Tag Archives: iOS

Behöver vi en modernare konkurrenslagstiftning?

Jag kan inte säga att jag är insatt i svensk konkurrenslagstiftning så utöver vad jag ämnar ta upp som förslag inför framtida revideringar kan jag inte uttala mig särskilt. Följande är dock en analys av pågående sabotage av informationsbranschen som utförs av enskilda leverantörer och i framtiden riskerar att hämma innovation och utveckling i förmån för enskilda leverantörers marknadsposition.

Först och främst är det kanske svårt att arbeta in detta i konkurrenslagstiftningen då en del tolkningar av situationen är “hårdare” konkurrens. Att två leverantörer som Apple och Microsoft försöker låsa in sina kunder i sina respektive plattformer kan ses som knivskarp konkurrens – eftersom det inte är kartellverksamhet. Men bara för att de inte samarbetar betyder inte att det skulle vara hämmande för handelsutbyte.

Det finns idag tre stora varumärken för allsyftesmaskiner (general purpose computing) med inriktning på mobilitet: Apple, Android och Microsoft. Tyvärr är fri mjukvara en svårtillgänglig dröm än så länge och de projekten har inte fått en rättvis chans på marknaden ännu. Så låt oss fokusera på marknadens dominerande leverantörer:

  • Apple: Största enskilda leverantör på marknaden för handhållna datorer med telefonfunktionalitet. Låst plattform (både mjuk- och hårdvara).
  • Android: Enbart en mjukvaruplattform. Google ansvarar för varumärke och utveckling men publiceringen av hård- och mjukvara är öppen för alla.
  • Microsoft: Knappt märkbara på marknaden. Låst plattform (både mjuk- och hårdvara). Argumentationen nedan gäller även om man grupperar dem med Apple.

Vi kan kortfattat säga att marknaden för kraftfulla (“general purpose”) telefoner respektive surfplattor domineras av Apple- och Android-plattformer. Det är en mycket intressant situation där å ena sidan en “helhetslösning” från enhet & mjukvara till att företaget ska ha sista ordet på vad du ö.h.t. får göra med produkten. Å andra sidan finns en öppen, inbjudande miljö med en uppsjö olika hårdvarutillverkare bakom där slutanvändaren erbjuds mer personliga och konfigurerbara lösningar.

Det obskyra i situationen här är att en låst plattform kommer att kedja fast användaren med metoder såsom svårigheter att migrera eller ren och skär inkompatibilitet. Om utvecklare t.ex. inte får samma chans att göra mjukvara på Apples plattform eftersom Apple vägrar godkänna den så begränsas kraftigt möjligheten för mjukvarukonkurrens sinsemellan. Allsyftesmaskiner är gjorda just för att köra vilket program som helst – alla begränsningar utöver de fysikaliska (klockfrekvens och utrymme) är påhittade och påtvingade av leverantörer.

Så varför kan man t.ex. inte enkelt installera Android på en iPhone?
Varför förbjuder Apple deras kunder från att köra mediaspelaren VLC?
Varför tillåts Microsoft tvinga leverantörer att handikappa datorerna?
Och hur kan Sony utan bekymmer retroaktivt förstöra funktionalitet?

Jag kontaktade Konkurrensverket och frågade vad de anser om situationen och fick en ganska bra jämförelse med kopiatorer. En vanlig företeelse är att köpa kopiatormöjligheter snarare än en kopiator i sig – och i avtalet kan det stå att du endast får använda leverantörens tonerkassetter. Detta anses en rimlig överenskommelse och ger en slags säkerhet i avtalet för båda parter att kopiatorn underhålls såväl som att kunden t.ex. inte köper kinakopior som gör att leverantören saknar inkomst.

(Nu är detta förstås inte riktigt samma sak, utan en bättre liknelse till Apple hade varit att kopiatorerna var inställda på att t.ex. bara kopiera text och inte teckningar. Eller att det finns en låda för A3-papper men att det är förbjudet att fylla det med papper. Men bortsett från de fundamentala poängerna i min argumentation…)

Så min tanke är att vi behöver en modernare konkurrenslagstiftning. En hårdvaruplattform ska endast låsas å konsumenten uttryckliga vägnar och i samtliga fall ska köparen levereras all nödvändig utrustning/information för att ta bort denna begränsning. Dessa villkor ska gälla samtlig allsyfteshårdvara som säljs på öppen marknad för slutkonsumenter.

Piratpartiet bör absolut ge sig in på denna diskussion.

PS. Är vad som behövs en definition av processor (allsyftesmaskinen) och kanske en konsumenträttighet att man inte utan goda skäl fråntas rättigheter att bruka den produkt man köpt? Vilket lagrum bör man ö.h.t. fokusera på?

Min användarvänliga vardag

Jag läste att opassande har haft problem med sin proprietära, inlåsta hård- och mjukvara. I kommentarsfältet nämner Anna Troberg att hennes nedlåsta och användarhatande Playstation 3 inte lät henne göra vad hon ville med sin musik. “Vår användarovänliga vardag” säger de. Låt mig introducera er till min användarvänliga vardag:

Att komma igång fort

Min laptop såldes med Linux förinstallerat, istället för Windows eller Mac OS X. Fast eftersom jag inte var van med den distribution som Asus slängde med så surfade jag in på Ubuntu Linux hemsida och började ladda hem det istället – lagligt gratis och fritt från licensnycklar etc.. En timme senare satt jag med ett fullfjädrat operativsystem, med allt från den modernaste kontorsmjukvaran till avancerad bildredigeringsmjukvara, redo med en kompetent webläsare och fullständigt film- och mediastöd.

Återställa film och musik

Eftersom datorn var ny så hade jag givetvis ingen musik och dylikt inlagt i datorn. Så jag väljer att som hastigast, för att ha något att lyssna på, koppla in min externa hårddisk. Mediaspelaren som följer med Ubuntu indexerar snabbt samtlig musik på disken – och låter mig filtrera fram musiken med några tangenttryckningar. Alternativet finns förstås här att helt DRM-fritt kopiera över allt till datorn lokalt, så jag drog över favoritlåtarna.

Precis som ett USB-minne

…så efter att ha kopierat över musik etc. från hårddisken till laptopen – i en mappstruktur som jag själv delat in  – så ser jag till att uppdatera musikarkivet på min smartphone. Detta görs genom att koppla in den i USB-uttaget på vilken dator som helst och sedan kopiera över, precis som till ett USB-minne. Inga begränsningar i antalet datorer jag kan synca mot eller något sådant konstigt. Eftersom jag har 32GiB intern lagring plus ett utbytbart 16GiB minneskort så oroar jag mig heller inte för platsbrist.

Det bästa här är att jag t.ex. har ett par “blandmappar” som inte har varken gemensam artist eller ursprungskiva. Eftersom jag kan lägga över musiken exakt som de ligger på hårddisken, så jag väljer helt enkelt att spela upp mappen, istället för att behöva prångla in det genom någon avancerad och krånglig iTunes-lösning. Särskilt noterbart är att jag slipper radera musikarkivet helt ifall jag byter dator.

En handdator man kan ringa med

Min “smartphone” är inte en Android. Det är absolut inte en iPhone. Min smartphone är nämligen en Nokia N900, som kör Linux rakt av – faktum är att det bygger på samma system som jag kör i min laptop. Eftersom hårdvaran i dagens “telefoner” klarar av fullfjädrade operativsystem prestandamässigt, så tycker jag det vore jobbigt att begränsa mig. Min telefon kör faktiskt i grunden samma operativsystem som min laptop, fast avskalat förstås.

Telefonins fria framtid

Eftersom jag inte är ett så stort fan av att betala överpriser för något som bör vara en mänsklig rättighet – kommunikation alltså – så tycker jag det är motbjudande att betala c:a 5kr per tusen tecken (sms-kostnad). Istället har jag ett abonnemang för 80kr i månaden (under 100-200 sms) som ger mig närmast obegränsat med kommunikation – eftersom jag får 3G-täckning i de områden där jag inte har tillgång till vanligt, gratis trådlöst nätverk. Handdatorn kan även användas som 3G-modem när jag t.ex. vill använda ett riktigt tangentbord men inte är hemma.

Både min laptop och min N900 var snabba och enkla att konfigurera mot ett Jabber-konto (jag kör en egen server och har XMPP-adressen mmn@hethane.se). Genom detta har jag gratis möjlighet till både röst- och videosamtal oberoende av var jag är och hur jag är ansluten till internet. Givetvis laggar det till någon gång, men är täckningen urusel kan man ju alltid växla över till textkommunikation istället. Utan några begränsningar i varken plånbok eller teckenmängd.

Så varför lever människor kvar i det förflutna? Jag läste t.ex. om nya iPhone häromdagen som – hör och häpna – möjliggör fet och kursiv text i dina mail. Wow. Välkommen till framtiden, Apple-användare, jag förstår att ni är stolta. Ni som kör Android borde även ni fråga er varför det ni installerar heter “app” och inte “application”.