Tag Archives: framtid

The Research Bay

Marcin de Kaminski från Cybernormer utlyste nyss en tredje upplaga av undersökningsformuläret The Research Bay. Den går självklart att ta del av genom en länk från The Pirate Bay (om inte ens leverantör filtrerar det, så man behöver ta sig runt spärrarna med t.ex. TOR).

Jag fyllde just i mina svar och på sista rutan där man själv i fritext får spekulera kring fildelningens framtid skrev jag följande dystopiska analys:

Filesharing seems to be slowly dissipating due to “streaming” services like Netflix and Spotify. These services in turn force DRM or DRM-like structures upon users which results in users no longer controlling the media they partake in.

Commercial streaming services like the aforementioned also control the selections a user can make, as opposed to filesharing where users (by exception of mass hysteria) can choose themselves. Filter bubbles (as well as “we don’t have a license for that song”-bubbles) cause tremendous harm to independent producers who cannot reach out using otherwise commonly used commercial services. It may have a devastating on non-big-media culture.

If we do not continue filesharing with storable media and can remain free to download, store and share our personal choices using our own harddrives and network connections, I believe a large part of contemporary cultures around the world will be lost in archives and aging harddrives.

I sko heller dö

Imorse hittade jag äntligen, efter att ha gått igenom typ femtielva hårddiskar efter tillslaget, en kopia av den bootleg som gjordes på releasefesten med Glesbygd’n och deras skiva Tid’n Lid. Inte för att det var vad jag letade efter, men jag blev glad ändå. Att jag sedan faktiskt hittade det på en MP3-spelare som inte ens är min? Ah, kulturspridning som backupmetod…

Så nu sitter jag och spelar igenom bootleggen och hittar på egen text för en dialekt jag skamligen nog ej behärskar. Se det som mitt uppror mot Umeåpolisens passiva destruktion av min tro i rättsväsendet. Utöver det, se det även som motsvarande den drivkraft tillsammans med likasinnade som göds genom omvärldens sakteliga förfall.

Samhällets maskin, äter allt som håll oss fria.
men folket som lever här, oumbärliga som rötter,
och när västliga vindar svep bort vår profetia,
står vi med rak rygg kvar, stolt på egna fötter

Glesbygd’n – Betong

Kjell Jannesson, kammaråklagare, är mannen som “håller på med viktiga saker” (utöver devalvering av förtroende) och inte vill att jag ska ringa honom. Trots att han sprider misstankar som endast kan upplevas sanna om man rökt något mysko. Sådant jag endast trodde man pysslade med nere bland sörlänningarna.

Jenna upp i Norrland, hava ve syna å ve sett,
folke borti rosenbad, folk utan vett å etikett!

Glesbygd’n – Parasita

Igår snackade jag förövrigt med ett band i stan som ska göra något som inget oetablerat band gjort tidigare. Sorry, Let’s Bowl!, som har noteratsandra fronter lokalt, ska släppa sin EP i vår. Det låter inte nämnvärt coolt i sig, men håll utkik! När allt är spikat kanske ni klurar ut varför jag nämner det i detta inlägg.

Ikväll blir det än mer på ämnet. Diskussion om framtid. Skapande. Utveckling. För min del lite lagom påeldat av de desperata försöken från IFPI etc. att klamra fast vid en obefogad maktposition. Följande sjöngs inte på releasefesten, men är ändock backupad:

sen kommer dagen då vi alla bör, gå ut på byn å marschera
[skrika högt å propagera]
göra som alla andra göra, lyfta näven ännu mera

Glesbygd’n – Tomma ord för döva öron

I sko heller dö än å dansa efter din pipa. (Nu känner jag mig sådär supertaggad som bara ett självpeppande, egocentriskt blogginlägg kan få en att känna sig bara man sätter fetstil på rätt ställen.)

Dialog, utveckling och framtid

Senaste utvecklingen i ärendet kring misstanken mot mig gällande dataintrång är att jag besökt Jan Långström och pratat litegrann. Han är lite av en tredjepart i det här fallet, men är den som fört kontakt med media eftersom IT-kontoret själva kniper tyst. Jag var nöjd med samtalet och känner att man definitivt kan bygga bra saker utifrån händelserna.

Vid sidan av kontorets verksamhet har jag även hjälpt till med IT-småkrafs i övrigt, fortfarande ideellt, på Hamnmagasinet. Förvisso sedan nyår har jag stått i kaféet ett par gånger, men det är inte IT-relaterat utan bara som liten extra inkomst. Så jag har haft viss insyn i funktion och icke-funktion på deras infrastruktur, typ att kaféets internet aldrig faktiskt fungerat tillfredsställande medan jag varit i huset. Det har jag löst – och IT-chefen på Umeå Fritid har åtminstone sett lösningen – genom att sätta upp en privat, trådlös router i kaféet. Den var ansluten till samma icke-personidentifierade uttag som kafépersonalen tidigare kunnat använda för internetsurf/musikstreaming medan det funnits en fungerande dator. Jag har t.o.m. ersatt den trasiga datorn där som Umeå Fritid aldrig fixade med en privat…

Nu har jag dock ryckt ut allt det där.
Ingen besökare kan surfa på Hamnmagasinet nu.
Jourhavande förundersökningsledare tycker ju att sådant är dataintrång.
Trots att Umeå Kommun själva haft en icke-personkopplad dator på deras nät.

Back in the days så fanns ett öppet trådlöst nätverk på Hamnmagasinet (en hotspot med “megastor” anslutning!). Efter det någon gång (antar jag?) fattades beslut i Umeå kommunfullmäktige att alla användare av kommunens uppkoppling måste identifiera sig på personnivå (tydligen räcker inte signerat hyreskontrakt dock :D). Jag har för mig att det första av dessa trådlösa nät, dvs Umeå Energis uppkoppling, var öppet för alla. Pressmeddelandet antyder åtminstone det.

Men oavsett om det var öppet eller ej, så efter man fått nys om identifiering var det “WWW”-nätet som gällde om man inte hade personal-/elevkonto hos Umeå kommun. Det här är alltså det trådlösa nätverket som man EJ kunnat använda utan autentisering. Kafé Stormen (föreningen Daisy) drev kaféet i Hmag på den tiden och hade möjlighet att skriva ut gästinloggning dock. Problemet var att det sög då knappt någon kunde, rent tekniskt, surfa. WWW-nätet är identiskt idag – förutom att man inte ens kan få gästkonto idag (yay!). Denna situation skrev jag om när jag var med i Ung-redaktionen på Västerbottens Kuriren för drygt två år sedan. Icke-funktionaliteten har även påtalats flera gånger sedan dess i mina samtal med personal IT-kontoret.

Stefan Granberg på IT-kontoret har tidigare för mig påpekat att Sjöfruhallen på Tomtebo kopplats upp genom en transparent proxy. Där behöver man inte konfigurera om sin webläsare åtminstone, samt förmodligen inte vara begränsad till HTTP på port 80 och HTTPS på port 443 (endast). Denna “nya” (…) teknik skulle alltså kunna vara en lösning för Hamnmagasinet om det inte ska vara helgalet supertrasigt – vilket allt är för icke-personal/elev där idag. Jan Långström kontaktade Lars Klefbohm (IT-chef för Umeå Fritid, dvs ansvarig för Hmag) och bad honom inleda dialog med bl.a. mig för omstruktureringen av nätet i Ungdomens Hus. Tack Jan, det uppskattas varmt!

Enligt Jan Långström, som förvisso inte sett statistiken heller, låg trafiken uppskattningsvis kring mina påtalade 50-100KiB/s. Detta var alltså 22% (inte 30, som uppgivits tidigare) av användningen i det administrativa nätet. 9% av den totala användningen. Oavsett om man räknar in “toppar” och sådant så är 100 KiB/s marginellt. Men ingen har sett någon faktisk statistik än, trots beslut om såväl husrannsakan och teknisk undersökning. Jag hade då misstänkt IT-kontoret för fabricering av bevis om de dröjer flera dagar för att leverera samma material som husrannsakan enligt mig bör ha beslutats utifrån. Vilken statistik har de då själva tittat på?

Jag ser positivt på detta. Dialog, kommunikation och öppenhet är bra. Vi kan bygga infrastruktur tillsammans, kommunen och dess invånare. Där folk inte förbjuds från något så självklart som internet, privat kommunikation och informationsutbyte. Nu skulle jag kanske ta och fila på de där mailen till lokala politiska gruppledare i Umeå

Är en stad någonsin lagom?

Ett av mina favoritord är “lagom”. “Lagom” är välbeskrivande, om än beroende av tolkning, kunskap och sunt förnuft. Det är inte för mycket eller för lite, utan lagom – utan att vara otillräckligt eller överflödigt. Anledningen till att många system och strävanden går åt fanders är att man suktar efter för mycket – man vet inte när lagom är.

Det är i det ljuset jag läser Anders Ågrens tankar om ett växande Umeå. 114000 invånare vid årsskiftet, coolt. Umeå är fortfarande på en sund och förnuftig skala och har utrymme att växa ännu lite till. Frågan är dock när vi slutar vara det Umeå nuvarande generationer känner till. Hur mycket till kan vi växa? Inte bara hållbarhetsmässigt, utan även för att slippa gå samma väg som 08:orna man skämtar om så fort det kommer på tal.

Jag tror väl förövrigt inte att en politisk växling i fullmäktige skulle innebära större engagemang för att driva på växkraften i Umeå – det finns redan vad jag uppfattat en majoritet (S&M) där som tycker att vi ska bli/vara störst, bäst och vackrast. 200000 vid 2050 känns ju lite väl mycket aids i hjärnan till exempel. Fast att byta stolsits emellanåt är nyttigt, så ur den aspekten förstår jag Ågren till fullo.

Det är som sagt bra att Umeå fortsätter växa.

Anders Ågren

…fast varför? Vad drar Umeå i sig för nytta av det – än mer dess invånare? Precis som att jag slutar äta när jag är mätt så borde man väl kunna mätta en by eller stad. Om det sedan sker vid 150′, 200′ eller 500000 vet jag ej, men därikring skulle jag gissa att den övre gränsen ligger för vad som är hälsosamt.

Det handlar inte om konservatism, jag är bara negativt inställd till bloat. Bloata inte städer bara för att ha något att göra (eller få mer att bestämma över), please.

Update 2009–10-23 12:05:

Anders Ågren gav svar på tal genom att referera till ett tidigare skrivet blogginlägg. Jag valde kommentera det i ett separat inlägg här på bloggen.