Tag Archives: Drugs

I20-väggen och drogmissbruk

Lennart Holmlund drar, förmodligen med stöd av fler toppolitiker i Umeå, väldigt udda slutsatser av Brottsförebyggande Rådets analys av graffitiväggen på I20.

Följande är vad jag kommenterade honom:

Om det nu är så att många av graffitikonstnärerna brukar narkotika, är det inte bra att erbjuda dem förströelseaktivitet? Dels innebär det att alla är på samma ställe, dels innebär det att för varje stund de målar brukar de inte narkotika.

Nämner rapporten något om huruvida personer är påverkade när de är vid platsen eller ej? Om de absolut, absolut flesta är rena när de besöker I20-väggen så är den inget annat än positivt.

Sedan kan det vara intressant att jämföra med toppartister och alla människors musikidoler etc. Vem på topp 10-listorna brukar INTE droger aktivt, liksom.

Att ta bort väggarna är kontraproduktivt. Det enda det kan göra orsaka är att man inte längre vet var individerna tar vägen efteråt. Ut på gatan? In i hemmen? In i andras hem, rentav?

Jobbig julafton? Testa lite crystal menthol

Jobbig julafton, huvudvärk dagen efter och du vill inte sova bort hela dagen? Testa lite kristalliserad menthol, vetja. Går i harmoni med capsaicin. En sked av detta piggar upp dig och får dig att känna dig fräsch som tusan!

Man kan aningens aningen urskilja "minervaskolan.se" på tröjan. GET EDUCATED!

Det är typ som att ta tio halstabletter på samma gång. Helt awesome. Jag rekommenderar som sagt även att blanda med capsaicin för en helt ny, underbar smakupplevelse.

Sprutbyten i Umeå?

Jag vill minnas att jag hade en rätt negativ inställning till Sven-Olov Edvinssons politik för kanske ett år sedan och längre tillbaka. Jag kan inte minnas några sakfrågor dock, så vad jag upptäckt nu har återväckt lite förtroende.

Det kan även ha att göra med vilka politiska strömningar han ställs i kontrast mot:

Anders Ågren, moderat kommunalråd, säger att Umeå inte ska “kapitulera inför drogerna” utan istället bör fortsätta arbeta med “uppsökande verksamhet” och “bättre samordning”.

Edward Riedl, moderat landstingsnisse, menar att sprututbyte är ett “politiskt ställningstagande i drogliberal riktning”. Han menar att sprututbyte minsann är att “underlätta missbruket istället för att hjälpa människor att bli kvitt detsamma”.

Även Umeås socialdemokratiska kommunalråd, Lennart Holmlund, är allmänt negativ till sprututbyte. Han argumenterar som Riedl att man skulle “uppmuntra till fortsatt knarkande som är olagligt och tillhandahålla verktyg fördetta”.

Men så kommer Sven-Olov Edvinsson, läkare och centerpartist, in i matchen och spelar Pong med tidigare nämnda alliansvänner samt sossen:

Nu undrar jag när debatten i Umeå ska sansa sig. Politiker som Holmlund – Ågren – Riedel har tyvärr bockerat frågan om arbetet med att begränsa spridningen av besvärliga och smittsamma sjukdomar. Politiker ska inte lägga sig i behandlingsmetoder!

Edvinsson debatterar ur den kollektiva spridningsriskens synvinkel, förvisso ganska givet då mannen är läkare. Då har man snäppet  bättre insyn i smittorisker och vinklar även sina tankar längsmed sådana banor. Förvisso vill jag dock lägga till något väldigt viktigt i debatten utöver risken att blodöverförbara sjukdomar sprids i onödan bland knarkare och renodlade missbrukare.

Egentligen behöver jag inte göra annat än citera Johan Kling från Edvinssons kommentarsfält:

att missbrukarna söker kontakt med vården för att få sprutor gör också att de kanske för fösta gången kontaktar vården och det kan vara det första steget mot att acceptera att man har ett missbruk och inte ett bruk. Då blir steget kortare att söka hjälp för missbruket.

För visst underlättar det för t.ex. “uppsökande verksamhet” om knarkarna själva tar kontakt med vården? Då kan man till och med ställa krav på rehab-möten om det skulle behövas enligt sprututbyteskritiker – det hjälper i vilket fall att ö.h.t. få kontakt med missbrukarna. Betänk bara de statistiska möjligheterna för kartläggning och effektivitetsanalys!

Riedl och Holmlund menar båda att sprututbytet skulle “underlätta missbruket” och ge “förutsättningar att fortsätta”. Madness! Som att man som sprutnarkoman skulle sluta bara för att man har slut på rena sprutor. Nä, för att det skulle räknas som uppmuntrande till drogbruk så behöver det ju faktiskt innebära mer knarkande med än utan utbytesprogrammen.

Att sprutnarkomanerna idag gör sina behov i smyg betyder inte att de gör det mindre än om man upptäcker de verkliga siffrorna genom att man kommer ut i det ljusa. Att ta kontakt med sjukvården är i sig ett stort steg framåt för en knarkare och en unik möjlighet att hjälpa denne individ.

EU vill söka igenom hårddiskar över landsgränser

BBC rapporterar att EU vill börja leta igenom hårddiskar över de fysiska landsgränserna.

Huvudursäkten är tydligen barnpornografi. Föga överraskande, och givetvis finns det en annan bakomliggande nödvändighet för att förslaget ska ha nyhetsvärde. Fetstil av mig:

The ministerial meeting also backed the anti-cyber crime strategy that will see the creation of cross-border investigation teams and sanction the use of virtual patrols to police some areas of the net.

Ambitionen är alltså att ytterligare generalisera EU-myndigheternas makt och sudda ut nationsgränsernas betydelse i någon EU-centraliserad lagbok. Exakt samma nackdel (och emellanåt fördel!) som allt som rör centralisering – en påtvingad moral och kulturellt missanpassad rättssäkerhet.

Ett land som Sverige med en historia som visar stöd för informationsfrihet påtvingas inskränkande, kunskapsfientliga förordningar. Jämför detta med t.ex. att Sverige plötsligt skulle tvingas legalisera diverse narkotika som många andra länder ser mycket lättare på.

Other “practical measures” include encouraging better sharing of information between police forces in member nations and private companies on investigative methods and trends.

Jag ser nog hellre att färre samarbeten görs mellan myndigheter och vinstdrivande intressen. För visst är vi medvetna vid det här laget om vad sharing – att dela med sig – innebär? Tänk situationen att icke-myndigheten Antipiratbyrån får undersöka misstänkta fildelares hårddiskar. Fast tänk att företag i andra länder med helt andra värderingar, typ Frankrike, skulle få göra detsamma. Eller kanske Web Sheriff.

Vidare så är det tydligt att när EU blir större och mer inflytelserikt så blir det svårare att kritisera “EU”. Det är ju helt separata delar av EU som gör diverse saker. Typ räknar brottslingar och stiftar lagar mot dem. Ta följande praktiska exempel – citatet i artikeln är perfekt:

In a statement outlining the strategy the EU claimed “half of all internet crime involves the production, distribution and sale of child pornography”.

Samtidigt menar man att fildelning är brottslighet på internet. Bara i Sverige har vi åtminstone 2,2 miljoner aktiva fildelare. Betyder det – även om endast Sveriges fildelare räknas in och ingen annan brottslighet räknas – finns 2,2 miljoner utspritt över EU som pysslar med barnporr?

Eller menar man inte att fildelning är “internet crime”? Sure, det kan ju vara upphovsrättsintrång och således inte räknas till internetsfären. Dock undrar jag hur man i en sådan tolkning skulle försvara IPRED-implementationen i Sverige där privatpersoner får mer makt än polisen (rättfärdigat, klappat och klart rakt in i lagboken).

Vidare vill EU även installera trojaner på folks datorer enligt HAX. Det behöver jag inte ens kommentera hur fel det är.

Konsensus är att även om man säger att man vill komma åt barnporren så är samtliga implementeringar av maktöverbruk steg mot komplexare lagstiftning, färre kulturellt unika samhällen samt ett större integritetskränkande.

Glöm rena sprutor-frågan, ska man dela ut heroin?

Att få byta sprutor gratis för missbrukare har diskuterats i Umeås kommunstolar.

I Danmark diskuterar man huruvida läkare ska få skriva ut heroin till heroinmissbrukare.

Tidigare har man skrivit ut ersättningsmedel istället. Nu handlar det alltså där borta i vårt främlingsfientliga mini-grannland om man ska använda the real shit. Det intressanta är att det inte verkar alltför främmande och negativt för dem.

Nu vet jag dock inte hur det är här i Umeå (eller Sverige ens) om man gör/kan/får dela ut ersättningsmedlen vid rehabilitering. Det är kul vilka skillnader man hittar hos närstående kulturer.