Tag Archives: FRA-lagen

Vem får INTE läsa din e-post och webbhistorik?

Snart bör man ställa sig frågan vem som inte får läsa ens privata kommunikation, för senaste nytt är att Sveriges riksdag öppnar Sveriges största avlyssningsmaskiner för rikskriminal- och säkerhetspolisen. Strax efter att justitieministern hemligstämplat (praktiskt taget kriminaliserat) så gott som all analys av just SÄPOs verksamhet. “Diskussionerna” (som varit mycket milda) har varit på tapeten som mest under 2012, även om justitieminister Beatrice Ask länge stått bakom idén.

Bakgrunden är 2008 års riksdagsbeslut som godkände en massavlyssning av den svenska befolkningen. 2009 rapporterades att man ändrat lagförslagen och begränsat tillgången till spionaget, vilket tyvärr saknade bäring i verkligheten. Sedan dess har FRA gång på gång slarvat med sina rutiner.

Försvarets Radioanstalt har ett undantag från de mänskliga rättigheterna som vi relativt fredliga nationer annars internationellt är stolta över. Nämligen att privat korrespondens, en förutsättning för åsiktsfrihet och därmed demokrati, faktiskt är privat. Är man inte skäligen misstänkt för en allvarlig brottslig handling så är det vanligen ett grovt brott att ta del av en människas privata kommunikation.

Försvarets Radioanstalt har i sin tur uppdragsgivare som bestämmer vad de ska spana efter. I denna skara har det länge hävdats endast finnas utrikespolitiska intressen, nämligen spaning för militär underrättelse, utrikespolitik och helt enkelt att hålla koll på fienden. Därefter har begreppet “terrorism” suddat ut gränserna för vilka begränsningar spaningen ska ha – utrustningen sitter fortfarande vid Sveriges fysiska gränser men spaningsobjekten får mycket väl vara hederliga svenska medborgare.

Så förvånad är kanske det sista man blir, men ändock besviken, när man nu läser att svenska Säkerhetspolisen (Säpo) helt plötsligt får fulla klartecken att begära spaningsunderlag från Försvarets Radioanstalt. Hur länge kommer det att dröja innan rättigheterna trillar ner ännu ett par steg i ledet? När blir ändamålsglidningen ett faktum?

Anonymitet viktigare än kontroll

Debatten om “näthat”, kommentarer och tidningsartiklar på internet har blossat upp rejält. Det pratas om förtal hit och rasism dit, påhoppningar och hånande. Precis som i skolan och på arbetsplatser alltså, jämte allting bra som följer av att tillåta öppen kommunikation.

Rädsla väcks förstås hos den ovane när den läser kommentaren “judesamen slår till igen” följt av en generisk invandrarkritisk debatt. Trots att inlägget skrivits och bemötts tusen gånger om diskuteras det nu om inte “motortomten64” med flera borde fråntas lekplatsen i nättidningars kommentarsfält. Självklart finns ingen skyldighet att förmedla alla tredjeparters harranger till sina läsare – varpå ett slags spamfilter behöver användas. Eller ska man rentav kräva ID-handling till varje kommentar?

Internets öppna och fria natur.

De sidor som väljer att kräva ID har missat något viktigt med internet och samhällets öppna och fria natur. Det är i sin grund kommunikativt, precis som att man inte begär ID-handling när man inleder en bekantskap utan istället bygger upp ett förtroende. Läsare som känner sig hemma återkommer, bidrar och skapar ett mervärde.

Internets historik lär oss att den mest öppna och fria lösningen är den som lyckas bäst. Nättidningar som inte tillåter pseudonym kommentering kommer att försvinna – en “väktarvägg” avskräcker besökare precis som “betalväggar” gör.

Anonymitet är dessutom mycket viktigt. Bara senaste året har den slagit stora slag för demokrati, yttrande- och åsiktsfrihet. Inte bara i Nordafrika och Mellanöstern, där anonymitet hållit dissidenter vid liv, utan även för organisationer som Wikileaks.

Värdet i anonymitet är varför Piratpartiet principtroget kämpar vidare för ett fritt och öppet samhälle. Dagens debatt må handla om frispråkiga internettroll, men samma infrastruktur skyddar whistleblowers, hjälper människor att socialisera, sprider kultur och välter omkull diktaturer.

Riksdagspartierna avvecklar sakta det fria internet, genom allt från Trips till FRA och Ipred. Om nu även media, “den tredje statsmakten”, ska gå samma väg är det hög tid att stå emot. Även om några högljudda rötägg ibland överröstar den konstruktiva diskussionen får vi inte glömma att det är vår, allas, yttrande- och åsiktsfrihet som står på spel!

Risken finns att de öppna debattutrymmena minskar i antal. Det är fyra år mellan Sveriges anonyma riksdagsval – men vad händer med diskussionen däremellan, med idéer och debatter, när ingen längre kan yttra sig anonymt?

Publicerat under Ordet Fritt i Västerbottens Kuriren 2011-09-07

Populismen slår hårt mot Tysklands kärnkraft

På gott och ont – förmodligen mest gott, eftersom kärnkraft är en centraliserad energikälla – kommer Tyskland inte att förlänga sitt kärnkraftsprojekt. En tillbakagång från Angela Merkels regeringsbeslut förra året, men en konsekvent hållning för avvecklingsåtagandet år 2000.

Efter kärnkraftsolyckan i Japan i mars, till följd av jordskalvet, backade Merkel från ett beslut förra året om att förlänga livslängden för landets 17 kärnkraftverk. Dessutom stoppades de sju äldsta reaktorerna tillfälligt.

Japans kärnkraftsolycka har alltså påverkat politiken som förs (populistiskt sett). Inte för att jag tror att Tyskland har samma risker för jordbävningar – Japan är bövelens ett ö-rike. Fast jag antar att det går inte att göra politiska beslut i populistisk motvind.

Den politiska ryggradslösheten har särskilt känts igen i svensk politisk nutidshistoria med alla tomma löften om fildelning/Ipred, FRA-lagen, som vidhålls fram tills stormen lagt sig och man kan göra beslut i lugnan ro. Datalagringsdirektivet fick ju däremot en rejäl protest rentav inne i riksdagen, vilket nog är varför det kom att skjutas på till senare. Även om ursäkten var att Sverigedemokraterna ville diskutera någon petitess.

Kan man dra slutsatsen från detta att inte ens Tysklands politiker är rakryggade nog att stå för sin sak? Jag kan se framför mig Merkel stå och säga: “What can I say? I understand Hitler but I’m not as proud and straight forward as he was”.

Piratpartiet glömmer piratkopieringen

Som piratpartist är det viktigt för mig att partiet inte seglar snett. Ifall det börjar ske en massa dumdristigheter och klavertramp som innebär svårigheter att driva igenom politiken. Vi behöver mindre pratpolitik och mer aktionspolitik, kanske jag kan uttrycka det.

Anledningen till att jag gick med i Piratpartiet var, gammal piratbyråkrat som jag var, ursprungligen tanken kring upphovsrättsreformen. Det som fick mig att öppet uttala mig som piratpartist var FRA-lagens genomdrivande. Att privat kommunikation för svenska medborgare avskaffades principiellt. Faktum kvarstår dock att min hjärtefråga är möjligheten att fildela i sig – inte konsekvensen av massövervakning.

Jag anser givetvis att det är fruktansvärt med den utveckling som sker i och med hårdare tag, mer pengaslöseri och meningslöst dravel från upphovsrättsindustrin. Fast jag ser inte det i allmänhet som varken bra argumentation eller det specifika man vill motarbeta. Även om jag kan erinra situationer då jag menat att det varit absolut viktigast.

På senare tid har jag alltså intresserat mig mycket mer i kopieringens filosofi.

Det jag absolut mest brinner för bland Piratpartiets fokusämnen är kultur och kunskap, de två som halkat efter i retoriken. Det som alla liberaler – dvs många i partistyret – gärna lämnar åt sidan. För det är tydligen integriteten som är viktigast – inte piratkopieringen/fildelningen.

[youtube JkaNx68huB4]

Tyvärr har dock “integritet” förlorat sin integritet som slagord. Fast Piratpartiet gör ett gott försök med att framställa “fildelning” (piratkopiering!) som något egentligen irrelevant för partiet, något som bara var startskottet. Inget man kämpar för idag utan, som Christian Engström (EU-parlamentariker för PP) säger:

Fildelningen, det är bara något fantastiskt som redan finns, men det råkar vara det som gett upphov till konflikterna runt den nya teknologin.

Christian Engström i “Piratpartiet: Ett parti för gratis musik?

Det är enligt mig oerhört viktigt att behålla fokus på just upphovsrättsdebatten. Sluta prata så mycket “integritet”. Privatlivet är en renodlad illusion så länge folk fortsätter använda Facebook etc. Jag lyssnar kort sagt inte på någon som klagar på svenska staten, men litar på privata amerikanska företag, när det gäller personlig integritet. Hyckleri.

Eftersom ingen verkar klarar av att sluta använda Facebook dock så tycker jag att man i ärlighetens namn kan kliva ner från sin integritetshelgande häst och diskutera slagkraftig politik istället. Säg för dig själv att du gärna hade

  • laddat hem ABBA-Bennys musik gratis om det inte vore för att det var just den musiken.
  • kopierat Jan Guillous böcker och haft högläsning om de inte vore så fruktansvärt löjliga och dåligt skrivna.
  • spenderat dagarna i ända att rita av Musse Pigg om det inte vore för att du slutade läsa det vid 10 års ålder.

Och gör det. För i bövelens, gör det också! Sitt inte bara där och hävda att vi inte vill ha saker gratis – det vill vi ju. Fast inte eftersom det är gratis, utan för att det är vår rätt. Det som tillgängliggjorts allmänheten (i upphovsrättslagens mening) är för allmänheten att bruka, sprida och remixa.

Civil olydnad: CC für Alles!

Mitt eget första steg är att ha producerat ett allsånghäfte med välkända sommarhits. Detta har jag licensierat under Creative Commons Attribution-Share Alike. Det innebär att jag brutit gravt mot upphovsrättslagstiftningen och omlicensierat flertalet verk till vilka jag ej har rättigheter. Offren för detta hemska dåd är bl.a. Tomas Ledin, Björn Skifs och Per Gessle – fast den ideella upphovsrätten respekteras givetvis och deras namn står kvar som ursprungliga författare.

Jag, Mikael Nordfeldth, ställer förövrigt upp i riksdags-, landstings- (Västerbotten) och kommunval (Umeå) 2010 för Piratpartiet. Det känns som att det dags att röra om i grytan. Provocera och kampanja.

Ungdomens riksdag säger nej till FRA och Ipred

Som tur är friades mina farhågor om “ungdomens riksdag 2009” som röstade om “FRA-lagen” idag. Trots det särskilda utskottets ja till FRA så röstades förslaget ner med 107 mot 157 röster. Detta är alltså, vad jag förstått, hela signalspaningslagändringen som tvingar internetleverantörer att leverera “extern” trafik till Försvarets Radioanstalt.

Vidare hölls det diskussion om bl.a. Ipred. Nej till den lagen tyckte utskottet! (ingen omröstning hans med?)

Många ville tala om fildelning. Bara för att man är emot IPRED så behöver man inte vara emot upphovsrätten – var ett argument i debatten.

Ack så rätt! Piratpartiet t.ex. är mot Ipred och för upphovsrätt. För en sund upphovsrätt. Som inte används för att operera in silversked i munnen på barnsbarn till one hit wonder-skapare. Piratpartiet tycker att man ska göra rätt för sig och inte huxflux få gratis pengar. Vill man ha ett parti som är för medborgarlön är det Miljöpartiet som gäller [anledning] behöver man väl gå några decennier tillbaka i tiden och en bit österut?

Ungdomens riksdag, fildelning och ett ja till FRA

Ungdomens riksdag 2009 kommer den 20 mars att samlas i Riksdagen för att debattera egna frågor. Gymnasieungdomar från hela Sverige har skrivit fristående motioner, som kommer att diskuteras i utskottsgrupper, vilka till största del berör miljö-, IT- och skolpolitik vad jag kan se. Det finns ett flertal motioner som vill legalisera fildelning och stoppa Ipred-lagen:

Jag vill dock påpeka att jag inte är särskilt imponerad av argumentationen i dessa propositioner och förslagen till lösningar av upplevda problem. Däremot är jag glädjad över att se förslagen och väntar med spänning på omröstningen 20 mars. Kortfattat tror jag det finns behov av att visa även den kommande generationen politiker hur saker ligger till. Bredbandsavgift fungerar t.ex. inte pga fördelningsproblem – och faktum är att fildelningen inte är skyldig någon pengar ö.h.t.

Mycket uppmuntrande är dock de punkter som gällde öppen källkod!

Dessutom har man författat följdmotioner till FRA-lagen som genomfördes 2008. Utöver det har en särskild utskottsgrupp i Ungdomens riksdag diskuterat och lämnat ett betänkande gällande lagen. Mycket förvånande ansåg utskottet att signalspaning i kabel bör tillåtas. Röstsiffrorna blev 10 – 7. Tydligen anser utskottet att den personliga integriteten inte kränks, alternativt att den kränkningen är värd nationens säkerhet.

De som reserverar sig erkänner dock inkompatibiliteten med svensk grundlag.

Falkvinge, LIBEs rapport är inte så sensationell

Rick Falkvinge rapporterar (från “Micke”) att “EU kräver: droppa FRA, droppa Ipred”.

EU-parlamentets utskott för mänskliga rättigheter, LIBE, behandlade idag en rapport med namnet “De grundläggande rättigheterna på Internet” och röstade igenom den enhälligt, med röstsiffrorna 44-0.

Föga fantastiskt anser jag! Notera hans citerade delar (bortsett från typiska hej-vi-är-moderna bomullsnacket om internets möjligheter).

Ensure that Member States that intercept and monitor data traffic, regardless of whether that applies to their own citizens or to data traffic from abroad, do so under the strict conditions and safeguards provided by law; call on Member States to ensure that remote searches, if provided for by national law, are conducted on the basis of a valid search warrant issued by the competent judicial authoroties; note that simplified procedures for conducting remote searches in comparison with direct searces are unaccaptable, as they infringe the rule of law and the right to privacy

Liksom. Hela grejen är ju att så fort man gör något likt vad Försvarets Radioanstalt får göra så bryter man mot “the right to privacy”. Okej att de skriver “Recognise the danger of forms of Internet surveillance and control aimed also at tracking every ‘digital’ step of an individual”, men jag mår inte bättre för att någon recognisar att de övervakar min privata sfär.

Annars, visst. Det är ju fina ord och så. Frågan är bara om ett utskott med nedprioriterat arbetsområde (pfft, mänskliga rättigheter!) kan göra någon skillnad. Det är jobbigt när ordvalen är “consider”, “recognise”, “draw attention” på övervakningsstyckena. Snarare än “condemn”, “ensure”, “encourage” som det är på övriga punkter.

Det sitter i orden.

Federley, Norge & FRA och så leker jag TPB-fanboy

Som jag skriver efter att ha fått bekräftat att Aftonbladet gör smått otydliga (utan kontext i alla fall) kommentarer till nakenchocknyheter så var det sista droppen i min ytspänningstänjda bägare. Jag hoppar på TPB-tåget och bojkottar media-entiteteer som jag finner avskyvärda. Först ut på listan är givetvis Aftonhoran:

I vilket fall tror jag att jag hoppar på tåget med att bojkotta specifika medier. Tidigare har jag endast läst/besökt Aftonbladet vid direktlänkar som diskuterats. Nu är de rakt av svartlistade för mig och jag ska peta in ett hosts-entry så jag inte går in på skiten av misstag.

Även om jag ändå hellre tycker att t.ex. Federley, som var ursprunget till denna reaktion, borde göra så. Man ska ju gå till källan av problemen – och om sådana som jag inte har skandalpress att missuppfatta och rapportera om så blir det inga onödiga dubbelskandalnakenchocker att bli ledsen över.

Men jag är glad att Federley klargör på sin blogg litegrann om Norge & FRA i sig. Däremot, oavsett vad han säger om att vara glad för “ytterligare förstärkningar”, så kan jag inte känna mig övertygad om att FRA-kritiken har nått fram. Kanske beror just det på uppsjön tyrann-anklagelser och dylikt, visserligen… Så jag har tänkt citera mig själv utanför den retoriken och tydliggöra hur jag själv anser att Federley tycker “fel” om kabeldragandet:

Jaha! Nu förstår jag vad du menar. Vi tittar bara på helt olika sidor av problemet.
Du menar att de skulle få mindre problem (eller mindre att klaga om) ifall Norge drog fler egna tubes. Du anser alltså inte att det är ett problem i sig att kommunikationen till och från Sverige (dvs mellan grannar!) avlyssnas..

Jag vill mena att alla avlyssnade har rätt att klaga så länge kommunikationen till så stor grad bevakas, kopieras och analyseras. Lösningen “dra egna kablar” är inte okej av anledningen att det inte tar bort avlyssningen i sig.

Om Norge kommunicerar direkt med andra länder försvinner inte intrånget när deras trafik till grannlandet fortfarande blir avlyssnad. Den enda skillnaden är antalet Bytes och gör inte saken mer rätt eller fel.

Alltså: Det är den principiella avlyssningen majoriteten motståndare vill råda bot på – ingen enskild organisation bör ha så mycket makt som FRA har genom sina lagstadgade rättigheter. Oavsett dess syfte.

Att det vore svårt för en hemlig myndighet att upprätta sådana avtal med privata företag att de kan avlyssna kunderna förstår jag. Men det är ju liksom det som är poängen.

//Jag själv!

Internet, integritet, Äldrerådet och motiv

Är integritetsfrågorna (som konsekvens av internet; FRA, Ipred, datalagring) verkligen en generationsfråga?

[youtube i0XknwXqLDo]

Jag tror inte det, men ibland får man ju sina tvivel på ärligheten bakom motiven hos Äldrerådet. Unga människor har något att kämpa för – de äldre (inte pensionärsålder) har för mycket att förlora. De som vuxit upp i politikens korridorer har inget yrkesliv att falla tillbaka på. Alldeles för i politiken saknar adekvat utbildning och realkompetens för något annat yrke. Vad politiker gör görs i syfte att undvika att halka ur sin gemenskap, även om det är på bekostnad av väljarnas förtroenden.

PS. Varför behöver jag alltid, när jag går till riksdagen.se, behöva ansluta om en gång för att den ska laddas?

FRA ogillar seg byråkrati. Surprise?

Här är den där frågan som alla visste svaret på och ingen orkade fråga eftersom det var så uppenbart.

Prövning kan ske i efterhand vid FRAs massavlyssning av individer om det är bråttom.

-När det är fara i dröjsmål så brukar man i sådana här sammanhang alltid ha en ventil, där man kan tillåta signalspaning om den godkänns i efterhand inom viss kortare tid, säger han till Ekot.

Kommentarer överflödiga.