Tag Archives: Electronic Frontier Foundation

DRM-varningstexter borde införas i Sverige

Har noterat snack på sistone på GNU social om DRM-begränsning, vilket är exempelvis att du köpt musik som du har på din hårddisk men som du inte kan lyssna på utan att för _varje_ uppspelning (ev. med en kort cacheperiod) ansluta över internet till en server och fråga om lov – vilket förstås inte fungerar om t.ex. servern kraschat, företaget gått i konkurs etc. etc. Exempelvis kämpar Free Software Foundation vidare med att försöka stoppa standardiseringen av DRM i HTML5, ett resultat av Netflix lobbande för att begränsa möjligheterna med internet och webben.

Utöver detta så kampanjar EFF (fortfarande) om införande av varningstexter på produkter som är begränsade med DRM, Digital Restrictions Management alltså. Jag fick således motivationen att kolla med svenska Konsumentverket om de har några tankar kring produkter som säljs till kunder ovetandes eller oförståendes om denna inskränkning av konsumentens rättigheter.

Hej! Jag är nyfiken på hur Konsumentverket jobbar med planerat åldrande, alltså exempelvis förprogrammerad livslängd på bläckpatroner, svårigheter att uppdatera mjukvaror, DRM-begränsning där man inte äger produkten som köps utan bara en licens (ex. digital musik, ej “strömning”) medvetet dålig design som orsakar förkortad livslängd m.m.

Vilka krav finns på producenter och leverantörer? Vilka rättigheter har konsumenten? Finns det (ev. planer på) märkning av produkter som är artificiellt begränsade?

Teknologi och juridik med Sverige i tiden

Tid är ett av mina favoritämnen. Att filosofera kring tids betydelse, effekt, funktion och upphov är ett av mina mest älskade tidsfördriv. Rick Falkvinge skriver (inte riktigt, men typ) om hur rapid den teknologiska utvecklingen varit. Det fick mig att spinna vidare i tankecentrat till varför vi drabbas av meningslösa rättegångar och havererande affärsmodeller.

Ricks spånande gäller ett hypotetiskt Sverige där vi ligger i framkanten av världens teknologiska utveckling. För 10 år sedan låg Sverige på en plats dit övriga världen just anlänt. (med undantag för typ Sydkorea)

100 Megabit per sekund? Det är ett otänkbart välfärdsmått för många i utlandet.

År 2001 kände jag ingen i Umeå med telefonmodem. Den sämsta uppkopplingen som nyvärvda internetister använde i Umeå stad – c:a 100.000 invånare – var ADSL. Umeå har visserligen utsetts till en av världens bredbandstätaste städer, men det bevisar bara att teknologin och drivkraften fanns redan då.

Idag har t.ex. samtliga hushåll i Bostadens hyreshus – det kommunala bostadsbolaget alltså – möjlighet att välja 10 eller 100 Mb/s i jacket. Begränsat endast av infrastrukturen själv, t.ex. switchars maxkapacitet med flera anslutna användare.

Back in the days, kring 2000, hade de flesta leverantörerna avtal med NorrNod, vilket gjorde att man hade maxgränser – en kvota – på uppkopplingen. 800 MB/dag – utanför NorrNod-nätet – var det för oss innan det blev gränslöst vill jag minnas. Idag känner jag inte till någon leverantör i Sverige, utom mobilnätnissarna, som begränsar bandbredd/total nedladdning. Det är ett industriellt självmord.

Begränsa internet? Vem kommer på sådana dumheter?

Så när jag ser utvecklingen i USA med “net neutrality”-kämparna och motparten där många vill att bandbredd ska kännas i plånboken… Ja då tittar jag tillbaka i tiden nästan 10 år. “Har inte den debatten redan varit?” frågar jag mig. Vi streamar ner, upp och till varandra dygnet runt. Vi sitter på toppen av världen, men tycker att 100 Mb/s, det känns ju sooo last year.

Så, Napster, Gnutella (Morpheus/Limewire), eMule, KaZaA, Direct Connect… och så BitTorrent. Det mest helgade av alla fildelningstekniker hittills. Det är här någonstans vi visar att ja – Sverige älskar tekniken. KaZaA föddes tack vare en svensk och världens största tracker drivs av svenskar.

Fast som TPB-rättegången visat hänger inte allt och alla med i svängarna. Juridiken, “hej jag stämmer dig!”-mentaliteten som alla skämtar om med USA, är alltså ett område där vi ligger efter. Eller, snarare så ligger juridiken efter oss. Varför? För att byråkratin är seg – och det är inte förrän på senare tid som de utländska rättsfallen börjat få utgångar. Läs t.ex. om det kända fallet med bl.a. Grokster.

Oral arguments were held for MGM v. Grokster on 29 March 2005, and in June 2005, the Court unanimously held that Grokster could indeed be sued for infringement for their activities prior to the date of this judgment. But the future impact of the case may only be to require software companies to more carefully advertise their packages to discourage illegal downloading.

Wikipedia page for Grokster, 2009-03-20 15:12 CET

EFF, Electronic Frontier Foundation, är en av de främsta juridiska kämparna för informationssamhället. De försvarade i det rättsfallet företaget bakom fildelningsklienten Morpheus. Jag vill bara nämna dem för att de gör ett sjujäkla bra jobb och behöver få uppmärksamhet och stöd.

För att sammanfatta min poäng vill jag alltså påpeka att vi i Sverige har mer vana med just själva fenomenet “internet” än omvärlden. Vi som vuxit upp med det – och många av de som vuxit in i det – känner intuitivt fördelar och möjligheter med denna nya världsordning. Kampen mot tekniken i t.ex. USA, Frankrike och Italien har gått framåt för att de inte har samma ryggradskänsla för öppna samhällen och den demokratisering nätkulturen innebär.

Att för en kreatör, eller snarare bolag som representerar kreatörer, gå och stämma organisationer och personer som levererar tekniska lösningar och infrastrukturer för effektivisering… Ja det är som att man på ålderdomshem skulle kräva att maten tillagades “som när jag var ung”.

Tjärna smöret, mjölka korna, mal vetet!

Fast ibland är de gamla metoderna faktiskt bättre. Valurnorna tycker jag borde behållas. Annars blir väl omröstningar lite väl magiska?