Tag Archives: irc

Bostaden inför lättloggat passersystem

Bostaden, det kommunala bostadsbolaget i Umeå, håller på att gå över till RFID-passersystem på en massa håll verkar det som. Ursprungligen hörde jag endast talas om detta för studentkorridorer (Bostadens tidning september 2008 sida 18) pga nyckelkostnader etc, men tydligen gäller det även övriga typer av hyresrätter och byggnader.

En bekant till mig har fått information att deras nycklar blir oanvändbara för att ta sig in i hyreshuset. Inom loppet av 10 dagar måste man ha hämtat ut RFID-taggar (utan pin-kod), annars är man utelåst från sitt bostadshus. Dygnet runt. Följande “information” får man om systemet ifråga – utan att Bostaden påpekar varken att det är trådlös, enkelt avlyssningsbar teknik, kontaktlösa och osäkra kort, förmodligen loggat och absolut inte lika säkert som fysiska nycklar:

Vad innebär det nya systemet för mig?

Du måste hämta ut taggar som hör till din lägenhet och som du alltid måste ha med dig för att komma in i entrédörrarna. Dessa kommer att vara låsta dygnet runt. Till varje lägenhet ingår tre taggar. Behöver du fler taggar kan köpa för 150kr styck.

Informationsbladet är alltså mycket fattigt på fakta och jag själv har ett par extra funderingar – med egenförfattade svar. Citerat delvis från IRC:

> Kan ni se när jag går in och ut ur mitt hem?
– Nej, vi ser endast när du kommer in i huset. Inte när du lämnar det.

> Ifall jag vill ha fler taggar men inte betala 150kr/st, går det att lösa?
– Ja, systemet är så osäkert att du kan kopiera dina egna taggar med väldigt billig utrustning.

> Ifall jag stannar hemma sjuk, men går på promenad till butiken för att kylskåpet är tomt, loggas min passering och eventuellt finns tillgänglig för arbetsgivaren att kolla upp detta för att därefter göra en felaktig slutsats om falsk sjukanmälan och således avskeda mig?
– Haha, nä det skulle ju aldrig ske. Men det är klart att polis och myndigheter får titta på loggarna om de hittar på en lösryckt anledning att göra det.

Även ifall systemet ej loggas så är det ett relevant argument mot. för hur ska du veta att det inte bokförs? Systemet som Bostaden köpt in är förmodligen lika slutet och otransparent som t.ex. busskorten. Alla typer av säkerhetssystem skulle må bra av öppen granskning av källkod. implementering och dylikt, förutsatt att leverantör och köpare har intentionen att använda den bästa och i slutänden billigaste lösningen. Eller för den delen vill förmedla trygghet till sina användare.

Notera även att detta är samma typ av passersystem som implementerats på många andra ställen i Umeå kommun. Inom kommunal verksamhet. Ett av dessa ställen är Hamnmagasinet, dit jag personligen har RFID-tagg (+kod) istället för tidigare då det bara gällde PIN-kod. Det är inte bara en gång som systemet på Hamnmagasinet trilskats på diverse sätt, vilket förvisso säkert bara går att vifta bort som barnsjukdomar.

Notera särskilt att detta system (antar jag) använder sig av lättknäckt och enkelt kopierbar teknologi. Ungefär som busskorten. Så ifall dörrloggarna säger att du kommit in genom dörren strax innan ett lägenhetsinbrott – ja då kan du och din egen tagg lika gärna ha varit i Thailand och semestrat med ladyboys.

Så what the shit? Läser man informationsbladet ser man även att det handlar om att “öka tryggheten”. Frågan är vems trygghet som ökar när man riskerar grov övervakning och digital förföljelse. Vilken politiker eller tjänsteman är det som behöver få ett mail och/eller telefonsamtal? Följande mail skickade jag i alla fall till de som informationsbladet ansåg att man bör ställa sina frågor till, projektansvarige Kurth Edman och kvartersvärden Lars Lind vid Bostaden:

Halloj.

Jag har sett info-lappen om bytet av låssystem i entrédörrarna där ni effektivt tar bort möjligheten att använda sin lägenhetsnyckel för att ta sig in i trapphuset. Istället används ett digitalt system med RFID-taggar som måste användas dygnet runt för att ta sig in.

En omedelbar fråga som dyker upp när nu entrén direktkopplas mot en centralt styrd databas är huruvida detta loggas. Kommer entréer gjorda med dessa RFID-kort att sparas någonstans – i så fall hur länge, av vilken orsak och åtkomligt för vem?

Sedan undrar jag ifall detta är “dumma” RFID-taggar, de på 125kHz, eller “smarta” s.k. Mifare Classic-kort på 13.56MHz. Eller används någon annan slags kontaktlös lösning?

Till syverne och sist undrar jag vems “trygghet som ökar”, vilket informationsbladet inleds med. Vad menar Bostaden ens med trygghet i det här fallet? Riskerna med ett kontaktlöst system där ens tagg-identitet mycket enkelt kan kopieras gör inget annat än gör mig personligen otrygg och osäker.

Svaret dyker nog upp i veckan som kommer… Då uppdaterar jag inlägget. Eller skriver ett nytt ifall svaret faktiskt är intressant nog.

—-

Update 2011-04-11 14.37: Ett svar kom från kvartersvärden Lars Lind om att Kurth Edman inte vill svara förrän han vet var jag bor. Följande svarade jag – och jag misstänker att framtida respons förtjänar nya inlägg på bloggen:

På vilken adress bor du, det finns ingen Mikael Nordfeldth vårat
kontraktsystem.

Hej, jag bor inte på Löftets Gränd, men är kund hos Bostaden på annan
adress i Umeå. Min oro ligger i att detta system kan riskera att sprida
sig till andra Bostaden-hus, vilket vore mycket olyckligt och besvärande
för mig som hyresgäst.

Eftersom jag tidigare har gjort undersökningar kring kontaktlösa och
trådlösa systems säkerhet är jag högst orolig för dess säkerhet.
Särskilt ifall det är någon av de tekniker jag nämnde i mitt tidigare
mail till er båda (dvs RFID/Mifare classic). Det är därför jag är
intresserad av att veta vad som eventuellt komma skall till min bostad.

Projekt ansvarige Kurth Edman önskar svar på detta innan han uttalar sig.

Det här är enligt mig en konstig inställning. Bostaden är ett kommunalt
bolag och åtminstone min åsikt är att man då som tjänsteman bör jobba
med största möjliga öppenhet, transparens och insyn. Särskilt när det
gäller säkerhetsrelaterade system som påverkar människors vardag och
trygghet. Ännu mer särskilt ifall projektet ifråga hävdar sig “öka
tryggheten” men snarare implementerar teknik med erkända
säkerhetsbrister.

Jag svarar med CC till Kurth så får även han läsa min syn på insyn i
denna typen av projekt.

Av vilken anledning är den projektansvariga Kurth Edman intresserad av att veta var jag bor? Att jag inte är residensförd på Löftets Gränd gör väl inte mig mer eller mindre berättigad att veta vad som försiggår där? Särskilt när det är ett kommunalt bolag – där jag rentav är kund – det handlar om.

Lite IRC-logg innan publiceringen av der Statistik

Innan jag analyserar dokumentetinför kvällen kan ni få ta del av denna irc-logg. Den karaktäriserar den djupa suck över suckmyballiness jag känner över Umeå IT-kommun…

1616  * MMN-o har fått hakkeruppgifterna från kommunen o/
1617 < MMN-o> Vad säger ni om att jag har DDOSat kommunens nät med bländande TVÅHUNDRA KILOBYTE PER SEKUND?
1618 < Piotten> hahah
1618 < Piotten> kan jag vänta mig ett syrligt blogginlägg om det?
1619 < MMN-o> Det är mer än TVÅ GÅNGER MER än vad jag har bevakat själv som bakgrundstrafik
1619 < MMN-o> Piotten: Ja .)
1619 < MMN-o> Ikväll hoppas jag!
1619 < MMN-o> Men alltså
1619 < MMN-o> det är ju 18GiB på en dag, så jag har peakat över det
1619 < MMN-o> men genomsnittligt så…
1621 < Tjoppen> men du tänker inte på terrorist-VPN-aspekten
1622 < MMN-o> Data terrorism act
1622 < MMN-o> the evil bit etc.
1623 < Frink> 18GiB of pure evil, på ett endaste dygn
1623 < Frink> är väl klart som självaste fan och jesus på korset att NÅGOT MÅSTE GÖRAS!
1632 < Tjoppen> ring batong-bengt på stört!
1634 < E-Rock> WTF! tvåhundratusen byte per sekund! du dödade ju deras nät!!
1634 < Missy> yoohan: där?
1635 < E-Rock> fast drar det inte mer än 200kbps att t.ex sitta och kolla trailers på apple.com eller sitta och mögla framför jewtube?
1635 < MMN-o> Inte utspritt på ett dygn .)
1635 < Frink> fast få jews möglar väl i 24 timmar
1636 < Missy> mögel mögel
1636 < E-Rock> mmn-o: men om man kollar på hd-klipp på starcraft2 i ett par timmar? :S

1703 < E-Rock> jag blev grymt sugen på att köpa ett 32gb usb-minne och fylla med skräp bara så jag kan sitta och skicka från kommunens nät någonstans
1703 < MMN-o> haha
1703 < MMN-o> Eller bara typ nc -u umea.se 80 < /dev/urandom
1704 < E-Rock> heh ^^
1706 < E-Rock> mmn-o: om det mot all förmodan blir en rättegång så måste du ju ta med dig ett microSDHC minneskort med 32gb och påpeka att datamängden som överfördes “är ungefär hälften av en sån här”
1707 < Frink> haha
1707 < Frink> finns det 32GB microSDHC?
1708 < Frink> det vore ju rätt fantastiskt
1708 < Frink> ingen hade sett minneskortet på håll ens
1709 < E-Rock> går väl strax över tusenlappen lagom till sommaren skulle jag tro
1709 < Frink> smidigt
1709 < E-Rock> sexofemtio lagom tills tekniska undersökningen av datorerna är klar

Så. Nu har jag fått ur mig barnsligheten. Men kom ihåg att jag även framöver kommer att konsekvent betrakta anmälaren/-rna som större barnrumpor. Fast vi vet ju alla att den som är med i leken får leken tåla

Socialt internet, objektivitet och mättat afk-liv

Jag är glad för mitt nya fynd i den lokala kultur- och krönikavärlden, Sara Meidell. Nedanstående text skrev jag nästan färdigt innan VDn för Earbooks uttalade sig på Netopia och gav lite mer vikt till ämnet asocial/social.

Fan vad jag blivit pretentiös märker jag, men björna med mig om ni orkar…

Till att börja med existerar internet som en allinbjudande tillflyktsort. Det är ett bra ställe att finna gemenskap, likasinnade, information, privatliv och världsflykt. Hela spektrat från asocial till social tillåts – uppmuntras – existera sida vid sida med endast ens egen valfrihet och nyfikenhet som spärr. “Man kan ju alltid blocka”. Även om det finns de som avskyr denna flexibilitet och jämlika potential för utveckling.

Ursprungligen tillhörde internets domäner den tekniska eliten. De som inte använde kopparkablarna för forskning på universitet använde dem för att kommunicera världen över. Det sociala var en stor drivkraft för, men kanske än mer övervägande var nyfikenheten i stort – vare sig det var människa eller maskin man kommunicerade med. Som resultat av det begränsade mediat – text – utvecklades här språket hos användarna till en mer informationscentrerad dialekt.

Informationscentrerad dialekt. Sociala situationer. Dialog.
Det är här Sara Meidells blogginlägg blir intressant.

Vad man vill förmedla i den anstormande informationscentrismen, är kärnan, inte känslan. Att använda sig av ords överenskomna betydelse är en direkt nödvändighet i digitala sammanhang. Ljud och bild kan underlätta mänsklig interaktivitet där man antyder eller menar något mer än orden, även om f2f-dialog har sina brister. Men att skriva underliggande betydelser? Lycka till i en IRC-stiliserad miljö! (tänk Twitter, fast rörigare)

Klart är att våra sociala livs kliv ut på internet flyttat gränserna för hur nära inpå skinnet vi kan ta oss varandra, hudnära inpå människor vi knappt visste eller mindes fanns.

Sara Meidell, kulturredaktör på Västerbottens-Kuriren

Sara Meidell skriver om hur våra sociala liv tar sig ut på nätet. Ungdomarna var först ut efter teknikeliten, när väl internet kom till hemmen. Nyfikenhet och utforskande – av såväl det sociala såsom fakta – var den största drivkraften. Till detta har internet även gett möjligheten att vara anonym. Att pröva på att vara någon annan, i sin omedvetna strävan efter en identitet, går fort och är kul. Vips har man växt som person snabbare än någon tidigare generation. Men det finns förstås begränsningar.

Den korta, hastiga kommunikationen. Det är vad som är i språng. Jämför det med “lunariseringen” (felstavningar, påhittade förkortningar etc.) av det svenska språket. Mycket av den annars naturligt tillkomna sociala kompetens växande individer upplever får inte riktigt fäste.

Spegelneuroner är min favorithjärncell och jag återkopplar gärna och ofta till dem. För betänk detta: när tränar vi idag vårt nervsystem för de sociala interaktioner som evolutionen slutligen gett oss? Alltmer sällan, i och med vårt självförvållade alltmer digitala sällskap. En teori jag gärna lyfter rätt snabbt är den upplevt ökande mängden t.ex. av Asperger-överensstämmande symtom. Trollhare har skrivit om liknande medan Meidell ytterligare stärker min teori:

Men – börjar inte allt fler tecken visa sig på att vi, samtidigt som vi på nätet bjuder på mer av oss själva än vad vi i själva verket finner bekvämt, i det vanliga livet blivit mera snåla med oss själva, lynnigt snarstuckna och mera blint försvarandes vår integritet?

Mera gruff och knuff i köer, ilsknare markerande av sittplatser på bussen, på krogen, ökat motstånd mot att släppa ifrån oss personlig information i även de odramatiska fallen (se bara på BB-annonserna, där rituella vikt och längduppgifter på den nyfödde ofta nu ersätts med ett ”lagom stor”).

Sara Meidell, kulturredaktör på Västerbottens-Kuriren

Handlar detta om en ovana att hantera fysiska situationer? Där det inte längre “bara är att blocka”. Objektiviteten, kunskap och kommunikation hamnar i fokus, med den begränsade kommunikativa förmåga som 160 tecken i ett SMS har gett oss. Mänskligheten tappar social kompetens, bland annat på grund av skevheten mellan fackspråk och skönlitteratur. Om man nu alls kan betrakta realtidskommunikation för fackspråk.

Personlighetsklyvning, självdistans eller mångfaldighet?

Historiskt har kulturella skillnader på internet knappt existerat. Varken kön eller etnicitet spelar någon roll för internetianer i det stora hela. Världsuppfattningen blir mer objektiv – vilket låter en osäker individs virtuella super-ego att närma sig dennes id. Ens utåtriktade ego delar/kopierar sig filtrerat genom känslomässiga barriärer – ofta omedvetet – som resultat av att flertalet alteregon (avatarer) samexisterar. Tidigare har dessa superkrafter endast förbehållits skådespelare samt psykiskt sjuka.

Informationssamhället gör mänskligheten mer öppensint. För närvarande befinner vi oss i ett paradigmskifte – en värld där den inneboende mänskliga blygheten (skamsenheten) ännu är begränsande. Vilket “jag” måste representeras utanför den digitala kommunikationen? Vem är jag afk? Man är försiktig, tippandes på tå eftersom ens virtuella karaktärer tar tiden för personlig, “reell” utveckling. Trots att ens virtuella ego kommer att dö långt före den bakomliggande köttstrukturen.

Samma argumentation gäller även icke-digitala virtualiseringar.
“Klassens clown”, mobbade barn och vuxna med yrkesroller, ta till er!

Min personliga övertygelse är dock att det framöver inte kommer att upplevas som något problem. Jag är själv tacksam för avpersonifierad – konkret och tydlig – kommunikation. Det är direkt gynnande av öppenhet och tydlighet, i och med att alla spelar på villkor. Utöver detta krävs detta i vilket fall lika mycket av globalisering/internationalisering som av det informationscentriska textspråket.

Kalla det anonymisering, likformande eller själadödande om du vill.
Alla orden passar nog in på var sin del. Ibland överlappande något annat.

Många ser en närapå global politisk/beteendemässig strävan mot individualisering. Sannolikt en följd av informationscentrismen. För den som betraktar virtualisering som själadödande och vill bevara “det riktiga” (tänk LP vs. CD) är detta katastrofalt. Jag förstår kritiken och anser den vara nyttig, om än jag inte sympatiserar fullt ut. Dessa möjligheter vi anammat att anta andra roller kan användas för att utöka, inte ersätta människan och samhällets utveckling, kreativitet och skapandelust.

Det vore ju som tråkigt ifall ens livsverk försvann när hårddisken kraschar. Böcker, statyer, klädesplagg och målningar går inte spontant sönder lika ofta som ett digitalt lagringsmedia. Och nej, redundans och backup är inte samma sak, för om 1000 år, efter samhällets förfall och återuppbyggnad, kan vi inte förutsätta att någon kan läsa ext4-filsystem.

PS. Jag har inte sett filmen, men folk säger “åh, det där är så jävla likt Avatar” om slutsatsen i detta inlägg. Det gör mig ungefär lika grinig som när man behöver försvara att t.ex. Descartes faktiskt levde före Wachowski-bröderna. Suck my balls.

Läs inte Ondskan. Satan!

Efter mycket skitsnack om Jan Guillou tog jag mig faktiskt i kragen och läste boken Ondskan (utan att ha sett filmen). Givetvis vill jag göra rätt för mig och inte snacka skit om något jag inte lärt känna.

För det första så betalade jag inte för boken. Jag fick tag på den genom bokbytarhyllan på Hamnmagasinet i Umeå. Så Guillou har inte fått sina 76 öre ersättning som han hade fått ifall jag hade lånat den på biblioteket. För att betala en 80-lapp där minsta lilla del går till en pompös skitstövel som inte kan argumentera sin sak, det gör jag minsann inte.

Nu en handfull timmar senare av godtycklig, ogenomtänkt, pseudobiografi om Guillou själv (han var Pierre Tanguy, right?) kan jag endast citera mig själv från utbrottet på IRC:

<MMN-o> En konstant ström av framgångar för en tunn, all-glorifierad karaktär vars värld omges av stereotyper.

Det är nästan så jag borde kräva Jan Guillou på de där hypotetiska 76 öre. Hade jag köpt boken hade jag i alla fall varit rätt hämndlysten… Men nu är det som med piratkopierad mjukvara – det är okej med in-your-face-buggar man annars hade betalat >10.000kr för i t.ex. Adobe Premiere. (Det är okej att det suger eftersom jag inte finansierat det)

På tal om buggar så har min upplaga av boken (tryckt 2003) fler felstavningar, särskrivningar, grammatiska felaktigheter och syftningsfel än vad jag kan räkna på mina två händer. Och då var den skriven 1981, vad fan. Korrekturläser de en sida om året eller? Att det sedan osar en viss produktplacering gör ju inte boken bättre direkt…

Dock har jag kommit fram till en sak som faktiskt kan tänkas vara positiv från att ha läst boken. Jak ska porja tala mer med suomi-routsalainen tialekti. Finns det någon finare dialekt? (+ att man får avsluta meningar med “saatan!”)

VK.se och crapig budgetcensur

Jag trodde faktiskt inte att jag skulle orka skriva om detta. Först så var det att det publicerades en artikel om Sverigedemokraternas närvarande på Umeå kommunfullmäktige igår. Där skickade jag en kommentar om att såväl Revolutionär Alliansungdom, Piratpartiet och Germanskt Initiativ närvarat på fullmäktige också, med frågan om varför SD skulle premieras som nyhetsstoff. PP har ju också intresse.

Varpå signaturen “Daniel” skrev en kommentar om att jag var en jättedålig representant för Piratpartiet och att vi inte hade en chans till fullmäktigesits på grund av mig som person. För att jag “har stämt privatpersoner för upphovsrättsintrång”. Han syftar givetvis på min Ipred-anmälan, där min insats diskuteras väl hos Copyriot. Jag kontrade detta med en kommentar som inte publicerades pga regelbrott. Jag mailade webred@vk.se och sade att om inte min kommentar tillåts så bör väl åtminstone den andra tas bort? Så de fick ett val att censurera eller tillåta (möjligen off-topic) diskussion. VK valde givetvis att censurera igen.

Suck.

Vi var nu några på IRC som länkade/diskuterade artiklar i allmänhet. Tittade på bilderna till dessa och var allmänt fikarastiga. Så vips märkte ett genomgående mönster på vk.se. Det finns flertalet bilder med en muspekare inkluderad. Så jag valde att maila till webred@vk.se för att hastigt fråga hur detta kan uppstå:

Hej, jag och polarna har hittat dagens samtalsämne: Screenshotade bilder på VK.se.

Närmare bestämt dessa två, som vi upptäckt:
Krister Olsson, http://vk.se/uploaded/image/2009/12/22/ScreenShot001_300.jpg
Lennart Holmlund, http://vk.se/uploaded/image/2009/12/15/ScreenShot001_468.jpg

Vi har lagt märke till att det på båda bilderna finns en Vista/Win7-muspekare à a timglaset. Det finns säkerligen fler exempel, men dessa två var de vi hittade.

Så vårt samtal kretsar för närvarande kring just hur detta fenomen uppstår. Tar man en vanlig “print screen” döljs muspekaren vad vi vet i åtminstone Windows Vista, men Linux/Mac-användare som de flesta av oss är så har vi inte möjlighet att testa i Win7.
Används det en tredjepartsmjukvara av något slag som inhämtar denna bild? Vad är då fördelen med denna mjukvara, jämfört med säg en vanlig Print Screen + Gimp, eller någon av de Photoshop-licenser ni säkert har till datorerna på redaktionen)? Eller för den delen, har det övervägts användning av “Snapping tool”, som kan klippa ut en valfri rektangel och dessutom följer med Windows sedan några generationer tillbaka enligt vår personliga konsult på Atea.

Ja, mysteriet ter sig förunderligt för oss. För även om man skulle använda sig av en mjukvara som inhämtar en viss skärmyta så måste man oftast flytta muspekaren för att utföra detta. Och då kan den ju inte fastna mitt i bilden man fångar?

Någon kort insikt i hur dessa ScreenShot001-filer med inkluderad muspekare kan uppstå vore intressant! Om ni har tid.

Mvh,
Mikael Nordfeldth
mmn@hethane.se
070-5657637

Här kom sista droppen som fick mig att faktiskt skriva detta inlägg. För vad tror ni dyker upp i min mailbox nästa sekund? Jo, ytterligare censur.

Ett mail har fran you (mmn@hethane.se) till (webred@vk.se) har stoppats och lagts i karantaen pa grund av otillatna ord i mailet.

This is an automated message from the BorderWare MXtreme Mail Firewall at host mailin.vk.se.

A mail from you (mmn@hethane.se) to (webred@vk.se) was stopped and Quarantined because it contains objectionable content.

Kommentarer överflödiga. Utöver att detta beror på att jag nämner den fria, gratis bildredigeringsmjukvaran GIMP. Eller, GNU Image Manipulation Program. Så jag lade till detta i mitt andra mail till dem:

PS. Förkortningen av GNU Image Manipulation Program fastnar i ert mailfilter. Det är för bövelens fri och gratis bildredigeringsmjukvara, inte något moraliskt förfall. DS.

Noteras bör även att när jag jobbade som journalist för Ung-redaktionen på Västerbottens Kuriren så mailade vi in artiklarna till vår redaktör. En artikel, eller mailet åtminstone, innehöll “fucking jävla kuk-[stad]” (referens till Moodyssons Fucking Åmål) och blockerades givetvis friskt av mailfiltret. Så den artikeln kom in senare än vad den borde ha gjort pga censuren. Detta var något år sedan och inte åtgärdat sedan dess. Yay, missriktad censur som inte rättas till!

Update 2009-12-22 15.02: Snabbt svar från Robert Sundelin, webutvecklare på vk.se. (som varit bra på att svara tidigare också!)

Tjena,
tror det är Gadwin Printscreen som använts, ett program som hängt med sen de flesta här körde XP eftersom det där inte fanns nån Snipping Tool inbyggd.
Att det används istället för att printscreena och sen redigera i photoshop eller annat är bara pga snabbheten. Kortkommando, croppa i lämplig storlek, klart.
Jag kör själv win7 och då döljs muspekaren, men har för mig att när gadwin kördes på Vista var man tvungen att flytta muspekaren ur vägen när man körde kortkommandot (på tangentbordet alltså, därför kan musen ligga mitt i bilden om man har otur).
Så, en kombo av slarv och gadwin + vista. Spännande? :)

Mailfiltret är såvitt jag vet också tredjeparts, så inget jag kan göra nåt åt.

Mvh
Robert Sundelin
Västerbottens-Kuriren

Ny research gällande replokalerna

Anna Lundström på Västerbottens Kuriren har gjort ett alldeles utmärkt arbete att gräva och gneta i debatten om replokalerna. Nu visar det sig att ingen någonsin mätt ljudnivån utanför replokalerna. IRC kommenterar:

– Det har gjorts en ljudundersökning av en konsultfirma. De simulerar mycket, men om någon varit och mätt med decibelmätare när någon har repat, det har jag ingen aning om, säger [Mattias Uhrner, fastighetsförvaltare på Umeå kommun].

<frink> dvs. de slösade pengar på en navelpillarfirma som kör lite generiska gissade siffror i något form av program och fick ut siffror som inte är baserade på något vettigt

Helt galet. Vad har Hans-Erik Bergström tänkt sig nu? Heaten lägger sig på Lena Sandlin som verkar känna sig tvungen att försvara tjänstemännens helt retarded beslut.

Den 18 december stänger lokalerna. Varför har fortfarande ingen kallat ungdomarna till något informationsmöte?
– Det är viktigt att vi har alla fakta först, säger hon.
Hon tycker att informationskedjan brustit och hoppas nu att det kommer något gott ur diskussionerna.

Ja, det är väl bra det. För det är redan så jäkla mycket skada skedd genom de “verksamhetsbeslut” som är tagna. Hela grejen med att replokalerna nyttjas och är så viktiga är ju för att studieförbunden är så dyra. “Lösningen” kommer – och det kan jag svära på – vara att studieförbunden ansvarar över verksamheten. Men oavsett detta så resulterar det i en försämring – såväl logistiskt som ekonomiskt – för de som repar.

Jag ska se till att närvara på det möte som ungdomarna blir kallade till “när man har alla fakta”. Frågan är dock var faktat har tagit vägen, med tanke på att man fattat oerhört dyra beslut på dem redan

Besluten är fattade av verksamheten, inte politiker, och nu ska Lena Sandlin granska delarna i arbetet med replokalerna och även titta på kostnaderna med en ljudisolering.

Och att kalla detta för “i verksamheten” tycker jag låter lite väl bullshit. De som påverkas i verksamheten av besluten har – bevisligen – inte ens blivit förmedlade detta förrän några veckor sedan. Intressant nog.

Patrik Berglund, som jobbar med replokalerna på Hamnmagasinet, har nämligen skrivit ett personligt öppet brev till Fritidsnämnden (.doc för retards). Han avslutar med följande ord som jag tycker är väl värda att läsa:

Jag upplever det som mycket tråkigt att vi i personalgruppen inte erbjudits att delta i diskussionerna runt dessa verksamhets frågor och ge en konsekvens analys. Ska jag se det som en värdering av vår status i förvaltningen eller är det bara ett beklagligt misstag? Att man sen glömt att föra samtal med ungdomsombud och våra kunder, ungdomarna, känns olyckligt. Djupt olyckligt.

Red Bull, knark och källkritik

En random bloggare har skrivit om Red Bull och ställt sig oerhört kritisk till att barn dricker denna dryck. Bland annat refereras till “kokainfynd” i drycken. Jag skrev lite halvt upprört “KÄLL-JÄVLA-KRITIK. Gosh!”.

Det renderade i ett svar här på bloggen:

det som diskuteras i inläggen är även länkat till den tidningsartikeln som mitt inlägg diskuterar kring.

Vill du veta mer angående ämnet så kan du ju leta reda på andra faktabanker själv ^^

Givetvis är jag anal och pedantisk, så jag kan inte låta detta glida förbi. Länken till Aftonbladet beror endast på att bloggen i sig verkar kretsa kring att diskutera deras fabeljournalistik.

Med anledning av ditt svar på min blogg så bestämde jag mig för att förtydliga mig.

Det var så att jag endast läste första raden i detta inlägg och bedömde resterande text därefter. Därav min hastiga reaktion.

Aftonbladet skriver att “Spåren har varit mellan 0,1 och 0,3µg kokain per liter dryck” (mikrogram, dvs 10^-6 gram, per liter). Noteras bör att detta innebär att man behöver dricka i runda slängar en miljon liter Red Bull för att bli påverkad av kokainet.

Så, med detta i åtanke så hade jag inte tänkt läsa vidare efter den första raden i ditt inlägg.

Men ta mig inte fel nu. Jag tycker som en irc:are uttryckte det häromdagen – även om det inte bara gäller Red Bull:

<frink> jag skulle inte vilja vara lärare till en mellanstadiegrupp där klassens 7 “coolaste” killar precis delat på ett flak red bull de köpt för ihopsamlad veckopeng

Fast det är ju 15-årsgräns nu på ett par värdelösa butikskedjor. Så problemet är snart ur världen, right?

Jäviga nämndemän men inte domare?

<soso> [Hovrätten: Pirate Bay-nämndeman jävig]
<soso> Gör det bara mer märkligt varför inte thomas Norström fälldes som jävig
<MMN-o> soso: En nämndeman under Norströms döme ansågs ju också jävig
<MMN-o> så det verkar som att man samlar “förtroendepoäng” på att utnämna nämndemän jäviga
<soso> ja han också
<MMN-o> medan domarna måste sitta kvar för att kunna behålla de domslut man önskar.
<soso> men ingan av dem är det ju inte rent juridiskt
<MMN-o> Konspiration ftw.
<soso> indeed