Tag Archives: data

Arkivering av allmänna handlingar verkar kul och spännande

Först och främst kan man tydligen inte använda Medborgarslussen på Umeå kommuns hemsida utan att köra sluten källkod (javascript), så jag behövde maila dem den här frågan. Jag skulle kunna läsa igenom javascript-koden för att försäkra mig om att den gör vad den ska, men eftersom den är upphovsrättsinlåst är risken att jag råkar programmera “deriverade verk” och således gör upphovsrättsintrång – och även om det inte händer så har jag inget intresse av att spendera min tid på att lusläsa källkod som jag ändå inte får vidareförmedla till någon annan människa.

I vilket fall läste jag igenom E-delegationens riktlinjer till myndigheter för användning av sociala medier.

Hej,

jag måste aktivera javascript för att använda Medborgarslussen verkar det som. Eftersom jag inte kör sluten, proprietär källkod av säkerhetsskäl kan jag alltså inte använda webbsidan. Så jag skickar in frågan hit istället:

Hur hanterar Umeå kommun länkinnehåll utifrån perspektivet allmänna handlingar?

Exempelvis står det i E-Delegationens riktlinjer för sociala medier att länkinnehåll är att betrakta som inkommen handling om det tillför en sakuppgift. Deras publikation är här: http://www.edelegationen.se/Documents/Vagledningar%20mm/Riktlinjer_sociala_medier_v1_0.pdf

Som följdfråga undrar jag hur Umeå kommuns rutin ser ut för arkivering av länkinnehåll ev material som behöver exekveras (t.ex. Adobe Flash-filer eller webbsidor som kräver att javascript körs) och t.ex. videomaterial från svåråtkomliga mediatjänster utan inbyggda nedladdningsalternativ (YouTube m.m.).

De kan givetvis använda t.ex. fri mjukvara som youtube-dl för att ladda hem videon, men det går i alla fall inte att trycka Ctrl+S (pga Netflix) och tro att man sparat ner ett “länkinnehåll med sakuppgifter” på de flesta webbsidor idag. Hur ser rutinerna ut för detta och inte minst utbildningen till de som ska arkivera allmänna handlingar?

“Cykelkampen” med rätt att marknadsföra sig som dig

Mailade iväg detta till Umeå kommuns inkorg för “Cykelkampen“, som är deras försök att få någon slags miljöpoäng för utbrett cyklandet vid sidan av allt köttätande i stadshuset och masskonsumtion+föroreningar pga det nybyggda IKEA. Jag är lite skeptisk till vad de faktiskt försöker få en att skriva upp till.

Kortfattat så är Cykelkampen en del av en på något sätt EU-sponsrad kampanj där man ska få folk att rapportera in sina vardagsresor. Jag tycker det är asbra med frivillig datainsamling och delar med mig av mina egna spår på OpenStreetMap under fri licens. Således låter jag den som vill använda datat för t.ex. statistiska analyser och även i marknadsföring – men uttryckligen utan rätten att låta det se ut som att jag stöder deras verksamhet. Så därför är jag skeptisk till att acceptera användaravtal som tar sig rätten att låta företag använda min identitet för att “passivt sprida” datat – alltså utan mitt aktiva godkännande.

Mailet jag skickade till cykelkampen@umea.se lyder:

Jag sportcyklar inte, men väldigt ofta (“till vardags”) brukar jag vara ute och cykla för att kartlägga för projektet https://OpenStreetMap.org Det innebär att jag cyklar ett någon mil ett par gånger i veckan och ser det som något mer vardagligt än t.ex. handla i butiker vilket är en era uppräknade godkända cykelturer på http://www.umea.se/umeakommun/trafikochinfrastruktur/trafikochgator/cyklingochcykelvagar/cykelkampen.4.65771eb14bfe25fed2217c2.html

Så jag undrar alltså lite kort om mina fritidscykelturer för kartläggning är godkända till Cykelkampens datainsamling.

Sedan undrar jag varför man behöver skriva upp sig på ett användaravtal som ger någon italiensk organisation, SRM (myndighet? bolag?), kommersiella rättigheter till ens inspelade spår med möjligheten att sälja vidare genom marknadsföring och “tredjepart de har handelsavtal med”.

Jag tycker det är kul att sprida spåren och lägger själv upp allt jag cyklar, men tycker det är jobbigt att ge en specifik organisation rätten att använda mina spår i marknadsföring på ett sätt som antyder att jag stöder deras verksamhet. Särskilt när jag inte har någon aning om vad det är.

Såhär står det på http://cycling365.eu/privacy/

“3.1 Your data, including data on the journeys made, are collected and processed for purposes relating to […] (iii) communications, including marketing and interactive communications relating to products and/or services and/or companies/entities/parties with which SRM has entered into trade agreements, and for studies and statistical and market research”

Samt att det kan vara värt att informera folk att SRM tar sig rätten att använda folks asociala media-inloggningar till att “passively share the data processed by the App” (passivt som i att man inte själv tar aktivt initiativ till att dela med sig av informationen utan SRM t.ex. kan skriva marknadsföring för sig själva i användarens namn).

Data theft too unethical? (or the value of backups)

A thief who respects data and information. Illustration: Anna Ericsson

Västerbottens Kuriren reports (in Swedish) that the story of a laptop thief in Umeå, Sweden, reached international interest.

Being reported all over western civilisation (at least), people seem to think this was a respectable thief. Stealing laptops is of course dirty business and an obvious crime – theft. However, even though data can be duplicated indefinitely at virtually no cost – while physical hardware can’t – stored information is often much more valuable.

“Often when people lose their computers and cameras, it is understandably not the gadget itself that is the most important. The content is often irreplaceable,” he told the newspaper.

Anyone can buy a laptop today. Just about every higher-grade student in Sweden probably has their own computer, either a laptop or the equivalent in the form of a smartphone. What is stored in memory is mostly junk, I suppose, but photos have a certain value that can’t be reinstated. You can’t recreate a photograph from scratch, just as you can’t recreate a memory. A laptop, though, can  be found at a junkyard in pretty good shape just because it’s “a couple of years old” or something.

Going back to the professor he didn’t just have photos and memories on the laptop. He had 10 years of his life, including scientific research, apparently. From what I understand, this was the single copy available of most of his data. In a single bag. At a single place in space-time.

“It is my life. I have documented everything in it that has happened in the last 10 years and beyond,” he told the newspaper.

“Unfortunately, I have been bad at backing up my computer.”

Why isn’t there more focus on this issue (in general. everywhere.)? The theft itself is common as laptops run away on their own all the time. Also it’s interesting and slightly humorous that the thief actually returns all data which is stolen – perhaps because he realised there’s more than material value in the documents. At least in the fashion that he can’t sell it. But there’s of course no guarantee that data isn’t returned, unless the user itself takes responsibility – and backs stuff up.

“Just as night follows day, and Autumn follows Summer, so should backups follow work. As you work, so should you backup that work.”

The above quote is from the Tao of Backup story which I recommend everyone to read. Having read it, you may either choose to be wise and follow the advice and ingenuity of the master – or you can be foolish to keep doing what you’re (not) doing. Any method is better than none, and many different methods are better than few.

Besides all this you should also care about encryption, but that’s an entirely different matter. Backup is redundancy, encryption is security. You probably need a bit of both to be sure that when you loose your USB keys (stolen or falling out of the pocket) you won’t lose neither your life nor your identity.

Read the story about the Swedish professor and smile to it if you want to. Just remember that it may be you who loses data next time. Be it through theft, clumpsiness, your house catching on fire, ultra-strong magnets or merely hardware failure – all of them require the same preemptive solution: a healthy backup routine.

Technobabble om räddad data

<em>För typ en vecka sedan inträffade nedanstående händelseförlopp. Kan vara värt att postas, men jag ids inte korrekturläsa.</em>

021959 > sover du?
063845 MMN-o> Har suttit och försökt (med 1-1.5h vänteprocesser) återhämta data från Sunset Park eftersom Windows hade nullat partitionstabellen och de körde något gammalt, proprietärt format på någon inspelnings-box-in-a-klump. Alensis HD24 typ, som använder sig _typ_ av mac-partitionstabeller men ändå inte…

Det slutade med att jag formaterade disken (ny partitionstabell), sparade de första 32KiB på disken (Apple Partition Mapen?) och skrev sedan över med min gamla image och dumpade dit den fixade partitionstabellen.

> så du har inte sovit något än?

Jo, i typ 2h i två omgångar när processen (skriva 160GB data…) förväntades ta 1-1.5h.

När jag hade min gamla image återskriven på disken så ba tog jag mina första 32KiB från den formaterade disken och voilà! Data tillgängligt. (fast givetvis inte tillgängligt genom någon vanlig dator, pga deras proprietära skit, utan via långsam jävla FTP till mojängen i sig)

Man kan säkert installera drivrutiner i Windows eller något för filsystemet, men prylen var designad på Win98/ME-tiden, och dessutom _egentligen_ för Mac-burkar. Därav deras fascination för HFS, vilket testdisk identifierade diskens filsystem som. Och givetvis, om man är trött, är det lätt att man skriver “if=” istället för “of=” och råkar skriva över sin oåterskapeliga data, så det gäller att vara försiktig.

testdisk har förövrigt räddat en webserver åt mig en gång. Jag ba formaterade helt fel och skapade till och med filsystem. Det gjorde jag på natten en gång. På morgonen hade ingen märkt av något. :)

Datalagringsdirektivet på gång i Sverige nu

Efter regn kommer åska, efter åska kommer lång (1 år) lagring av känslig data i syfte att koppla samman individer, övervaka personers relationer till varandra och jagvetintevad-men-allt-är-möjligt. Visst, samtlig data ska inte lagras, men privata organisationer ska tvingas spara “fotspåren“. Ni kommer ihåg att man inte kan veta vem som är bakom ett skyddat IP-nummer? Nu kan man.

Det känns så overkligt. Varför händer detta i Sverige?

Det är egentligen gamla nyheter. Datalagringsdirektivet (eller “fotspårslagen”?) är ju klubbat i EU sedan många år sedan och pushades för av Thomas Bodström, Socialdemokraternas justitieminister. Nu tar Moderaterna/Alliansen över sina bröders arbete och avslutar det. Är ni förvånade? Nu har ju Bodström till och med lyckats framstå som värsta rättsäkerhetshjälten.

Enligt Thomas Bodström skulle en lagringstid på endast ett halvår göra det svårare att bekämpa grov organiserad brottslighet.

–Det blir lite bättre för Hells Angels, lite sämre för polis och åklagare och det har ingen som helst betydelse för den personliga integriteten.

Det är däremot skönt att åtminstone Johan Linander är öppen om att det betyder att pissa på svenskars privatliv.

“Det är en liten ytterligare integritetskränkning, men väldigt viktigt för polisen.”

Johan Linander

Advokatsamfundet är dock på de sundas sida och frågar sig om det inte är brott mot svensk grundlag.

– Det här är ett oerhört stort ingrepp i den personliga integriteten. Det är ett paradigmskifte att börja övervaka och registrera människor som inte är misstänkta för brott

Anne Ramberg

I 2010 års tvåpartisystem är inget alternativ acceptabelt ur integritetssynpunkt. Båda regeringsalternativen vill veta vad du gör och när. Vad är nästa steg? Jag tror att samma strategi som Piratpartiet har inför EU kan tänkas vara lämpligt för oss i riksdagsrundan nästa år. Samt att satsa på kommunvalen.

Ett kvart sekel har gått och idag efterlyser jag, med samma vurm som Per Gahrton hade, just ett sådant parti: ett parti fritt från blocklojalitet, som öppet och offensivt vågar ifrågasätta det allt mer vulgära konsumtions- och tillväxtsamhälle som socialistiska och borgerliga partier gemensamt skapat.

Birger Schlaug

Birger, det finns redan ett nytt parti. Piratpartiet. Det ifrågasätter inte “konsumtionssamhället”, men om en piratideologi etablerades skulle konsumtion inte vara så problematiskt. Ett samhälle med färre lastbilar som fraktar kompakta plastskivor, kilometerlånga filmrullar etc. hade gett uppskov till stora lättnader för tillväxtens konsekvenser.

Elektricitet (dvs data; information, kultur, nöje) är både förnybar och (snart) praktiskt taget oändlig. Att använda sig av modern teknologi är det första steget mot en bättre värld – även för Birger Schlaug.