Tag Archives: fri licens

Hanna Fridén avråder illustratörer från att använda CC BY

Jag valde att publicera en kommentar till Hanna Fridéns inlägg som avråder illustratörer att använda Creative Commons-licenser såsom “Attribution” (“ange upphovsman”), som innebär att den enda skyldigheten man har gentemot verket är att följa den ideella upphovsrätten.

Uppdaterande stycken: Efter att ha konverserat ett tag med Hanna Fridén så tycker jag vi har rett ut en massa grejer. Hon menade att jag ljuger som påstår att hon till och från gör upphovsrättsintrång i bloggen, vilket jag aldrig skulle göra medvetet. Påståendet grundar sig i att jag nedan påstår att hon “själv utför upphovsrättsintrång till och från”. Belägget för detta redogörs i länken ovan och fokuserar på axolotl-bilderna.

Hanna menar att mitt påstående om hennes historik av intrång i upphovsrätter “helt enkelt inte är sant” (med undantag för slarvfel som hon rättar till). Därefter bekräftas att hon ej fått tillstånd för publicering av diverse föräldralösa verk. Jag menar dock att svensk lag idag förbjuder kopiering utan tillåtelse av föräldralösa verk lika mycket som alla andra. Hon instämmer paradoxalt nog med om det, om jag nu inte misstolkar det direkta svaret.

Här nedan fortsätter blogginlägget som det var innan ovanstående förtydligande:

Från Don Hertzfeldts kortfilm "Rejected".

Tilläggas bör att Hanna själv utför upphovsrättsintrång till och från på sin blogg [uppdatering: alltså bara harmlösa bilduppladdningar, vilket hon menar sig ha rättigheterna till], även gentemot illustratörer som hon själv. Detta får mig förstås att betvivla hennes gedigna stöd för strikt upphovsrättskydd för hennes yrkesgrupp. Exempelvis är molnet/popcornet/whatever med det blödande anuset från Don Hertzfeldts film som illustrerar ett av hennes inlägg är sannolikt kopierat utan tillåtelse. Även om hans policy numera är ganska vänlig mot fildelare [faq #3].

En variant av den licens hon nämner – dvs den med “share-alike”-tillägget, som försäkrar att även derivat/bearbetningar faller under samma licens – är vad jag personligen rekommenderar samtliga kreatörer att använda. Det är min konkreta uppfattning att CC:by-sa har – i det långa loppet – endast fördelar.

Exakt hur hon lyckades få in “hur ska man få betalt?” i den där diskussionen förstår jag inte riktigt. Man publicerar och ritar väl inte bilder på beställning utan att ha säkerställt en betalning? Att sedan bilden kan återanvändas och kopieras är ju ett säljargument! Det var en sak jag glömde/inte ides ta upp i kommentaren som jag även publicerar här nedan:

Den första frågan jag tycker man borde ställa sig själv som kreatör när man funderar på licenser är: Kommer man att beivra upphovsrättsintrång?

Du nämner att man kanske inte vill ha sina kreationer i vapenporrdrogbantningspillerreklam – men CC BY skyddar dig och ditt rykte genom att man har ideell upphovsrätt. Ingen får hävda att verkets kreatör stöder användningen – om denne inte gör det. Samtidigt är man fortfarande skyldig att ange vilken kreatör som medverkat – vilket gör att ditt namn/varumärke sprids.

Och att låsa in kultur är omöjligt, om man någonsin publicerat det, det håller nog alla med om idag. Endast juristerna tjänar på att man försöker. Så använd istället marknadsföringen till att sprida ditt namn/varumärke och använd publiciteten till att t.ex. bemöta vapendrogbarnmisshandlarna på din egen domän!

Gör det tydligt att du inte står för vad de pysslar med. Ungefär som att man inte tycker att en del människor har rätt, men de borde fortfarande få rösta. Yttrandefrihet, du vet.

Ovannämnda fördelar kan utnyttjas som bäst med CC:BY eller CC:BY-SA-licens. Använder man den senare – share-alike – måste ju även detta företags material vara CC:BY-SA. Och tänk dig vad skönt att de ger över rättigheterna till eventuella aktivister som bara väntar på att få remixa allt från McDonald’s till Lundin Oil-immaterialrättsliga pryttlar. .)

Personligen blir jag oerhört illa till mods om en kreatör vill censurera mitt skapande genom att förbjuda publikationer och menar att denne “har rätt till det”.

För att i ljud och bild beskriva vad som skulle kunna hända oftare om upphovsrätten inte vore så monopolistisk som den är idag, ber jag er kika på denna musikvideo:

Uppdatering 2011-12-29: Uppenbarligen är Hanna Fridén mycket arg på mig och jag har svårt att ta till mig kritiken i de enorma textmassorna som jag knappt identifierar min egen person i, mer än till namnet dvs.

Piratkopiering förstör för fri kultur

Do it your fucking self. Picture: CC:by-sa @ Wikimedia

Det är en tvist på ett gammalt slagord: “Piratkopiering förstör för fritt licensierat material”, t.ex. film, musik och fri mjukvara.

Tanken är att om vanligt folk, varav de flesta piratkopierar, faktiskt hade behövt konkret betala för t.ex. Microsoft Windows skulle ingen använda skiten och gå över direkt till t.ex. en fri Linux-distribution. Hade folk faktiskt behövt betala för film och musik skulle ingen av dagens “kändisar” idag vara lika stor som de är – för de fria alternativen hade styrt konsumtionen (free speech, not free beer).

Jag skrev nyligen ett inlägg om detta på UmeTVs hemsida gällande en artikel i Västerbottens Kuriren om att en bioaktuell film har visats på lokal-tv i Umeå.

Min konkreta åsikt är att den film som VK-artikeln nämner (en generisk coola-effekter-hollywood-tönt-manus om superhjältetonåringar) aldrig någonsin bör ha producerats i den aktuella regin. Om något så verkar den mest vara en B-film med hög budget.

Jag har inte ens tänkt bemöda mig med att ladda hem och titta på den. Den förtjänar inte den uppmärksamheten och ej heller att nämnas med namn på min blogg.

Sådana filmer får gärna produceras, kultur kan ju inte jag hävda vara globalt sett dålig. Men när man använder sig av ett multimediamonopol som den svenska biografens värld faktiskt är, som resultat av Hollywoodrövslickeri… Då tycker jag det är rent ut sagt moraliskt apkasst. Producera gärna filmen, men gör det utanför upphovsrättskartellernas järnhänder. Och inte med pengar som ändå bars spenderas på s.k. “frukt och blommor” i slutänden. Dvs knark och horor för kändisarna.

Men var är då “utanför upphovsrättsindustrins järnhänder”? Jo, kika på t.ex. VODO.net som är en lovande tjänst för Creative Commons-film av diverse slag. Därigenom kan du enkelt ladda hem film gratis som du får sprida till vänner – samtidigt som du kan stödja producenterna. Det finns såväl långfilmer som kortfilmer och serie-avsnitt där – allt under en fri licensiering

För ni vet väl att det är olagligt att visa en DVD eller lyssna på musik i annat sällskap än din absolut, närmsta umgängeskrets. Om du inte betalar extra förstås. Utöver skivan.

Det enda sättet att ha en socialt acceptabel miljö för upplevelsekultur är fria licenser. Dagens upphovsrättsindustri, må den leva en kort tid och aldrig få visa filmer på UmeTV, är långt ifrån en önskvärd förebild för kulturälskaren.

Att sedan piratkopiering är ett sätt att bibehålla en demokratisk anda i samhället när rättsväsende, regeringar och övriga myndigheter försämras nästan dagligen, det är en helt annan story. Men då snackar vi inte piratkopiering av hjärnbedövande, överbekostad B-film, det är ett som är säkert.