Tag Archives: film

Revolutionera filmvärlden med pensionärer och Lib-Ray

Hanna Sköld fick inte stöd genom etablerade filmproduktionsmetoder. Det sket hon dock i och tog ut ett lån för att producera filmen “Nasty Old People” vilken vi i CCOU gladeligen visade på Common Culture of Umeå 2009. Hon hade nämligen släppt filmen under en semi-fri licens (Creative Commons med Non-Commercial-kravet) varpå hon fick sjutusans massa fans, en massa ekonomiskt stöd och slutligen visades hennes film på Sveriges Television varpå projektet klev över resultatgränsen för plus/minus-noll. Hon får givetvis fortfarande stöd och donationer för den filmen, vilket bevisar att fri film har alla möjligheter i världen att göra vinst.

Nu satsar hon med sina kompanjoner på att göra en ny film – Granny’s Dancing on the Table – som kommer att släppas för nedladdning (sannolikt den halvfria CC-by-nc-sa den också). Tillhörandes denna film produceras även ett spel (oklart vilken licens källkoden släpps under) för att helt enkelt skapa en bättre kontakt med tittare – och sannolikt i slutänden även resultera i ännu fler tittare och donatörer.

Det är i skrivande stund lite mer än ett dygn kvar av Kickstarter-kampanjen för hennes nya projekt och jag hoppas att fler än jag spenderar dessa sista timmar med att låta projektet klättra de sista drygt $3000 $790 0 USD (donationsracet är komplett!) som behövs för projektet. Kampanjen kallas även “The Kidney Bay” – med beskrivningen:

I want to create a film and release it directly at The Pirate Bay, as I did with Nasty Old People. But the film industry says that to finance this I’d basically have to sell my kidney.
If you support my project, you prove them wrong (and I can keep my kidney…!)

Utöver detta finns även parallella satsningar på de mer tekniska delarna av filmvärlden – nämligen distribution. Alla dessa filmer som släpps fritt/gratis måste ju på något sätt distribueras utan onödiga extrakostnader. The Pirate Bay är förstås en given distributionsplattform med sin indexeringstjänst över fildelare som gärna använder sin bandbredd för den fria kulturens nytta. Men det är ju inte alltid lika användarvänligt, flashigt, eller “paketerat” som konsumenter är vana med.

Lösningen är förstås att släppa en film på skiva – precis som all proprietär distribution. De flesta har en DVD-/Bluray-spelare – och även tekniskt ovana människor kan relatera till den VHS-liknande idén om att “starta enhet, stoppa in media, tryck på PLAY” och endast koppla in en eller två kablar till sin tv. Problemet är dock att den etablerade industrin inte använder fri teknologi vilket orsakar onödiga, administrativa extrakostnader t.ex. till Copyswede (där man bl.a. måste ange “All rights reserved”), jurister och annat icke-relevant för kulturskapare och konsumenter.

Det mest intressanta svaret på denna idioti verkar vara Lib-Ray – “Non-DRM Open-Standards HD Video Format” – ännu ett Kickstarter-projekt som håller på att förverkligas (de har nått önskad donationsnivå). Målet är göra en standard som inte försöker begränsa filmernas målgrupp och dessutom är fri att implementera, vilket resulterar i billigare hårdvara som är mindre frustrerande att använda. Dessutom ska man förstås inte begränsas till optiska skivor utan även kunna använda standarden för att distribuera film på t.ex. SD-kort, USB-stickor eller externa hårddiskar.

This can all be done on a tiny shoestring budget compared to what was spent on Blu-Ray, because we’re doing everything in the open with open source software and open standards. And we’re not wasting our time on elaborate schemes of “copy-protection” or “region-coding” or “DRM” — which are all about preventing playback, not enabling it.

Min förhoppning efter att ha donerat till dessa två projekt är givetvis – vilket de fria licenserna öppnar för – att ett direkt eller indirekt samarbete uppstår. Jag önskar att Hanna Skölds film blir verklighet och att den kan distribueras på ett igenkännbart sätt för folk som t.ex. vill handla film på butiken runt hörnet en sen lördagkväll – utan att behöva sluta surfa på laptopen bara för att klämma ut filmens bild på projektorn.

Piratkopiering förstör för fri kultur

Do it your fucking self. Picture: CC:by-sa @ Wikimedia

Det är en tvist på ett gammalt slagord: “Piratkopiering förstör för fritt licensierat material”, t.ex. film, musik och fri mjukvara.

Tanken är att om vanligt folk, varav de flesta piratkopierar, faktiskt hade behövt konkret betala för t.ex. Microsoft Windows skulle ingen använda skiten och gå över direkt till t.ex. en fri Linux-distribution. Hade folk faktiskt behövt betala för film och musik skulle ingen av dagens “kändisar” idag vara lika stor som de är – för de fria alternativen hade styrt konsumtionen (free speech, not free beer).

Jag skrev nyligen ett inlägg om detta på UmeTVs hemsida gällande en artikel i Västerbottens Kuriren om att en bioaktuell film har visats på lokal-tv i Umeå.

Min konkreta åsikt är att den film som VK-artikeln nämner (en generisk coola-effekter-hollywood-tönt-manus om superhjältetonåringar) aldrig någonsin bör ha producerats i den aktuella regin. Om något så verkar den mest vara en B-film med hög budget.

Jag har inte ens tänkt bemöda mig med att ladda hem och titta på den. Den förtjänar inte den uppmärksamheten och ej heller att nämnas med namn på min blogg.

Sådana filmer får gärna produceras, kultur kan ju inte jag hävda vara globalt sett dålig. Men när man använder sig av ett multimediamonopol som den svenska biografens värld faktiskt är, som resultat av Hollywoodrövslickeri… Då tycker jag det är rent ut sagt moraliskt apkasst. Producera gärna filmen, men gör det utanför upphovsrättskartellernas järnhänder. Och inte med pengar som ändå bars spenderas på s.k. “frukt och blommor” i slutänden. Dvs knark och horor för kändisarna.

Men var är då “utanför upphovsrättsindustrins järnhänder”? Jo, kika på t.ex. VODO.net som är en lovande tjänst för Creative Commons-film av diverse slag. Därigenom kan du enkelt ladda hem film gratis som du får sprida till vänner – samtidigt som du kan stödja producenterna. Det finns såväl långfilmer som kortfilmer och serie-avsnitt där – allt under en fri licensiering

För ni vet väl att det är olagligt att visa en DVD eller lyssna på musik i annat sällskap än din absolut, närmsta umgängeskrets. Om du inte betalar extra förstås. Utöver skivan.

Det enda sättet att ha en socialt acceptabel miljö för upplevelsekultur är fria licenser. Dagens upphovsrättsindustri, må den leva en kort tid och aldrig få visa filmer på UmeTV, är långt ifrån en önskvärd förebild för kulturälskaren.

Att sedan piratkopiering är ett sätt att bibehålla en demokratisk anda i samhället när rättsväsende, regeringar och övriga myndigheter försämras nästan dagligen, det är en helt annan story. Men då snackar vi inte piratkopiering av hjärnbedövande, överbekostad B-film, det är ett som är säkert.

Använda rättssystemet för kommersiella syften

Antipiratbyrån bloggar om att “färre tittar på nedladdad film“. Inlägget leds triumferande med:

Mediamätning i Skandinavien rapporterar idag om att konsumtionen av nedladdad film minskat sedan IPRED infördes.

Läser man vidare verkar det inte alls som så. Följande var vad jag kommenterade:

En kort tid efter nedgången steg den rapporterade nedladdningen till sin tidigare nivå.

Vänta, hade det effekt eller inte? En högst temporär effekt kanske menas? En stor, temporär, effekt?

Alltså, för att bevara en “lägre” konsumtionsnivå av fuldelat material så måste man ha återkommande, stora rubriker om dömda fuldelare som får dagsböter alternativt fängelse+miljonskadestånd.

Vad har förresten haft mest fördelaktig effekt för upphovsrättsindustrin, dagsböter eller fängelse+miljonskadestånd?

Är det rätt att använda ett förtroendebaserat, juridiskt system i kommersiellt syfte?

[Dagsböter tidigare har ju inte haft någon nedåtgående effekt. Inte fängelse+miljonskadestånd för TPB heller, trots att APB kopplar fällande domar till nedgången. Ipred svängde ju tillbaka rätt fort och … ja, suck my balls helt enkelt.]

Första kvällen på CCOU

Erik Josefsson med en liten del av publiken
Erik Josefsson snackar om sitt arbete nere i EU. Foto: Zash

Common Culture of Umeå har avslutat sin första kväll och jag tycker det blev suveränt. Okej att inte alla småaktiviteter vid sidan av skedde, men folk verkade definitivt tycka att det var kul och värt i slutänden!

Erik Josefsson stod för ett intressant och förklarande föredrag – eller snarare frågestund – om sitt arbete nere i EU. Efteråt så snackade vi lite om bl.a. hur människor automagiskt applicerar sociabilitet även i såväl döda som immateriella ting. Jag försöker fortfarande greppa resonemangets helhet och vad jag egentligen tänker själv i ämnet. En spröttanke därifrån var – till skillnad från “vad är information” – “vad kan information vara?”

Fredrik Jonsson i Kreti och Pleti sjunger starkt på Common Culture of Umeå
Fredrik Jonsson (Kreti och Pleti) sjunger för fullt! Foto: Frank Drotz

I övrigt gav isak falk-eliasson och Kreti och Pleti härliga shower som kommer att YouTubas och UmeTVas senare! Missa dessutom inte imorgon (ikväll, lördag) då det är en ny laddning föredrag och musik!

Det blev förövrigt lite kruppkrux med UmeTV-livesändningen mitt i Kreti och Pleti märkte jag. Helt buggat,men min MPEG2-hårdvaruencoder identifierade sig inte under mystiskt  lång tid. Jag tror den kraschade eller något, det är svårt att veta med proprietära hårdvarulösningar. Sedan borde man inte sända en 8 Mb/s-ström över wlan i en smutsig wifi-miljö. Att jag aldrig lär mig… Men det som sändes blev bra i alla fall!

Jag och David Sundqvist, vi som dragit i flest trådar för arrangemanget, har i alla fall nu konstaterat att vi (Common Culture of Umeå-folket) erbjuder vad som rätt och slätt bör börja kallas: “Umeås finaste fulkultur”. Vi snackade hastigt om det var “fin fulkultur” eller “fulaste kulturen” eller hur det nu kan definieras. Men vi fastnade för det enda rätta.

Smaka på den du.
Umeås finaste fulkultur.