Tag Archives: demokrati

Re: Hej panelmedlem. Vad tycker du om VK+?

2014-01-24 14:15 skrev marknad@vk.se:
> Hej,

Jag bad för ett tag sedan om att bli borttagen från denna mailinglista. Vänligen se till så att jag inte får spam från er i framtiden.

> Vi skulle behöva din hjälp med att svara på ett antal frågor kring
> VK:s nya plustjänst, “VK Plus”. Undersökningen tar ca 5 minuter att
> svara på.

Men jag kan ju passa på att svara på ämnet när jag ändå skriver till er: Jag ogillar principiellt s.k. “betalväggar”, såsom VK Plus.

  • Dels så innebär det en oerhört manuell hantering av mitt nyhetsintag, istället för att kunna använda RSS-läsare och få nyheterna levererade på ett sätt jag önskar.
  • Dels innebär det att nyheter som publiceras är svåra eller omöjliga att länka till människor som kan tänkas vara intresserade av dem men, säg, inte ens bor i Västerbotten. Vad skulle de ha för intresse av att _prenumerera_ på VK bara för att läsa en specifik länkad artikel? Istället måste jag piratkopiera dem antingen från tidningen eller nätet för att sprida informationen.
  • Dessutom är fri åsiktsinhämtning en mycket viktig demokratisk princip som tidningsredaktioner bör respektera. Detta motverkar VK Plus genom att aggressivt kräva registrering av personuppgifter för att man ska få läsa nyhetsartiklar som ibland jag som person inte vill kopplas till att ha tagit del av.


Mikael Nordfeldth
http://blog.mmn-o.se/
XMPP/mail: mmn@hethane.se

Skillnaden på anonym och anonym

Per Strömbäck besvarade min kommentar på Netopia om hur jag menar att de motarbetar det genomädeldemokratiska internet:

Jag förstår att du ser den konflikten, men jag tycker att det är en naiv syn på nätet. I själva verket lämnar vi alltid digitala fotspår och kan övervakas. På så sätt har vissa aktörer (=Google) enorm kunskap om oss, utan att vi har något inflytande över hur den används. På samma sätt kan internet missbrukas av totalitära regimer. Integritetsfrågan bör besvaras med mänskliga rättigheter, inte generell anonymitet eller osynlighet. Men det är som sagt inte oproblematiskt, i vissa sammanhang är det nödvändigt att kunna vara anonym – t ex om man planerar revolution.

— Per Strömbäck

Svaret jag gav på ovanstående lyder som följer:

Jag tror inte att jag riktigt förmedlade vilken typ av anonymiseringsmöjlighet man som privatperson har utan att Google behöver veta något om ens identitet i övrigt.

Du tänker på vardagsurfande och om jag t.ex. läser nyheter, skriver på forum och söker information på en och samma dator – eller t.ex. med en dator inloggad på ett socialt nätverk. Då lämnas det kakor här och var, IP-adresser spåras lätt och liknande.

Det problem jag syftar på handlar snarare om när man försöker hindra individer från att vara anonyma på t.ex. filbytartjänster (eller bloggar/internetforum). Eftersom t.ex. fildelning (informationsutbyte) kan ske på ett oändligt antal vis över valfritt media så måste ju _all_ anonym kommunikation antingen upphöra helt – eller avanonymiseras.

Sättet att bekämpa “näthatet” är att bemöta det med fakta, förlita sig på människors intresse av att kräva objektivitet (tänk Wikipedia) och sedan ignorera den minoritet som är högljudd och skriver obsceniteter. Dessa irritationsmoment kommer inte att få mer utrymme än vad man själv ger dem. En människa kommer alltid att ha mer förtroende i fysiska personer än anonyma avsändare. Så länge fysiska personer inte ger bekräftelse till dessa anonyma individer kommer de anonyma att försvinna i näthavet.

Det är huvudsakligen av den ovanstående förklaringen jag anser att bl.a. Ipred-lagen, _krav_ på identifiering vid kommentering och dylikt är motverkande av de möjligheter och friheter som är en förutsättning för demokrati tillika Internet.

Så jag tycker det är viktigt att komma ihåg att vardagsspåren vi lämnar självklart finns där och det får man leva med. Precis som att folk känner igen andra på gatan i sin hemstad. Men att t.ex. arbeta för att stänga ner decentraliserat informationsutbyte – som Netopia och dess finansiärer gör – är i mina ögon att arbeta emot internet och samhällets förutsättningar för att utvecklas.

Lika inför lagen, jo tjena!

Det var i början av september, c:a en månad sedan, som svensk polis gjorde ett tillslag på Umeå Universitet och beslagtog en dator på uppdrag av belgisk polis enligt belgisk lagstiftning. Idag läste jag att den beslagtagna datorn lämnas tillbaka. Till skillnad från mina 5 (och en hårddisk) som beslagtogs för mer än 8 månader sedan.

Det var i början av september som polisen beslagtog datorer i sju svenska städer i en samordnad aktion. Misstankarna gällde olovlig fildelning av en stor mängd filmer. Tillslag gjordes även i 13 andra länder.

Spectrial 2, "kontraster". Foto: rickfalkvinge.se

Vad jag vet gäller detta en belgisk tv-rip-grupp som alltså gjort vad som betraktas relativt lagligt i Sverige. Att spela in tv-program (jag menar, vi har ju t.o.m. SVT Play), med skillnaden att istället för att alla behöver sätta sin timer så spred man dessa belgiska tv-program via internet. Fildelning, ni vet. Ja precis, det där som är ett brott lika mycket som våldsrapering, rattfylla, misshandel, grovt narkotikabrott, häleri eller för den delen 12 barnamord.

Det var alltså belgisk lag som gällde på svensk mark. Med svensk polis, svenska skattemedel, som gick åt till att beslagta en dator helt i onödan.

– Det känns väldigt skönt att det nu är klarlagt att inget brottsligt har ägt rum på universitetet. Det har varit en jobbig tid för de personer som har haft tillgång till det rum dator stod i. Flera av dem har känt sig utpekade som brottslingar, säger Lars Lustig, universitetsdirektör vid Umeå universitet i ett pressmeddelade.

Jag instämmer med beskrivningen som Lars Lustig utger. Människor trakasseras av polisen och i praktiken betraktas som brottslingar utan nämnvärd anledning. Jag vet inte om polisen förhört de som jobbar på Kemiinstitutionen eller ifall de bara tilldelats sneda blickar på grund av tillslaget. Kanske man dragit in slumpmässigt valda personer i en 50 meters radie från det ofta olåsta kontoret med den publika datorn. I vilket fall har deras arbete avbrutits, rörts om och snurrats till. Bevisligen helt i onödan.

I vart fall är detta ett praktexempel på vad som skulle ske ifall ett europeiskt eller svenskt FBI inrättades, som t.ex. Folkpartiet talar varmt om. Förmodligen har de även – om än inte uttryckligen – övriga EU-älskande partier på tåget (t.ex. Socialdemokraterna).

Brottsbekämpning. Effektivitet.
Står över rätten att vara oskyldig tills motsatsen bevisad.
Medborgarförakt. Orättvisa.
Ljuva saker och ting. Skit i rättssäkerhet och demokrati.
Prioritera institutioner före personer.
Likhet inför lagen, vad är det?

Snacka om att späda på ett politiker- och rättsväsendeförakt. Okej om det vore 1 års väntetid från tillslaget för mig – men då ska det ju också gälla Umeå Universitet. Likhet inför lagen, det är så det ska vara.

Nu har jag en anledning att inte glömma bort att ringa till åklagaren i mitt fall, Kjell Jannesson, som verkar vara ständigt på språng. I vart fall är det dags att kontakta media… Samt faktiskt polisanmäla polisen, vilket jag alltså avstod från i föregående inlägg i tron om att systemet bara var segt i allmänhet.

Alla är lika inför lagen och är berättigade till samma skydd av lagen utan diskriminering av något slag. Alla är berättigade till samma skydd mot alla former av diskriminering som strider mot denna förklaring och mot varje anstiftan till sådan diskriminering.

Artikel 7, FNs mänskliga rättigheter

9 § Domstolar samt förvaltningsmyndigheter och andra som fullgör uppgifter inom den offentliga förvaltningen skall i sin verksamhet beakta allas likhet inför lagen samt iakttaga saklighet och opartiskhet. Lag (1976:871).

K1P9, svenska regeringsformen

Mm, rättshaverism som egentligen inte bör behöva utföras…

Man är alltid störst i sin egen värld

Piratpartiet lider inte bara av växtvärk (vilket dock sträcker sig ganska långt tillbaka). Partiet lider även av megalomani och ju mer grupperingar växer desto mer klubb för inbördes beundran blir det. Just nu diskuteras det Piratpartiets chanser i riksdagsvalet.

Jag är övertygad om att Piratpartiet inte kommer in i riksdagen. Jag tycker det är synd att Mattias Bjärnemalm tystnat som internkritisk röst. Jag tycker det är löjligt att tro att man är något bara för att man lyckats väl en gång gör man det en andra. Svepskälens maskineri är ju fortfarande i rullning.

Det finns nämligen flertalet enkla sätt att hålla Piratpartiet borta från den politiska debatten. Det är bara att rikta in “valfrågorna” på saker som vi inte har något att säga till om. Vips var det klart. Jobb, finanskris och vårdpolitik – utan något informationspolitiskt perspektiv, så gemene man förstår det. Smack, boom, pang-jävlar!

Jag hoppas förövrigt att jag inte är den enda som misstänker att överenskommelserna kring Datalagringsdirektivet är ren och skär valtaktik från vårt fantastiska tvåpartisystem. Trots att vissa menar att vi är den stora, starka bloggosfären som kan vända det till vår fördel

Så min tro ligger inte i riksdagsplatser. Okej om vi lyckas – då kan det göra stor skillnad. Dock finns inte det folkliga stödet – och stödet stagnerar så länge fokus hålls borta från våra principer. Debattprogrammen kommer inte att ta upp frågor där ett enstaka uppkäftigt parti sitter och skriker något som ingen annan tar seriöst.

Piratpartiet är inte intressanta längre. Oavsett ny TPB-rättegång eller datalagring.

För att genomföra praktisk informationspolitik behöver vi först hacka det allmänna medvetandet. Svensson ska veta varför fri inte betyder gratis. Varför öppen inte betyder fri. Samt hur Svenssons digitala vardag faktiskt påskyndar demokratins stagnation.

Min tro ligger i praktisk aktivism, inte att ha riksdagen som mål. Vare sig det är genom Piratpartiet, något annat parti eller ens politiskt i första början. Vi – Sverige, Europa, världen – behöver ett omruskat Piratbyrån som driver opinion.

Oskyldighetsbevis vs. kommunikation

Jag älskar den här situationen. Verkligen. Jag har pepp, drivkraft och ett mål att arbeta mot. Inte minst så bekräftas min tolkning av situationen av alla er som följer utvecklingen. Tack för det, gott folk. Även er jag kallar dumma i huvudet (hey, it’s the internet, folks).

I vart fall. Jag har haft många goda samtal med folk där vi analyserat situationen, eventuella framtida scenarion, händelseförlopp som lett till dagens läge etc. Det har fått mig att ännu mer vilja faktiskt förstå tankarna bakom razzian på Hamnmagasinet.

Så nu har jag närmast tänkt besöka kommunjuristen, som IT-kontoret hade fört talan med. Kommunjuristen var den som föreslog/tog kontakt med polisen i ärendet. Vad har denne fått höra från IT egentligen? Någon måste ju ha förvrängt det till “hemska datamängder”, “farligt dataintrång” och “awesome mad hacker skillz”, istället för att “vi har glömt erbjuda ett IT-avtal”.

Så nu har ju alltså t.ex. min privata laptop beslagtagits, vilken jag gör arbete på i min verksamhet som egen firma. Den var dessutom i viloläge och inte ansluten till något nätverk. För att få tillbaka denna för målet helt orelaterade laptop inom rimlig tid skulle åklagaren behöva utesluta den från teknisk undersökning. Åklagare Kjell Jannesson var dock fast övertygad om att alla datorer ska genomgå undersökning.

Oskyldig tills bevisad motsatsen är en av de där klassiska klichéerna man alltid vänder sig mot när juridiken våldsraperar ens personliga integritet. För att motverka det skulle man behöva bevisa sig själv oskyldig. Inte ens det verkar jag ha chans att göra nu. Våldtäkten av mitt privatliv börjar så fort de börjar kopiera innehållet från min laptop, och då är det bara att tacka och ta emot.

Allt detta för att jag inte haft ett avtal? Vems ansvar är det att fixa åt mig, när uppkopplingen fungerar och internet är så självklart att det inkluderas i existensminimum? Tänk om de hade varit ärliga från IT-sidan istället för att koka ihop något om “allvarliga störningar”. Tänk om de hade ringt och fört denna konversation istället:

P: Hej, det är polisen.
U: Hej, vi ringer från Umeå kommuns IT-avdelning. Det är någon som använder internet trots att vi inte avtalat om detta, samt inte administrerat bort tillgången. Det har pågått aktivt sedan nästan 2 år tillbaka då denne började hyra kontorslokalen.
P: Suck my balls. Stäng av personen eller fixa ett avtal istället omedelbart. Kom tillbaka när ni har ett riktigt brott.

Ja då hade jag kunnat sitta och arbeta med ett legitimt nätavtal de sista veckorna jag ö.h.t. kan vistas i kontoret pga ombyggnationer. Öppen kommunikation segrar över lögn & batonger any day.

Politiken idag suger (eller: jag kandiderar till PPs riksdagslista)

Jag har märkt av ett ökat antal diskussioner och tankar kring vänster- och högerskalans vara och icke vara på sistone. Närmare bestämt sedan Folkpartiet och Miljöpartiet sagt sig vara okej med att regera tillsammans.

Mest intressant tror jag har varit Ola Nordebo, politisk ledarskribentmojs på Västerbottens Kuriren, som deklarerar att vänster-högerskalan är en floskel:

Vänster-höger-skalan äger inget förklaringsvärde i praktisk politik bortom banala floskler, den existerar inte

Ett annat välformulerat inlägg är från den musikaliska duon Kreti och Pleti som diskuterar svensk politiks retoriska kris.

Så vad är då felet i dagens politik? Egentligen brister det redan på första steget. Dagens politiker har inga visioner, inga drömmar, inga långsiktiga mål eller knappt ens några reformförslag att argumentera för.

Det är skönt att se att flera spektran av politiken märker att det mesta som talas idag är goja. Jag menar, jag är ung och har tyckt så mest hela tiden under min uppväxt. Det är något jag tänkt varit gemensamt för alla generationers yngre år – otåligheten och “men det är ju bara att”-tänket. Fast växande antal (procentuellt) verkar tycka att politiken går åt fanders.

Alla närmar sig varandra och debatterna blir totalt jävla lame. Varför bry sig om politik när alla ändå tycker likadant? Jag kör vidare på Nordebo-länkandet och ser över påståendet att blockpolitiken inte ger svar i alla lägen.

Går det att få ihop ett fungerande regeringsalternativ med fyra partier med så skilda idétraditioner som M, Kd, Fp och C skulle det givetvis i ett kritiskt läge vara möjligt att kompromissa fram ett alternativ även med Mp och S. Blockpolitiken förvrider synen på många.

För frågan är vad nyttan egentligen är i att fördela politiken i block. Vänster/höger betyder, enligt floskeltankarna ovan, ingenting. Eller snarare för mycket samtidigt. Det kan finnas större meningskiljaktigheter högerfolk emellan än det finns vänsterfolk emellan. Inte ens med 2-dimensionell politik blir det acceptabelt tycker jag personligen. Det handlar nog endast om att göra saker enkelt för den stora, grå massan.

Så vad gör man för att lösa suckassigheten? För att undvika t.ex. komplexiteten i ett parti som måste stödja dödstraff OCH förkasta aborträtten. Jo, för politikens framtid ligger i sakfrågorna. 2006 års riksdagsval “handlade om jobben” – 2010 års val vet vi inte riktigt än. Fast vad händer med alla andra delfrågor som man bufflas om fokus ligger på t.ex. jobbpolitik? De glöms bort, that’s what.

Min förhoppning är att svensk politik lär sig av Unix-filosofin “låt varje enskilt program göra en sak väldigt bra”. Varför prata gott om en sak men samtidigt smyga in grisen i säcken genom ett partiprogram som ingen vanlig dödlig läst? Lär av Piratpartiet – där grundläggande principer diskuteras genom rationalitet utan att låsa fast sig i en ideologi. Tänk att få diskutera politik rationellt – istället för att tänka “så tycker inte jag, för jag är höger/vänster”. Ideologi kan vara skadligt.

Med dessa ord har jag tänkt annonsera ut att jag kandiderar till Piratpartiets val av riksdagslista. Jag är piratpartist av följande anledningar – vilka tillsammans även hjälpt Piratpartiet att tycka Rätt(tm):

  1. Piratpartiet försöker inte lösa alla problem i hela världen. Politiken löser specifka problem med samhället och krockar inte med någon demokratisk ideologi.
  2. Piratpartiet arbetar öppet. Vem som helst kan granska verksamheten och delta i utvecklingen. Begränsad politik begränsar makt/inflytande – vilket leder till begränsad korruption.
  3. Piratpartiet är starka förespråkare av subsidiaritetsprincipen. Vilket överensstämmer med Unix-filosofin om ett välskrivet program per uppgift.

Jag är en stark förespråkare av fri mjukvara och kultur. Att kunna ta del av, modifiera och sprida vidare verk är en naturlig del av informationssamhället.

En öppnare demokrati är även nödvändigt för att stå emot den utveckling mot ett storebrorsamhälle som märkts av tydligt på senare tid.

Min kandidering till Piratpartiets riksdagslista är att betrakta som ett rent och skärt stöd för att bena ut sakfrågorna från de politiska blocken. Många är överens om mycket – prioritera detta på dagordningen. Låt inte ideologi hålla tillbaka beslut bara för att “andra sidan lade förslaget” t.ex.

VK och den ständigt hotade friheten

“Tryckfrihet innebär rätt att trycka och sprida information och uppfattningar fritt. Tryckfrihet är en av demokratins grundläggande egenskaper. Varje medborgare i en stat där tryckfrihet råder har rätt att i tryck sprida sina uppfattningar så länge de inte bryter mot någon annan lag vars innehåll begränsar tryckfriheten. Tryckfriheten får dock enligt de demokratiska principerna inte inskränkas mer än vad som krävs för att skydda andra fri- och rättigheter.

I Sverige är tryckfriheten en grundlagsskyddad rättighet som regleras i tryckfrihetsförordningen.”

Wikipedia om tryckfrihet

Västerbottens Kuriren AB [556009-4251], en koncern som besitter större delen av den skrivna makten i Västerbotten, talar ut om hur viktig pressfriheten är i ett demokratiskt land. De kallar den en “ständigt hotad frihet”.

Vi förbiser för sakens skull att Västerbottens Kuriren AB inte bara äger sin egen tidning, VK utan även VF – Västerbottens Folkblad AB [556497-7378]. Utöver det har de bland annat omfamnat det lokala, ursprungligen Umeåspecifika, communityt Apberget AB [556689-0637] som förmodligen alla ungdomar i Umeå känner till eller har ett konto hos. En sak är säker – med kompetensen från att närapå totaläga media i Västerbotten och vara största mediabolaget i Norrland – är VK erfarna och vet vad de pysslar med. De vet även att utan pressfriheten hade deras bransch varit körd. Så de försvarar den bäst de kan – med all rätt.

Förstå mig inte fel nu, Västerbottens Kuriren har många väldigt bra åsikter officiellt. Jag vill inte hacka på dem alltför mycket – men jag ser att förtroendeproblem uppstår när de måste ställa sig rakryggade och stå för sina övertygelser.

Tror man på tryckfrihet tror man på yttrandefrihet. Tror man på yttrandefrihet är censur av kritik en avskyvärd synd.

Västerbottens Kurirens hemsida var ett ganska bra ställe för min blogg att ligga på tidigare, med tanke på deras rätt liberala policy. Fast nu är den nedstängd, listas inte längre – vilket andras f.d. bloggar gör – och Ingvar Näslund, publisher vk.se, “går inte vidare i denna diskussion”. Det betyder att han verkar ignorera mina mail samt förfrågan om att få ut de gamla inläggen jag skrivit.

Vad kan ha fått mig avstängd helt och hållet från att skriva nya inlägg, raderad från bloggarlistan och fråntagen möjligheten att kritisera lagböcker och bestämmelser som enligt mig är oberättigade? Jo, ett icke-opinionsbildande inlägg vilket bestod av påståendet “Förintelsen har aldrig inträffat”.

Så får du inte säga!

Nej. Det får jag inte. Även om jag

  • inte försvarar påståendet
  • inte ger några källor till det
  • inte har den åsikten själv
  • kommenterade inlägget med en uppmaning att inte lyssna på konspirationsteoretiker

så bryter jag genom att skriva så mot en lag som enligt EU bör ge mig upp till 1 till 3 år fängelse.

Påståendet följdes av en länk till Henrik Alexanderssons blogg som skrivit om fenomenet. Dessutom länkades läsaren till en Wikipedia-artikel om diverse lagar mot förintelseförnekelse (mer specifikt EUs lag mot främlingsfientlighet).

“Nu har även Europaparlamentet ställt sig bakom ministerrådets beslut från i våras om att det skall vara olagligt att förneka förintelsen, (vissa) folkmord och (vissa) krigsförbrytelser i EU.”

Henrik Alexandersson

Givetvis missade VK.se i all hast poängen med Henrik Alexanderssons inlägg. Jag förstår att de kan vilja ta bort inlägget i sig, då det bryter mot EU-lagstiftning. Jag förstår till och med om de vill stänga ner mig för att inte riskera liknande saker i framtiden. Däremot finns det ingen förklaring till att helt dölja en blogg från deras sida. Inklusive gamla, tidigare ok:ade, inlägg. Det verkar inte handla om något annat än hyckleri från VKs sida – det är tydligen inte okej att kritisera ickedemokratiska lagar inom en demokratisk ram.

VK verkar som sagt ha missat poängen med min lagkritik. Givet att jag var fåordig i mitt inlägg, men jag förutsatte att de som läste mina inlägg visste vad källkritik och efterforskning var. Följande är vad jag, och Henrik Alexandersson förmodar jag, tycker är kort sagt fel med lagen.

“publicly condoning, denying or grossly trivialising crimes of genocide, crimes against humanity and war crimes […] and crimes defined by the Tribunal of Nuremberg […] directed against a group of persons or a member of such a group defined by reference to race, colour, religion, descent or national or ethnic origin.”

Laws against Holocaust denial (European Union)

Det handlar alltså inte bara om folkmord och krigsbrott i allmänhet; vad som är intressant med formuleringen är att det uttryckligen specifierar Förintelsen – alla andra krigsbrott etc. faller i skymundan. T.ex. atombomberna i Hiroshima och Nagasaki anser jag vara ett minst lika “allvarligt” att trivialisera som Förintelsen. Båda är grova krigsbrott som hela världen verkar vara överens om aldrig bör ske igen.

Lagen gäller dessutom inte förlöjligande av krigsbrott riktade mot grupper definierade av politisk tillhörighet, sexuell läggning eller kön för den delen, vilket även det visar hur skev den är. Säg hej till könsstympning av kvinnor t.ex! Om någon sedan kan ge mig ett objektivt svar på var gränsen dras för att “grovt trivialisera” vore det bra – borde vi inte rakt av fängsla Sarah Silverman nästa gång hon kommer till EU?

Vi har alltså en skev, EU-framdriven lagstiftning som begränsar yttrande- och tryckfriheten kraftigt.

Det är, anser jag, viktigt att kunna lita på människors förmåga att tänka själva. Att skydda genom att fördumma istället för att undervisa leder obönhörligen till ett trasigare samhälle. Ska ett demokratiskt samhälle verkligen behöva tvingas i rätt riktning? Blir det verkligen en genuin demokrati när folket flockas istället för att tillåts utvecklas på egen hand?

Om samhället oroar sig för att människor hamnar på fel tankebanor på grund av att kontroversiella ämnen diskuteras – då är det på grund av något annat fel tidigare i utbildningen.

Vi kan väl lika gärna passa på att illegalisera förnekelse av månlandningen eller skapelseberättelsen för den delen? Om nu inte jämförelsen ifråga var för kontroversiell och “grovt trivialiserande”.

Jag avslutar med Västerbotten Kurirens egna ledarskribent Ola Nordebos ord. Texten handlade om Försvarets Radioanstalt, FRA, och huruvida lagen bör ändras så att det inte är olagligt att inskränka på Sveriges grundlagstadgade medborgarrätt. Jag anser att stycket även passar in i den diskussion jag för nu. Fetstil av mig.

“För det yttersta syftet måste ju fortsatt vara att värna demokratin, rättsstaten och medborgarnas frihet. Om demokratier börjar tappa tron på sin förmåga att med bevarade grundprinciper stå emot angrepp mot det öppna, liberala samhället, då är vi illa ute.

Ola Nordebo

Tack för mig. Följ gärna min blogg på Bay Words framöver också. RSS-feed är good shit.

Uppdatering 2008-07-12 22:25

Jag läste igenom inlägget och märkte att jag missat en stor grupp människors rättigheter. Så nu finns sexuell läggning med i listan över utelämnade folkgrupper från lagstiftningen. Enligt lagstiftningen i EU får man alltså – enligt denna paragraf som rör främlingsfientlighet/xenofobi – skämta hur mycket man vill om massmord av HBT-folk.

Kom f.ö. ihåg att om ni påstår att “atomer kan inte klyvas” bryter ni mot denna lag likväl. För hur skulle annars atombomberna kunna ha ödelagt Hiroshima och Nagasaki?