Tag Archives: experimentalism

First thoughts on “subcultural innovation”

After the weekend’s free culture festival, which me and my friends threw together, I’ve pondered the ideas and concepts behind “amateur” creativity. Not necessarily lower quality compared to “professional” creations. It’s rather that the creativity stems from something else than aiming for economical profit.

Please note that I do not necessarily mean the socialist let’s-be-hippies kind of “value beyond profit”. However, I often argue that creativity spawns a higher quality of life. It may also act as some sort of cognitive therapy – or just simply mean that one is interested in something. Having an enjoyable experience besides work to spend time on increases happiness – which is a rather accepted theory.

In either case, one of the happenings during this event was Simon Lindgren, professor in sociology at the University of Umeå, who talked about internet and participatory culture. Apparently something good came out for him too, as he writes in a blog post about his talk at CCOU:

I have been toying for some time with the idea of writing something about what I would call “subcultural innovation”, and this experience fuelled these ideas even more.

When I read this I was very excited. Just the phrase “subcultural innovation” got me really inspired and I repeated it for myself a couple of times. It meant so much at the same time! The post I’m writing now is generally just to make my mind settle and perhaps inspire someone else to ponder the subject as well.

What is subcultural innovation, and what does it encompass? Several questions flew through my mind which I’m still digesting:

  • Is a subculture merely the derivative (or “extreme”) culture of something more ordinary (“mainstream”)? Given time, will they converge?
  • Could a subculture perhaps also be the combination (“crossover”?) of several mainstream themes, to create a combined derivative? Or will this merely be a culture ex “sub”?
  • Are countercultures actually subcultures, despite their oppository devotion? More specifically, is the antithesis actually a part of the thesis?
  • Most importantly: Can subcultures be stand-alone?

I believe these are important questions, added some further odd thoughts, which I need answers for in order to have a chance to deduce anything given the fascinating term subcultural innovation. I can definitely say I’m very excited about this.

CCOU: isak falk-eliasson – saker och ting

Jag ville kalla låten “studera himlen”, men isak falk-eliasson sade att den hette “hinna med”. Fast sedan hette den enligt ett sms istället “saker och ting”. Sedan konverterade jag och laddade upp till YouTube, så nu blev det som det blev.

[youtube rhts6svY4nk]

Uppträdandet i sig var på Common Culture of Umeå, vilket var alldeles nyss i helgen som jag skrivit om en del.

Notera sceninredningen förövrigt. Jag hoppas folk fattar referensen till vardagsrum.

Kreativiteten som verktyg och plåster

I onsdags natt började jag fila på det här inlägget, efter ännu en kväll med livemusik i vardagsrummet. Tankarna vandrade kring drivkraften bakom ideellt engagemang. Det som får oss att göra saker för andra. Hur vi använder verktyg i vardagen för att gå vidare och utvecklas. Do-It-Yourself, verktyg för terapi, deltagarkultur, idealism, egoism – call it what you will.

Låt mig inte bli rant-filosofisk. Det gör mest bara onytta. Dock vill jag framföra de konkreta funderingar jag har i sammanhanget.

  1. Viljan att efterlikna och härma
    Det mest grundläggande i mänskligt beteende. Att göra som andra. Informationsutbyte i kombination med flockbeteende. Man tar influenser från tredje part – kalla det kopiering, influenser eller inspiration. Det grundar sig i att sikta mot något man vill uppnå.
  2. Motivation/engagemang
    Det behöver sås ett frö för att något ska gro. Att få en idé baseras på erfarenheter eller att kombinera upplevelser. För att finna engagemanget behövs känslan att göra något nytt/spännande.
  3. Uppmuntran och möjlighet
    Även om det går att göra saker själv är det sällan man orkar lika långt. Att dra oket är jobbigt och uppmuntran eller konkret hjälp brukar vara nödvändigt för att slutföra sina uppgifter. Här behöver alla en slags morot – och inte minst verktyg för att få tummen ur.

Kreativiteten i sin tur används ofta för att dela med sig av upplevelser, tankar och känslor. Det man skapar eller tänker ut vill man sprida vidare.

Det finns många som använder kreativitet och t.ex. musicerande för att växa som person. Det finns ännu fler (dels genom överlappning mellan grupperna) som tar till sig av andras verk för att växa som person. Av naturliga skäl är detta mestadels ungdomar. De som experimenterar och ser till att skapa brukar göra det i samband av formandet av sin identitet – något som sedan även ofta hänger kvar senare i livet.

Och nu när jag låtit detta inlägg ligga ett par dagar har det hänt en jättemassa på fronten för amatörkultur i Umeå. Bevarandet av replokaler i Ungdomens Hus, Umeå, ligger på tapeten. Att skyffla över ansvaret för den verksamheten på studiecirklar t.ex. är bara dumdristigt. Så det här blir inte det sista man hör i striden, så att säga.

…och vi kallar oss “Umeå Ungdomskommun”.
Bah! Humbug.

I all hast och väntan på sömnens infall

UmeTV kicks ass. Med starkt stöd av ständiga bisittare samt givetvis medprogramledaren Habib så skapar vi lokal-tv som få har sett den förut. Och nu senast även Miranda Lundin som körde ett par sånger i “studion”.

Det är b, det är opretentiöst och det är amatörmässigt. Men vi blir märkbart bättre och bättre för varje avsnitt. Än så länge har det bara varit 5 talkshows, men ändå känns det som att vi nått till en nivå där ett helt program är sebart och dugligt. Så känner jag i alla fall.

Kreativiten flödar och folk vill spela på vardagsrumscenen. Människor tittar på UmeTV och snart – hoppas jag innerligen – kommer fler att vilja producera material. Frågan är hur länge man kan hålla på på egen hand utan något stöd utöver det man ger varandra.

Lokal-tv är så mycket mer än enkelriktad television i Umeå. UmeTV har potential att faktiskt vara en kanal som samlar kultur och kreativitet – televisionen är endast en drivkraft. Egentligen anser jag att målet är att peppa folk att göra saker – att våga släppa lös och låta spontaniteten ta över. Experimentalism!

Att göra något opretentiöst och b är att öppna upp sig till andra. Det är att bjuda på sig själv. Det hjälper oss att skapa en delad kultur som grundar sig på vår relativt lilla stads mångfacetterade befolkning.


Det här kan vem som helst göra.

Fuck vanlig tv. Sådant har jag inte sett på evigheter känns det som. Som Habib säger, när vi i lägenheten ser något på dumburken så är det bara UmeTV som gäller. Det säger något om föraktet mot “vanliga kanaler”.