Tag Archives: grundlag

Holmlund bryter möjligen mot lagen

Yttrandefriheten är en av de viktigaste lagar, grundlagarna, vi har i Sverige. Politiker är diskuterbart de mäktigaste personerna i Sverige och bör således respektera lagboken, särskilt bestämmelser som är förutsättningar för demokrati. En högt uppsatt politiker, exempelvis demokratiskt valda kommunalråd, är en mycket utsatt position där man rimligen bör vara försiktig i hur man förhåller sig till exempelvis yttrande-, tryck- och åsiktsfrihet.

Anders E. Björkman är en privatperson som, likt de många andra, inte vill flytta Umeås stadsbiblioteket till kajen. Förvisso finns det inget sådant beslut än, men Anders E. Björkman synar kraftigt Umeå kommuns agerande i ärendet och lyfter även kritik gentemot lokala medias tveksamma oengagemang i genomlysande och granskning av relationerna mellan Balticgruppen (ett kapitalstarkt, lokalt privat företag) och alla dess konstellationer. Det gäller såväl såväl lokala tidningsmedia (tidningen i singular) som kommunen, universitetet och förmodligen även övriga eventuella okända samarbeten/överenskommelser.

Förmodligen skulle den grävande journalisten inte hitta några egentliga olagligheter, däremot troligen en del lagliga oegentligheter, och lika förmodat upptäcka hur maktsfärerna glider om varandra som varma geléhallon i både formella och mindre formella sammanhang – kapital, konst, politik, medier, akademi – i en kantig tango, med emellanåt plats för fler än två i taget.

Nu senast har dock alltså Lennart Holmlund (s), kommunalråd i Umeå och ordförande i kommunstyrelsen, kritiserat Anders E. Björkman. Inget ont om det, mer än tillvägagångssättet. Lennart Holmlund sms:ade nämligen Anders E. Björkmans chef, trots att inlägget var skrivet som privatperson, och menar att Västerbottens Museum – där han jobbar som webbredaktör – minsann inte alls borde söka sponsring från Balticgruppen i framtiden. Vem han nu är att yttra detta kan man ju fundera över:

“Hej Ulrica. Jag läste den debattartikel som din webbredaktör skrev mot Baltic. Det är ju en person som haft flera sådana artiklar förut men nog är jag helt säker på att du och museet för all framtid inte bör kontakta Baltic för att de ska sponsra någon verksamhet. Jag vet ju att han skriver vad han vill som privatperson men han kan långt ifrån må bra med alla de insinuationer som fanns. Dessutom en massa fel, men det ansvaret ligger ju på VK som publicerar.”

Lennart Holmlunds SMS till Anders E. Björkmans chef

Ovan menar alltså Lennart Holmlund att en privatperson som yttrar sina åsikter skulle påverka möjligheterna för organisationen denne jobbar hos att få bidrag från ett privat företag där Lennart Holmlund själv inte har någon formell makt. Är det ett hot eller ej? Vidare publicerade Lennart Holmlund ett inlägg på sin blogg med mailkommunikation som skett mellan han och Anders E. Björkman. Hela det blogginlägget har jag lagrat i en backup-textfil, men det intressanta följer här nedan, smått redigerat för layoutens och kronologins skull:

>> On Feb 17, 2011, at 7:59 AM, Lennart Holmlund wrote:
>> Din artikel i VK kommenterade jag den 2 februari på min blogg och skrev att jag tog upp några av de sakfel du hade i den. Några hot om andras bidrag kan jag aldrig göra så det är enbart skitsnack, det är de kommunala bidragen vi hanterar i Umeå kommun.

> Från: “Anders E Björkman” <x@x.x>
> Datum: 20 februari 2011
> Vad jag däremot inte riktigt upptäcker i din blogg som du skrev med anledning av min artikel är de “lögner och falsarier” du påstår att jag kommer med. Jag tror att du läser mellan raderna och hittar sådant som inte finns där. Jag skulle vara ytterst tacksam om du ville peka ut de lögner och falsarier som du faktiskt hittar i min text, på själva raderna alltså och inte i mellanrummen. Detta bör ju naturligtvis också komma VK:s ansvarige utgivare till del.

On 20 feb 2011, at 20.10, Lennart Holmlund wrote:
> Jag har kommunicerat färdigt med dig, du får aldrig mer svar av mig.

Utöver att Lennart Holmlund inte säger något alls, allra minst pekar ut vilka felaktigheter som finns i artikeln (förutom eventuellt bastubadandet), så kan man tolka in att han faktiskt menade sms:et som ett gott råd till Västerbottens museum. Efterkonstruktion eller inte så antyder Holmlund att det snarare gäller kommunen i helhet och dess 2014-bidrag etc, som privata företag kanske avstår från att ge ifall de blir påhoppade av, på ett eller annat vis, kommunalt anställda. Fast det tror jag ärligt talat inte på, hur klumpigt uttryckt Holmlund än brukar vara.

Min absoluta tolkning är att han syftade direkt Balticgruppens bidrag (utöver det han medger själv, att det gäller kommunens bidrag) och önskade tysta ner Anders E. Björkman genom att rikta sitt hot mot dennes chef. Denna tolkning står jag för om inget omvälvande nytt uppdagas. Holmlunds agerande anser jag definitivt väcker första stycket i detta inlägg till minnes om hur en högt uppsatt politiker faktiskt bör respektera demokratiska grundläggande rättigheter men inte alltid gör:

[TF 3kap 4§ 2s] Inte heller får en myndighet eller ett annat allmänt organ ingripa mot någon för att han eller hon i en tryckt skrift har brukat sin tryckfrihet eller medverkat till ett sådant bruk. Lag (2010:1347).

[…]

[TF 3kap 5§ 3s] För uppsåtligt ingripande i strid med 4 § andra stycket döms, om åtgärden utgör avskedande, uppsägning, meddelande av disciplinpåföljd eller en liknande åtgärd, till böter eller fängelse i högst ett år.

Vem vågar kritisera ett politiskt agerande, särskilt som anställd i en politiskt styrd organisation, ifall politikernas högsta höns är beredd att hota om indraget stöd? En diskussion i kommentarsfältet har noterat att det mycket nyligen till tryckfrihetsförordningen överförda “repressalieförbudet” (citerat ovan) rimligen är vad man bör se närmre på. Min uppfattning är att meddelande om disciplinpåföljd i så fall skulle behöva innefatta den typ av hot kommunalrådet ifråga utövar mot en arbetsplats vars anställde uttrycker åsikter helt för egen maskin.

Anders Andersson hjälpte mig oerhört mycket i kommentarerna och länkade en lämpligare lagtext att referera till ovan. Tidigare citerade jag ett högmålsbrott, vilket jag medger var mycket långsökt. Mer juridisk erfarenhet, kompetens och diskussion behövs dock för att få en god uppfattning om eventuellt lagbrott.

PS. Är du emot flytten av Umeå stadsbibliotek till kajen? Aktivera dig!

PPS. Tidigare har Lennart Holmlund kommenterat Björkmans text på sin blogg, men utan att alls bemöta biblioteksflytten, kommentera blivande hyresavtals nackdelar och allra minst ge en djupare förståelse för den spontana bolagsbildningen mellan Umeå kommun och Balticgruppen för Kulturmötenas hus. Sedan saknade texten även Holmlunds karaktäristiska stav-, syftnings- och grammatikfel, så vem på info/PR-avdelningen skrev det åt honom?

Familjealbum är nu olagliga i Sverige

Drottning Silvia önskade skärpt barnporr-lagstiftning. Nu kommer det som ett paket på posten tal från en enig riksdag. Grundlagsändringen motiveras med följande:

Bakgrunden är att det finns sidor på internet där pedofiler kan betala för att få se bilder med barnporr eller titta på dem gratis. Eftersom det går att titta på bilderna utan att ladda ner dem blir det möjligt att kringgå förbudet mot innehav av bilder.

(vi ignorerar här att faktumet att man tittar på en bild förutsätter att man har den, streaming doesn’t exist, datoranvändande är kopiering etc.)

I vart fall. Lagändringen betyder att bilder som är barnpornografiska – alltså representerar någon omyndig (inte prepubertal!) i en sexuell natur – kommer att bli olagliga att titta på. Som vi alla vet har så gott som alla familjealbum blottade penisar och vaginor och säkert en och annan klumpig unge som just vid fotograferingen stod på alla fyra och tittade bakåt mot kameran med ett lurigt leende. Eller kanske filmen Hip Hip Hora!, som blev känd i fildelarkretsar 2005, som definitivt bör kunna klassas som barnporr. Än värre är det ifall man betalat för uppspelningen. Ett annat exempel är den suveräna filmen Léon, med en 12-årig sexuellt strävande lolita spelad av Natalie Portman.

Men för att redogöra för ämnet kan jag inleda med tips på texter som skrivits i och med uppdagandet av denna lagstiftnings utveckling:

Barnporr - eftersom lagförslaget gått igenom (Foto: Hanna Söderström)

Betalning (“någon form av aktiv handling”) är ett krav för straffbarhet. Detta eftersom alla vet att lagen är störtlöjlig och förmodligen inkriminerar alla familjer med ett familjealbum där barn porträtteras nakna. Även om man förstås betalar för kvalitetsframkallning av foton… Men det löjligaste kvarstår och det är hur man våldsraperar svensk grundlag. Ty i detta paket finns inbakat en grundlagsändring. (tryckfrihetsförordningen?)

Ytterligare en ändring är att alla fall av barnpornografisk skildring av pubertetsutvecklade barn under 18 år blir straffbara. Detta kräver en grundlagsändring som ska träda i kraft den 1 januari 2011.

Konsekvensen av detta är att inte ens könsmogna individer får porträtteras på bild (eftersom allt i slutänden ändå handlar om tolkningar). Dels uppstår den praktiska frågan “hur kontrolleras detta?”. Tänk alla mobiltelefoner med bilder som har fängelse på straffskalan. Helt omöjligt att kontrollera – och inte minst varför ska det kontrolleras? Vilken nytta uppfyller denna lagstiftning – där man ännu en gång skapar en helt arbiträr åldersgräns. Kom igen, får man ha sex och vara straffmyndig vid 15 års ålder borde man väl inte kunna bestraffas för att ha foton av sig själv?

För kom ihåg: Retoriken gäller “barnporr” medan lagens utformning sträcker sig långt över barnaålder. Vem vill man skydda? Vem vill man åt?

Allt utom grundlagsändringen börjar gälla 1 juli 2010. Detta vore en chans för de rödgröna att stoppa den mest förnedrande av lagändringarna – om de ö.h.t. vågar prata om barnporr. Fast med förmodade rödgröna justitieministern Thomas Bodström, erfaren ordförande i internethatande ECPAT, är nog lagändringen mycket önskad. Det var ju en enig riksdag som röstade fram detta.

Och då finns det ingen anledning att faktiskt försvara svensk grundlag bara för att det skulle inkriminera en hel ungdomsgeneration. Oppositionen har gång på gång uttryckt sig lika föraktfullt som regeringen mot ungdomar, med socialdemokraterna i fronten och V/Mp utan någon reell makt. Om de inte gör skrällseger i kommande val, vilket inte kommer att hända.

Allt detta kanske är lite svårt att greppa. Jag tycker då det. Hur kan det vara på riktigt? Det är helt omöjligt för mig att förstå hur ett sådant här lagförslag kan drivas igenom, utan riksdagledamöters kritik. Lagarna som genomförs är ett bevis på att dagens politik handlar om att slåss mot väderkvarnar. Alla ska ha jobb, högre lön, känna sig tryggare och inte behöva oroas över barnens trygghet heller. För barnen har minsann hjälm, knäskydd, vadderad sumodräkt, vakande poliser, eyes in the sky och blir granskade in på bara skinnet (bokstavligt talat, i strid mot barnporrlagen).

Men det är lugnt. Det är för ditt eget bästa.

Får riksdagsledamöter kommentera rättsfall?

Nu har jag kommit i en fundersam situation. Får riksdagsledamöter kommentera enskilda rättsfall? Vad innebär att kommentera?

Thomas Bodström har i sin blogg poängterat att han inte, enligt grundlag, får kommentera enskilda rättsfall i egenskap av riksdagsledamot:

Som riksdagsledamot får jag inte enligt grundlagen kommentera ett enskilt fall som Pirat Bay-domen.

Jag förstår om han är extra försiktig, med tanke på anklagelserna om ministerstyre i samband med The Pirate Bay-razzian. Däremot har jag personligen svårt att se just problematiken som han åsyftar här. Det är en sak att utöva ministerstyre och driva fram rättsfall och en annan att efter dom kommentera utfallet.

Inte bara jag har svårt med det verkar det som, för vår kulturminister tillika riksdagsledamot Lena Adelsohn-Liljeroth har uttryckligen välkomnat domen mot The Pirate Bay. Vilket jag tycker är hennes rätt som obildad och oinsatt demokratiförvrängare. Ju mer hon uttalar sig desto sämre blir hennes chanser att bli återvald!

Jag har ingen möjlighet att kolla upp just grundlagsgrejen nu, men ska göra det senare. Först behöver jag mat och kaffe. Kan någon mer om ämnet är ni välkomna att dela med er av kunskapen!

VK och den ständigt hotade friheten

“Tryckfrihet innebär rätt att trycka och sprida information och uppfattningar fritt. Tryckfrihet är en av demokratins grundläggande egenskaper. Varje medborgare i en stat där tryckfrihet råder har rätt att i tryck sprida sina uppfattningar så länge de inte bryter mot någon annan lag vars innehåll begränsar tryckfriheten. Tryckfriheten får dock enligt de demokratiska principerna inte inskränkas mer än vad som krävs för att skydda andra fri- och rättigheter.

I Sverige är tryckfriheten en grundlagsskyddad rättighet som regleras i tryckfrihetsförordningen.”

Wikipedia om tryckfrihet

Västerbottens Kuriren AB [556009-4251], en koncern som besitter större delen av den skrivna makten i Västerbotten, talar ut om hur viktig pressfriheten är i ett demokratiskt land. De kallar den en “ständigt hotad frihet”.

Vi förbiser för sakens skull att Västerbottens Kuriren AB inte bara äger sin egen tidning, VK utan även VF – Västerbottens Folkblad AB [556497-7378]. Utöver det har de bland annat omfamnat det lokala, ursprungligen Umeåspecifika, communityt Apberget AB [556689-0637] som förmodligen alla ungdomar i Umeå känner till eller har ett konto hos. En sak är säker – med kompetensen från att närapå totaläga media i Västerbotten och vara största mediabolaget i Norrland – är VK erfarna och vet vad de pysslar med. De vet även att utan pressfriheten hade deras bransch varit körd. Så de försvarar den bäst de kan – med all rätt.

Förstå mig inte fel nu, Västerbottens Kuriren har många väldigt bra åsikter officiellt. Jag vill inte hacka på dem alltför mycket – men jag ser att förtroendeproblem uppstår när de måste ställa sig rakryggade och stå för sina övertygelser.

Tror man på tryckfrihet tror man på yttrandefrihet. Tror man på yttrandefrihet är censur av kritik en avskyvärd synd.

Västerbottens Kurirens hemsida var ett ganska bra ställe för min blogg att ligga på tidigare, med tanke på deras rätt liberala policy. Fast nu är den nedstängd, listas inte längre – vilket andras f.d. bloggar gör – och Ingvar Näslund, publisher vk.se, “går inte vidare i denna diskussion”. Det betyder att han verkar ignorera mina mail samt förfrågan om att få ut de gamla inläggen jag skrivit.

Vad kan ha fått mig avstängd helt och hållet från att skriva nya inlägg, raderad från bloggarlistan och fråntagen möjligheten att kritisera lagböcker och bestämmelser som enligt mig är oberättigade? Jo, ett icke-opinionsbildande inlägg vilket bestod av påståendet “Förintelsen har aldrig inträffat”.

Så får du inte säga!

Nej. Det får jag inte. Även om jag

  • inte försvarar påståendet
  • inte ger några källor till det
  • inte har den åsikten själv
  • kommenterade inlägget med en uppmaning att inte lyssna på konspirationsteoretiker

så bryter jag genom att skriva så mot en lag som enligt EU bör ge mig upp till 1 till 3 år fängelse.

Påståendet följdes av en länk till Henrik Alexanderssons blogg som skrivit om fenomenet. Dessutom länkades läsaren till en Wikipedia-artikel om diverse lagar mot förintelseförnekelse (mer specifikt EUs lag mot främlingsfientlighet).

“Nu har även Europaparlamentet ställt sig bakom ministerrådets beslut från i våras om att det skall vara olagligt att förneka förintelsen, (vissa) folkmord och (vissa) krigsförbrytelser i EU.”

Henrik Alexandersson

Givetvis missade VK.se i all hast poängen med Henrik Alexanderssons inlägg. Jag förstår att de kan vilja ta bort inlägget i sig, då det bryter mot EU-lagstiftning. Jag förstår till och med om de vill stänga ner mig för att inte riskera liknande saker i framtiden. Däremot finns det ingen förklaring till att helt dölja en blogg från deras sida. Inklusive gamla, tidigare ok:ade, inlägg. Det verkar inte handla om något annat än hyckleri från VKs sida – det är tydligen inte okej att kritisera ickedemokratiska lagar inom en demokratisk ram.

VK verkar som sagt ha missat poängen med min lagkritik. Givet att jag var fåordig i mitt inlägg, men jag förutsatte att de som läste mina inlägg visste vad källkritik och efterforskning var. Följande är vad jag, och Henrik Alexandersson förmodar jag, tycker är kort sagt fel med lagen.

“publicly condoning, denying or grossly trivialising crimes of genocide, crimes against humanity and war crimes […] and crimes defined by the Tribunal of Nuremberg […] directed against a group of persons or a member of such a group defined by reference to race, colour, religion, descent or national or ethnic origin.”

Laws against Holocaust denial (European Union)

Det handlar alltså inte bara om folkmord och krigsbrott i allmänhet; vad som är intressant med formuleringen är att det uttryckligen specifierar Förintelsen – alla andra krigsbrott etc. faller i skymundan. T.ex. atombomberna i Hiroshima och Nagasaki anser jag vara ett minst lika “allvarligt” att trivialisera som Förintelsen. Båda är grova krigsbrott som hela världen verkar vara överens om aldrig bör ske igen.

Lagen gäller dessutom inte förlöjligande av krigsbrott riktade mot grupper definierade av politisk tillhörighet, sexuell läggning eller kön för den delen, vilket även det visar hur skev den är. Säg hej till könsstympning av kvinnor t.ex! Om någon sedan kan ge mig ett objektivt svar på var gränsen dras för att “grovt trivialisera” vore det bra – borde vi inte rakt av fängsla Sarah Silverman nästa gång hon kommer till EU?

Vi har alltså en skev, EU-framdriven lagstiftning som begränsar yttrande- och tryckfriheten kraftigt.

Det är, anser jag, viktigt att kunna lita på människors förmåga att tänka själva. Att skydda genom att fördumma istället för att undervisa leder obönhörligen till ett trasigare samhälle. Ska ett demokratiskt samhälle verkligen behöva tvingas i rätt riktning? Blir det verkligen en genuin demokrati när folket flockas istället för att tillåts utvecklas på egen hand?

Om samhället oroar sig för att människor hamnar på fel tankebanor på grund av att kontroversiella ämnen diskuteras – då är det på grund av något annat fel tidigare i utbildningen.

Vi kan väl lika gärna passa på att illegalisera förnekelse av månlandningen eller skapelseberättelsen för den delen? Om nu inte jämförelsen ifråga var för kontroversiell och “grovt trivialiserande”.

Jag avslutar med Västerbotten Kurirens egna ledarskribent Ola Nordebos ord. Texten handlade om Försvarets Radioanstalt, FRA, och huruvida lagen bör ändras så att det inte är olagligt att inskränka på Sveriges grundlagstadgade medborgarrätt. Jag anser att stycket även passar in i den diskussion jag för nu. Fetstil av mig.

“För det yttersta syftet måste ju fortsatt vara att värna demokratin, rättsstaten och medborgarnas frihet. Om demokratier börjar tappa tron på sin förmåga att med bevarade grundprinciper stå emot angrepp mot det öppna, liberala samhället, då är vi illa ute.

Ola Nordebo

Tack för mig. Följ gärna min blogg på Bay Words framöver också. RSS-feed är good shit.

Uppdatering 2008-07-12 22:25

Jag läste igenom inlägget och märkte att jag missat en stor grupp människors rättigheter. Så nu finns sexuell läggning med i listan över utelämnade folkgrupper från lagstiftningen. Enligt lagstiftningen i EU får man alltså – enligt denna paragraf som rör främlingsfientlighet/xenofobi – skämta hur mycket man vill om massmord av HBT-folk.

Kom f.ö. ihåg att om ni påstår att “atomer kan inte klyvas” bryter ni mot denna lag likväl. För hur skulle annars atombomberna kunna ha ödelagt Hiroshima och Nagasaki?