Tag Archives: Infotech Umeå

Det finns Anonymous och så finns det Anonymous

Nedanstående artikel publicerades imorse hos InfoTech Umeå. Här nedan publicerar jag den med all tillhörande metadata så hypertexten inte går förlorad, samt så dess licens CC:by-sa framgår tydligare:

Det finns Anonymous och så finns det Anonymous. Sedan 2008 har Anonymous växt allt större som en beteckning allehanda aktivister ställer sig bakom i kampen för yttrandefrihet och mänskliga rättigheter. Alla med egen metodik, med mer eller mindre stöd från andra. Det är svårt att skilja agnarna från vetet – och var det verkligen “riktiga” Anonymous som hotade Sveriges myndigheter förra veckan?

Måndag 1 oktober. På morgonen användes överbelastningsattacker för att temporärt otillgängliggöra hemsidor. Ingen har ännu tagit på sig dessa attacker – men överbelastningsattack kom att bli veckans ord.

Senare under måndagen utsattes nämligen webbhotellet PRQ för en polisrazzia. Målet var den populära fildelningssidan Tankafetast. Så fort media publicerade detta på nätet dök det upp en video från pseudonymet Hilux Anon som sade sig representera Anonymous. Det presenterades ingen särskilt tydlig ideologi, bara ett hot om hämnd och i beskrivningen av videon länkades ett Facebook-event för “operationen”.

Just länken i beskrivningen tyder på en stor skillnad från andra Anonymous-operationer. Facebook är en centraliserad, censurerande tjänst som inte tillåter pseudonym och dessutom har nära samarbete med polismyndigheter över hela världen. En erfaren Anonymous-aktivist hade inte riskerat vare sig sin egen identitet eller “operationen” genom en så opålitlig plattform.


Första videon efter PRQ-razzian på måndag 1 oktober 2012.

Dagarna därpå kom att innebära en enorm mediauppmärksamhet. Fler attacker genomfördes och ett par fler myndighetssidor togs ner temporärt. En snöboll hade börjat rulla och händelserna presenterades som att Sverige stod inför ett hot om cyberkrigsföring.

Torsdag 4 oktober. En bild börjar cirkulera på nätet att fredag 5 oktober 14.30 lokal tid i Sverige ska de göra “största operationen någonsin i [Anonymous] historia”. En video speglar det mesta av budskapet. Ett chattrum länkas och aktivister uppmanas installera en särskild attackmjukvara.

Det här är hur Anonymous huvudsakligen rekryterar. Viral spridning av ett uppdrag som går ett par rundor på internet och lockar följeslagare, “anons”, som vill hjälpa till. De publika chattrummen består av kaosartad kommunikation men man identifierar strax vilka som koordinerar – operatörerna. Som norrlänning och Umeå-bo kan jag likna hetsen i chatterna med tunnelbanan i Stockholm – men kommer ihåg att Umeå är en av världens snabbaste internet-städer. Skulle intresset infinna sig att delta finns det mycket bandbredd att använda sig av ifall det gäller en överbelastningsattack.

Torsdagens meddelande skiljer sig dock markant på två sätt från hur Anonymous brukar kommunicera. Dels används ett relativt nytt och mindre inarbetat chattnätverk än tidigare aktioner och i kanalerna pratades det i huvudsak svenska istället för engelska.

Än viktigare är valet av mjukvara för att utföra överbelastningsattacker. Anonymous använder vanligen programmet Low Orbit Ion Cannon, LOIC. Namnet syftar på att skjuta laddade partiklar (data) på motståndaren, vilket orsakar överbelastning när en dator ska behandla allt den tar emot. Kampanjen uppmanar dock följeslagarna att använda “HOIC” som, trots liknande namn och syfte, är mindre kompetent och bland annat saknar funktion för automatisk koordination över internet.

HOIC spreds dessutom mycket osäkrare än vad som är vanligt. LOIC och dess många förgreningar kan hämtas från SourceForge och liknande tjänster där källkoden är öppen för granskning av kunniga programmerare. Detta innebär att den senaste kampanjens spridning av program har skett mer okontrollerat, vilket ökar risken att datorvirus cirkulerar. En slutanvändare har sällan verktygen att på egen hand granska säkerheten.


Andra videon från Hilux Anon efter PRQ-razzian 2012.

Fredag 5 oktober. Säpo uttalade sig restriktivt kring sina åtgärder men medgav att man förberedde sig för hemsidesattacker. Expressen publicerade en artikel om hur “riktiga Anonymous” jagar nätsabotörerna gällande den attack som ska ske 14:30. Förvirringen är total. Vilka är egentligen Anonymous?

Så slog klockan 14:30 svensk tid. Attackerna hade tjuvstartat en halvtimme innan, men inget exceptionellt inträffade. Ett par hemsidor blev temporärt otillgängliga men det hela var ett tydligt antiklimax. Nyhetsmedia hade eskalerat uppmärksamheten i onödan. Eller kan hoten faktiskt ha resulterat i något mer katastrofalt? Med föregående veckas händelser kändes det osannolikt.

Kampanjen som drevs hade signalement som inte hade funnits om det gällde erfarna nätaktivister. Chatternas innehåll liknade mer ett respektlöst tonårsuppror än en djup övertygelse att göra skillnad för världen. För mycket “fuck the police”, hur det är på skolan och övervägande om skolk för att delta. Koordination och inte minst fokus saknades hos deltagarna i operationen.

Med den kunskapen var hoten ganska menlösa. Vem som helst kan ladda hem en egen “jonkanon”, värva några kompisar och träffar man rätt kan media hjälpa till att skapa en hype. En del sidor kan säkert sänkas temporärt. Fast inte mycket mer än så. Hämnd, som vi kom att lära oss under veckan som gick, är inte en bra grund att bygga på.

För beständiga resultat, de som gör en meningsfull skillnad i världen, krävs en särskild målmedvetenhet och ett ideologiskt driv. En känsla av kamp mot orättvisa. Det är så man skiljer agnarna från vetet. Vissa entiteter bakom maskerna blir igenkännbara och mer pseudonyma än anonyma. På samma sätt som att vi människor kan lära känna flera Anders kan vi även lära känna flera Anonymous.

—-

Extra minnesanteckningar som jag fann intressanta:

Måndagen: PRQ är samma företag som 2006 hushöll The Pirate Bay. Videon dök upp innan polisen ens hittat servrarna.

Tisdagen: Man använde epitetet “hackare” och trappade upp händelserna genom den stora uppmärksamheten. Rikspolisstyrelsen Anders Ahlqvist uttalade sig om hur “ingen i världen vet” vad Anonymous är. Nätforskaren Marcin de Kaminski beklagade sig över förhastade slutsatser att just Anonymous står bakom allt.

Onsdag: Inriktningen på rättsväsendet, samt meddelandet “Free Assange” i videon tyder på att aktivisterna ogillar Sveriges hantering av Wikileaks-ambassadören Julian Assange. Men vilka står bakom?

Torsdagen: Dagen då skolungdomen lärde sig ddos och gick med i Anonymous /chrisk

Intressant nog annonserades VoxAnon ungefär samtidigt som HOIC började talas om, tidigt februari 2012. Correlation implies causation? :)

Fredagen: På kvällen publiceras att attackerna är helt avblåsta. Ska man förvänta sig att något mer kommer ut från det? Läckta dokument eller, vilket DDoS-kritiker befarar, striktare reglering kring internetanvändning?

IRC-användaren “AnonymMus” i #anonsweden på irc.voxanon.net spred totalkaos kring 14:30 genom att upprepa “AIM: 69.197.32.72 <– target” – en IP-adress som pekade på just samma IRC-server som alla var anslutna till. Många nappade på detta, som resultat av den dåliga koordineringen och fokuset i övrigt, och inom ett par minuter drabbades IRC-nätverket av att dess användare attackerade det. För att de blint litade på en icke-operatör som angav en måltavla.

Nytt försök på fri mjukvara till Umeås skolor?

Från mig till Johan Wahlström, med referenser till Umebuntu-projektet för att använda fri mjukvara i Umeås skolor.

Halloj!

Jag läste på Infotech Umeå i en artikel från februari att Umeå är någon slags föredöme för andra städer när det gäller öppna/olåsta datorer.

Betyder detta att dagens skolelever får t.ex. installera Linux på sina datorer? Eller är det fortfarande förbjudet att installera eget operativsystem [vid sidan om existerande]? I så fall är det ju en sanning med totalhavererad struktur att hävda att datorerna inte låser in/fast användaren.

Ifall det nu gäller att elever får installera egna operativsystem tycker jag att man kan göra en informationskampanj för detta. Detta hade jag absolut gärna brunnit för att speca upp och utföra. Kanske att man inför nästa år skulle kunna skeppa datorerna med dual-bootande miljö, som Forslunda gör eller åtminstone har gjort? Även om samtlig önskad integration inte är möjlig på grund av IT-avdelningens Microsoftälskande.

När jag för drygt ett år sedan hade kontakt med elever som skulle testa Ubuntu så blev ju tacken från IT-avdelningen snarare att allt mitt ideella arbete beslagtogs av polis och hölls kvar i 11 månader. Förutsatt att detta inte sker igen hjälper jag gärna till.


Mikael Nordfeldth
http://blog.mmn-o.se/
mmn@hethane.se
070-5657637

Min stora förhoppning är just det gällande dual-bootande datorer. Det i kombination med en informationskampanj kan absolut öka kunskapen och användandet för fri mjukvara.

Fast but censored in South Korea

Lately many local news and media in Umeå have caught on to our broadband success story. In Umeå you can get high-speed, uncensored internet (100 Mb/s full duplex) in a majority of the households.

Infotech Umeå writes about Umeå as one of the world’s fastest internet cities. Editorial Ola Nordebo writes for Västerbottens Kuriren about how the future will look back on Umeå and mentions that broadband barely makes a physical mark. This may thus be overlooked in the future, even though Umeå is currently the fastest city in Europe.

Cities in Asian, mainly in Japan and South Korea, dominates the broadband league worldwide. Masan in South Korea is on the top spot and out of the hundred best connected cities, more than half are in Japan. Umeå has the fastest broadband in the western world and comes in 18th worldwide, shows the report from networking company Akamai.

That’s what Infotech Umeå writes, which is interesting because Akamai’s report (pdf anyone?) does not take into account how the connection may be used. Taking South Korea as an example, Reporters without borders lists South Korea as an Enemy of the Internet:

South Korea’s internet censorship policy is highly political and particularly strong toward suppressing anonymity in the Korean internet. In 2007, numerous bloggers were censored and their posts deleted by police for expressing criticism of, or even support for, presidential candidates. This even lead to some bloggers being arrested by the police.

Wikipedia on Internet Censorship in South Korea

Yikes! This is exactly the reason why pro-internet activists daily fight Swedish government oppressiveness towards internet freedom. We actively have to dive through new proposals, suggestions of censorship and severe privacy intrusion.

The concept of communication freedom, net neutrality, availability and usability of the internet are questions we must actively nurture. Today’s politics – in Sweden as well as the rest of the world – are actively threatening the net’s neutrality. Remember that adding any censorship to a data stream causes that entire stream to be corrupted.

The Pirate Party in Umeå, Sweden – top 18th broadband city in the world – wants to share Umeå’s experience with the top 17 cities in keeping their connections unrestricted – without users being unlawful. Or help any other region get to the top for that matter.

Umeås “Social Media Club” hade vårens första träff

Jag kikade lite hastigt på ämnena förra terminen för “Social Media Club” här i Umeå i höstas. Det var intressant, men jag kom mig aldrig för att gå och lunchträffa dem. Jag hade annat för mig. Fast nu när jag ändå inte kan göra något så tog jag mig lite tid…

Även om jag själv inte anser att Facebook och Twitter är särskilt goda exempel på vad sociala media förutsätter, så är det ungefär vad diskussionen handlar om. Folk som i allmänhet fått nys om vad internet är kapabelt till.

Mikael Hansson presenterade idag Infotech Umeå, som är ett slags projekt hos Uminova Innovation (Umeå Universitet) att samla IT-nyheter inom Umeå (samt regionen runtikring också I guess). En av frågorna han ställde de ätande gästerna var “När en 16-åring i Sverige och en 12-åring i Kanada samverkar för att göra en video, vad innebär det egentligen?”. Han menade att fenomenet internet är större än när elektriciteten kom – eller när tryckpressen blev tillgänglig.

Efter den korta presentationen frågade värdarna vad vi som besökte SMC trodde skulle komma under 2010. Året 2009 var “sociala mediernas år”, med Facebook och Twitter, men vad har vi att vänta oss nu? Mitt personliga konstaterande var mest att åtminstone framöver kommer Facebook kommer att dö, precis som att t.ex. Apberget är på väg rakt utför. Intressant nog var en styrelseledamot i Apberget AB på plats, som fick ge svar på tal:

– Angående att Apberget är på väg stuprätt utför så kan jag nämna att vi har 10.000 unika inloggningar per dag. Det går alltså bra för oss.

Björn Wånge, Apberget AB (parafras)

Men då är ju frågan hur det såg ut för ett, två år sedan… Och gäller det där alla städer Apberget är aktivt i? 10.000 från Umeå (alltså 1/10 av invånarna) vore ju coolt, men är det även Sundsvall och alla andra ställen så blir det mindre imponerande. Nä – with all due respect – jag tror att Apberget är hastigt döende och att Facebook om något år kommer att ha trätt in på samma väg. Internetår är värre än hundår.

Att man sedan ombads presentera sig, ifall man hade något att säga, med sitt namn och var man jobbar kändes obekvämt för mig. “Jag jobbar inte och pluggar inte. Jag är allmänt ungdom bara” sade jag, fast glömde notera att jag inte är arbetslös för det. Min avsändare är bara lite otydligt. Dock var ju medelåldern på lunchen (fascinerande i sig) uppemot 40-50 år, så jag medger att jag kanske får brås situationen på mig själv. Höhö.

Umeå Social Media Club träffas sista fredagen varje månad, vad verkar vara 11.30 i foajén på Norrlandsoperan. Det är öppet för alla, så jag rekommenderar folk att gå dit och lyssna om de vill hänga med i Umeås internetsvängar. Lunchen är galet dyr, men som tur är åtminstone inte obligatorisk .)

Att spika är forntida (man blir den teknik man brukar)

Mikael Hansson, informatör vid Infotech Umeå (en del av Uminova Innovation), skriver bl.a. på umealive.se. Nu senast är det på VK-bloggen med tidsenliga tankar om forn- och framtid.

Utgångspunkten är att man av tradition bokstavligen spikar upp sin doktorsavhandling. Nu har Umeå Universitet avskaffat detta och likställer nu elektronisk spikning, vilket givetvis kommer att få färre att göra en “fysisk spikning”. Att bevara uttrycket “spika” och dessutom sätta dit prefixet “e” gör inte det hela mindre löjligt. Men tiderna förändras ju och traditioner därefter – även om det som ersätter inte är tradition i samma “let’s get together”-bemärkelse.

Så vi ersätter traditionsenliga, muntra, lustiga och humoristiska beteendemönsteer med något som snarare liknar effektivisering och strömlinjeformat liksinnande. Även om klassiska julkort fortfarande håller ställningarna så är Mikael Hanssons reflektioner viktiga att hålla i åtanke:

  • Slut på julkortsskrivande.
  • Inga fler besök till videobutiken för att hyra film eller vänta in tiden som tv-tablån dikterar.
  • Aldrig mer säga: “Jag har bara en bild kvar, ska ta den och sedan lämna in rullen”.

Och för att tillägga på besöket till videobutiken så är “dubbelkolla att VHS-kassetten är tillbakaspolad” sedan länge svunnet.

Mikael Hansson med en framtida kvällssyssla för många. Från inlägget "Kan e-boken bli min vän?".

Fast även om det är bekvämt i många fall, särskilt det med videobutiken, innebär mycket av detta en borttappad lustighet i vardagen. “E-spikning” t.ex. – what the fuck? Istället kommer det till nya traditioner allteftersom. Vad är dock det värt om man jämför med vad vi förlorar?

  • Kolla mailen på morgonen och flera gånger i timmen efter det.
  • Uppdateras från femtielva nyhetssidor i mobilen, eller whatever.
  • Se alla möjliga dåliga tv-serier på håltimmar/lunchraster.
  • Störas i sömnen för att mobilen inte är inställd på “Ljudlös”.

Jag är en stark förespråkare av att digitalisering och teknikskiften inte är frälsare och lösningen på världens, eller ens i-landens, problem. Vi ska givetvis utnyttja fördelarna och använda oss av de underbara nya verktyg som finns. Glömmer vi dock i bekvämligheten bort hur man använder hammare och maler sitt eget mjöl är vi inte långt ifrån ett förhistoriskt samhälle. (Eller en kinesisk supermakt för den delen.)

Man blir vad man äter.
Man blir som man umgås.
Man blir den teknik man brukar.