Tag Archives: facebook

Varför bredda Piratpartiet?

Piratpartiet håller på att förbereda sig inför att bredda för fullt. Först och främst håller jag med om Klaras kommentarer kring breddningen och dess inriktning från vårmötet (vars organisation och metodik jag ej förmår medverka i). Mycket är bra och visionerande medan annat är löjligt, töntigt eller rentav oseriöst. Ungefär som de flesta andra partiers ståndpunkter om man granskar kongressbeslut, historia etc. Så inga konstigheter där, mer än att man hade kunnat hoppas på att Piratpartiets breddning skulle skilja sig från mängden.

Dock är ju inte alla som engagerar sig i politik bra människor och sådana som vill göra saker bättre. Det finns många troll, såväl medvetna som omedvetna sådana. Många vill förstås göra saker bättre för sig själva snarare än andra – och dessa har ju alltid en större förmåga att kränga åt sig plats.

Jag ser huvudsakligen breddningen som något som ger oss uppmärksamhet, vilket ger oss möjlighet att sprida tankar och politisk inriktning som gynnar informationspolitiska ställningstaganden. Ifall vi bara får fram vår politik på ett par nya områden är det mycket bättre än att folk tror att Piratpartiet är ett en-till-tre-frågeparti. Och får vi andra partier att visa att de saknar konkret politik där vi har det – vilket är det absolut vanligaste – så är det ju exakt vad som behövs för att föra diskussionen framåt.

Dock vill jag mena att Piratpartiet håller på att bredda sig innan man ens själva lever som man lär. Piratpartiet är fullt av en massa integritetsignoranta individer i styrelsenivån som (åtminstone genom handling) förespråkar slutna protokoll, centraliserade tjänster, avskyvärda licensavtal, mjukvaror som förstör det fria mjukvaruekosystemet och dessutom betalar vi en massa pengar till inlåst infrastruktur och hårdvaruleverantörer som direkt verkar mot vår politik. Dessa människor är tyvärr alltför många, högljudda och inflytelserika i partiet för att kunna ändra på något i praktiken. Vi kommer att leva kvar med Skype, en Microsoft-orienterad medlemshantering (.NET-plattformen ), GSM-kommunikation, Applehårdvara, sluten forummjukvara, VMWare för serverparken och partiunderstödd promotion för Facebook och Twitter som sociala mediaplattformar trots deras extrema asocialitet.

Inte en själ i partiledningen (såväl den formella som informella) försöker aktivt uppmuntra bruk av fria, öppna plattformer och standarder. Kanske någon i vissa fall yttrar sig om detta i förbifarten, men sådan kommunikation går förlorad och har absolut ingen bäring i praktiken. Förvisso vill jag ge mycket cred till Henrik Brändén och Anna Troberg, som åtminstone talar varmt om dessa saker, men jag har än mycket konkret handling från dem att se. Mer action!

Så ska Piratpartiet bredda sig tycker jag att vi först och främst ö.h.t. bör leva som vi lär. Såsom att påtala hur Spotify är dåligt för artister och att gå på bio finansierar motståndet. Mer fri kultur åt folk och mer stöd åt kreatörer – och ingen finansiering av PR-lobbyn som försöker få Piratpartiet att verka som något dåligt. Mer piratkopiering – och inte minst frigörandet av inlåst kultur. Tvångs-CC-licensiera de verk du kopierar och använd huvudsakligen riktiga sociala media när du kommunicerar med folk.

Jag har ingen respekt för någon som beter sig som en vanlig politiker. Ord betyder inget utan handling. Så stå for the fuck’s sake upp för dina åsikter och värderingar. Eller är folk för pragmatiska? För vardagsinbitna.

Gör Swedbank reklam för Facebook eller ej?

Som uppföljning till mina mailfrågor till Swedbank och Adressändring kan nämnas att Swedbank svarade men Adressändring inte har gjort det ännu. Kommer skicka påminnelsemail om jag inte får något i början av nästa vecka, samtidigt som jag ska skicka iväg en fråga till Försäkringskassan om samma ärende då de enligt hemsidan “svarar på frågor” där om föräldraförsäkring och bostadsbidrag.

Swedbank förnekar att de skulle göra reklam på sin hemsida. Själv tycker jag det är tydligt hur Swedbank uppmanar sina kunder att skapa ett konto hos Facebook istället för att nyttja andra möjligheter till kundtjänst.

En sak vore ifall Swedbank hade ett användarkonto hos tredjepart och på den sidan nyttjade kommunikationen. Att däremot på detta vis locka besökarna på swedbank.se att gynna tredjeparts vinstintresse är för mig en fullkomligt sanslös handling av en i övrigt förtroendeingivande bank.

Så vari ligger mina bekymmer egentligen? Som jag skriver i min nedan citerade kommunikation med Swedbank (genom kontaktformuläret som ligger på en undersida, där även Facebook premieras framför mailkontakt) så:

Grundproblematiken är nämligen att kundtjänsten över Facebook presenteras som lättsammare/fördelaktigt snarare än ett likvärdigt alternativ. Samtidigt som inget av kraven på avtal med Facebook presenteras förrän efter man lämnat Swedbanks hemsida.

Som användare förväntar man sig i bankärenden en säker hantering av ens personuppgifter, men detta är absolut inget Facebook kunnat sköta historiskt – och än mindre något jag tror Swedbank kan garantera.

Såhär ser det ut efter att man klickat på den tydliga, frontade länken till “vår kundservice” alternativt där man kan få “svar på dina frågor direkt” följer dessa två skärmbilder:

Så fort man försöker skriva en fråga dyker dock denna skärmbild upp:

Vänligen läs min kommunikation med Swedbanks kundtjänst och kommunikationsansvariga (första kontakt här). Inklistrat i ordinarie mail-ordning med inflikta citat:

On Tue, 24 Jan 2012 13:55:46 +0100, <peter.borsos@swedbank.se> wrote:

Hej Mikael, Vi har svarat dig. Vad är problemet som du ser det? I vilken egenskap är detta intressant för dig och varför är det ett problem om det nu är det?

Bekymret, snarare än problemet, är att den bank jag använder har ett så intimt samarbete med ett privatägt amerikanskt företag för en simpel kundtjänst som absolut inte behöver den nivå av integration som krävs genom Facebook.

Särskilt bekymmersamt är det förstås även att just Facebook har en mörk historia av integritetskydd och hantering av personlig data. Vid ankomst till startsidan för swedbank.se välkomnas man av ett erbjudande att inte bara ingå avtal med denna aktör utan även inte bara överlämna immateriella rättigheter på material man publicerar utan även vanligtvis PUL-skyddad information till detta företag.

Just det avtalet förstår jag ej varför Swedbank vill att jag ska ingå i. Något man alltså uppmanas till genom den så framträdande reklamen på swedbank.se.

Grundproblematiken är nämligen att kundtjänsten över Facebook presenteras som lättsammare/fördelaktigt snarare än ett likvärdigt alternativ. Samtidigt som inget av kraven på avtal med Facebook presenteras förrän efter man lämnat Swedbanks hemsida.

Som användare förväntar man sig i bankärenden en säker hantering av ens personuppgifter, men detta är absolut inget Facebook kunnat sköta historiskt – och än mindre något jag tror Swedbank kan garantera.

Att ni finns på Facebook är ju i sig en smart kundstrategi, men att göra sådan reklam för deras tjänst från en i övrigt förtroendeingivande hemsida får en att betvivla Swedbanks trovärdighet.


Mikael Nordfeldth

On Tue, 24 Jan 2012 12:39:55 +0100, <emma.bergfeldt@swedbank.com> wrote:

Hej Mikael! Vi gör inte reklam på våra sidor, och så heller inte för Facebook.

Jag ser i alla fall tydliga Facebook-loggor såväl på er framsida som undersidor följt av länkar till detta privatägda amerikanska företag i uppmaningar att besöka dem: “Välkommen till vår kundservice på Facebook Här svarar vi på alla dina bankfrågor och tar emot dina synpunkter. Vår kundservice på Facebook har öppet vardagar kl 08–22. Besök oss på Facebook” “Besök oss på Facebook” leder till en sida där, för att fråga något, jag behöver skapa ett konto och överföra mina personuppgifter till detta utländska företag som jag läst har hanterat personuppgifter skamligt [enligt bl.a. svenska Datainspektionen].

Däremot har vi valt fritt att använda Facebook som kanal för att våra kunder finns där. Vi gör således inte reklam för Facebbok utan för att vi använder den kanalen.

Om nu kunderna finns på Facebook är det väl _där_ ni bör göra reklam för att ni också använder den tjänsten? Och det är ju inga problem då de mig veterligen har reklamavtal för riktad marknadsföring, allmän annonsering och dylikt. Att ni marknadsför företaget som ni gör på er egen hemsida är ju i huvudsak en för Facebook direkt gynnande reklam. Vilken möjlighet finns det för andra att marknadsföra sig på detta vis genom er hemsida?

Statens reklam för Facebook

Har skickat följande mail till Adressändring AB och Swedbank AB – två statligt (del)ägda bolag som gör reklam för den privatägda, amerikanska tjänsten Facebook.

adressandring.se

Pinsamt nog skrev jag “addressandring.se” i mailet (justerat nedan ifall någon kopierar), men nåväl. Slarvigt. I vart fall är Facebook-reklamen synlig på bl.a. undersidan Tjänster och priser.

Reklam för Facebook under "Elektroniska tjänster" på adressandring.se

To: info@adressandring.se

Hej, jag såg på adressandring.se att ni gör reklam för Facebook med erbjudandet att man kan uppdatera sin adress där genom en elektronisk tilläggstjänst.
Jag är lite nyfiken på vilket intresse Adressändring AB har i att göra reklam för ett privatägt, amerikanskt företag som dessutom har mörk historik gällande dataskydd och integritetspolicy.

Har Facebook betalat något för denna tjänst, eller har ni på eget initiativ gjort reklam för deras tjänst?
Vilka chanser finns för andra företag att få denna särskilda exponering på er hemsida?

swedbank.se

Swedbank har ingen publik mailadress vad jag såg på deras undersida “Kontakta oss”. På framsidan finns däremot en tydlig ruta med kontaktinfo med ännu lättare urskiljbar Facebook-logga! Och man måste ju vara användare på Facebook för att kunna använda tjänsten, så jag då blir man ju inlurad att ingå avtal med det företag.

Reklam för Facebook på Swedbank.se's framsida. Företaget premieras även på Kontakt-sidan.

To: E-postformulär på hemsidan

Hej, jag såg på swedbank.se att ni gör reklam för Facebook med erbjudande om enkel support etc. ifall man registrerar sig hos dem.

Jag är lite nyfiken på vilket intresse Swedbank har i att göra reklam och värva medlemmar för ett privatägt, amerikanskt företag.

Har Facebook betalat något för denna tjänst, eller har ni på eget initiativ gjort reklam för deras tjänst?
Vilka chanser finns för andra företag att få denna särskilda exponering på er hemsida?

Konstigt nog behövde jag gräva djupare än framsidan för att hitta möjlighet till mailkontakt, vilket inte ens går att initiera med en vanlig mailklient.

 

Europe vs. Facebook

Jag har nu följt instruktionerna på Europe v. Facebook för att kräva ut alla uppgifter de sparat om mig – vilket de har en skyldighet att delge enligt europeisk lag. Och det är ju mycket information de sitter inne på.

Kräv ut data själv
Get Your Data!

Datainspektionen älskar nog detta, att folk ger sig på Facebook och kräver att de följer lagen. De har ju haft sina åsikter kring hanteringen av personuppgifter enligt nordiska lagar och praxis.

Mexiko och källkritik vs. Pojken och vargen

Mexiko debatterar yttrandefrihet efter att två personer skrivit text på Twitter och Facebook Internet. De riskerar nu upp till 30 års fängelse. Bakom galler 30 år för ett par hundra tecken på Internet. Oj.

En lärare och en radiopratare riskerar upp till 30 års fängelse för att ha larmat om att en skola stormats av beväpnade män. Uppgiften, som var felaktig, fick panikslagna föräldrar att rusa dit för att rädda sina barn.

De två har hänvisat till att de bara vidarebefordrade information från andra källor.

Vad har hänt med Internets automatiska distans, skepticism och inte minst källkritik? Sedan när blev Internet en källa där allt betraktas som sant? När kan motsvarande juridikmissbruk hända i Sverige bara på grund av enstaka missdåd? Istället för att bemöta och konstruktivt hjälpa.

Jag som trodde att sensmoralen i Pojken och vargen var etablerad sedan drygt 2500 år tillbaka. Det är klart att pojken har rätt att missbruka sitt förtroende som fåraherde – förutsatt att denne tar konsekvenserna. Idag verkar dock samhället tycka att konsekvensen ska vara straff och fängelse snarare än förlorat förtroende och en social bakläxa.

Jag trodde dessutom att poängen med Internet var att man dubbelkollade fakta på nolltid. Tydligen verkar dessa slutna, opålitliga källor som kallas Twitter och Facebook dock användas som sanningsenliga informationsdatabaser. Till skillnad från tiden då hemsidor och forum var “Internet” och man faktiskt granskade saker dubbelt upp.

Det där med “sociala medier” inkluderar även falsarier och lögner.
Internet är samhället!

Utrikesdepartementet <3 Facebook?

Utrikesdepartementet har startat en satsning på “social” media. För att delta i den publika, spontana konversationen behöver man dock ett Facebook-konto. När man läser om varför så står det såhär:

Om du inte har eller vill skapa ett Facebook-konto är du alltid välkommen att skicka in dina kommentarer eller synpunkter till UD eller direkt till den aktuella bloggaren: fornamn.efternamn@foreign.ministry.se.

Detta är förstås helt oförståeligt för min del. Vad har Utrikesdepartementet för intresse av att finansiera Facebook – vilket görs med varje enskild sidvisning på facebook.com eftersom de visar reklam. Givetvis försöker jag hitta närmare information, men i slutänden visar det sig att det närmsta social media jag kommer är ett kontaktformulär till Utrikesdepartementets webbredaktör. Jag fyller i det med min fundering:

Hej, jag har svårt att kommentera på er blogg. Den försöker hindra mig från att kommentera ifall jag inte skickar mina personuppgifter till ett privatägt, amerikanskt företag som förbehåller sig rätten att sälja vidare dessa uppgifter till andra företag. Dessutom kräver de i användaravtalet att de ska ha rätt att göra i praktiken vad de vill med samtlig information jag delger dem.

All deras datahantering verkar dessutom ske utanför Datainspektionens synfält och inte minst helt utanför svenskt lagrum.

Jag förstår inte riktigt vilket intresse Utrikesdepartementet har i att jag ska bidra med dessa uppgifter till “Facebook” och hur det kommer sig att jag inte kan kommentera när det är tänkt att vara “social media”.

Tacksam för förklaring till ovanstående bekymmer och problematik.

Hela fenomenet är mycket intressant. Särskilt när de i sitt pressmeddelande för den slutna, inlåsta iPhone-appen för reseinformation som de nyligen lanserat med pompa och ståt, påtalat att de inte gjort en Android-version för att de bedömde att det inte hade “varit en ansvarsfull hantering av skattemedel”. Vad som inte varit ansvarsfullt med såväl det projektet som att påtvinga Facebook-finansiering är dock att källkoden är sluten, plattformen låst och hela satsningen i det stora hela är mycket asocial.

Utrikesdepartementet – om någon av er därifrån läser detta – ni är mycket välkomna att kommentera ämnet här på min blogg. Jag kör samma plattform som er, WordPress 3.x, och tillåter en social konversation. Med Akismets antispam-plugin.

Strömmande media är förlorad media

Spotify har på sistone skrivits om i media eftersom de handikappar användarnas gratiskonton (mer än reklamtvånget alltså). Sannolikt på grund av skivindustrin, vem som nu blir förvånad. Spotify har ju aldrig varit en hedersvärd eller särskilt revolutionerande tjänst. Spotifiering är väl snarare ett skällsord?

IDGs webbundersökning anno 2011-04-25

 

Många frågar sig vad man ska göra nu. Flertalet alternativ kommer på tal, särskilt Grooveshark är populärt. Själv identifierar jag mig inte ett dugg. Spotify har erbjudit strömmande musik, utan nedladdningsmöjlighet, med oerhört begränsat utbud av artister såväl som versioner av låtar. Grooveshark är väl det man använt när man inte hittat en torrent omedelbart, eller verkligen inte ids ladda hem permanent just för stunden.

Google, eller andra sökmotorer som The Pirate Bay har alltid varit stället där man hittat permanent nedladdningsbar musik. Som dessutom inte försvinner på grund av företagsekonomi.

Inte för att strömmande musik skulle vara mindre nedladdning för det, allt lagras ju ändå på din dator. Det handlar bara om ifall det tas bort eller inte – och på vems villkor. Även om det aktivt bränns pengar på att göra detta jobbigare, t.ex. med SVT Play som verkar ha försvårat att kopiera från lokal cache på sistone. [Uppdatering: spara från SVTPlay med SVTGet!]

Med tanke på hur enorma lokala musikarkiv vi kan ha på våra datorer idag, eller handhållna enheter för den delen, så är frågan varför man insisterar att använda strömmande musiktjänster. Utan permanent cache dessutom. Självklart är det en licensfråga, men det ämnas ju råda bot på när skivindustrin dör och Creative Commons-licensierat eller motsvarande får en rejäl uppsving i mediavärlden. På ungefär samma sätt som Vimeo idag, där man stärker platsen för fria licensieringsalternativ och erbjuder nedladdning av de klipp man tittar på. (Vilket i sig är ett starkt argument mot YouTube.)

Rubriken säger att strömmande media är förlorad media – vilket är en framtidsvision snarare än konstaterat faktum. För det är i framtiden som all musik, all kultur och all kunskap antingen kontrolleras av ett fåtal maktinstitutioner eller tillgängliggörs för allmänt bruk. Den strömmande musiken (och filmen etc.) av idag kommer nämligen att försvinna om den inte tillåts arkiveras av allmänheten (“the commons”). Denna slutsats drar jag av att vi, särskilt sedan 2000-talet, bör vara medvetna om att IT-bolag, data och annat därtill är förgängligt. Vad som dock består är de kollektivt framförda idéerna, gemensamt utvecklad infrastruktur och verktyg – samt de därav komna kunskaperna. Allt annat glöms.

Det säger ju sig självt. Om ingen har tillgång finns det ingen som kan bevara.

Kontenta av detta inlägg är nog att om du, säg, uppskattar en konstnär, musiker, filmskapare eller crewet till respektive verk – se till att bevara deras kreationer för framtiden. När du är äldre och ska presentera för kommande generationer hur världen var tidigare så kommer urvalet att vara mycket livfullare och förklarande ifall du har tillgång till vad du själv kopierat.

Jag vill inte behöva föreställa mig den dystopi där jag måste förlita mig på Spotify, Twitter, Facebook och andra upphovsrättsligt låsta, asociala medier för att visa vad som hände 2011 – på grund av upphovsrätt – istället för vår gemensamma historia, skapad med kopimi som värdegrund. Jag bekänner härmed min tro för Det Missionerande Kopimistsamfundet. Kopiera mig.

Censurerande av konst på Facebook (igen)

Robert Mapplethorpe - Ajitto (1981). Too hot for Facebook.

Zorn censureras på Facebook skriver Dagens Nyheter och upplyser allmänheten om ännu ett fall av – i utvecklade länders ögon – oprovocerad censur.

– Facebook, som ett amerikanskt företag, ska inte bestämma vad som är pornografi i dansk, nordisk eller europeisk kontext, säger Jensen till Sydsvenskan.

[…] Och hans konto har tillfälligt stängts när han har länkat till andra bilder som av sajten har ansetts som kontroversiella.

Bilder som Facebook ansett vara kontroversiella? Jo det känns ju bra det. Varför kan vi inte bara decentralisera bildgranskandet? Sluta överlåta makten till en privatägd, amerikansk vinstdrivande organisation vars sista intresse är att låta dig kommunicera fritt om det råkar strida mot de restriktiva värderingar som sidan lyder direkt under.

Anders Zorn - Flickan på loftet (1905). Too hot for Facebook.

IT-u-landet USA är som bekant en konservativ, kristen högerregim med en yttrandefrihets- och kulturhatande regering. Det är inte undra på att oskyldiga, helt oproblematiska och neutrala bilder tas bort bara på grund av en mild nakenhet.

Sluta stödja skiten. För varje inloggad sidladdning stöder du Facebook på ett eller annat vis ekonomiskt genom reklam på sidan. Det gör att du aktivt stöder censur, konservatism och moralpanik. Är du helt säker på att det är vad du vill?

Jag önskar att följande aktioner kunde utövas av gemene internetanvändare som uppskattar de fri- och rättigheter en ocensurerad kommunikation möjliggör:

  • Återta kontrollen av internet till den distribuerade massan.
  • Frånta de centraliserade organisationerna sin makt.
  • Använd öppna, fria plattformer för kommunikation där du själv styr flödet av information – och huruvida något ska publiceras eller ej.
Anders Zorn - Une Premiere (1888). Child porn in Sweden? Not too hot for Facebook!

Det är ju inte direkt första gången det händer. Frågan jag ställer mig är varför folk fortsätter acceptera denna kraftiga censurorganisation. Följande är kopierat från Sydsvenskan och långt ifrån en uttömmande lista – ens för konstrelaterade verk:

Konstcensur på Facebook 1:a kvartalet 2011

  • Gustave Courbets målning ”L’origine du monde” (”Världens ursprung”) från 1866 plockades bort i februari från den danska konstnären Frode Steinickes album.
  • New York-baserade curatorn Savannah Spirit blev i januari blockerad från Facebook när hon marknadsförde utställningen ”Hotter Than July: A Sexploration”.
  • New York Academy of Art fick ett konstverk av Steven Assael bortplockat från sin Facebooksida i januari.

Vänligen notera att det inte ens handlar om upphovsrätt utan endast ren och skär moralpanik.  Så galet är det: “Won’t somebody please think of the children?” så att säga.

Att sedan konstverket “Flickan på loftet” rimligen är barnpornografi enligt svensk lagstiftning, trots att den är målad, det är ju en annan diskussion. Samt faktumet att Beatrice Ask, drottning Silvia och Ecpat tycker att tittförbud är helt okej. (Med reservation för att Anders Zorns målningar har högre konstnärligt värde än manga, för konst är väl objektivt värderat av vetenskapsmän?)

Trololol, Facebook och Sverigedemokraterna

Jag ids inte utveckla detta särskilt mycket, men det är intressant att internet tas på så mycket allvar. Särskilt plojsidor och “sociala media“. Från såväl andras som mitt eget håll. Visserligen är ju internet verkligheten och vice versa, men kom igen. Verkligheten är ju inte riktigt seriös. Men eftersom man ska vara seriös så…

Erik sent you a message.
Erik […] den 29 mars 2011 kl. 22:53
Subject: Fråga
Hej Mikael.
Erik […] här. Råkade trilla förbi din sida och såg att du var med i gruppen “SD i riksdagen – JA tack!”. Kände mig bara tvungen att fråga: WHY?

Mitt svar, som jag skickade till personens mail eftersom jag inte använder Facebook längre, löd som följer:

Tillåt mig kontra med:

Råkade få ett meddelande från dig via mail från den amerikanska,
privatägda siten som sprider mer pest och pina och reklam utan någon som
helst respekt för den personliga integriteten där människors rättigheter
förkastas hejvilt för amerikanska, privatägda företags kommersiella
intressen. Siten som lyder direkt under kristen, amerikansk konservativ
lagstiftning och bl.a. därav stänger ute användare från den tyvärr
alltmer centraliserade, granskade och censurerade kommunikationsväg som
dessutom försöker infiltrera sig i alla tänkbara små detaljer av
människors liv så att folk som vill undvika de vridna “sociala
media”-idealen som idag uppstått inte kan göra det.

Kände mig bara tvungen att fråga: WHY?

Och därmed bastu. Hoppetihopp.

Säkerhetskopiera upphovsrättskyddade bilder?

Som läget är idag så tillhandahåller jag gratis serverutrymme för gratistidningen QLTR i Umeå, som först och främst handlar om kulturlivet i staden. Jag anser att kulturlivet förtjänar att lyftas fram och idag är ju hårddisk + bandbredd så gott som gratis. Frågan är dock vilka konsekvenser det kan få på administrationen.

Nyligen har QLTR börjat liverapportera från kulturarrangemang i staden, med diverse nyheter, recensioner och bildreportage. Denna helg pågår Umefolk 2011, vilket uppmärksammas genom sådan bevakning. En hel del bilder och inlägg har redan publicerats utan någon som helst tanke på vidaredistribution, enligt vad som uppges på hemsidan åtminstone.

Är denna bildkopiering tillåten? Bildfilen har egentligen aldrig lämnat servern då min blogg hostas på samma fysiska apparatur. Eller kanske den har det? I vart fall är den tillbaka. Och ifall jag nu kopierar den till min backuplokation..?

Problemet som jag ser det ur administratörsperspektiv för deras hemsida är att det råder rätt dålig koll (överallt i hela världen, inte bara på den tidningen) på upphovsrätt, dess konsekvenser och särskilt hur man faktiskt nyttjar skyddade verk. Hur får jag hantera filerna? Är det juridiskt fel av mig att säkerhetskopiera exempelvis? Det är ju inte privatkopiering ifall det inte är jag själv som har rätt till originalet…

...och ifall jag bara länkar den?

Jag har ingen aning vad som gäller, men förutsätter det värsta, eftersom standard upphovsrättskydd är oerhört strikt. Till exempel skulle inte ett band som ser sig själva på QLTR.se har rätten att kopiera bilden till sin egen hemsidan – och särskilt inte t.ex. det kommersiella intresset Facebook. Därför mailade jag redaktionen och bad dem se över licensieringen av bilder (och förhoppningsvis ser de även över licensieringen av sina egna texter så de kan sätta en stor, fin Creative Commons-metadatastämpel på sin hemsida).

Jag tycker ni borde avtala med fotograferna att de bilder de bidrar med till QLTR faller under Creative Commons-licens, by-sa. Annars är jag ej säker på att jag kan hosta hemsidan.

Detta för att t.ex. band etc. ska ha möjlighet att använda dem (varför annars publicera på hemsidan ö.h.t?). Det blir med sådan licens (eftersom “non-commercial utelämnas) tillåtet att ladda upp på ex. Facebook och Myspace etc. (vilket det absolut ej är rent juridiskt annars).

Fotograferna lämnar ju oavsett vad inte över högupplösta bilder (så de bör ej bry sig om spridning) – om de inte faktiskt är smarta och t.ex. vill nyttja konkurrensfördelarna med fritt licensierade bilder. Dvs att deras bilder faktiskt får visas upp och de ö.h.t. kan få framtida uppdrag.

Annars vet jag inte om jag vågar lagra dessa bilder på min server. (får jag som serveradmin t.ex. backupa bilderna? om inte så blir det dödsdrygt att hålla koll på vad som är upphovsrättsnazistiskt och faktiskt tillåtet att säkerhetskopiera).

Noteras bör att under förra årets Umefolk bootlegade jag (med en skruttig videokamera, så ljudet blev lite taskigt) Tor Lundmark & Nervernas spelning som idag är tillgänglig under Creative Commons Attribution Share-Alike 3.0. Precis (förutom versionsnumret) som Tor Lundmarks övriga musik.

Någon annan som skriver på ämnet media och upphovsrätt är Erik Fichtelius, idag VD för UR (under SVT/SR), som nyligen publicerats på DN Debatt under rubriken ”Lös upphovsrätten och släpp UR-programmen fria”.

För att programmen ska fortsätta att nå sin publik i rätt sammanhang måste vi lösa upphovsrätterna. Det kommer att kosta både ansträngningar och pengar, men vår attityd måste vara att vi ska dela med oss, skriver Erik Fichtelius.

(och ifall jag länkar utan hela fotografblaffan?)