Tag Archives: fritid

Umeås prefuturistiska posthistorik

3-pers-delegationen från Sverige känner sig hemma i Mira-huset i Vaasa. I stort ett besök som fått historiska perspektiv att analyseras.

Läsandet av ett remissförslag nämnt “Kulturpolitiskt program för Umeå kommun” i kombination med ett besök i Vaasa, Finland, samt diskuterande om dylika ämnen i allmänhet har varit mycket givande. Det har dessutom fått mig att sätta perspektiv på hur man kan/bör betrakta historik.

Vaasa är en stad som bevisligen är stolt över sin historia. Gamla och vackra hus, fler monument av olika slag och andra goda tecken på att man inte gärna slår sönder vad som en gång varit. Det hör till Finland att värna mer patriotiskt än t.ex. Sverige om vad som är eget. I Sverige är det närmast fult, vi kan knappt medge att vi har något historiskt värt att värna.

Umeå har kommunalt/politiskt börjat se över hur man ska lyfta fram “vår historia” tydligen. Okej att vi har vårt Västerbottens museum på Gammlia, men hur mycket lokalhistoriskt finns egentligen att visa upp? Som vi dessutom är stolta över. Fair enough att Umeå brann 1888 men vad har det gett oss mer än björkar och stenbyggnader? Inte så mycket själ och hjärta, vilket brukar vara vad historiska minnen brukar vinklas till.

Så Umeå har inget att visa upp som är typiskt historiskt. Kanske är det därför man kommit på Umeås slogan “Vi vinner i Umeå”? För att kompensera ett undermåligt förflutet så lyfter vi fram nuet. Frågan är då vad som händer med det som är oerhört mycket Umeå, men inte faller in under “att vinna”.

Jag vet att majoriteten randoms verkar ha ett stort sportintresse och gärna ser tävlingar överallt… men det är en jävligt förenklad bild att se något som vinnare och förlorare (icke-vinnare). En seger – eller bara vinst som i gynnsam utgång – är oerhört temporär. Sötman håller i något år som bäst.

Så vinnartänket är ett nödplåster för avsaknaden av en redig, ärelysten bakgrund..?

Helt rätt och förstås inte alls hållbart. Så att Umeå febrilt letar saker att vara stolta över av historisk betydelse är inte konstigt. Det är ren självbevarelsedrift. Fast skitstövel som jag är har jag förstås tänkt påpeka att detta är helt jävla fel sätt att gå tillväga. Sedan hittar jag på ett nytt uttryck och tycker att det är så jävla smart. För jag förespråkar nämligen att uppmärksamma och – om man måste – vara stolt över stadens prefuturistiska posthistorik. Sedan är jag ännu mer skitstövel och utvecklar det inte i detta inlägg.

De analoga replokalerna blir kvar

De riktiga replokalerna i Hamnmagasinet, Umeå får vara kvar. Åtminstone tills man genomgått den demokratiska proceduren och åtminstone bjudit in de verksamma för en dialog. Det sker nu på onsdag som tidigast (kolla nedan).

En samrådsgrupp ska sättas ihop med folk som nyttjar utrymmena, arbetar i fritidsgårdverksamhet, politiker och verksamheten etc. Det var vad Lena Sandlin (ordf. fritidsnämnden) kunde lova idag, med konstant instämmande av Lennart Johansson (vice ordf.). Gruppen ska börja vara verksam efter årsskiftet 2009/2010.

Den ursprungliga anledningen förklarades med att Kulturcentrum för Barn och Unga har tvångsflyttats från gamla, obeboeliga lokaler. Fastighetsförvaltningen hyrde som resultat ut “Fack 4” i Hamnmagasinet (lagerutrymme) till dem, så de kunde vara någonstans. Dock låter replokalerna för mycket för deras verksamhet, så något behövde göras.

Kulturcentrum för Barn och Unga har en verksamhet för barn 3-18 år, medan Hamnmagasinet (Ungdomens Hus) har en verksamhet med målgrupp ungdomar 15-25. Det var det ingen på presskonferensen idag som ville bemöta. Dock misstänker jag att förvaltningssamarbetet kritiserats ganska kraftigt internt.

“Det var fastighetsförvaltningens beslut. Vi behövde lösa problemet som uppstod.

Vad som var betryggande var att det uttryckligen sades att det inte ska bli färre replokaler. Man behåller alltså de 2 som redan finns – även om de kan behöva flyttas runt. Hela fastigheten ses över och således kan väldigt mycket komma att temporärt stanna upp.

Men fack 4 – och inte någon del av fack 3 – är alltså vad som hyrs ut enligt uppgift från Hans-Erik Bergström. De ritningar jag har sett har inneburit en liten överträdelse in i fack 3, men dessa ritningar är nu “under diskussion”. Ritningar är relativt gamla, men hade i alla fall kvar replokalerna. Dock fanns det även ett personalrum utskissat – men jag förutsätter att det skulle fortsatt kunna användas som artistloge samtidigt.

På onsdag (efter 18:00 I guess) kommer det att hållas ett möte på Hamnmagasinet om lokalerna. Lena Sandlin och Lennart Johansson kommer att vara där åtminstone, förhoppningsvis även Hans-Erik Bergström (fritidschef). Närmare tid kommer när jag får veta ö.h.t.

Det blir intressant att se om det här i slutänden resulterar i mer dialog som faktiskt leder någonstans. Beslutet är ju redan taget av fritidsnämnden. Flytten har ju redan fått konsekvensen att man skär ner på antalet lokaler för barn- och ungdomsverksamhet i Umeå kommun. Ett hus försvinner. Vilket resulterar i två vitt skilda verksamheter på rätt så liten fysisk yta. Önskade man genuint genom hela den kommunala verksamheten att satsa på barn, ungdomar och kultur så hade Fastighetsförvaltningen ansträngt sig att erbjuda andra lokaler till Kulturcentrumet.

Som det är nu påtvingas Kultur & Fritid att försöka göra något oerhört talangkrävande: Locka en nykaxig tonåring att på sin fritid besöka ett hus som rymmer flertalet skrikande småbarn.

Men det är alltså onsdag kväll som gäller här närmast. Då får folk chans att ställa frågor direkt. Jag undrar väl själv mest om den här samrådsgruppen (efter nyår) hinner finna samråd innan nya beslut ligger i görningen. Jag är fortsatt skeptisk.

Update 2009-11-24 06.19: Fler artiklar.

Update 2009-11-25 11.45: Nu var ju tydligen inte onsdagsmötet en hej-vi-bjuder-in-de-som-debatten-rör utan snarare endast personalen på Hamnmagasinet. Så jag måste ha missuppfattat de grejerna från presskonferensen rätt grovt. Men oh well, det där ungdomsmötet kommer väl i sinom tid…