaféets internet aldrig faktiskt fungerat tillfredsställande medan jag varit i huset. Det har jag löst – och IT-chefen på Umeå Fritid har åtminstone sett lösningen – genom att sätta upp en privat, trådlös router i kaféet. Den var ansluten till samma icke-personidentifierade uttag som kafépersonalen tidigare kunnat använda för internetsurf/musikstreaming medan det funnits en fungerande dator. Jag har t.o.m. ersatt den trasiga datorn där som Umeå Fritid aldrig fixade med en privat…

Nu har jag dock ryckt ut allt det där.
Ingen besökare kan surfa på Hamnmagasinet nu.
Jourhavande förundersökningsledare tycker ju att sådant är dataintrång.
Trots att Umeå Kommun själva haft en icke-personkopplad dator på deras nät.

Back in the days så fanns ett öppet trådlöst nätverk på Hamnmagasinet (en hotspot med “megastor” anslutning!). Efter det någon gång (antar jag?) fattades beslut i Umeå kommunfullmäktige att alla användare av kommunens uppkoppling måste identifiera sig på personnivå (tydligen räcker inte signerat hyreskontrakt dock :D). Jag har för mig att det första av dessa trådlösa nät, dvs Umeå Energis uppkoppling, var öppet för alla. Pressmeddelandet antyder åtminstone det.

Men oavsett om det var öppet eller ej, så efter man fått nys om identifiering var det “WWW”-nätet som gällde om man inte hade personal-/elevkonto hos Umeå kommun. Det här är alltså det trådlösa nätverket som man EJ kunnat använda utan autentisering. Kafé Stormen (föreningen Daisy) drev kaféet i Hmag på den tiden och hade möjlighet att skriva ut gästinloggning dock. Problemet var att det sög då knappt någon kunde, rent tekniskt, surfa. WWW-nätet är identiskt idag – förutom att man inte ens kan få gästkonto idag (yay!). Denna situation skrev jag om när jag var med i Ung-redaktionen på Västerbottens Kuriren för drygt två år sedan. Icke-funktionaliteten har även påtalats flera gånger sedan dess i mina samtal med personal IT-kontoret.

Stefan Granberg på IT-kontoret har tidigare för mig påpekat att Sjöfruhallen på Tomtebo kopplats upp genom en transparent proxy. Där behöver man inte konfigurera om sin webläsare åtminstone, samt förmodligen inte vara begränsad till HTTP på port 80 och HTTPS på port 443 (endast). Denna “nya” (…) teknik skulle alltså kunna vara en lösning för Hamnmagasinet om det inte ska vara helgalet supertrasigt – vilket allt är för icke-personal/elev där idag. Jan Långström kontaktade Lars Klefbohm (IT-chef för Umeå Fritid, dvs ansvarig för Hmag) och bad honom inleda dialog med bl.a. mig för omstruktureringen av nätet i Ungdomens Hus. Tack Jan, det uppskattas varmt!

Enligt Jan Långström, som förvisso inte sett statistiken heller, låg trafiken uppskattningsvis kring mina påtalade 50-100KiB/s. Detta var alltså 22% (inte 30, som uppgivits tidigare) av användningen i det administrativa nätet. 9% av den totala användningen. Oavsett om man räknar in “toppar” och sådant så är 100 KiB/s marginellt. Men ingen har sett någon faktisk statistik än, trots beslut om såväl husrannsakan och teknisk undersökning. Jag hade då misstänkt IT-kontoret för fabricering av bevis om de dröjer flera dagar för att leverera samma material som husrannsakan enligt mig bör ha beslutats utifrån. Vilken statistik har de då själva tittat på?

Jag ser positivt på detta. Dialog, kommunikation och öppenhet är bra. Vi kan bygga infrastruktur tillsammans, kommunen och dess invånare. Där folk inte förbjuds från något så självklart som internet, privat kommunikation och informationsutbyte. Nu skulle jag kanske ta och fila på de där mailen till lokala politiska gruppledare i Umeå

Misstanke om dataintrång. Ansluta till internet olagligt?

Mitt juridiska ombud antecknar uppdateringar och utvecklingen kring misstankarna och den förundersökning som sker i samband med tillslaget på mitt kontor.

Ikväll sänds ett specialinslag på UmeTV om detta tillslag klockan 19.00. Ni kan se webströmmen på UmeTVs webtv, om ni inte bor i Bostaden-lägenhet i Umeå: http://radio.piracy.se:8000/umetv (Ogg/Theora+Vorbis)

Senaste händelserna är i alla fall alltså att jag, efter förhöret igår, nu är misstänkt för dataintrång. Brottsrubriceringen är alltså “dataintrång”. Och jag är sedan mitt frivilliga förhör igår misstänkt för detta. Igår var jag endast hörd “som annan”. Således hade mitt namn aldrig angivits i anmälan.

En fundering som dök upp nyss var att detta innebär att jag inte kan åtala kommunen för falsk tillvitelse. Visst, skadestånd för att min verksamhet varit trashad under beslagstiden är ju givet. Men de som anmälde internetanslutningen bör rimligen stå till svars för ett sådant missbruk av statliga resurser när jag ändå inte döms för något.

I vart fall, den aktuella lagparagrafen om dataintrång är ju i alla fall helt galet icke-överensstämmande med situationen. Det man från åklagarens sida har pekat på är en paragraf i lagboken där dataintrång beskrivs som att man allvarligt stör eller hindrar användningen av en “uppgift som är avsedd för automatiserad behandling”.

9 c § Den som i annat fall än som sägs i 8 och 9 §§ olovligen bereder sig tillgång till en uppgift som är avsedd för automatiserad behandling eller olovligen ändrar, utplånar, blockerar eller i register för in en sådan uppgift döms för dataintrång till böter eller fängelse i högst två år. Detsamma gäller den som olovligen genom någon annan liknande åtgärd allvarligt stör eller hindrar användningen av en sådan uppgift. Lag (2007:213).

I praktiken betyder detta att jag måste ha “allvarligt stört” kommunens administrativa nät för att vara skyldig. Detta misstänks jag alltså vara genom att koppla in en dator i ett uttag varpå jag automatiskt tilldelas ett IP-nummer som jag utan problem kan ansluta med över internet till andra datorer. (kommunens nät är blockerat utifrån dock, varpå jag behövde VPN-tunneln för att komma åt data från kontoret t.ex. i situationer ute på fält och saknar hårddiskar + strömförsörjning…)

Men okej. Det som IT-kontoret har hakat upp sig på var att jag inte hade ett skrivet avtal har jag fått veta. Det är väl inte undra på dock, när jag aldrig blivit ombedd att skriva under något sådant. Särskilt när jag i projektbeskrivningen för Livestation Hamnmagasinet, dvs vad föreningen hethane gjorde i kontoret, skrev att det skulle sändas livevideo över internet till UmeTV. Kopplar man därefter in en kabel i väggen på sitt kontor, vilket ger omedelbar internetanslutning, så förutsätter man att det är tänkt att det ska fungera så.

Och för att kommentera lite djupare för detaljer:

Umeå kommun har ej ännu delgivit nätverksstatistik. De har påstått att jag har stört trafiken å det grövsta, typ. “Mycket trafik mot ett IP-nummer” sades det ju. Detta har polisen alltså inte fått se skärmdumpar av och då ej heller förundersökningsledaren som beslutade om att genomföra tillslaget. Man har alltså från kommunens sida hävdat hög belastning och att detta då skulle vara dataintrång.

Inga egna åtgärder, inga bevis, ingen misstänkt – ingenting har “Umeå IT-kommun” levererat. Men dataintrång, det ska det tydligen vara.

Jag vill förövrigt påpeka att jag inte stöder konspirationsteorierna om att detta skulle vara med anledning av att jag är medlem i Piratpartiet. Jag förstår att man kan tänka sig det, samt att många pirater gärna läser in mer i medlemskapet (fuck the etablissemang-retoriken etc.) än bara principerna. Men gör man det och tror att man blir utsatt för sådant här pga partitillhörighet är man dum i huvudet.

“En tredjedel av kommunens trafik” har det påståtts – men det är väl ingenting? Kontorsdatorer tar ju knappt någon bandbredd – och är avstängda under kväll och natt, medan mina är igång dygnet runt typ. Och att påstå att det skulle lida brist på kapacitet är ju bara löjligt, särskilt när mina mätningar som sagt gett 50-100 KiB/s i normallägen.

Jan Långström, en super awesome dude, är vad jag förstått högsta hönset på IT-kontoret. Han är cool, tycker bra saker etc. och gillar fri mjukvara. Han förklarade i ett mail till VK att jag “förbigått säkerhetsåtgärder”. Det hade jag förstått om jag hade knäckt någon säkerhet, typ spoofat min MAC-adress eller så. Han vidarebefordrade nog bara uppgifter från IT i övrigt dock, troligen relaterat till mitt Ubuntuprojekt, då elevers Ubuntudatorer anslöt över wlan->mittkontor->internet. Dock fortfarande genom helt legitima anslutningar som tillåtits av kommunens switchar och routrar. (sedan har den lösningen inte varit aktiv sedan november typ…)

Dagens artikel i Västerbottens Kuriren om gårddagens tillslag. (2009-01-20)

Henrik Alexandersson orsakade min temporära webserver att kolavippa under dagen. Leif Ershag drar slutsatsen att ärendet påvisar stora brister i kapacitet i Umeå kommuns nät. Noteras görs även att Forskningsavdelningens hemsida drabbades, som hade klarat sig från tillslaget i deras lokaler.

http://ershag.se/2010/01/20/riksdagskandidat-anklagad-for-dataintrang/

Polisen raidade mitt kontor

Jag har, som enda med nyckel, haft tillgång till ett projektkontor på Ungdomens Hus i Umeå, dvs Hamnmagasinet. Det kontoret blev imorse utsatt för ett tillslag från polisen på misstanke om “mycket trafik mot ett IP-nummer” som kom från Umeå Kommuns IT-avdelning.

Min verksamhet där var i egenskap av ideell kulturarbetare (utan någon slags arvode ö.h.t.) och i projektbaserad form genom en ideell förening (helt utan ekonomi, så hyran betaldes ur egen ficka). Saker som gjorts genom min verksamhet i kontoret har varit dokumentation av Ungdomens Hus i Umeå, kulturarrangemang, politiska debatter (“EU-val WTF?” eftersom kommunen totalratade EU-info till ungdomar) och en massa spinoff-grejer, mest i samband med UmeTV.

Props till de som skrivit om detta (inkl. mitt juridiska ombud!), efter min statusuppdatering på Facebook. Låt mig sammanfatta situationen nedan. Jag lär uppdatera med nya inlägg allteftersom fler detaljer kan förtydligas.

Mikael Nordfeldth Polisen raidade mitt kontor på Hamnmagasinet imorse. Ingen har kontaktat mig. Anledningen? Umeå kommuns IT-kontor polisanmälde “pga mycket trafik mot ett IP-nummer” (krypterad VPN-tunnel).

Sett från någon annans ögon kan jag förstå tankegången hos IT-avdelningen. De ser ovanlig (för kommunanslutning) trafikmängd, typ 50-100 KiB/s konstant, mot ett specifikt IP-nummer. “Trojan?” hade varit min första tanke som systemadministratör. Skillnaden är väl att  jag som systemadministratör inte polisanmäler det, utan snarare kollar upp det närmare – själv, fysiskt – eller rycker kabeln.

Huvudsakliga anledningen är väl att jag inte har skrivit under avtal för uppkopplingen. Så formellt “vet de inte” att jag använt linan, därav kan IT-kontoret skylla bort att de inte vet. Däremot har de varit i kontakt med de anställda i huset tidigare – dock inte mig, som innehaft kontraktet för kontoret där det kommer från. De har bett verksamhetschefen om tillgång – men inte mig. Inte en enda förfrågan.

Jag har förövrigt relativt frekvent kontakt med IT-kontoret i Umeå kommun, har påtalat min uppkoppling etc. De vet vem jag är och troligen även vad jag gör i huset. Samt så har det varit närapå identisk nätverksetup sedan maj 2008 (>1.5 år)… Jag har förutsatt att eftersom jag tillåtits interneta så har tillgången varit tillåten (de spärrar t.ex. deras trådlösa nät med den teknik som skulle ha kunnat användas för min anslutning).

Anledningen till att “mycket trafik” genereras är för att uppkopplingen hos kommunen är kraftigt filtrerad och jag löst det genom att skicka så gott som all trafik genom en VPN-tunnel. Då samlas alla anslutningar vilket, givetvis, orsakar en enda, väldigt långvarig, anslutning med den samlade bandbredden.

Bakom det krypterade dunklet låg en webserver som orsakade mest trafik (min blogg, backups och en databas över filers hash-summor), en konstant webtv-ström för UmeTVs webtv, projektets kontorsdator (videoredigering) och min irc-burk. Jag medger att jag har laddat ner filer i researchsyfte (Bert Karlsson does it too, se Best of Bert S02E02)- men specifikt sett till att inte sprida vidare. Jag har ingen aning om den nedladdningen varit lagligt/straffbart eller något, men jag kan säga att majoriteten av sådan trafik varit Creative Commons-licensierad.

För närvarande så är jag alltså inte misstänkt för något. Dock var jag till polisstationen för att försöka luska ut någon information ö.h.t. vad jag drabbats av. Hamnmagasinets personal sade till IT-administratörerna (och/eller polisen?) som var på plats att de bör underrätta mig snarast. Jag misstänker dock att IT-folket var för upptagna med att leka brutal polis för att bry sig om det. Jag har inte fått veta något utan att gräva ännu.

Kommunens IT-tekniker sade specifikt till personalen på Hamnmagasinet att inte ringa mig för att komma in på kontoret eftersom jag “skulle kunna ta bort sådant som är olagligt” (obs, citerar från återförtäljande).

För att debunka lite myter så hade jag tänkt dra följande:

Hur sysslolösa är snuten i Umeå egentligen om de har tid att sno datorer av nån nörd som laddat ovanligt mycket internetz?

Polisanmälningen var ett initiativ från IT-avdelningen vid Umeå kommun, vars anslutning orsakade “mycket trafik”. Lars Klefbohm (IT-ansvarig vid Umeå Fritid, som driver Hamnmagasinet) hävdade sig inte ha med saken att göra och refererade till Stefan Granberg på IT-kontoret. Stefan Granberg sade över telefon att de “sett mycket trafik mot ett IP-nummer hos Riksnet, en VPN-tunnel eller så”. Vilket stämde – och han var väl medveten om sedan tidigare samtal och diskussion.

Jag vill även kommentera att jag ej är misstänkt för något. Jag har besökt polisstationen för ett förhör – som jag blev erbjuden och gladeligen genomförde. Det innebar att jag förhördes som “annan” – och får inte veta något ö.h.t. om misstankar eller liknande. De 5 beslagtagna datorerna bekräftades i förhöret, samt en extern hårddisk.

Umeå IT-kommun censurerar igen

Jag tror att Tomas Ward vid Umeå (“IT-kommun” 2007-08) snart börjar ogilla mig… Nu senast har jag skickat förfrågan om avcensurering efter att ha läst Carl Johan Rehbinders inlägg där han nämner att hans blogg förmodligen är filtrerad lite här och var. Det visade sig att Umeå kommuns webfilter blockerade sidan på grund av “sex”. Okej att han är medlem i Piratpartiet och är rätt sexualliberal, men det betyder inte att det är okej. Inte ens om man använder Websense.

Intressant har tidigare även varit Fredrik Holmbom, även han piratpartist, vars blogg var censurerad i Luleå kommun. Fast han verkar klara sig undan Umeås motsvarande bakvända censursystem där man skjuter först och hoppas att någon orkar rapportera felaktigheter. Och Luleå har nu skärpt sig för denna gång.

Följande skickade jag till Tomas Ward, som administrerar filtret, om Rehbinders blogg i alla fall:

Subject: Ännu en blockerad sida

Halloj, ännu en blockerad sida jag skulle önska fick bli borttagen från
Websenses moralpanikdatabas:

http://tantrikblog.wordpress.com/

Tydligen är det en massa sådant där ohemuligt såsom diskussioner och
information kring icke-fortplantningsrelaterade intima relationer.
Jag hade nämligen tänkt att degenerera framtida generationer med denna
hemska, anti-puritanska propaganda.

Jag börjar bli skeptisk på om jag ö.h.t. vågar använda uttrycket “sex” när
jag kommunicerar med kommunanställda. Hint, hint.

…men nu börjar jag i alla fall få ännu mer pepp att snacka med t.ex. Jan
Långström om detta. Samt fila på medborgarförslag att bygga censurfilter
från _rätt_ håll. Inte bara huxflux låsa ner halva internet baserat på
något dumt standardfilter från ett uppenbarligen kasst företag – vilket
sedan orsakar ett behova av administration pga alla grava misstag som
Websense verkar lyckas med…

Tack för att du stått ut med mig och alla mina förfrågningar än så länge i
alla fall! Vad är jag uppe i, 3-4 sidor eller så?


Mikael Nordfeldth
mmn@hethane.se
070-5657637

Senast var det Johanna Sjödins blogg, och innan dess Piratbyråns hemsida. Jag har rapporterat något fler fall av helt felaktig och missriktad censur också, fast jag tror jag dissat frapedia.se än så länge. Jag vill minnas att jag resonerat lite kring övervakningen också.

Vad jag inte förstår är varför man inte faktiskt censurerar sidor som orsakar problem utan istället – som jag skriver i mailet – råkar “huxflux låsa ner halva internet baserat på något dumt standardfilter från ett uppenbarligen kasst företag”. Det innebär ju bara helt onödig administration och helt missriktad censur på ordinarie kommunikation mellan människor.